Rösten från Hälsö

En liten rättelse

2012-01-28T16:45:00.000+01:00

Det känns som jag har tillbringat den här vintern i ett vacuum. I idé, kanske? Ingen inspiration att ta tag i något, samtidigt är det kallt och bistert ute. Vi har hållt näsan över kanten genom att försöka göra lite roliga saker. Exempelvis var vi på ettårskalas för yngsta barnbarnet nyligen och i kväll ska vi få besök av gamla vänner från tiden då vår son var ungefär lika gammal. Det ska bli trevligt. För den festliga inramningens skull har vi varit på Klôva och köpt en fantastisk bit ryggfilé av hälleflundra. Vi åkte dit efter att först varit på GNS (f.d. Jönssons fisk) och konstaterat att de inte hade något som passade oss och därför kom vi dit efter butiken var stängd. Lite förargligt, men det löste sig. Vi knackade på och butiksinnehavaren öppnade efter en liten stund. Efter att vi konstaterat att det vi behövde fanns, kom vi överens om att återkomma idag, lördag. Kassan var redan utstämplad och vi ville inte orsaka en massa merarbete, när hon var så sjysst och öppnade för oss, trots att det var långt efter stängningsdags. Dessutom tror jag att kära L tyckte det var en bra idé att åka till Klôva idag, eftersom det är REA fortfarande. Efter att köpt fisken, parkerades jag på Café Hönökakan.

Där hade man precis gräddat klart dagens bak i den gamla bageomen, så det fick bli en kopp kaffe och pinfärskt bagebrö med ost. Efter en stund dök en Hälsöbo upp. Staffan, som är granne med min bror. Han slog sig ner hos mig, medan hans fru gjorde beställningen. "Du, jag läser ju din blogg", började han. Det visade sig att han och hans bror hade undrat varför jag envisades med att kalla den gamla nedlagda skolan för "lillskolan", när den heter "småskolan". I själva verket var det nog ingen som kallade den för "lillskolan", mer än jag. Jag ursäktade mig med att jag kallar det mesta som är mindre än det det refererar till för "lill-någonting". Exempelvis kallar jag vår styrpulpetare för "lillbåten", för att Stella är större. Peugeoten för "lillbilen" och så vidare. Men jag förstår ju vinken och får försöka hålla mig i skinnet i fortsättningen, när jag skriver om "lillskolan" och kalla den för småskolan istället. Jag nämnde nog inte var Staffan bor - han bor på Lillbacken.

2012

2011-12-31T16:18:00.002+01:00

Om några timmar rullar bloggen in på sitt fjärde år. Jag tackar alla besökare för uppmuntran och besök på bloggen under det gångna året. Hoppas vi ses även under nästa år.

Gott slut på 2011 och ett riktigt gott nytt 2012!

Promenad på nyårsaftån 2011. Vy från "rundan".

Kreativitet och framtidstro

2011-12-31T01:51:00.000+01:00

För ett tag sedan läste jag att Hönö Hotell åter bytt ägare. Det är ett slitsamt jobb att få en sådan rörelse att gå runt. De senaste ägarna ändrade konceptet och drev en av de populärare restaurangerna i Klova, parallellt med hotellverksamheten. Det verkar ändå som om framgången uteblivit. Nu tar nya ägare vid.

I Utvecklingsplanen för Hälsö hamnar innebar förslagen bland annat att ett konferenshotell, eller liknande verksamhet, skulle etableras här. Samtidigt planerades ett liknande på andra sidan Tjolmenbron, det vill säga alldeles intill Hälsö. På Björkö och Källö Knippla finns också likartade verksamhetr redan etablerade. Det är sannerligen tuffa utmaningar. Kanske mera framgångsrikt med en verksamhet i lite mer begränsad skala?

Ända sedan hamncaféet i Hälsö hamn bytte ägare, för snart ett år sedan, har jag varit nyfiken på hur det skulle gå. Efter en mindre ombyggnad och med ny interiör, drog Hälsöbon Eva Andrén igång Hälsö Café och Interiör. När jag kliver in i caféet möter jag en hel drös med Hälsöbor, som är på väg ut. Det har varit traditionsenligt "elvakaffe" hos Eva. Det är det varje fredag för en skara trogna besökare, som på detta sätt får en anledning till en stunds social samvaro.

Vid en snabb titt utifrån skiljer sig inte affärsidén så mycket från de tidigare innehavarnas, som också kompletterade caféet med inredningsprodukter. Det räcker dock att komma in i caféet idag, för att se att det är en rätt stor skillnad på såväl café, som på resten av sortimentet. Den största skillnaden är kanske att det är ett betydligt större sortiment. I caféet kan du äta en lättare måltid och Eva ordnar evenemang för upp till 24 personer, vid beställning. Det kräver naturligtvis en flexibel inredning, men det har Eva ordnat. Eva lägger stor vikt vid att använda förstklassiga produkter. Fairtrade, där det är möjligt, närproducerat och hemlagat, så långt det är möjligt.

Cafédelen kan enkelt arrangeras om från café till sittning vid långbord

Eva är kreativ och har många idéer om hur hennes verksamhet kan utvecklas. Men det får ta tid och utvecklas i takt med lönsamheten. Högt upp på önskelistan finns ett vidbyggt uterum, som kan användas året runt. Bra på flera sätt, då man både kommer närmare inpå hamnen och får väderskydd. Det skulle nog gästbåtarnas besättningar gilla.

Även inredningssortimentet skiljer sig en hel del. Framförallt är det nya produkter och mindre saker, som är lättare att ta med direkt.

Här finns något för envar

I Evas koncept ingår även att ha speciella sittningar. Hon har exempelvis haft soppkvällar på torsdagarna i höst och en rad aktiviteter under advent. Vi diskuterade lite kring att lillskolan och hamnföreningens lokal, som bägge ligger i närheten, skulle kunnat vara bra komplement. Tyvärr kräver bägge lokalerna i så fall lite upprustning, så det får anses höra till framtidsidéerna.

Som Hälsöbo är det roligt att se att det finns personer, som med kreativitet och framtidstro är beredda att satsa för ett trevligare Hälsö. Eva är, så här långt, nöjd med hur verksamheten utvecklats, men konstaterar också att det krävs en hel del, såväl investeringar som arbete, för att bygga upp företaget.

En Hälsöbo är intresserad av marmeladen Eva har på hyllan

Är det så att ni har vägarna förbi, tycker jag att ni ska stanna till, koppla av och njut av något Eva kan servera. Öppettider, vägbeskrivning och mer information hittar du på hemsidan http://www.halsocafeointerior.se/

Lugn lunk

2011-12-28T17:41:00.001+01:00

Javisst, det är skönt att varva ner, ta sovmornar och umgås. Vältra sig i allt gott som hör julen till. Efter en intensiv höst var det inte heller tu tal om att det behövdes. Ändå kliar det i fingrarna efter att ta tag i något. Inte källaren, som verkligen behöver rensas ut från alla bra-att-ha-saker, utan något nytt. Vända blad, var det någon som sa. Nåja, snart är det nytt år och det brukar automatiskt innebära nya utmaningar.

Här på Hälsö avvaktar vi nu "norrmännens" återkomst från sitt julfirande i småland. Det kändes lite snopet när de åkte, trots att det var planerat så. Jag passade på att plåta killarna i alla fall. Det är alltid kul med nytagna bilder.

Killklanen

Jag anmälde mig frivilligt att se efter Hedvig, så att mammor och svärmor kunde shoppa loss i Klôva på mellandagsrea. Lite spännande var det: hur skulle det gå, skulle hon vara tröstlös? Jag tycker att vi båda fick godkänt, men visst var hon lite extra glad när mamma kom hem igen. Som tur var, var det strålande sol, om än lite snålblåst, så promenaderna var uthärdliga och tösabiten fick sovit lite.

Det satt hårt åt, men till sist somnade hon

Annars har juldagarna inneburit rätt mycket tid inomhus. Idag är det så blåsigt och regnigt att promenad var inte aktuellt. En viss leda infann sig, trots behov av källarstädning. Till i morgon är det åter lovat storm, med 25 m/s. Vi kommer ändå att åka till stan. Vi har lite att göra och lite att fira. Ibland är det bra med lite eld i baken, annars hade vi vill suttit inne då med.

Julefrid

2011-12-19T08:10:00.002+01:00

De senaste månaderna har bloggen fått konkurrens av många andra saker och inläggen har därför blivit mer sporadiska än de brukar. Å andra sidan är det inte så dramatiskt på Hälsö just nu. Det lunkar fram så sakteliga. Vi hade visserligen två rejäla stormar, med bara en veckas mellanrum och det var spännande att se hur lillbåtens täckning klarade sig. Helt galant, faktiskt. Jag åkte inte till Fotö för att titta till Stella, jag ringde Holger, vår hamnkapten. Det är en fantastisk gåva att ha en ansvarskännande hamnkapten, med koll på läget.

Boa står som den står. Bosse har inte haft tid för elinstallationerna ännu, men jag ser verkligen fram emot att lägga sista handen vid det hela.

Annars är det som det brukar vid den här tiden på året: julhälsningar från när och fjärran trillar in i en jämn ström och i Anneborg pågår förberedelserna inför julen. Vi ser fram emot en jul med barn och barnbarn. En mer än förra julen. I helgen var grisfabriken igång och även jag gjorde några grisar. Vi har lite olika uttryckssätt, kära L och jag. Jag retar henne för att hennes grisar ser ut som marsvin, men de smakar lika bra, oavsett form. Mina har ett hiskeligt tryne och ser nästan lite läbbiga ut.

Mina läbbiga grisar, inför chokladbadet

Utöver stormarna verkar det som vi har att se fram emot en mild vinter. Klockan 5.30 idag hade vi 5,5 grader varmt. Helt annorlunda mot förra året, då temperaturen pendlade mellan -10 och -20 grader och isen redan hade lagt sig. För att inte tala om all snö som föll. Tyvärr har det nackdelar också. Hörde om en som plockat fästingar ur kattens päls och mördarsniglarna har det säkert mysigt.

Hörs vi inte mer innan jul så får jag passa på att önska alla läsare en God Jul och Gott Nytt År!

Sommar - höstprojektet i hamn

2011-12-01T20:57:00.001+01:00

Visserligen återstår att Bosse ska göra elinstallationer och jag ska måla planket mellan boa och huset, men nu är jag klar med trädgårdsrummet. Jag är nöjd med resultatet och det ska bli kul att se hur vi kommer att använda det. Man kan tänka sig att det används som atlejé, eller så som vi tänkt, det vill säga som komplement till uteplatsen. På vintrarna ska kära L vinterförvara en del växter, som exempelvis lagerbladet. I samband med att elinstallationerna görs ska Bosse även göra klart en del av den yttre belysningen. Trädäcket är förberett och gångstråket vid den övre parkeringen, samt fasadbelysning och på plankets hörn, utmed Fyrvägen, ska en lyktstolpe lysa upp vägen. Hoppas det ska glädja grannarna, då Fyrvägen är ganska mörk.

Att uterummet nu är klart innebär också att jag äntligen kan få ordning på arbetsrummet, som i praktiken fått tjänstgöra som förråd. Annars saknas inte idéer om kommande sommarprojekt. Kära L vill gärna ha väggfasta bänkar på norra uteplatsen och ett hemmagjort bord. Jag vill gärna göra ett vedskjul, så att det blir lite snyggare utmed vägen. Jag har också idéer om ett litet miniväxthus på bodens södervägg. Något lär det ju bli.

Helgen som gick hade vi den hårdaste stormen sedan stormen Per. Det var högt vatten och Älvsborgsbron var stängd för trafik. Förutom en liten promenad på söndag eftermiddag höll vi oss inne. Min gode vän och Hälsöbon Thomas Crona var däremot ute och fick några riktigt fina bilder. Kolla gärna på www.cronatech.se där det finns både filmer och fler bilder av klass. Här är ett exempel.

Thomas Crona fångade höststormen på bild. Fler bilder på http://www.cronatech.se/

En grundläggande analys krävs

2011-11-24T08:31:00.001+01:00

Inom område efter område i vårdkedjan kommer oroväckande fakta i dagen. I vissa fall försvåras insyn och analyser av vad som skett. Utan att spekulera i skälen till detta, kan vi säkert vara överens om att det samtidigt försvårar en ordentlig analys av problemen och därmed effektivare åtgärder. Det är naturligtvis oacceptabelt, ur ett skattebetalarperspektiv, att inte avtal och förhållanden hos entreprenörerna är fullt tillgängliga för insyn. Exempelvis har inte personalen samma möjlighet att berätta om sina arbetsförhållanden - den så kallade meddelarfrieheten, som ger offentliganställda rätt i lag att berätta om förhållanden på en arbetsplats.

Den senaste upprörande skandalen gäller lille Maximilian, som vi kunnat följa på bloggen. Det har visat sig att SOS Alarm har raderat (!) delar av de inspelade samtalen, samtidigt som det pågår en LEX Maria, det vill säga en utredning.

Lars Brandeby 1945 - 2011

2011-11-22T22:28:00.001+01:00

Ingen har väl missat att Lars Brandeby har gått ur tiden. Eftersom hans alter ego, Kurt Olsson, och jag har gått i samma skola och gjort lumpen på samma regemente, så tänkte jag att han får ett eget litet hörn, här i mitt lilla arkiv.

Bo i glesbygd, nära storstaden

2011-11-21T10:11:00.001+01:00

För inte så länge sedan var det ett år sedan lille Maxmilian avled. Ni minns säkkert: ambulansen dröjde. Den tre månader gamla bebisen avled någon dag senare och en stor debatt följde, om varför ambulansen dröjde. Jag fick ganska mycket kritik för det jag skrev i bloggen, eftersom det tolkades som att kritiken riktats mot ambulanspersonalen. Så var självklart inte fallet, utan det var mot dåliga rutiner och dålig följsamhet mot rutinerna, som var målet för kritiken. Nu vet vi hur det gick. Det stora sjukhuset har sagt upp alla avtal med entreprenören, efter att mängder med brister har framkommit i den granskning som följt av olyckan och andra händelser. Det blev till slut ohållbart. Även SOS Alarm har fått klä skott.

För Öckerö har det fått en del synliga konsekvenser, bland annat har 70-sträckorna tagits bort och jag tror inte man får köra fortare än så någonstans på huvudöarna. Det ska också sättas upp fler räcken, för att separera vägtrafik från gångtrafik. Åtgärder har också, genom kommunens försorg, vidtagits för att säkra upp att ambulans ska finnas på plats på öarna. Allt detta är gott och väl.

Ett helt annat problem, om än det också gällande det stora sjukhuset, är samverkan med vårdcentralerna. Som bekant har dessa i regel inte tillgång till specialister och definitivt inte den avancerade utrustning för undersökningar, som sjukhusen har. Tanken är att läkaren på vårdcentralen ska kunna remittera patienter för undersökning som behöver göras av specialist. Detta struntar tydligen sjukhuset i, med motiveringen att de själva avgör om det behövs. På så sätt kan en viktig undersökning fördröjas avsevärt och till och med utebli helt. Var och en kan ju förstå vad det kan betyda. Lyssna gärna på intervjun med en förbannad läkare, från en vårdcentral.
Lyssna: Läkare: ”Det är bedrövligt”
Nu har detta fenomen även drabbat en av kommunens ledande politiker, som skrev en insändare i GP om händelsen. Säkert en nyttig upplevelse, av flera skäl. Främst tänker jag på fenomenet ur ett glesbyggdsperspektiv. Vi har de senaste åren blivit "avlövade" på lokal offentlig service, till exempel egen gynekolog, ungdomsmottagning och rehab. Den sistnämnda har dock kommunen tillfört medel till, så att verksamheten kunnat fortsätta i något begränsad omfattning. Men jag tänker också på hur allianspolitiken ställt sig oförstående till sin egen politiks brister och svagheter. Det är runt den offentliga servicen som ett samhälle bygger upp sin existentiella grund. Vi kan lösa logistiken, rätt enkelt, om en affär läggs ner. Men en skola, dåligt fungerande vård eller omsorg är inte lika enkelt att kompensera för.

Galeskid

2011-11-21T08:28:00.001+01:00

På lördagen var vi på Fotö för att titta till Stella. Jag hade lite småärenden i närheten och tänkte passa på att göra en koll. Vi möttes av en smärre chock, kära L och jag. Hela däcket var fullständigt översållat med fläckar av fågelskit. Vi är inte helt klara över vad för sorts fågel, men skiten satt ordentligt fast. Ändrade planer. Fram med vattenslang och som tur var fanns såväl pyts som svabb kvar i båten. Det tog en bra stund innan däcket var någorlunda återställt. Vi fick dessutom skrubba sittbrunnsteaken, som inte var så nerskitet, men helt grönt. Den milda vintern har tydligen varit "mumma" för alger. Avslutningsvis fick vi montera av sprayhood, inklusive bågar, för rengöring och torkning hemma på Hälsö. Musten gick ur mig och det blev inte så mycket mer gjort den dagen.

Skitgöra

Söndagen var en strålande dag. Solen sken från klarblå himmel, men det hjälpte inte särskilt mycket för humöret. Jag har dragits med en infektion under veckan och antar att den påverkade mig lite. I varje fall fick jag ta mig samman för att ta mig till Stella, med en liten presenning, som skydd för skot, fall och winchar på fallbänken.

Fin höstdag i Fotö hamn

På söndag eftermiddag hade Hälsö vänner höstmöte. Kära L fick gå dit själv, då jag ver helt ur slag när jag kom hem från Fotö. Hon rapporterade efter hemkomsten bland annat om att Hälsö vänner "vräkts" från Lillskolan. Saken är tydligen den att Öbo anser sig äga skolan, men inte fått någon hyra. Någon kommunikation inför uppsägningen verkar inte ha varit förekommande. Efterforskningar visar att Kultur och fritidsnämnden har betalat hyra för fastigheten. När detta klarlagts, ansåg Öbo att den erlagda hyran inte varit marknadsmässig. Någon egentlig dokumentation, i form av avtal och liknande dokumentation, verkar inte finnas. Det ska bli spännande att se hur detta hanteras av kommunen. Till saken hör att Öbo:s nyligen tillträdde vd redan gjort sig känd som en man driven av affärsmässighet, snarare än en känsla för den speciella ö-kulturen. Detta är på gott och ont, då min egen begränsade uppfattning är att ö-kulturen inte alltid är så tillåtande, när det gäller förändringar.

Fortsatt höst

2011-11-14T10:42:00.001+01:00

Efter de två senaste höstarnas abrupta övergång i smällkall vinter har vi nu istället en segdragen höst. Jag är absolut inte besviken, tvärtom. Även om temperaturen ligger strax under tio grader plus, så är det rätt behagligt att vara ute i trädgården. Lite bistert i snålblåsten på lördagen, men en fantastisk dag i går. Helt vindstilla och nästan lite ljummet. Bilen fick vinterdäck och jag blev uppvaktad. För första gången genom att bli hemjuden till den lilla familjen i Hällsvik. Vi var fyra pappor, varav en nybörjare och en gammelmorfar. Övriga två var väl meriterade fädrer. En trevlig avslutning, på en trevlig helg.

Hemkommen tittade jag på Debatt, där senare tids avslöjanden om Caremas ohemula vinstuttag och flytt av vinster till skatteparadis diskuterades.

I övrigt kan jag, med utgångspunkt tagen som boende i en borgerligt styrd kommun, vädja till kommunledningen att de har bättre koll på de privata utförarna, än vad som tycks vara fallet i allmänhet. Nu radas rapporterna upp inom välfärdsområdet (skola - vård - omsorg) över enorma brister och lika enorma uttag av vinster, som sedan påpassligt hamnar utanför vårt samhälles räckvidd. Så kan vi inte ha det! Den idealiska valfriheten måste ställas i relation till kostnaderna. Ofta framförs, från politiker som kräver valfrihet inom snart sagt varje område, att kvalitetskriterier ska styra. Vid allt annat lika, ska/kommer vi att välja det alternativ som håller den högsta kvaliten. Kvaliten brister hos många, även de som bedrivs i egenregi. Men jag ifrågasätter den utopiska synen på valfriheten. En åldrad människa, som behöver ett äldreboende, är i regel på sina allra sista år i livet och det är enormt slitsamt att bryta upp från en väl invand social miljö, till ett äldreboende. Ofta lever man bara ett par år efter att man tagit det steget. Redan 2005 var den genomsnittliga återstående livstiden tre år och det sjunker för varje år, i och med att hemtjänst och hemsjukvård blir allt duktigare utförare och flyttar fram debuten på särskilt boende. Sannolikheten att någon flyttar på grund av dålig kvalitet, till ett annat äldreboende på sitt sista levnadsår måste vara försummbar. Inte ens på initiativ av anhöriga, där sådana finns. Det blir helt enkelt för mycket med ännu en flytt och därmed faller ett viktigt argument för valfrihet.

För de skolor som inför höstterminen visade sig inte kunna erbjuda utlovade platser till elever som valt dem, eller som av andra brister inte kunde tillåtas starta läsåret, tvingas kommunen erbjuda en plats i en kommunal skola istället. Men då blir det där det finns plats, det säger sig självt att elevens val blir åsidosatt. Så här ser det ut inom område efter område, där avreglering skett. Jag tror att det är hög tid att stanna upp och fundera, att vara klok. Annars har vi välfärdssystem som ingen vill ha och det förlorar vi alla på.

Vintern (kanske) kommer

2011-11-06T18:46:00.002+01:00

Sommarprojektet "trädgårdsrummet" blev höstprojekt och snart är det vinter. Förra året, vid denna tiden, var det redan vinter och snö, men i höst har vi haft fönvindar, med temperaturer runt tio grader. I oktober hade vi värmebölja - den fjärde varmaste oktober som någonsinn uppmätts, med temperaturer på runt 20 grader. Så olika kan det vara. I trädgårdsrummet har det rullat på så sakteliga. I princip är det bara ett par timmar på lördagarna och knappt det, som avsatts. Nu är i alla fall klinkers lagd och i går fogade jag. Idag har jag lagt en mjukfog utmed dubbeldörrens insida. Det är ju inte varje dag man lägger klinker, så jag får vara nöjd med resultatet.

Fogat och klart. Får man låna specialverktyg så blir det enklare.

Medan jag arbetade med mitt projekt, höll kära L på med sitt: förbereda trädgården för vintern. Bland annat skördades årets nyhet - jordärtskockorna. Vi fick säkert hundra knölar, av de fem som planterades i våras. Det blev en rotfruktspanna med dessa primörer till middagen. Det enda som fortfarande tycks växa nu är mangolden. Vilken pärla det är! Vi är så nöjda med att vi började med den.

Kara L visar upp nästa års "sättkockor". Skörden var ungefär fyra gånger så stor.

Mangolden bara fortsätter att växa.

Efter avslutat hummerfiske var det dags för lillbåten att förberedas för vintern. Tvätten var ju avklarad, men eftersom den tar in vatten i mellanskrovet, genom sprickor i durken, har den fått stå framåtlutad ett tag, så att jag kunnat pumpa ut vattnet. Någon bra täckställning har jag inte haft tidigare, men på båtmässan i våras sålde någon ett slags teleskopisk pelare, med ett system av linor, som verkade fungera bra som täckkonstruktion. Eftersom jag hade lite virke över från projektet och tamp alltid finns liggande här och där, tänkte jag att jag testar och gör en egen.

En bit plyfa skruvades dit i botten. Linorna träddes igenom hål som borrades i stolpen. De tunnare linorna fäste jag i spikkrampor. På toppen av stolpen satte jag en galvad stolphatt.

Så här blev det med presseningen pålagd. Skapligt, tycker jag och minimalt med täckställning att stuva undan till våren.

Idag fortsatte kära L med trädgårdsarbetet, men mest med att försöka få det lite fint. Tyvärr tog jag inga bilder på det, men på några rosor som fortfarande blommar och på lavendelhäcken, som likaså blommar för fullt, i väntan på den första köldknäppen. Låt den komma, vi är förberedda.

En och annan blomklase kan ännu ses på rosorna.

Lavendeln ger inte upp.

eHälsa

2011-10-27T14:52:00.001+02:00

Idag är jag i Stockholm, för att ta del i konferensen Nationell eHälsa. Det är många deltagare/talare från Regeringskansliet. Det är en viktig fråga och ett gigantiskt problem, att nuvarande vårdformers, med tillhörande strukturella förutsättningar, ser ut som en gökunge, vars enorma kostnadsökningar tar allt större andel av samhällets samlade resurser i anspråk. Finns det sätt att bedriva vården till lägre kostnad, med IT? Kan vi "leva med den" sortens vård, som detta innebär.

Lillbåten torrsatt

2011-10-23T00:29:00.001+02:00

På lördagen togs hummertinorna upp. Vinden var frisk och vågorna rullade in över oss. Kuling var utlovad och det kändes rätt att ta upp tinorna. Fångsten var skral, vilket gjorde det hela ännu lättare. Hemma på Hälsö väntade trailern och vi tog lillbåten direkt bort till rampen. När vi gjorde kväll kunde jag nöjd konstatera att båten var urstädad och tvättad. Mycket tack vare mågen, som gav en hjälpande hand. På kvällen blev det en trevlig middag, tillsammans med besättningen på s/y Sofia. Skeppare Eriksson var också med på hummerfisket denna gång. Sammanlagt sju fina hummrar blev resultatet i år.

Hummerjakten

2011-10-17T09:43:00.004+02:00

De senaste veckorna har präglats av två saker: arbetet med trädgårdsrummet, i bua, och hummerjakt. På grund av det senare har det varit ett långsamt fortskridande av det förra, men dock några små kliv framåt. All ny gips är på plats och spacklingen är gjord. Jag ska lägga mjukfog mellan vägg och tak, sedan är det klart för målning. Därefter är det dags för att lägga klinkers, vilket ska bli kul.

Hummerfisket är det bästa hittills, vilket inte säger så mycket. Förra året kammade vi noll och det är inte så svårslaget. Året innan fiskade jag inte och premiäråret, året dessförinnan, fick vi en hummer. I år har vi, i skrivande stund fått sju lagliga hummrar, vilket också är det totalt antalet fångade. Tur det, för det är ju aldrig kul att behöva slänga i en fin fångst. Hummrarna vi fått har mer än väl hållt mått och den största, på 1,9 kg, var "grotesk". Vid tillfället var sonen, skeppare Eriksson och "Lunkan" med. Samtliga fick en fin naturupplevelse. Den kan nog jämföras med älgjaktens största höjdpunkter.

Monsterhummern i händerna på skeppare Eriksson.

Av de sju har vi delat med oss av fyra, så i frysen finns det just nu tre stycken. Ett par till hade suttit fint. Vi har vittjat de fem kuberna fyra gånger och fångsten får väl anses god. Kamraterna har lovat skaffa egna burar till nästa år så då kan det bli fler till oss, förhoppningsvis. Men med fiske och jakt är det ju alltid ovisst. Senast vi vittjade var i går och också då var fångsten fin, men det var bara en, denna gång. En, eller möjligen två gånger återstår av höstens hummerfiske. Jag vill gärna få lillbåten ur sjön. Förra året kom isen redan i början av november och låg till mars och någon infrusen lillbåt vill jag inte ha.

Gårdagens fångst hamnade på middagsbordet hos dotter och måg i Hällsvik. Även denna en bjässe, men långt ifrån ett "monster".

Allt var förberett för hummerfisket

2011-10-03T09:02:00.001+02:00

I år hade jag lagt lite mer tid på att skaffa agn till hummerfisket. Såväl laxhuvuden som makrill har saltats. Några kilo horngädda och som grädde på moset - laxöring, har också fått ligga till sig. Kuberna var kontrollerade, välerna nymärkta. Ja, allt var klart, helt enkelt. Utom ett par småsaker. Kabeln till plottern/ekolodet visade sig ha gjort sitt och när vädrets makter inte var på vår sida, så såg det lite hopplöst ut på fredagen.

Sikten var sådär

Bäst som vi stod där och övervägde alternativen, kom Pelle förbicyklandes. Han hade tipsat om ett fångsställe och jag frågade om hans åsikt. Var det möjligt att gå dit, utan ekolod och plotter? Pelle har varit yrkesfiskare i många år och var då skeppare på en 70 fots trålare och är sedan åtskilliga år befälhavare på färjerederiet, alltså våra gula färjor. Hans reaktion på frågan var talande. Jag blev, mer eller mindre, förbjuden att lämna land, fast han inte sa just det ordet. Efter en del prat fram och åter, erbjöd sig Pelle att köra ut oss i sin båt, som är en sjöduglig snipa av fisketyp, utrustad med "allt".

Efter en kort betänketid tackade jag ja till detta. Alternativet var ju att hummertinorna fick ligga på land en vecka till. Sagt och gjort, alltså. Tinorna blev burna i land igen, Pelle körde över sin båt och vi lastade om dem till denna. Sedan bar det av. Vi kom inte särskilt långt, förrän alla referenspunkter försvann. Bara något tiotal meter från land, försvann landkonturerna och man kunde endast skymta delar av hus, vilket i princip gjorde det omöjligt att navigera. På däck höll några utsikt, medan Pelle och jag övervakade radar och plotter.

Pelles fiskebåt

När vi närmade oss Burö färjeläge såg vi på radarn att färjan började lägga ut. Pelle greppade genast WHF:en och anropade. "Är det du Pelle?" En kort konversation följde och avslutades med att skepparen på färjan sa att han skulle ligga still, så vi kunde passera tryggt. Väl framme i det tänkta fångstområdet fick jag en kort utbildning i hur ekolodet används. Jag som trodde jag kunde detta! Nu vet jag bättre. Fem kuber kom i sjön, utan att komma i allt för stor konflikt med andras väler. Vi anträdde hemfärden och vid "gröna pricken", norr om Burö, såg vi på radarn att en båt snabbt närmade sig akterifrån. Vi var förvarnade och spanade, de fick nästan en chock. De passerade oss ändå med rätt hög fart, för att strax därpå nästan stanna. Vi hörde hur de tutade och antog att de fått syn på färjan. Därefter gick deras båt i mera måttlig fart, vilket vi glatt konstaterade på radarn.

Resten av färden gick utan problem. Jag är normalt sett en rätt så försiktig person och har på alla år i segelbåt endast seglat i så tät dimma en gång, i innerskärgård, och den gången blev vi fullständigt tagna på sängen. Ändå övervägde jag att gå med lillbåten. Det kommer jag aldrig att göra, efter denna lektion.

Hur gick fisket? Det blev ingen hummer vid första draget, men väl tre fina krabbor, som "Lunkan" fick med sig hem. Tinorna agnades om och fick ligga kvar. Bättre lycka nästa gång.

Marin upplevelse

2011-09-17T14:21:00.000+02:00

En morgon, för några dagar sedan, när vi var på väg till jobbet såg jag att ett par fartyg hade ankrat upp öster om Långesand. Ungefär där som kite-seglarna brukar hålla till. Man såg ankarlanternan på håll och jag blev nyfiken, men kunde inte se vad för sorts fartyg det var i det svaga morgonljuset. När vi var i höjd med Bagglebo såg jag att det var två av marinens fartyg, som sida vid sida låg för ankar, en bit ut från stranden. Jaha, en marin övning i skärgården tänkte jag då. Inte förrän ett par dagar senare klarnade det hela, då pappers-GP skrev om det hela. Trots närheten till u-båtsjakten hade det hela passerat i princip obemärkt. Att jag var bortrest en natt bidrog säkert. Nu har Marinen trappat ner det hela, enligt GP på nätet idag.

Tyvärr liknar den här jakten de som förekom på 80-talet. Det vill säga ett dyrt spektakel, trots att iakttagelsen varit trovärdig, enligt Marinen.

Det hela påminner mig om en "u-båtsjakt" som mitt gamla regemente deltog i, då det begav sig. Ett tjugotal värnpliktiga spanade över Gullmarens inlopp, efter u-båtar som rapporterats i området. De var på plats i flera dagar och fick under tiden regelbunden påfyllning av ved, mat och vatten. Inget särskilt hände. Detta var på vintern. Senare på våren ringde en upprörd dam och krävde att "någon ansvarig" omedelbart skulle infinna sig. Sagt och gjort. Väl där visade det sig att poststället de värnpliktiga hade valt var under en vacker hängpil. I änden på varje kvist som hängde ner var det nu en snidad snopp. Ledan hade lett till lite förströelse under vaktpassen. Nu har vi inga värnpliktiga längre så man får anta att sådant inte längre händer.

Efter regn kommer sol

2011-09-05T23:32:00.000+02:00

Dagen började med ett häftigt regn, som visade sig vara ihållande. Endast korta stunder av uppehåll gjorde dagen grå och trist, för att inte säga blöt. Så, någon gång strax efter klockan sju på kvällen, bröt solen igenom i väster. Jag tog några kort i det gyllene ljuset som följde under någon halvtimme.

Regnbåge över Hälsö huvud

Från altanen, mot väster

Signalvägen badar i guld

Hälsö i gyllene skyline

Någon timme senare var det inte mycket ljus kvar, men eftersom jag skulle hämta kära L i Hönö Klova, fick kameran komma med, utifall att.

Det sista ljuset, från Tjolmen

Fotöbron, fångad från piren på Klôva, med "lång" slutartid

Allt är inte guld som glimmar, men det ser det ut som

Något att fira

2011-09-04T19:22:00.000+02:00

Idag, för 41 år sedan, blev kära L och jag ett par. Det är lång tid och vi har upplevt väldigt mycket tillsammans - både roliga och tråkiga saker. Det är väl helt i sin ordning och kanske den dynamik som gör att det är spännande att möta dagen tillsammans fortfarande.

Kära L fjäskade lite med mig idag. När barnen ännu bodde hemma var pasta = spagetti med bolognesesås och "raka" pasta saknades aldrig i skafferiet. Sedan de flyttade hemifrån blir det alla möjliga såser och fasoner på pastan, till min stora besvikelse, då jag är en riktig spagettiälskare. Idag blev det raka pasta och riktig sås, riktig parmesan, en brödbit och ett glas rött. En riktig högtidsstund.

Ingen riktig pasta

Under middagen reflekterade vi över varför det blev vi två och fortfarande är det. Jag lyfte fram att jag uppskattat hennes självständighet och att hon varit en enastående mor. Inte så romantiskt kanske, men sant. Kära L menade att min vilja att testa nytt hade berikat hennes liv. Exempelvis hade hon aldrig ätit kinamat, innan vi träffades, inte heller åkt utförsskidor. Att vi bott utomlands hamnade på samma konto. Vi var båda överens om att vår ömsesidiga önskan att ha hus med trädgård också hjälpte till med "klicket".

Grattis på dagen, min kära L

Överraskning

2011-09-01T21:45:00.001+02:00

I förra inlägget skrev jag bland annat att det var dags för elektrikern att komma. I går kväll, när vi kom hem, hade Bosse, vår elektriker varit där och gjort klart huvuddelen av jobbet. Min första tanke var att Bosse hade läst bloggen. Jag knallade över till honom för att tacka för hjälpen och frågade om det var så han sett i bloggen att det var klart för elen, men så var det inte. Synd. Det hade varit kul om jag kunde styra och ställa i min lilla värld, via bloggen.

Höstprojektet

2011-08-30T22:31:00.001+02:00

Nu är sensommaren här, med skördetid i trädgården. Det är naturligtvis inga större mängder, inga lador, som fylls, men en och annan middag får en extra höjd på husmanskostskalan. Några påsar med godsaker har väl också hamnat i frysen. Särskilt uppskattad är en marmelad kära L har gjort några gånger, på rabarber, jordgubbar och vanilj. Erfarenheterna av trädgården gör att våra framtida planer ständigt justeras. Nästa år blir det nog ännu mindre potatis. Det ska bli spännande att se hur det går med våra jordärtsskockor, som är nytt för i år.

Höstprojektet rullar på. Det blir någon timma då och då. Just nu klär jag mellanväggen med golvplank, som blev över från husrenoveringen. Jag hade velat ha dem på golvet, men med tanke på att det ska vara lättstädat blir det istället klinker på golvet. De gamla väggytorna har jag reparerat, efter rivningen av gaveln. De ska målas, innan jag lägger klinker. Jag hoppas att Bosse snart dyker upp och gör elinstallationen. Det börjar mörkna på kvällarna. Eljobbet måste också vara klart för att jag ska kunna göra klar gavelväggen.

På nöjessidan inväntar jag nu hummerpremiären. Jag hoppas på bättre fiskelycka än förra året, som var en dyster historia, men innehöll en trevlig kväll, med mina gamla vänner, skeppare Ericsson och Lunkan.

Sommarprojektet går mot höst

2011-08-17T08:53:00.002+02:00

På mer än ett sätt är sommaren i sin slutfas, inte minst vädermässigt. Nar jag tittar tillbaka på den del av sommaren som gått, är jag mer än nöjd. Förutom att sommarprojektet löpte på helt enligt planeringen, att barn och barnbarn kom på efterlängtade besök, så lyckades vi matcha aktiviteter med väder på ett optimalt sätt. Eller, kanske rättare sagt, var det fint, tog vi oss tid att bada och slappa, var det ostadigt gjorde vi annat som inte var så väderberoende. Kära L har till exempel målat några av alla hennes stolar. Sommaren har följdaktligen varit lika omväxlande som vädret.

Seglingsmässigt blev det inte någon långsegling, utan tre kortare segelturer på två till fyra dagar. För kära L blev det första besöket i Läsö Österby. Jag kan konstatera att hamnen utvecklats något fantastiskt, sedan första gången jag var där med skeppare Eriksson på 70-talet. Då i en Olsson 22:a. Hamnen har en tydlig inriktning mot barnfamiljer och "beachen" är otroligt fin. Det gäller dock att vara på hugget, om man ska ha en vettig liggplats, även om hjälpsamheten från hamnkapten höll hög klass.

Vi ska försöka få till någon helg till, innan det är dags för Stella att lämna böljan den blå, för den här säsongen. Vi har gjort den erfarenheten att efter hummerpremiären blir det ingen mer segling för vår del och då kan vi lika gärna ta upp henne.

Sommarprojektet har nu övergått i höstprojekt, det vill säga, allt som ska göras utomhus, av betydelse, är klart. Höstprojektet innebär färdigställande inuti, där de viktigaste delarna är isolering, väggar, klinkergolv, värme, vindslucka. Hinner jag ska det även målas, annars får det bli ett tidigt vårprojekt. Isolering och värme är viktigt, då kära L tänkt förvara blommor i det nya uterummet.

I trädgården ser vi nu frukterna av mycket slit, inte minst alla goa grönsaker som nu hamnar på bordet. Häromdagen åt vi säsongens första fisksoppa, med bland annat egen fänkål i. Tyvärr var det "köpefisk" i. I samband med att "boa" nu görs om ska även den utebelysning, som är planerad och förberedd, nu färdigställas. På så vis får sommarprojektet även möjlighet att sprida glädje i den mörka delen av året. Förutom belysning i gångstråk, är det belysning på trädäcket mellan örtagården och smultronstället. Belysningen är energisnåla LED-lampor, som ska monteras i däcket och lysa uppåt på stolpar och räcke.

De första förberedelserna för hummerfisket är gjorda, men mycket återstår och tyvärr lägger mitt arbete hinder i vägen för att vara med på premiär-racet, liksom förra året. Blir det som planerat, blir det samma fiskelag som förra året.

Den annars så härliga sommaren förmörkades den 22 juli, av det fruktansvärda dådet i Oslo och Utöya. Det lämnade säkert ingen oberörd - alla dessa ungdomar, så outsägligt tragiskt. Som ni ser har jag därför markerat min solidaritet och stöd, för arbetet mot den sortens hot mot vårt samhälle. Ett sådant samhääle, där sådant kan hända, vill ingen ha.

Livet är gott

2011-08-04T15:27:00.000+02:00

Livet är lekande lätt, så här i semestertider. Och lojt. Dagligen ser jag saker omkring mig och tänker; det ska jag skriva om. Men så tar latmasken över, eller ett barnbarn och så går dagarna. Snart är det slut på semestern och en annan vardag tar vid. Hur som helst är det inte bara kära L och jag som anser att vi är lyckligt lottade, som bor och lever här i skärgården. GP presenterade nyligen en undersökning som kan vara värd att titta på. I den konstaterades att flest nöjda kommuninvånare finns i - just det - Öckerö kommun, av alla 49 kommuner i Västra Götaland och i hela riket kom vi på 18:e plats. Ska jag vara ärlig frågar jag mig; varför bara på 18:e plats?

Lite ögongodis, som bevis:

På väg ut från Hyppeln

Galet

2011-07-26T21:31:00.001+02:00

Kära L berättade om en trivial, men intressant händelse i vardagen: hon var nere i Kwia av någon anledning, när hon hörde en grannfru lära sitt barnbarn några ord. Först pekade hon på ett flygplan och sa "titta, flygplan". "Plygplan", upprepade den lilla flickan. Därefter pekade grannfrun på en fiskmås och sa "titta, en gale".

Gale

Barn och barnbarn

Vi pratade vid middagen, kära L och jag, om det handlade om en medveten tradering av ö-mål. För min egen del tror jag inte det. Jag tror att det, för en del ö-bor, är ett helt naturligt språk. Lika långsökt/självklart som att jag inte reflekterar över om jag lär mina barnbarn göteborska eller svenska.

Nyhetstorka?

2011-07-25T01:34:00.002+02:00

Jag erkänner. Det har inte varit någon större vits att följa den här bloggen på ett tag. Ska jag vara uppriktig så beror det mest på att jag ville vara lite ledig. Även om några korta inlägg kanske inte kräver så mycket så stafflas det ändå ovanpå allt annat som ska hinnas med och det har varit en del. Mest intensivt, den senaste veckan, har inte varit arbetet med sommarprojektet. Om nu någon trodde det. Nej, två små killar har hälsat på, tillsammans med sina föräldrar. De har i sin tur dragit till sig lite släkt och vänner. Kära L och jag har haft fullt upp. Nu är de på annat håll några dagar och jag tänkte göra ett ryck med sommarprojektet igen, eftersom väderläget ändå inte inbjuder till segling.

I andra och mer seriösa avseenden har det verkligen inte rått någon nyhetstorka. Ni förstår säkert vad jag syftar på och ska inte bidra med några "kloka" tankar eller analyser. Jag vill bara på detta sätt nämna att jag tänkt mycket på det som hänt, känner mycket, särskilt med alla bekanta, som bor i Norge. Men hypotetiskt skulle det kunna ha hänt var som helst. Det får mig att bli extra ödmjuk för det goda livet skänkt mig och jag hoppas att de människor som närts av hat nu fått något att reflektera över.

Nu är det hög tid för det mesta

Flagrant, inte flaggrannt

2011-07-12T22:49:00.006+02:00

Idag följde GP upp artikeln om det patriotiska sällskapet som hade synpunkter på stadens flaggning. Dessutom en enkät, där man kan rösta på tre olika aternativ:

Sluta hissa andra flaggor än nationsflaggor.

Inte agera alls.

Anlita någon annan för att hissa flaggor i staden.

För närvarande "leder" det första alternativet och det har fått mig att tänka igenom det jag skrev i går, eller snarare i natt, eftersom jag inte kunde somna utan bara låg och tänkte på eländet och lika gärna kunde skriva av mig ilskan. Enkätresultatet har fått mig att återigen bygga upp en negativ energi, men nu försöker jag skriva av mig innan det är dags för kudden. Den jämförelse jag tänker på är extrem, jag vet. Men ibland kan en ytterlighet hjälpa till att förstå en absurditet. Så här tänker jag:

Sveriges riksdag har tagit ställning till Syrianernas trauma till följd av en holocausliknande förföljese under den händelse som kallas för "seyfo" och som utplånade mellan 75% och 90% av detta folk. Endast c:a 3000 personer bor numera kvar i Turkiet. Resten av de överlevandes ättlingar är spridda i stora delar av världen.

Jag gör den första liknelsen med det romska folket och funderar på om det i Turkiet, i min livstid, kommer att flaggas med en Assyrisk flagga, sida vid sida med den Turkiska. Turkiet har mycket kvar att lära om demokrati och mänskliga rättigheter och deras inträde i EU bör anstå, gärna till de hissar den Assyriska flaggan, som en ursäkt till detta folk. I min stad flaggar vi för romerna, sida vid sida med den svenska flaggan och som sann demokrat kan jag känna mig stolt över detta och det symbolvärde det har.

Den andra liknelsen vill jag göra med det Kurdiska folket, som är en etnisk minoritet i bland annat Turkiet. Där får kurderna inte använda sitt språk och ett eget land är helt uteslutet. De är helt enkelt, ur turkiskt perspektiv, en oangelägenhet som ställer till med en massa elände och kräver en massa rättigheter.

I vårt land har vi också en etnisk grupp - samer - som länge förbjöds använda sitt språk och odla sin kultur. De grymheter som samerna utsattes för av rasforskare, politiker och maktelit är helt i klass med turkiets förtryck av den kurdiska kulturen. Det skulle förvåna mig mycket om jag får se en kurdisk flagga, sida vid sida med den turkiska. I min stad flaggar vi för samerna, sida vid sida med den svenska flaggan och som sann svensk kan jag känna mig stolt över detta och det symbolvärde det har.

Jag har redan bett om ursäkt för jämförelsen och någon kanske upprörs över den. Vänd den känslan innåt och fråga dig en gång till, varför du blir upprörd. Det är sannerligen mer upprörande att vi, i min stad, skulle sluta att ge förtryckta folkgrupper, minoriteter och etniska grupper ett öppet och ärligt stöd och därmed visa vägen för demokratier som ännu har en bit kvar.

Flamma stolt mot dunkla skyar

2011-07-12T03:42:00.003+02:00

För 20 år sedan arbetade jag under ett år för FN:s fredsbevarande styrkor på Cypern. Vår uppgift var att upprätthålla vapenstilleståndet, genom att säkerställa status quo. Att vara opartisk i vårt förhållningssätt till parterna var av största vikt. Det gick dock inte att undvika att se det nationella trauma som grekcyprioterna varje dag tvingades genomlida. På den norra bergskedjans sluttning mot söder och grekcyprioterna hade turkarna målat stenar och placerat dem i en gigantisk turkisk flagga, som syntes milsvitt. Bredvid den turkiska flaggan, den nyutropade illegala statens flagga. De var helt omöjliga att missa och stod som en symbol för en nation som öppet visade att man förhandlade inte med någon och såg ner på alla. Men vi skulle förhålla oss opartiska.

Numer är jag utflyttad göteborgare och bor i en skärgårdskommun i Göteborgs norra skärgård. Folket här beskylls ofta för att vara öppet främlingsfientliga och direkt avstötande mot alla främlingar. För att inte tala om motvilliga till förändring. Inget kan vara mer felaktigt. I generation efter generation har skärgårdsfolket fått anpassa sig till svåra tider. Lärt sig vad sann solidaritet betyder, när hela fiskebåtsbesättningar gått i kvav och lämnat familjer utan försörjning. Detta märks konkret på många sätt, bland annat genom frikostiga bidrag vid nationella insamlingar, då vi ofta samlat in mest av alla. Inte heller har mina vänners farhåga infriats, om att vi inte skulle bli accepterade som inflyttade ”tjottar”. Tvärtom har vi överväldigats av den värme och omtanke som våra barnfödda Hälsöbor ibland visat oss.

Under våren har jag vid tre tillfällen kunnat uppleva samma inställning till medmänniskor från lite håll, från mitt arbetsrum vid Gustav Adolfs Torg, i Göteborg. Som göteborgare har jag känt mig stolt över att se hur den samiska och den romska flaggan vajat från paradstång, omgiven av den svenska flaggan. Jag tror mig förstå hur dess folk måste ha känt. Den tredje gången det flaggades hade flaggningen ett annat budskap – ett budskap där kärleken stod i fokus. Det har ett minst lika stort symbolvärde för de personer som innerst inne känner att de älskar en människa av samma kön, som för dem som saknar ett eget land att hissa sin flagga i. Regnbågsflaggan vajade i excess, från alla tänkbara ställen, som en stor bamsekram från staden. För mig betydde det: här ser vi dig och din kärlek – välkommen! Det enda som gjorde mig betryckt var att mycket få, om ens något, företag följde exemplet.

Epilog: i GP 11 juli kunde jag läsa en otrolig historia om Patriotiska studentföreningen. Torsten Persson, som företräder föreningen, visade på et flagrant sätt att han helt missförstått begreppet patriotism. Föreningen har, mot en ersättning, åtagit sig att sköta hissning och halning av officiella flaggor, när stadens personal inte är i tjänst. Uppdraget utgår ifrån Kultur och fritidsnämnden. Trots detta har han vänt sig till Stadsdirektören med synpunkter på avsikten med flaggningarna och benämnt det hela som "ett misslycket experiment".

För Torsten Persson står patriotism för att inga andra flaggor än stadens och nationens får hissas. Det står för nationalism och det är en värdering jag definitivt tar avstånd från. Patriotism står för att hålla nationella värderingar högst. Om detta har Torsten Persson ingen insikt.

Sommarprojektet i full gång

2011-07-04T23:40:00.002+02:00

Japp, då var vi äntligen igång. Sommarprojektet går ut på att återställa delar av garaget till vad det en gång var - en sjöbod. Fast numera flyttad till en del av vår tomt som inte har någon kontakt med vattnet. Så det blir ett trädgårdsrum, med sjöbodskänsla, när det hela är klart.

Där fönstret sitter kommer en dubbeldörr att sättas in och i framkanten blir det en liten trappa, upp till det lilla däcket.

Den över hundra år gamla sjöboden kräver en del erfarenhet som jag inte har. Snickaren och vännen Reidar, boende på Fotö, hjälper mig med det hela. Han har, som vanligt, hjälp av sin kollega Hans. Mitt jobb kommer lite senare. Målning och jobbet på insidan.

Proffsen i full gång

Avdelning kuriosa: Reidar berättade att han besökt Hälsö hamn på midsommardagen, för att hälsa på kompisar som var här med sin båt. De åt middag på vår nya nepalesiska restaurang, tillsammans med deras vänner och dessas vänner, som var här på sommarsemester (om jag uppfattade det rätt). De bor i vanliga fall i USA och följer bloggen. För ett tag sedan hade jag med en bild på deras trädgård. Den romantiska, med massor av prästkragar och vallmo, som ni säkert minns. Så sluts en cirkel och vi kan åter konstatera att denna värld är pytteliten. Själv har jag i statistiken sett att bloggen följs i USA och det har glatt mig, men jag har också undrat av vem och varför. Nu vet jag lite mer och jag blir väldigt glad, när jag hör hur det kunnat glädja någon annan.

Bra start

2011-07-03T00:01:00.001+02:00

Så kan man lägga 2011 års första semesterdag till handlingarna. Den började med duggregn, men övergick i en solig dag med tryckande värme. En jämn ström med besökare gjorde dagen innehållsrik och berikande. Kvällen avslutades på altanen, efter att ha grillat och ätit nyfångad makrill, efter Pluras recept. Nu har semestern börjat på allvar.

Invasion

2011-07-01T21:47:00.001+02:00

Sedan några veckor har vattnen runt ön invaderats av "GAISare", eller makrill, som de heter egentligen. Det märks bland annat av särskilt generösa grannar. Idag ropade Anders i huset bakom vårt och frågade om vi ville ha. Han hade fått 80 stycken. Jag tog sex, filéade och klara. I morgon börjar en helt annan "invasion". A propå Hönökonferensen, som alltså börjar i morgon. När vi körde av färjan idag såg vi en stor skylt med texten "Hönökonferensen inställd". Utgår ifrån att det var önsketänkande. Räkna med kö i morgon om du ska hit. I fjol kom inte ambulansen fram till en person som fick hjärtinfarkt. Trots att det är en religiös konferens så verkar det mer likna ett rent helvete.

Hos oss på Anneborg sänker sig tempot till ett behagligt semestertempo från och med idag.

Lillbåten i sjön

2011-06-26T22:10:00.001+02:00

Idag kom så äntligen lillbåten i sjön. Inga missöden, allt gick som det skulle. En liten titt på bryggan, innan sjösättningen, visade att det finns en del arbete att göra där. Så efter att jag kom på plats med lillbåten gjorde jag vid förtöjningar och akterfästen samt tog bort en del av skoningen på brygan, som ruttnat och gjorde så att spikskallarna stack fram på ett otrevligt och farligt sätt. Medan jag höll på kom båtgrannen förbi och vi konstaterade båda att det är hög tid för en ordentlig upprustning av vår brygga. Den är en förlängning i trä, av den "pir" som går ut i långa viga. Kära L har också pratat om att hon vill ha en badstege längst ut. Båtgrannen talade om bänkar och bord. Skulle kunna bli riktigt trevligt. Tål att tänkas på.

Efter bryggarbetet gick vi ner till Stella med dammsugare, för lite pyssel. Den nya gasolspisen lossades från sina fästen och det städades ordentligt. Under moneringen blev det en hel del borr- och filspånor. Skyddsfilmen på spisen togs bort och därefter blev det återmontering och anslutning till gasolen. Tyvärr hade vi ingen gasol i båten, så tätprovet får vänta lite. När emballaget kom bort från kajutan såg hon riktigt trevlig ut. Jag tror vi båda sett fram emot den "nya" byssan. Det gjorde mycket för helhetsintrycket, att få bort den gamla brunlackerade spisen och få in en fin rostfri spis. Dessutom modern, med inbyggd piezoelektrisk tändning så att man slipper fippla med tändare. Särskilt viktigt när man använder spisen under gång.

Dagen började dock med långa rundan, direkt på frukosten. Långa rundan går runt Hälsö och Stuvö och är knappt en halvmil. Intill Burö färjeläge såg vi att någon hade satt upp små skyltar, intill några små rara blommor. Misstänker att vår egen Linné - Håkan Olsson - varit i farten. Trevligt är det i alla fall.

På baksidan av skylten står det Thalictrum minus och Fridlyst

Medan jag plåtade skyltar och blommor rekognocerade kära L badvikar som lämpar sig för små barnbarn. Hon blev rätt nöjd med en av dem.

"Där kan de lätt komma i och upp"

Hela dagen har hemvändande båtar farit förbi söderut, i svaga vindar. Ett riktigt skådespel, med det perfekta vädret som grädde på moset. Ett bra slut på en fin midsommarhelg.

Första parkett

Midsommarbilder

2011-06-25T00:49:00.000+02:00

Lite ögongodis från midsommarafton 2011

Midsommar 2011

2011-06-23T21:44:00.002+02:00

Då är vi framme vid midsommar 2011. Förra året hade vi ett fantastiskt väder, med en underbar midsommarnatt. I år ser det vädermässigt ostadigt ut. Det blir säkert trevligt ändå, trots att det inte blir riktigt som panerat. Vi ser fram emot att få besök och ett traditionellt firande med sill och nubbe på Anneborg.

Idag ringde min gode vän som ska hjälpa mig med sommarprojektet. En del förberedelser är gjorda och vi drar igång första dagen på min semester. De första gjordes för snart två år sedan, så jag antar att det är på sin plats med ett "äntligen". Det är framförallt konstruktionsdelarna och monteringen av den stora dubbeldörren som gjort mig tveksam till att göra hela arbetet själv. Nu får jag möjlighet att bidra ändå. Räkna med att kunna följa det arbetet här.

Det är bara en vecka kvar att arbeta till det är dags för semester och semesterplanerna går mot en kortare tur med Stella, troligtvis till Ålborg och besök hos släkten där. Som de senaste två åren kan man följa oss i s/y Stellas loggbok under resan. Men det är ju ett tag kvar tills det är dags och sommarprojektet kommer att ta en del av semestern.

Här på bloggen har jag gjort en liten förändring. Jag har gjort om designen lite och lyft fram mitt twitterflöde, eftesom twitter - eller microblogg, som det kallas - tar en allt större del av min "nät-tid" och det har gått ut över antal blogginlägg. På det viset kanske besökarna ändå kan följa vissa delar av livet här på Hälsö.

I min trädgård

2011-06-18T21:54:00.000+02:00

Jag tänkte bjuda på några bilder jag tagit med mitt nya objektiv - ett standardobjektiv, med brännvidden 50 mm.

"I min trädgård" syftar inte på den trädgård som är innanför staketet, utan den som är innanför vårt livsrum. Bilder och vackra ting, som jag kan se när jag tittar mig omkring. Men några bilder är också tagna innanför staketet.

Även växter vill sticka ut

Smultronstället rymmer även gubbar

Mårbackan trivs. Vi med.

Till badet/till huset

Minimalistisk trädgård

Sjöboden som är bakom flötet

Vägledning

Hängande trädgårdar på Hälsö

Trädgårdsliv

2011-06-18T20:51:00.003+02:00

Nästan allt vi gör just nu har med trädgården att göra. Till och med arbetet med lillbåten, eftersom den står missprydsamt uppställd under äppleträdet. Det är sviterna efter förra vintern, då den blev fastfrusen i isen, som gjort att den fortfarande står där den står. Idag hade jag bestämt mig för att den skulle i, men så blev det inte. Främst för att ett ihållande sommarregn kom redan idag, trots att det var i morgon det var väntat. Men pckså för att jag upptäckte en liten skada på kölen, som jag vill fixa innan den åker i.

Det är inte bara lillbåten som får extra underhåll i år. Även Stella ska piffas till. Mer om det när jag är klar.

I vår trädgård går det annars som planerat: vinet verkar ha överlevt flytten och äntligen ser det ut som jag lyckas hitta en bra plats för vår klematis. Önskar jag hade fler. Massor av bladlus, även i det nya äppleträdet. Kära L sprutar såpvatten överallt. Resterna av första "kullen" rädisor rycktes upp idag. Hade jag inte vetat hur rödbetsblast såg ut hade jag kunnat ta dom för det. De var monstruösa!

Bilden var med i ett tidigare inlägg, men behövde lättas upp lite för att komma till sin rätt. Så här är den igen.

Promenaderna är annars ett stort nöje nu. Dels har jag en ny kamera, som ni kanske märkt, dels är öborna i full gång med trädgårdar och hus. Eller vad sägs om den gammaldags, romantiska trädgården på bilden. Så lummig kommer vår aldrig att bli, men kanske fin ändå, på ett annat sätt.

Båtpyssel

2011-06-12T22:10:00.001+02:00

Idag har det varit fullt fokus på lillbåten. Redan förra våren misstänkte jag att det kommit in vatten mellan skrovet och inner liningen. Alltså emellan de två skroven. Att det kommer in vatten beror troligtvis på en del skador i gelcoaten runt relingen och en två decimeter lång spricka, längs ett veck, i durken. Under luckan i fören finns en liten propp och när jag tog bort den och lät båten luta framåt flödade det vatten. Jag använde en oljesug för att suga upp vattnet. Totalt bårtåt tjugo liter kunde jag pumpa ut och fortfarande rinner det till i små mängder, som jag nu svampar upp. Jag skar också rent längs sprickan i durken och glasfibern var så våt att det genast började sippra ut vatten. Efter att det fått stå och torka upp lagade jag alla skadorna med ny gelcoat.

Ni minns väl vad förra årets isvinter gjorde med lillbåten? Bland annat höll inte länspumpen mer än några dagar förra säsongen. Idag har jag monterat en sprillans ny och anslutit den. En spöhållare är också monterad. Den förbättrar säkerheten vid fisketurerna och nu kan man börja hoppas att det blir några.

Jag hann också polera och vaxa skrovet. Insidan är grovrengjord. Nu är det faktiskt bara bottenmålningen - eller patenten, som de säger här ute - kvar, innan det är dags för sjösättning. Rapport om den kommer.

Dagen avslutades med en promenad. Det blev lilla rundan. Vid fotbollsplanen finns den här vackra, gammalsdags trädgården. En riktig idyll.

Trädgård, som på den gamla goda tiden

Helgen som gick var lång

2011-06-06T23:53:00.001+02:00

GeoTagged, [N57.73205, W11.66041]

En vädermässigt perfekt helg är nu till ända. Längden - hela fem dagar, med klämdagen - gjorde ledigheten till en försmak på semestern. Den gav också möjlighet till såväl arbete i trädgård och på projektet, som tid att umgås med släkt och vänner.

En och annan "runda" blev det också. När jag kollade några lokaler, där det tidigare funnits gott om japanska ostron, såg jag att stenarna och bergen var kritvita av nya havstulpaner. De kom tidigt. Undrar hur Stellas propeller ser ut. Det är fortfarande lite för kallt i vattnet för sådana dyk under båten. Ostronen var borta. Iaen har tagit dem, men man kan ju hoppas på några milda vintrar, så kanske de är tillbaka.

Sommarprojektet

2011-06-05T00:49:00.002+02:00

Årets lyckosamma kombination av hänförelse och nationaldagsfirande innebar en lite försmak av semester, dessutom kryddad med perfekt väder. I varje fall så här långt. Det gav mig också chansen att starta upp "projekt sjöbod". Tidigare veckoslut har vi gjort lite förberedelser på utsidan. Kära L har flyttat alla växter och avlägsnat det mesta av jorden. Därefter har jag kört hem ett lass makadam och kärrat ut det på samma plats, som en förberedelse för trappan och altanen, som jag hoppas ska vara på plats före midsommar.

Nu var det dags för förberedelser på insidan. Det tragiska är ju att det inte var längesedan jag spacklade och slipade gipsskivorna på väggen som nu skulle demoleras. Idén om trädgårdsrum i den gamla sjöboden kom först senare. Min första tanke var att inte göra större hål än nödvändigt, det vill säga för dubbeldörren. Jag började därför med att märka upp var dörren skulle vara och därefter att ta bort gips och plywooden bakom.

Här har jag sågat igenom gipsskivan med en gammal fogsvans

När jag fått bort gipsskivan och plywooden visade det sig att konstruktionen i gaveln stämde väldigt illa med den nya dörren. Efter att konsulterat brorsan kom jag fram till att "allt skulle bort". Lättare sagt än gjort, då gips och plywood är ditskruvat först på gaveln, därefter på långväggen. Det krävde mer våld än jag tänkt och jag kunde tyvärr inte undvika att det blev skador både i tak och på långväggen.

Här ser man konstruktionen, som är för låg och för trång för den nya dörren

När väggen är rensad helt ska jag avväxla den liggande bjälken och sätta upp nya stående reglar som passar dörren.

Grattis alla mammor

2011-05-29T10:55:00.000+02:00

Idag flaggar vi för alla mammor

Bryderi och broderi

2011-05-26T21:28:00.002+02:00

Idag har vi två bilar. Lillbilen är en miljöbil som tar oss till och från jobbet. Den större bilen, som har dragkrok, har tjänstgjort som "traktor" de senaste sex åren och varit guld värd under alla stora projekt. Nu när det bara är småprojekt kvar så skulle vi klara oss utmärkt med bara en, lite mindre bil. Det skulle underlätta, dels med en nyare, dels med endast en bil, att äga och sköta.

Fyra krav är uppställda: dragkrok, automatväxel, motor/kupévärmare av bränsletyp samt miljöbil. Dragkroken behövs, eftersom vi har släpkärra och lillbåten ska ju också upp och i med jämna mellanrum. Motorvärmare vill vi ha, efter två kalla vintrar på färjan. Automatlådan för trafiksäkerhetens och komfortens skull. Miljökravet är väl självklart idag.

Det visade sig bli rätt så få bilar som uppfyller dessa fyra krav och veckan har ägnats åt att besöka ganska många återförsäljare av olika bilfabrikat, bara för att konstarera att det inte höll hela vägen. Det visade sig också att man är hårt drabbad av tsunamin i Japan. Japan är värdsledande på tilllverkning av automatlådor och även väldigt mycket elektronik tillverkas där. En bilhandlare kunde inte överhuvudtaget lova ett leveransdatum och då känns det rätt meningslöst att beställa. Resultatet har blivit sena kvällar och stor frustration över att inte komma framåt.

Nu stundar snart helg, med mors dag. Trevligt, i och för sig, men på lördag är det städdag i hamnen, så där "rök" den helgen kan man säga och jag både vill och måste se till att få något gjort i boden, nu när det projektet har startat. Det får bli en timme då och då. Inte lär jag komma hem tidigare i morgon heller. Vi har minst tre lite längre ärenden att utföra på vägen hem. Bland annat ska vi köpa färg åt en granne som köpt en träbåt. En eksnipa på nästan tio meter, som ska renskrapas och behandlas från grunden. Genom husbygget har man ju en del kontakter och bra rabatter och därför erbjöd jag mig att skaffa färgen åt honom. Det ärendet gör jag gärna, då det är en riktigt trevlig granne. Sa jag att han snart är pensionär, grannen?

Häromdagen passade vi på att hälsa på lillbettan och Hedvig. Det kändes som hon börjar känna igen oss. I varje fall log hon stort mot oss och vi hade en trevlig liten stund, innan vi fortsatte färden hem. Vid besöket fick vi ett litet minne från Hedvigs dop, som skedde annandag påsk.

Tackkort från Hedvig och hennes mamma och pappa

Minnet är kort?

2011-05-24T11:50:00.000+02:00

I det nyss genomförda omvalet till Regionfullmäktige var det särskilt intressant och spännande att se hur valmanskåren i Öckerö skulle bemöta majoriteten, som bland annat lagt ner gynmottagning, ungdomsmottagning och Rehab. Inte heller kan man säga att kommunikationerna har varit särskilt bra. Eller ambulanstransporterna (ni minns väl den tragiska olyckan, där lille Max omkom). Du kan läsa hur Hälsöborna röstade här och väl "där" kan man lätt navigera till andra öars resultat, eller andra kommuners.

Omvalet kostade visst 100 miljoner att genomföra och vi fick en situation där ingen av sidorna har egen majoritet, utan måste söka stöd över alliansgränsen. S, V och Mp, som hade fler röster än Allianspartierna, sökte samarbete med sin gamla partner i regionen - Fp - men de meddelade igår att en röst på dem var bortkastad. De vill inte vara med och ta ansvar för Regionen. Istället hamnar nu Västragötalandsregionen i en mycket bekymmersam politisk situation.

För mig, som intresserad åskådare, är det märkligt och obegripligt att man även efter ett val fortsätter att manövrera politiskt, med motiveringen att man inte tror att man får genomslag för sina frågor. Hellre veta säkert, alltså?

Konsekvensen blir nu troligtvis att SD blir vågmästare och därmed får utrymme för sin politik.

Grannfröjd

2011-05-23T22:24:00.000+02:00

På teve kan man se ett program som heter "Grannfejd". Så är det inte här. Tvärtom, snarare. Är det något som utmärker våra grannar så är det en genuin värme och hjälpsamhet. Därför ska det bli extra kul att uppvakta Arne, som fyller 80 år på söndag. Arne har bland annat gjort flera makrilldörjar åt mig. Jag bara fick dom, när han såg vad jag hade. Inte för att jag kan säga att det betytt så mycket för fiskelyckan som för en annan slags lycka, som sitter någonstans i bröstet.

Grattis på högtidsdagen, Arne

Projektdags

2011-05-21T21:24:00.002+02:00

Jag har sedan länge haft planer på att göra en entré på västra sidan av boden, alltså mot den lilla terassen på norra sidan om huset. En dubbeldörr är inköpt och har stått och väntat på mig sedan dess. Första etappen blir att göra en liten altan och trappa, som ska förbinda terassen med boden. Blommor och en del av jorden är tillvaratagna.

Mellan boden och terassen blir det trappa och altan

Jag gjorde en liten skiss idag, för att få ut måtten till trappan. Helst ska det vara 17 cm i steget, på en trappa utomhus, men det klarar jag inte. Det blir 21 cm, men jag har inte något alternativ. Mellan huset och den låga rabattmuren i förgrunden blir det ett plank med en grind i. Den håller jag på och funderar på förtfarande. Vi får se hur lösningen blir.

Skissen. Total steghöjd till färdigt golv i boden är 105 cm.

Konferens någonstans

2011-05-19T08:28:00.000+02:00

Under två dagar har vårt hus förvandlats till Anneborgs konferenspensionat. Det var kära L som hade inviterat ett professionellt nätverk, knutet till hennes jobb, på en kväll - till - kväll-konferens. Förberedelserna var omfattande och bland annat hade 3 kg färska räkor beställts hos "Jönsson", som nu mera inte är Jönssons fisk, utan Göteborgs Norra Skärgård Delikatess AB, eller bara GNS. Torslanda-Tidningen hade ett litet reportage om detta nyss. Kära L kom hem från "Jönssons" (det kommer nog alltid att få heta så) och var mäkta imponerad över alla burkar från när och fjärran, med delikatesser i, som nu fanns i butiken.

Tillbaka till konferensen: när jag kom hem från jobbet, den första konferensdagen, hade nätverket vallats runt den "lilla rundan", som vi kallar promenaden runt byn och skulle precis börja smaska i sig räkorna. En brittisk deltagare var tydligen inte så imponerad av "jönssons" räkor, vilket innebar att det blev några över till undertecknad. Efter avsmakning kunde jag konstatera att den öbon inte visste vad hon gick miste om. Dag två, när jag kom hem, låg det gula, rosa och blå post-it-lappar över hela matbordet och blädderblocksblad låg i travar, med mål och annat nedskrivet. Verkar som de arbetat när de var här och kära L var nöjd.

Jag får nog testa det konceptet själv någon gång.

Projektet

2011-05-17T22:57:00.002+02:00

Nästa projekt är på gång. Äntligen! Det är alltså dags att ta sig an den gamla boden, som för länge sedan stod längs ner i sydvästra delen av tomten och då troligtvis fungerade som sjöbod/brygghus. Boden flyttades till sitt nuvarande läge någon gång efter 30-talet. På hälsö vänners hemsida finns ett flygfoto från den tiden, där man kan se bodens gamla placering. När vatten och avlopp byggdes ut i början på 60-talet och bron mellan Öckerö och Hälsö byggdes av all sprängsten som blev över, skaffades det bil och boden blev garage. Resterna av ett utedass fanns kvar när vi tog över Anneborg och på motsatta långsidan, mot Fyrvägen, finns fortfarande två gamla dörrar. Garageporten mot öster har alltså inte funnits från början.

Det som ska hända nu är att boden delas av i två delar. Den delen som vetter mot uteplatsen kommer att få en liten altan och en dubbeldörr. Uteplatsen och uterummet knyts ihop med en trappa och kommer att bli en bra tillgång till uteplatsen, som har kvällsol på sommaren. Etapp ett blir att göra trappan och den lilla altanen. Nästa etapp blir att göra om fasaden och montera dörren. Etapp tre blir mellanväggen och ett nytt golv. Idag är det betong och det kommer att bli klinker när det är klart. Förhoppningsvis i höst. Men det sa jag redan för två år sedan.

Sedan är det väl färdigt?

Nej, jag har köksingångstrappan mot norr och altanen mot söder kvar. Bägge dessa ska beläggas med skiffer, men hur och när? Trappan ska få smidda, galvaniserade trappräcken, är det tänkt.

Helgen som gick

2011-05-16T08:09:00.000+02:00

Helgen bjöd på ostadigt väder och omval till regionen. Trots regnskurarna fick vi gjort en del i trädgården och det hela artar sig rätt så bra nu. Tyvärr började helgen inte så bra. Lillbilen fick ett "spel" i fredags (och gissa vilken fredag det var - den 13:e!) och står på verkstad. Dom faller på fredag.

I morgon kommer Reidar för att ta sig en titt på bua, som ska delas i två rum. Det mot uteplatsen blir ett trädgårds- eller uterum och det mot parkeringen ett trädgårdsförråd. Nytt projekt på gång alltså.

Slutet på helgen blev positiv, ur upplevelsesynpunkt - vi såg ejderungarna för första gången. Fullt av små dunbollar. De granna hannarna drar nu ut till havs och sommaren har börjat. I veckan kommer Stella till hemmahamnen, om allt går planenligt, och det är väl också ett sommartecken.

Entusiast

2011-05-13T22:05:00.003+02:00

Ett blomhav

När man passerar bron från Hönö till Öckerö och tittar västerut kan man ibland se två sportflygplan i en trädgård, en bit ut på Bora. Jag har länge tänkt ta en närmare titt på dessa och häromkvällen, efter ett kvällspass hos Stella blev det av. Väl där blev det något helt annat som fängslade mig. I grannhuset bor nämligen en trädgårfsfantast som genom ett långsiktigt och måmedvetet arbete förvandlat berget till en oas av saxifraga, taklök och andra växter, som kan överleva i den karga miljön. Eftersom Kära L inte var med då blev det ett extrabesök med pratstund igår.

Lika förvånad varje gång

2011-05-11T22:40:00.001+02:00

När jag kommer till Stella, efter en lång vinter, är den första tanken jag slås av att hon blir sig aldrig lik igen. Så matt, så skiten. Långa svarta lodräta streck, vida varje spygatt. Kommer hon i sjön i år? Samma tankar varje vår.

Ändå, efter en tvätt, polering och vaxning, är det en helt annan båt. Även i år blev jag nöjd. En halv båtsida kvar och hon är klar för sjösättning 2011. Mycket jobb återstår efter sjösättningen, men det är ju trots allt det som är den stora dagen D.

Reflexerna sitter där de ska

Doctors orders

2011-05-09T22:50:00.000+02:00

För tredje gången, sedan december, har jag ont i ryggen. Denna gång med typiska ischiasbesvär. Så idag, på arbetet, vek sig plötsligt benen och en olidlig smärta blixtrade till i ryggen. Min planerade lilla kvällsttur till Stelle byttes mot ett besök på vårdcentralen. Antiinflammatoriskt och muskelavslappnande i tio dagar. Eventuellt i kombination med besök hos sjukgymnast. Funderar på ett besök hos Jun, som bor här på Hälsö. Hon är en ytterst välutbildad kinesisk sjukgymnast. Kan vara värt att testa, eller hur.

Vårbruket i full gång

2011-05-08T22:55:00.001+02:00

Är det något som kännetecknar den gångna helgen så är det att det nu bedrivs arbete på alla håll och kanter. I trädgården är det full fart, inte minst på ogräset. För varje dag som går så händer det något nytt och det är spännande att se vad som klarat den stränga vintern. Vinet verkar ha klarat flytten. Hoppas att den nya, soliga platsen passar bättre än den förra.

Stella har fått besök och efter en ordentlig tvätt såg hon rätt bra ut, men det behövs en omgång med polish också innan hon får godkänt för vaxning.

Vår gästlägenhet står klar för sommarsäsongen och en ny säng är på plats. Det blir nog lite kompletterande inköp av byrå, eller liknande också. Sedan får det nog vara bra.

Eventuellt kommer jag att dra igång nästa projekt, dvs "sjöboden". Den kommer dock inte att bli klar förrän i höst, även om jag börjar nu. Det är nog för stort för att hinna med innan semestern.

Utöver allt arbete har det varit tid för umgänge också. Lördagkvällen var fantastisk med perfekta grillförutsättningar. En hellyckad kväll, som därför blev lite sen. Men vad gör väl det, när man får njuta av årets första riktiga sommarkväll. När kära L och jag vandrade hemmåt i natten var det fortfarande ljummet ute. Idag har vi varit inne i stan på syskonbarnets kalas, och njutit av att sitta i en vacker blomning. En mer perfekt avslutning på helgen är svår at komma på.

På vägen hem möttes vi av en helt fantastisk solnedgång. Vi stannade en stund på Tjolmen och njöt av den.

Solnedgång vid Tjolmen

Fruktträdgården

2011-05-06T11:00:00.000+02:00

Nu är den klar. Nästan, i alla fall. Det som återstår är att göra om stolparna till ärtspaljén, göra ett trappräcke vid stentrappan och lite pyssel med kall-komposten. Ingenting, nästan. Om man tänker på allt slit som det varit, sedan vi började bryta marken på sten, lägga murar, bygga terasser, köra bort stenskrot etc. Nu dröjer det några år, innan allt nyplanterat vuxit till sig och börjar ta form. Det ser lite tomt och "stenigt" ut just nu, men det får vi väl fixa på något sätt.

När det vuxit till sig blir det fint. Här kan man ställa krukor och annat på gruset. Ett fågelbad, kanske?

Pricken över i skulle vara en flaggstång. Kära L säger att jag kan önska mig en när jag fyller jämnt, om nästan två år. Varför vänta så länge?

Den stora trekantiga bädden har vi faktiskt inga bestämda planer för ännu. Lite idéer bara, än så länge. Jag tycker väl att fruktträdgårdstemat ska få styra lite. I örtagården har vi år en nykomling - sparris. Kära L har varit så sugen på en sparrisbädd och nu blev det plantor från skåne. Dyrt var det. Hoppas de klarar sig.

Smultronen kommer fint. Kronjuveler i fruktträdgården.

Bilderna togs med trelefonen denna gången. Så ni inte tror att det var den nya, fina kameran ;-)

Barnbarnshelger

2011-05-03T23:13:00.001+02:00

Annandag påsk var det dop för lilla Hedvig. Hon skötte sig bra, förutom att hon somnade när prästen pratade. Det kan ha hänt morfar också någon gång, tror jag. Nåja, det blir ett partikst MVG för Lilla H. Det blir det för faddrar och fadderhjälpredorna Torsten och Klara också. Torsten var lite besvärligare när Klara döptes. Glömmer aldrig hur han avbröt prästen mitt i ceremonin med "Prästen! Har du några leksaker?" Det hade inte prästen, men Torsten är påhittig. Det finns många bra ställen att hoppa ifrån i en kyrka. På lilla H:s dop var det dock ordning på Torsten, som sagt.

Klara och Torsten hjälper prästen med förrättningen

Ingen risk att det kunde bli fel, med den kollen

Efter den traditionella, men trevliga ceremonin i kyrkan fortsatte festligheterna med en läcker buffé hemma i Hällsvik. För tillfället hade man lånat en trevlig lokal i byskolan där. Det fantastiska vädret, den goda maten, trevlig stämning och inte minst - en fantastisk tårta från våra vänners bageri, som pricken över i, gjorde det hela till en hellyckad dag. Nu heter flickebarnet Hedvig Klara-Fina. Fina efter sin mamma, Josefin.

Ingen tog av huvudet. Kan undra varför?

Efter några få arbetsdagar var det så dags för barnbarnshelg igen. Hela familjen från Norge på besök. Atle blir mer och mer lik far sin. Det var knappt någon som vågade vara barnvakt åt honom när han var tre, fyra år gammal. Det hände alltid något. Det verkar som om Atle tagit upp den vanan, eller vad sägs om att köra moped och ramla?

Mitt i prick, men bara ett skrubbsår. Hjälm?

Minstingen växer så man ser det. Eller så är det för att det hinner gå en månad eller två mellan varven. Axel är betydligt mer godmogen än bror sin. Det ser man nästan. Han är mer som far sin är nu när han är stor.

Två fina gossar

För en gång skull kunde vi ha en söndagmiddag med bägga barnen och deras familjer. Jättekul och roligt att kusinerna fick en chans att träffas, även om lilla H var lite reserverad.

Kusinträffen

In emellan försökte jag få lite gjort i fruktträdgården. Det mesta är klart nu och ett lass natursingel ska till för att få ytan klar. Jag ska göra om stolparna för spaljén, för jag blev inte nöjd med resultatet och kall-komposten ska färdigställas. Sedan är det klart. Hela trädgården. Då ska den "bara" skötas.

En trädgård ska skötas också. Här sköter kära L rosorna

Nästa helg blir det Stellas tur, om inte det fortsätter att snöa, vilket det gjorde igår och idag. Dock är det lite tveksamt med sjösättning, då "konsumbryggan" ännu inte är klar och det därför inte går att komma till och ifrån vår båtplats landvägen.

Påsktraditioner

2011-04-24T14:33:00.001+02:00

Vissa traditioner, som gransamlandet med tillhörande incidenter, tycks bestå år från år. Som exempelvis i det årliga inslaget i nyheterna.

Den betydligt trevligare traditionen med besök av påskkärringar och påskgubbar tycks däremot variera lite, år från år. I år var det väldigt många ute och delade ut påskbrev och naturligtvis fick de något gott i gengäld.

Arvid hade bra koll på äggen

Tuffa pass i trädgården

2011-04-24T13:21:00.001+02:00

Arbetet med fruktträdgården pågår för fullt. Trots att den inte är särskilt stor så är det något som gör att det känns slitsamt. Kanske för att det är plottrigt och många delar som ska passas ihop, så att marken utnyttjas på bästa sätt. I vanlig ordning ska det spettas och grävas för att få upp och undan den ena bumlingen efter den andra oc kära L har kärrat undan åtskilliga kärrlass.

Nu är vi dock inne på finliret och det tyngsta är kanske klart. Vi ska köpa till en svartvinbärsbuske och några uppstammade blåbärsbuskar, sedan har vi nog allt på plats för sluttampen. Det ska bli väldigt kul att ställa undan spettet.

Femöringar

2011-04-22T21:57:00.000+02:00

Det var längesedan vi hade ören i Sverige. Den senaste - femtioöringen - försvann förra året. Så det var inte sådana "öringar" vi var på jakt efter, Thomas och jag. Min mångårige vän Thomas hälsar på då och då. Det brukar bli lite fiske och ganska mycket fiskehistorier. Det vill säga skrönor och berättelser om händelser från vår gemensamma yrkesbakgrund. Den här gången skulle vi fiska havsöring, som blev lovlig 1 april. Jag har förberett mig genom att prata med feskegôbba och vid promenaderna runt ön har jag spanat efter sandbottnar. Flera lämpliga ställen var alltså lokaliserade och fisket kunde börja.

Igår gick vi runt öarna i två pass, med en lunch emellan och idag blev det ett morgonpass. Resultatet: vi såg en liten öring och hörde att en annan fiskare hade sett en öring slå.

Fiske vid bänkera

Här, någonstans, sågs den slå

Kanske skulle man haft fluga?

Som alltid, när vi ses, är det umgänget som står i centrum. Makrill, hummer och öring i all ära. Sillen och snapsen är viktigare. Men visst, det hade varit pricken över i att få en liten ettöring eller femöring.

Ny kamera

2011-04-18T22:17:00.001+02:00

Idag tog jag, efter långt övervägande, steget till en systemkamera. För ett år sedan köpte jag en ny kompaktkamera och redan då fanns tankarna om en systemkamera, men min vana att nästan jämnt ha kameran på mig gjorde att jag tvekade. Inte kan man gå omkring med ett sådant schabrak som en systemkamera, tänkte jag då. Så det blev en liten nätt, men bra, kamera.

Efter ett tag kom funderingarna ändå tillbaka. Jag har haft systemkameror förut, så det var inte steget i sig, utan frågan om jag verkligen ville ha en. Behöver jag en? Fotografering är minst lika mycket kreativitet, tajming och känsla, som dyra kamerahus och fin optik. Till slut bestämde jag mig. Jag tycker att jag fotograferar så mycket att man nog kan kalla det en hobby och en hobby kan få kosta lite grand.

Det blev en ny kamera, men modellen har ett par år på nacken, så jag gjorde ett fynd, tycker jag. En Nikon D90. Klassen bättre än instegsmodellerna, kanske två. Till den köpte jag ett zoomobjektiv som täcker upp de flesta behov. Med det objektivet har jag ungefär samma zoom som med kompaktkameran, men prestanda är ju i en annan klass.

Första bilden med nya kameran

De första bilderna blev OK, men jag har ingen större kunskap om kameran ännu, så potentialen är stor. Just detta motiv finns på en bild jag tog för ett par dagar sedan och ljusförhållandena är nästan identiska. Jämför gärna. Kommentera gärna :-)

Hälsefyr

2011-04-17T23:37:00.000+02:00

Jo, det var ju det här med påskefyrarna. Varje år tänker man att, värre än så här blir det inte. Men det blir det. Frågan är dock om inte årets granhistoria tar priset.

Invigning

2011-04-17T09:07:00.008+02:00

Våra tidigare grannar och mångåriga vänner från Utby, där vi bodde tidigare, driver ett företag med bageri och konditori. Verksamheten är ett typiskt familjeföretag, som nu är uppe i tredje generationen av familjemedlemmar.

Yngste sonen är både "bagar-Linus" och "Idol-Linus"

När vi först träffade våra vänner hade Lennart precis tagit över verksamheten av sin far, Stig, som fortfarande hjälpte till när det behövdes. Deras barn var då för små, men i den här branchen fostras man tidigt och äldste sonen slog också tidigt in på banan och är idag produktionschef i det nya bageriet. De andra två sönerna arbetar där också, men har skaffat sig en utbildning utanför yrket och kanske inte i längden kommer att delta aktivt i familjeföretaget.

Sonen Markus ska baka av olivbrödet, så att gästerna får med sig ett pinfärskt gott bröd hem

Sedan slutet av förra året har Svenheimers konditori dessutom slagit sina mjölpåsar samman med Cederleüfs konditori i Sävedalen. Strax innan årsskiftet stod så den nya, gemensamma produktionsanläggningen klar och det var detta som i torsdags firades med visning, buffé och skumpa. Tidigare på dagen hade den formella invigningen ägt rum. Då fick Partilles kommunalråd, Stefan Svensson, klippa bandet genom att köra över det, fram till Drive-in-butiken.

Den nya kartongen, med den nya logoypen.Väldigt lyckad, eftersom den speglar bägge företagens tidigare logotyper.

Här serveras vi välkomstbubbel av konditorer i sina snygga landslagsjackor

Att detta varit en lyckosam sammanslagning och satsning förstår man, när Lennart berättar hur positivt det påverkar arbetsmiljö, arbetstider och lönsamhet. Dessutom har de redan förärats en framgångsrik kvalitetsstämpel, när man vann GP:s testpanels gunst och fick utmärkelsen Årets godaste semla. Ni kan också kolla på filmen som GP-tv gjorde.

Ett hundratal besökare fick en visning, "från mjölbinge till butik". Här är det partnern Dennis, som "bakar".

Från Hälsö hurrar vi och lyckönskar och hoppas att det kommer fler anledningar att fira så att skumpan vi överlämnade kommere till pass.

Kvällspromenad i bilder

2011-04-11T21:56:00.000+02:00

En fantastisk kväll mötte oss, när vi kom hem. Jag var inte nödbedd när kära L frågade om vi skulle ta en kvällspromenad. Jag delar med mig av den genom ett urval av bilder.

Fiskelycka eller bara lycka

Väntan på båten

Kajak i kvälningen

Doppa tårna i solnedgången

Badlängtan

Trolskt vid Trollholmen

Trollholmen

Hälsö nedre i blått

Nymornad

2011-04-10T19:55:00.001+02:00

Strax innan jag vaknar, på riktigt, är jag mosig och fortfarande trött. Vill somna om. Vill inte gå upp.

Just nu känns det som om hela naturen är sådan, inte bara jag. Jag är fortfarande väldigt trött. Om det är de två influensorna i januari och ett intensivt arbete som gjort det, eller om det är den långa vintern vet jag inte, men otroligt trött är jag.

Nu ser man i alla fall saker hända runt omkring oss. I hamnen har båtfolket så sakteliga börjat klä av sina båtar och börjat putsa och feja bort sömngruset ur båtarnas ögonvrår. Här och där byts det däck, till sommardäck (lyssna på det) och sommartid har vi ju redan. Ljuset har kommit och det spirar lite här och där.

Denna helgen har jag klippt träden och kära L och jag har hjälpts åt lite i arbetet med den sista delen av trädgården - fruktträdgården. Sommardäcken får jag ta en annan dag, de är dubbfria och gör ingen större skada.

Igår fick det arbetet ett oplanerat avbrott, då dottern med make, bebisen och dotterns svärfar dök upp på eftermiddagen och stannade till småtimmarna. Sådana spontana avbrott är alltid lika trevliga. På kvällen spontonanslöt bror och svägerska och det blev riktig drop-in känsla. Trött, som jag är, somnade jag gott när alla hade gått.

Nymornad Hepatica Nobilis

Öringpremiär

2011-04-03T15:13:00.001+02:00

I fredags var det så dags för öringpremiären. Jag var ute en stund på eftermiddagen, liksom i går. Kallt och blåsigt. Ingen sikt heller, så behållningen var inte särskilt stor. Varken upplevelsemässigt, eller fiskemässigt. Min kloka och mer erfarna bror säger att det är för kallt både för fisk och människor och han har naturligtvis rätt i det. Det förklarar ju orsaken till att det inte blev någon öring i alla fall.

Naturupplevelse?

Idag har vi lagt ut annons på Blocket om uthyrning av lägenheten vi har. Det tog inte lång tid innan telefonen började ringa. Även om det inte handlar om någon egentlig inkomst att tala om så blir det lite tillskott till framtida små projekt, som exempelvis sjöbod. För någon gång blir det en, hoppas jag, även om drömmen om att få tillbaka sjöboden, som en gång hört till huset lever vidare. Det är den i mitten, på bilden.

De numera välkända sjöbodarna i bakgrunden

För några dagar sedan talade vi med Thore, som är ordförande i hamnföreningen. Han berättade att D.I.P.:s lokaler kommer att tas över av en caféidkare. Det känns jättebra att det blir en verksamhet i lokalerna och även i fortsättningen kan bli en samlingsplats för öbor och turister. Det ska bli spännande att se hur denna verksamhet kommer att utvecklas. Vad vi förstår var det inget fel på kreativiteten och planerna var många.

I hamnen har nu arbetsbåtarna kommit på plats, för färdigställandet av "konsumbryggan" som var i stort behov av en renovering. Kära L var orolig för att vi inte skulle ha någonstans att lägga Stella. Vi kommer till vår plats via konsumbryggan och det vore ju illa, men så lång tid får vi ju verkligen hoppas att det inte tar.

Dags för nya bryggan

Vinden vände

2011-03-30T20:02:00.003+02:00

På färjan, på vägen hem idag, klev jag ur bilen för att få en nypa luft. Det var något i luften - något nytt, en annan luft än tidigare. Underbart, helt enkelt. När vinden vänder, som den gör nu, blir det en stunds lugn och ro. Den känslan, liksom.

Hemma gick jag in och hämtade kameran och gav mig ut på en kort runda. Det var obeskrivligt. Solen värmde, det var vindstilla. En sådan kväll! Det blev en liten pratstund med några "gubbar" och medan vi stod där och språka kom en annan granne förbi, med hela fiskeutrustningen. Vi skojade lite med honom, om tjuvfisket, men han tog lätt på det och försvann bakom sjöbodarna. Jag tittade till honom efter en stund, för att fråga om fisket och bra fångstplatser och han bjöd frikostigt på bådet det och gamla fiskehistorier. Berikad, gjorde jag kväll. Hoppas han lämnade några öringar åt mig.

Hälsö nedre i kvällssolen

Kollektivtrafik i all ära

2011-03-29T08:26:00.000+02:00

Hur kan det komma sig att just trafiken till öarna drabbas, när Veolias bussar inte klarar internkontrollen på måndag morgon. Hur kan Västtrafik stå med armarna i kors och avvakta vad som händer? Hyr in taxi och se till att öborna i varje fall kommer till färjan, där de kanske kan ta en annan buss, eller ännu hellre, samåka med någon de känner. Kostnaden för alla dem som inte kom iväg till jobbet är betydligt större än vad några turer med taxi kostar. Både för samhället och för dem som väntade förgäves på bussarna.

Det är rimligt att Västtrafik sätter ner foten och gör om upphandlingen och ser över sina kriterier i förfrågningsunderlaget. Billigast är inte alltid bäst och Västtrafik är trots allt ansvarig för de upphandlingar man gör.

Idag var jag ingen bra rojalist

2011-03-27T22:12:00.015+02:00

Idag blev det sommartid. Något som har ett visst symbolvärde. Något att se fram emot. Ljusare kvällar. Kvällspromenad i lite skönare temperatur.

Sommartid, sa kung Bore och öste på med en isande kuling från väster, följt av en ursinnig blötsnöattack. Mitt redan prövade tålamod fick nog. Jag ställde in beskärningen av fruktträden som jag hade planerat till idag och surade i soffan istället. Kung Bore kan dra åt fanders.

En promenad blev det ändå, fast bara "korta rundan". Det var roligt att se grannen A, pysslande med sin julle, som fått förlängt liv genom köpet i höstas. Jullen har plåtats av mig ett antal gånger tidigare, eftersom den har en sådan personlighet och charm. Nu kan det bli fler bilder, tack vare A. Vill ni läsa om jullen, som numera heter Havanna, så kollar ni på Elsa på Hälsö, där den förekommer.

I hamnens vikar flockas nu allt fler ejdrar. När kommer ungarna? Det är alltid lika kul att titta på dem, när de pipande följer efter honorna, men tråkigt att de granna hannarna samtidigt försvinner ut till havs, som gamla sjömän.

Är det den stora betongejdern i hamnen, som lockar till sig ejdrarna?

Lite längre bort på Varvsvägen ligger ett riktigt fint hus, som genomgick omfattande renoveringar för fyra, fem år sedan. Detta arbete belönades med kommunens byggnadsvårdspris 2007. Samma som vi fick för vårt arbete två år senare. Huset på Varvsvägen fick hyvlade panelbrädor, som husen ofta hade förr. Det målades också, såvitt jag förstår, på gammaldags vis med linoljefärg. När vi skulle bestämma oss för vår fasad övervägde vi detta mycket noga. Jag läste massor om linoljefärger. Om dess unika egenskaper, men också om hur svårt det är att lyckas. Vi valde till slut finsågade bräder och en modern färg. Huset på Varvsvägen har redan rötskador på söderfasaden och jag lider med ägaren, för det är verkligen en berömvärd ambition och en insats för byggnadsvård att göra det merarbetet och ta den merkostnaden som de har gjort. Jag hoppa av hela mitt hjärta att det går bra att rätta till, utan att ge avkall på ambitionen med gammaldags byggteknik och materialval

Efter bara fyra år ruttnar det nya virket

Förutom sommartiden och valet av Juholt som ny socialdemokratisk ledare (sådana småsaker), har den här helgens verkliga stora händelse varit släppet av iPad2. Jag närde visst hopp om en leverans från Singapore, men det visade sig att där släpps den inte ännu på ett tag. Jag gick förbi butiken, på väg hem i fredags, för att sukta lite i skyltfönsterne, men kom inte åt att göra ens det. Jag vet inte vilken längtan som är värst. Troligtvis den efter sommaren ändå är störst.

För att vara först och säker på en ny "padda" får man övernatta

En dag att minnas

2011-03-26T23:34:00.001+01:00

Klockan var kvart i åtta när jag slog upp mina blå i morse, till en fantastisk morgon. Man blev verkligen sugen på att komma ut, men jag var också nyfiken på Håkan Juholts linjetal, som direktsändes kl 10. Jag kollade min twitterström samtidigt som jag lyssnade på hans tal. Det fanns en ganska tydlig respekt från många journalister för Juholts talekonst, även om jag själv tyckte att han ibland pratade lite för fort. Vackra ord är dock inte mycket värda, om de inte kan omsättas i handling och det återstår att se om det blir något med. Här ute på öarna lär inte särskilt mycket påverkas av att Socialdemokraterna fått en ny partiledare. Då är det stundande regionvalet i maj av betydligt större betydelse. Ett maktskifte är förväntat, men man vet ju inte med val och kanske, kanske finns det nu en Juholteffekt som (s) kan dra nytta av.

Kära L lät sig inte frestas av (s)-kongressen och linjetalet utan gav sig istället ut på långa rundan. Hemma igen dröjde det inte länge förrän hon var ombytt och ute i trädgården. Lite senare anslöt jag och kunde konstatera att, det var skönt att komma igång med trädgården igen. Trevligt med samarbete och småprat, lite planering och utväxling av idéer. I första hand koncentrerar vi oss nu på den sista delen - fruktträdgården. I anslutning till den ska vi anlägga en kallkompost och vi var rätt så överens om detaljerna. Vi plastade insidan på "trekanten" och kära L har börjat fylla den. Det blir nog zucchini i den första året.

Det är också hög tid att ansa träden. Får se om det blir av i helgen, eller senare i veckan. Jag har tänkt att vara ledig på fredag, eftersom det är öringpremiär. Jag har bara fiskat öring en gång tidigare så det ska bli kul. Lite trädgårdsarbete lär vi väl också hinna med, men hoppas att det blir några grader varmare.

En fin dag

2011-03-19T23:03:00.001+01:00

Vi vaknade till en strålande morgonsol idag. Det är ju så man gärna vill att helgen ska börja, eller hur. Kära L hade spetsat in sig på att gå till D.I.P. som lagt ner sin verksamhet och efter tidigare reor hade "loppis" på det sista i lagret. När vi kom dit var kommersen i full gång och många hade sökt sig dit. Lokalen var full av fyndare och de som hittat något att köpa fick ställa sig i en kassakö som började långt ute på hamnplan.

Hade det ändå alltid sett ut så här på lördagarna

Såväl stora som små fyndare var på plats

Kön för att få betal var lång, men väntan väl värd?

Kära L hade spetsat in sig på en stol, som hon spanat in tidigare, men som hon tyckt varit lite för dyr. Gissa om hon slog till! Det blev till att släpa hem två stycken. Så billiga var de.

Halva priset? Köp två!

Det ska bli väldigt spännande att se vad hamnföreningen har för planer för lokalen som D.I.P. nu lämnar.

Annars präglades förmiddagen och en bit in på eftermiddagen av spänning och väntan samt lite städning och matlagning. Våra barn med sina familjer var väntade. Inte ofta vi ses alla på en gång, sedan sonen flyttade till Norge. Gammelmorfar Atle och hans Anita var också med. Anita fann sig snabbt tillrätta i köket och hjälpte till med den äran, så att vi kunde passa på att njuta och umgås med de tre små.

Efter lunchen blev det lek. Här är det Atle som är spjuver

Och här är våra barn och barnbarn. Andreas, med sönerna Axel och Atle, samt Josefin med dottern Hedvig. Atle har parkerat sig hos sin faster.

Till sist några bilder från glasverandan, eftersom det var sådant fint ljus idag. Våra engelska pelargoner står sig fint, som tur är. Våra Mårbackor har nämligen inte klarat vintern så bra, ser det ut som. Vi får väl se, men det blir säkert till att komplettera med nya och tänka ut ett bättre ställe att vinterföravara dem i fortsättningen.

Klart för drabbning

Engelska pelargoner i koppargrytan

Visst ser de fina ut?

Ljuset i prismorna

Till sist - sätt klockan på mitt i natten och gå ut och kolla fullmånen. Det tar 18 år innan du ser en sådan igen.

Stort och smått

2011-03-18T17:33:00.003+01:00

Det första jag lade märke till när vi kom till Öckerö var alla flaggorna. Som på valborg eller midsommar. Öckeröborna har uppenbarligen uppskattat kronprinsessans besök. Hemma på Hälsö syntes dock inga spår av någon "flaggdag". Det kanske bara var för att kronprinsessan skulle känna sig välkommen, när hon åkte från färgan till hembygdsgården. För färja, det får alla ta för att komma hit.

Vårt kommunalråd och den tidigare Hälsöbon, Arne Lernhag höll ett tal och jag får väl fråga honom vid tillfälle om budskapet i talet. Man kan tycka vad som helst om ett sådant här besök, men vikten av uppmärksamheten som det skapat är märkbar. Både i papperstidningen och i webbtidningen har GP gjort reportage om händelsen och troligtvis kommer det inslag på TV. Jag vet inte om det varit något reportage i radio, men i nyhetsflasharna har det nämnts. Naturligtvis är det både bra och roligt för Öckerö kommun med den uppmärksamheten.

Du kan läsa mer om besöket på följande webbplatser:

Öckerö kommun
Göteborgsposten har ett reportage och ett bildspel

I Radiio P4 Göteborg kunde vi lsssna på det här:

Och på bloggar hittade jag

Jenny M

Hembygd

2011-03-17T22:08:00.001+01:00

I morgon får hembygdsföreningen på Öckerö fint besök. Det är kronprinsessan som gör ett besök. Hon kommer att bli mottagen av ordföranden, klädd i folkdräkt. Här har spekulerats i hur den kan ta sig ut. Fiskarställ kanske?

Uppdatering: här hittar du ett reportage och ett bildreportage från GP

Äntligen vår!

2011-03-13T17:18:00.001+01:00

Idag gick färden äntligen till Stella på Fotö igen. Sedan ett tag har vi avvaktat vårens ankomst för att montera av vår nya sprayhood, eftersom vi reklamerat den. Det är stropparna på båda sidor, som spänner upp sprayhooden akterut, som gått sönder. Och det efter bara några veckors sammanlagd segling, även om den är använd två säsonger. Helt klart undermånligt och kappellmakarnen får åtgärda detta. Under tiden har jag lagt en lättpresenning över fallbänken för att skydda winchar, skot och ruffnedgång.

Kära L och jag hade sällskap dit av trevliga vänner och efteråt blev det en promenad på sydöstra Hönö, med picnic på medhavd fika som belöning. Även om man kände i luften att det var vår så var det inte så varmt. Mest för diset som hängde i luften. Vi gjorde även en sväng till Hönö klôva för att titta på ett nytt hus i hamnen. Senare, när vi var tillbaka på Hälsö, bröt solen igenom och det blev riktigt skönt. Nu längtar jag lite efter att få komma igång i trädgården. Kanske inte så mycket efter ogräsbekämpning, som efter att få göra klart fruktträdgården som vi började på i höstas. "Trekanten" jag snickrade till i höstas ska fyllas med jord och något spännande ska planteras däri.

Fotöbron från vår fikaplats. Kallas elakt för "genvägen"

Härliga gråskalor. En av teodoliterna på Fotö sträcker på sig

Här kan man sitta och titta på blänket från Vinga, men inte idag

Dagens skärgårdshus, i huggen granit. 20 Mkr lär det kosta

Solen lyser. Hela Kwia är full av issörja, som strömen fört dit.

Min sjöbodsidyll och favoritmotivet i vårsolen

Japaner, japaner...

2011-03-11T08:07:00.001+01:00

I går rapporterade GP att de Japanska ostronen försvunnit från västkusten, till följd av den bistra vintern. Jag beskrev ju detta redan efter förra vintern här på bloggen och har inte kunnat se någon återhämtning. Idag backar man något. Det är lite si och så med de Japanska ostronen, skriver GP idag. Vissa bstånd har klarat sig, med nöd och näppe och tydligen finns det även bestånd på lite djupare vatten, som klarat sig. Totalt är dock ungefär 85% borta, enligt Sven Lovéns center på Tjärnö.

2011-03-09T12:36:00.001+01:00

Igår var det semlans dag. På vägen hem passerade jag ett ställe där de säljer Dahls semlor varje dag sedan en tid tillbaka. I regel är de slut när jag passerar, på väg till garaget, men igår hade de naturligtvis bullat upp. Kön var sådär 15 - 20 m och när jag var i höjd med den hörde jag den ena expiditen säga till sin kollega att

- det här är de sista 20 semlorna

Vilket liv det blev i kön! Jag var tvungen att stanna och titta. Det blev bara några få kunder som fick och den dam som stod närmast i tur, när de tog slut, blev skogstokig. De stackars expediterna fick höra både det ena och det andra.

Själv hade jag räknat med en semla, eftersom vi hade ett personalmöte inplanerat, men icke. Så det blev inte en enda semla detta år, på semlans dag. Å andra sidan sparade jag 330 kcal. Alla bäckar små.

Kompisarna i bageriet har mycket att göra i år, de vann ju "tävlingen" Göteborgs godaste semla, som utses av GP varje år. Deras semlor bakas i samma bageri som Cederleufs berömda semlor numera, eftersom de två kedjorna har gått ihop. Här är ett reportage i Radio Göteborg och en intervju med vd Dennis Eriksson.

En egen värld

2011-03-06T19:42:00.001+01:00

Idag började vi söndagspromenaden med en tur ut på Trollholmen, som är en holme omedelbart väster om Hälsö. Man tar sig dit över bergen från Västeräng och över en liten spång för att komma till holmen. Vi har bara varit dit någon enstaka gång tidigare, då skyltarna "Privat" fått oss att känna att vi inte borde röra oss där. Eftersom det endast finns sommarstugor på Trollholmen, med sommarvatten, så trodde vi inte att någon skulle störas av vår titt.

På altanen till det sydligaste huset satt ett par och solade i vårsolen och de hälsade oss trevligt och glatt. Agne, som han heter, berättade att hans morfar köpte Trollholmen och att morfadern och hans barn byggde sommarstugorna. I allt finns det fem tomter där. Agne och hans fru hade ärvt huset av Agnes föräldrar och bara ytterligare ett hus hörde till familjen numera. Agne berättade att han tillbringat alla somrar sedan 1947 här ute och det såg verkligen inte ut som han tänkt sluta med det. En av våra "granngubbar" var förresten barndomsvän från fotbollsplanen och jag har i uppdrag att framföra en hälsning.

Sundet söderut, med spången

Från spången, mot Burösund

NV udden. Kära L letar efter någon? Fotografen, kanske :-)

Is och vatten i flera stråk. Längst ut fritt vatten N om Lindholmen

Den här idyllen ser man från den sydliga udden. Det är c:a en 0,5 NM dit.

Fler har hittat hit och njuter av den tidiga vårsolen

Jag passade på att spana efter fiskeplatser för öringpremiären

Vägen mellan Västeräng och Trollholmen taget från en bit ut på isen

Efter Trollholmen avverkade vi "rundan" och avslutade med en härlig fika i solen.

En milstolpe

2011-03-03T23:52:00.000+01:00

Många gånger har jag suttit och skrivit här på bloggen, för att strax därpå undra om det är någon som läser det jag skrivit, eller om det bara försvinner "ut i den digitala rymden". Därför la jag in en räknare för cirka ett år sedan. Den visar hur många unika besökare bloggen har, hur många sidor och vilka som besöks och varifrån besökarna kommer. Under kvällen passerade antal unika sökare 10 000. Det känner jag mig mycket nöjd med. Antagligen är det någon som tycker det är kul att följa livet här på Hälsö.

Vinnarsemlan

2011-03-01T09:59:00.000+01:00

Idag gratulerar vi vännerna på Marstrand - Mia och Lennart, för den fina utmärkelsen. Deras konditori har vunnit GP:s årliga tävling om godaste semlan. Som god vän till familjen och Hälsöbo är det dubbelt roligt, eftersom segern delades med Aleks konditori, som har sin bas på Öckerö.

Kolla filmen med de godaste semlorna! Amalia med sitt söta leende är med.

Allt är som vanligt

2011-02-26T15:31:00.000+01:00

Har ni också råkat ut för det - man gör något genomtänkt, kanske köper en viss typ av bil eller kläder. Kanske ett visst resmål eller semestrar med en viss avsikt och innehåll. Och så upptäcker man att alla andra gör likadant! Inte är vi särskilt unika, egentligen. Vi är flocksdjur, fast vi kanske inte alltid är så medvetna om det. Den senste trenden bland män över 40 är tydligen att gå ner i vikt. Och vad sysslar jag med? Går ner i vikt, naturligtvis. Från lönnfet till glödhet på 60 dagar av Jonas Leijonhufvud är tydligen den bok som får stå för syndromet, enligt GP:s Två dagar, denna helgen. Man kan läsa ett urval av boken här: http://www.provlas.se/bli-en-ny-man/

Vårdcentraler får betyg

2011-02-26T15:09:00.000+01:00

En undersökning av Hallands och Västra Götalandsregionens vårdcentraler har gjorts, med fokus på hur nöjda deras kunder är. Man har slumpat fram ett antal patienter, som man har frågat om bland annat tillgänglighet, bemötande, förtroende med flera. Hönö och Öckerö vårdcentraler är båda redovisade och platsar in strax under 600 poäng, av 700 möjliga. Vad det innebär i placering är svårt att säga något om, då inte hela listan är med, vad jag kan avgöra. Resultatet säger naturligtvis en del, men långt ifrån allt. Bland annat ska vårdcentralerna vara anslutna till ett IT-stöd för samordnad vårdplanering med kommunens och sjukhusens hälso- och sjukvård. Det är långt ifrån alla privata vårdgivare som är det och även om man anslutit sig, är kompetensen och disciplinen att använda IT-stödet bristfällig på många håll. Detta har stor påverkan på patientsäkerheten i den så kallade vårdkedjan. En artikel om undersökningen finns på GP och här kan du se vilket betyg våra vårdcentraler i kommunen fick. Du kan även kolla din egen kommun om du går in på http://www.indikator.org/publik/default.aspx

Förändringar

2011-02-26T14:20:00.002+01:00

När vi kom hem igår var det fortfarande ljust. Visserligen är det märkbart längre dagar, men den största förklaringen var nog helt enkelt att vi tog ledigt någon timme på eftermiddagen. När vi körde runt hamnplan i Kwia såg jag hur isflaken for förbi Hälsö huvud med en hiskelig fart. Visserligen sätter det ofta en nordgående ström i sundet mellan Hälsö och Björkö och vid huvudet, där det är som smalast, står segelbåtar ofta och stångar mot strömmen och den karaktäristiska toppiga sjön, som uppstår när strömmen möter vinden. Men det här! Isflaken for fram som i en brusande vårflod. Jag funderade på att gå ner och ta en liten videosnutt på den framrusande isälven, men så fort jag satte foten utanför den varma goa bilen ändrade jag mig. Det var i det närmaste outhärdligt kallt i vinden. Hela kvällen hörde jag hur vinden brakade in från söder, men när mörkret lade sig tänkte jag inte mer på det. I morse kom överraskningen: alla fönster mot söder hade "bytts ut" mot frostat glas och man kunde inte se ut genom dem. Gatorna var belagda med is och de få som rörde sig ute höll krampaktigt i staketet, när de försiktigt tog sig fram.

Nej, det är inte badrummet, utan glasverandan

Vilken skillnad på sydligare breddgraders scirocco, som ochså är fuktig, och den här iskalla, fuktiga vinden. Vad heter en sådan vind? Isbarken som bildades var flera millimeter tjock och en grannfru som var ute för att skrapa vindrutan på sin bil klarade inte av det, utan fick be sin man och han behövde en god stund för att få det gjort.

Inte precis en tunn film

Även om den isande vinden höll mig inomhus så tror jag att detta omslag i vädret beror på att våren är här, för visst är den. Tyvärr hindrade väglaget mig från att åka en planerad tur till Stella, för den risken tycker jag är onödig att ta. Det får bli i morgon istället. Jag ska dit för att demontera sprayhooden som behöver repareras i spännena på sidorna. Jag har talat med kappellmakaren om det och eftersom den bara använts i två säsonger, knappt, så får man nog anse att han gjort ett bristfälligt jobb. Vi får se om det blir i morgon, eller en eftermiddag, nu när det är ljust såpass länge. Det är bara fyra veckor kvar till sommartiden, tänk vad roligt!

GP har också uppmärksammat halkan här och här.

Söndagsblogg

2011-02-20T17:33:00.003+01:00

Den sista tiden har jag bara bloggat sporadiskt, mest på helgerna. Orsaken skrev jag om förra veckan, men det beror också på att jag inte kommer ut så mycket, inte träffar några Hälsöbor och då blir det lite knalt med inspirationen, när det gäller det lokala livet. Det är ju det livet som står i fokus i den här bloggen. Jag tror nog att det löser sig rätt snart, för nu kommer våren!

Idag var GP extra läsvärd. Dels var vårt barnbarn Hedvig på bild i sin "Födda"-annons, dels var det ett reportage om Rolf Bjelke och Deborah Shapiro, som ligger med sin båt Northen Light i Kwia. Tyvärr finns inte någon av dem digitalt i tidningen, men ett kort på Hedvig kan jag bjuda på och Northern Light har jag skrivit om tidigare, här på bloggen.

Hedvig Klara-Fina Seth i GP idag

I går hade vi besök av våra Marstrandsvänner och ett annat par, som också är seglarkompisar. De har varit utan båt ett tag, men nu har de köpt en Moody Eclipse 33 i England. Det ska bli kul att se den segla till sommaren. Marstrandsvännerna har varit här många gånger, men för våra andra vänner var det första gången så det blev lite berättelser om äventyret med renoveringen av Anneborg och därefter frosseri på en trerätters av klass med efterförljande kaffe och tårta, kakor och annat smått och gott. Inget vidare för en "bantare" med andra ord.

Bantningsprojektet rullar annars på rätt så hyfsat. Av de ursprungliga 17 återstår nu 10 kg att ta bort. Osäkert, enligt min lilla "app", om jag kommer att klara detta på utsatt tid. Enligt den behöver jag 13 veckor till och enligt planen skulle det vara klart den 8 maj. Nåja, det får det gärna ta, bara jag når det uppsatta målet och vem vet, det kanske går bättre nu när trerätters och tårta är avklarat. I alla fall passar kläderna bättre nu. Värre blir det väl när jag gått ner fem, sex kg till. Då blir det nog lite krisigt i garderoben.

På rätt väg

Under dagens promenad hade jag glömt att ta med mig kameran, vilket hör till ovanligheterna. När jag kom hem igen var det bara att ge sig ut igen. Med kameran denna gång. Det fina vädret och spännande isformationer gjorde att jag fick ta en extra vända ut. Kära L tog en extravända med stavarna under tiden. Nere vid Kwia insåg jag genast att jag var tvungen att gå ut på den nya isen, för att ta de bilder jag ville. Lite försiktigt trevade jag mig ner på isen och den visade inga tecken på att ge efter. Kanske för att att jag lättat lite? Jag vill gärna bjuda på ett litet kollage av is-bilder. På isen låg stora isklumpar som blivit riktiga skulpturer och den låga eftermiddagssolen fick dem att skimra som kristaller. Ett riktigt skådespel.

Ett flygplan?

Kuben

Issmycken

Stolt mot skyn

Solid och gnistrande

Spegel av is

Water - Skyline

När jag var nere i hamnen för att plåta isen såg jag att ganska många stannade till och tog sig en titt på Northern Light. I GP nämndes inte vilken ö seglarparet bodde på och man fick intrycket att de ville ha det så, men härute är det ingen som gör någon stor affär av det och man ser sällan någon vid deras båt. Tydligen fick ändå några upp ögonen, efter reportaget.

Beundrar "Norrsken"

Från hamnplan till Tharir

2011-02-14T22:08:00.002+01:00

Den flitige besökaren har kanske noterat att det varit tunt med inlägg senaste veckan? Förklaringen till det är att jag helt enkelt varit fängslad av händelserna i Egypten. Många timmar på twitter och Aljazeera har hållit mig borta från bloggen. Samma besökare har kanske noterat att jag använder sociala medier rätt så frekvent och de har varit de mest effektiva kanalerna för att följa händelserna. Via Aljazeera har man kunnat följa händelsernas utveckling i kontinuerlig direktsändning, direkt från Tharirtorget. Trots att de Egyptiska myndigheterna stängde ner Internet och frejdigt ljög i den statsstyrda televisionen kunde man inte tysta ner de sociala medierna. Bland annat utvecklades blixtsnabbt en teknik som fick namnet speech-to-tweet, som erbjöds mobilanvändarna i Egypten. Man skulle kunna tro att Egypten, där 50 % av befolkningen är yngre än 25 år, skulle vara närvarande på Internet, men så är det inte, med svenska mått mätt. Endast 20 % av befolkningen har tillgång till Internet, medan 90 % av befolkningen har mobiltelefon. Så med hjälp av mobilerna och speech-to-tweet kunde informationsflödet inte stoppas.

En annan faktor för framgången var att det inte fanns någon utpekad ledare. Visserligen fängslades och torterades den regionale Googlechefen Wael Ghonim, som är Googles marknadschef för Mellanöstern och Nordafrika. Trots att han var en av initiativtagarna till den facebooksida som sägs vara en av de utlösande faktorerna till revolutionen, kan man inte säga att han ledde det hela. Han satt ju fängslad i stort sett hela tiden. Detta gjorde myndigheternas försök att stoppa det hela mycket komplicerat. Kraften fanns i massan, inte i någon ledande person. Trots aggresiva försök, bland annat med våldsamt ingripande mot internationella journalister, kunde inte omvärlden hållas utanför. En rätt frustrerad Mubarak ondgjorde sig över främmande staters synpunkter och inblandning, men hela förloppet tog ändå inte mer än cirka 18 dagar från början, den 25 januari, till det totala nederlaget 12 februari, då Mubarak lämnade sin post och sitt land. Under och efter demonstrationerna har Kina begränsat informationen genom att spärra ut ordet Egypten i Internet. I flera länder, bland annat Sudan, Algeriet, Syrien och Iran pågår protester i olika grad, de mest dramatiska hittills tycks vara Iran och även där försöker man spärra ut informationen.

Parallellt med händelserna i Egypten seglade en diskussion upp på hemmaplan, angående hur och om sociala medier har förändrat journalistrollen. Mitt i alltihop manifesterades den diskusionen i en konflikt i lilla Katrineholm, som i twittersfären döptes till #kkgate. Upprinnelsen är ett brev till kommunchefen i Katrineholm, Mattias Jansson, från lokaltidningen Katrineholms-Kuriren, med frågor om hans närvaro i sociala medier. Åtskilliga namnkunniga inom medievärlden gick igång på detta och Joakim Jardenberg har en överskådlig sammanfattning på sin blogg, med bra länkar, så jag utvecklar inte storyn här. Läs gärna Mattias blogg, som jag länkar till bland bloggarna som jag följer.

Så varför denna långa textmassa idag och varför dröjde det med att komma till poängen, som antas komma? Jo, först ville jag ge ett målande exempel på vilken sprängkraft sociala medier har idag.

För några år sedan hade vi i Öckerö ett verktyg för en öppen dialog, medlemmarna, våra politiker och tjänstemännen i kommunen. Kommunen fick ett ekonomiskt stöd för att utveckla en plattform för ökad demokrati och vann ett pris för det arbetet, men för några år sedan skrotades hela plattformen. Så synd att man saknade visioner om hur sociala medier skulle kunna bidra till en ökad öppenhet och transparens.

På webben fördes bland annat livliga duiskussioner inför folkomröstningen om bro - den så kallade brofrågan - och om skolfrågor m m. Det var när man skrotade det diskussionsforumet som jag började fundera på "Rösten från Hälsö" och därav även namnet. Tanken var att det skulle associera till politik och ställningstaganden i det lokala samhället. Visst är det underligt, att Egypten kunde kommunicera med hela världen, men vi här hemma har svårt att samtala med våra förtroendevalda. I varje fall ledde nedmonteringen av diskussionsforumet inte till en ökad transparens. När de flesta människor ännu står främmande inför sociala medier finns en liten klick som faktisk har "kontakter" ända in i regeringen. Jag har flera ministrar och kommunalråd som "vänner", både på facebook och på twitter. Även om de flesta kanske inte fäster så stor vikt vid vad jag säger så är det stundtals en äkta dialog. Vad betyder detta för demokratin? Och vad betyder det om min närvaro inskränker sig till det som lite ironiskt kallas för "prasselmedia"? Är den nya journalistrollen helt enkelt ett deltagande i det offentliga rummet?

Drama på färjan

2011-02-14T20:14:00.000+01:00

På väg hem idag fick vi se ett filmteam spela in på färjan. Teamet hade crew-jackor på sig med texten Irene Huss på ryggen. Det är väl krim genre, tror jag, så nu får man vara lite på hugget när man ser det namnet i tablån i framtiden.

Ditt och datt, ganska glatt

2011-02-07T22:04:00.004+01:00

Isen ligger på såväl vägar som i vikar. Svårt att promenera och slingan är nästan oframkomlig, vissa avsnitt. Isen är inte längre säker, om den alls varit det i vinter.

Helgen som gick gav oss en kuling som tryckte upp vattnet rejält. Om det var detta högvattnet eller ett tidigare vet jag inte, men svärsonen och hans tvillingbrors brygga har fått sig en körare.

Isen tog skruv

Sedan en dryg vecka har man kunnat se ejdern. Det är väl första vårtecknet. De samlas i stora flockar och har haft det jobbigt med att hitta öppet vatten tidigare, men den saken går lättare för varje dag. Nu ligger isen inte längre i rännan öster om Hälsö huvud och där ser man ofta flockarna.

Gudingen samlas i flockar

Min bror tipsade mig om några filmer som ligger upplagda på youtube och en av dem var riktigt trevlig och filmen var dessutom nytagen. Titta gärna på den. Bara att klicka. Gör som jag: gå in på youtube och sök på Hälsö. Det finns flera sevärda filmer att titta på. Länken leder direkt till den sökning jag gjorde.

En framgångsrik metod

2011-02-03T20:49:00.000+01:00

Tydligen börjar det synas lite på mig. Att jag börjat gå ner lite, alltså. Jag får en och annan kommentar och också en och annan fråga: vilken metod använder du? Atkinson, LCHF, Cambridge...

Metod? Jag har ingen metod, men jag vet ju vad det handlar om. Att gå ner i vikt, alltså. Det handlar om att förbränna energi. Mer än man lassar in. Om jag ska ge metoden något namn så får det bli "Kamrersmetoden". Det gäller att ha koll på balansräkningen, helt enkelt. Sedan hjälper det kanske att jag har lite ont i höfter och knän. Det är inte långsökt att det kan förklaras till del med "ryggsäcken" jag har på magen. Motivation, alltså.

Jag har ju ett mål - jag vill väga 68 kg, vilket innebär en viktminskning på 17 kg. Eftersom kroppen består till viss del av vatten så innebär det att en del av det jag ska förbränna helt enkelt är vatten. Jag vet också att jag vill nå målet vid en viss tidpunkt, nämligen i början - mitten av maj. Jag gav mig själv 105 dagar att nå målet. Då börjar vi räkna:

17 kg x det antal kalorier som mina kilon innehåller. Kolla på margarinpaketet. Margarin innehåller i princip fett och vatten i samma proportioner som mina bilringar. På mitt paket står det 7 200 kcal/kg. Multiplicera med 17 (det jag ska minska i vikt) och dividera med 105 (det antal dagar det ska ta). Det blir ungefär 1 400 kcal/dag, som mitt intag ska minskas med. En vuxen man, med stillasittande arbete ska få i sig ungefär 2 800 kcal/dag. Minskar jag med 1 400 kcal blir det alltså lika mycket kvar.

Med den matematiken avklarad gäller det att börja få koll på vad maten innehåller och att jag får i mig lämpliga proportioner av kolhydrater, proteiner och fett. Det blir ett duktigt räknande om man ska ha koll på det. Men det behövs inte. Hjälp finns att få på nätet. Själv har jag använt mig av en gratistjänst som jag kan ha med mig i telefonen. Den heter Shapeupclub och de har också en webbsida. Betalar man den ganska blygsamma kostnaden för medlemskap får man en del bra extrafunktioner, men jag tycker inte att jag behöver det för egen del.

Förenklar räknandet och kostbalansen, direkt i mobilen

En annan fråga jag fått handlar om hur torftigt det blir. Att banta, alltså. Kan man ta sig en wirre eller snaps - tillåter "metoden" det? Javisst, men alkohol är raketbränsle. Då får man dra ner något på övrigt kaloriintag, om man vill hålla tempot. Men eftersom det inte är någon "religion", som exempelvis LowCarb - HiFat, som beskrivs som en rörelse är det bara att fortsätta med sina njutningar. Än så länge går det fint.

Utmaningen - tre veckor

2011-01-30T10:39:00.001+01:00

För en vecka sedan skrev jag om min utmaning. På 17 veckor ska jag nå min matchvikt. Nu har det gått tre veckor och en vecka till kan läggas till handlingarna. Hur har det gått? Jo, mycket riktigare avtog viktminskningen något, när viruset lämnade kroppen, men glädjande nog fortsatte jag att gå ner. Och helt enligt schemat, dessutom. Veckan som gått har jag i huvudsak arbetat hemifrån, vilket underlättat. Restaurangmat är i allmänhet inte så bra för viktminskning. Mest har jag nog ändå bekymrat mig för fredagsmys och annat gott som hör helgerna till. Så här långt har det gått bra, i alla fall.

Efter tre veckor: 80.0 kg. Det är ett par år sedan sist och fem kg från toppnoteringen efter nyår.

Jag kan inte säga att jag lider. Tvärtom har vi ätit väldigt gott, så här långt. Men det finns ju saker som jag gillar som bara inte funkar, om jag ska nå målet. Det kommer naturligtvis att bli tradigt till slut, att aldrig unna sig det lilla goda. I alla fall inte förrän den 8 maj.

Idag är det en strålande blå himmel och kära L är redan ute på dagens första promenad. Det blir en till, med mig och kanske även Hedvig, om hon och hennes föräldrar kommer förbi. Då blir det till att putta barnvagn.

På bättringsvägen

2011-01-27T22:48:00.000+01:00

I en vecka har kära L och jag kämpat mot ett virus, som fått oss att inse hur skönt det är att vara frisk. Den har kramat musten ur oss, kan man nog säga. Men nu är vi på benen och de senaste dagarna har jag arbetat, men hemifrån. Jag tillhör de lyckligt lottade som av och till kan göra det. I dag lockade det fina vårvintervädret ut oss på en lunchpromenad. Vi tog våra nya gångstavar på en jungfrutur och knatade runt slingan. Ljuset var fantastiskt och vi stannade ofta, bara för att titta på alla färger.

Källö-Knippla i solen

Knippla är nästan alltid vackert att titta på. Från höjderna på norra Stuvö har man en extra fin utblick över ön. Lite längre bort öppnar sig vyn och dagar som denna kan man se "hur långt som helst". Med lätthet ser man Carlstens fästning, men detaljer är svåra att urskilja. Kameran brukar jag ha med mig, men att jag aldrig lär mig att ta med kikaren också. Det hade varit roligt idag.

Ulrika på väg att lägga till på Burö. I bakgrunden syns Hyppeln

Ulrika var på väg mot Burö från Hyppeln så vi stannade och såg färjan lägga till, innan vi vände söderut och hemåt. Eftermiddagens arbete gick extra lätt idag, även om den förlängda lunchen innebar att jag fick jobba på en stund till idag, för att kompensera långlunchen. I morgon återgår allt till det normala igen. För den här gången i alla fall.

Dags igen

2011-01-25T22:36:00.000+01:00

Idag var det så dags igen: två kvinnor gick igenom isen, när de var ute och åkte långfärdsskridskor. De hade tur och uppmärksammades av en man som snabbt fick på sig en våtdräkt och gav sig ut med sin vindsurfingsbräda! Vilken kille! Just nu kan jag inte hitta någon annnan än Sjöräddningssällskapet som rapporterar om det. Det kanske kommer.

Ska man gissa att de gjorde felet att åka jämsides? Hade de gjort som man ska och åkt efter varandra, med minst tio, femton meters avstånd, hade de sluppit bada. Men som sagt, det är en gissning.

Husen blir yngre, fast äldre

2011-01-24T15:30:00.001+01:00

Här på hälsö sker oftast en relativt omfattande renovering och upprustning av gamla hus, i samband med att husen övertas av nya ägare. Inte konstigt, då många inte är renoverade på 50 - 60 år. När man tar itu med detta är det, som tur är, så kallad varsam renovering som gäller. Många väljer att försöka återställa huset som det såg ut innan man i funktionalistisk anda beklädde husen med eternite. Återställandet blir en återgång till en romantisk stil, med mycket vitt och mycket snickarglädje, eftersom det är tidstypiskt för när dessa gamla skärgårdshus en gång byggdes. Så genom föryngringen blir hela samhället lite "äldre", paradoxalt nog. Vårt eget hus har genomgått just en sådan "föräldring" och i GP:s bostadsbilaga idag är det ett rep om ett par ö-grannars hus och deras jobb. Läs det!

Vårt Anneborg. Föga romantiskt, men med potential

Utan skidor

2011-01-23T16:12:00.001+01:00

Läste i DN idag om 100 personer som blivit av med sina skidor medan de njöt sin After Ski. Kunde ändå inte låta bli att småle, därför att:

Upp till ett sporthotell
Bland våra höga fjäll
Jag ställde färden för att roa mig en påsk,
Ty i vår press jag såg:
Där är moralen låg
Och man besväras ej av hämningar och pjosk.
Jag utan skidor va´
Men det var lika bra,
Ty sådant där är blott i vägen tycker ja´.
Ett pensionat jag fann
Där alla gäster brann
Av längtan att få börja flirta med varann.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen,
Och över vidderna man tydligt hörde smällen
Där någon sportklädd pinuppa fick på munnen en puss
Och några välinlärda klappar på sin stuss.
För den som lider utan spleen i sexapellen
Är det så hälsosamt och stärkande i fjällen.
Det står en doft av erotik omkring vår fjällsportssocite´
Där ligger fröknarna von Pahlen nog i lä.

Det kändes jämt en pust
Av synd och last och lust.
I varje vrå satt där ett par av skilda kön.
När deras kraft tog slut
Så fick dom bäras ut
Och piggas upp med lite rullande i snön.
Det var ett kramande
Som var förlamande
När man om livet på varandra satt och höll.
Jag hade tur som blott
Fick ett par revbensbrott
När som en dam i mina armar villigt föll.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen.
Fast man får blåmärken på åtskilliga ställen.
Vi börja´ dagen med en cocktail gjord på vermouth och gin,
Det är av sådana som solbrännan blir fin.
Vi konstatera´ när vi satt omkring putellen:
Att det är så hälsosamt och stärkande i fjällen.
Och ska vi någonsin förflytta oss till Åreskutans topp
Måste kyparen ta baren med sig opp.

Från huvudstaden kom
Där upp ett sällskap som
Bestod av stjärnor från fru filmias parnass.
Och när som divorna
Fick syn på drivorna
Så skrek dom till: Åh herregud så mycket glass!
Champagnekorkar small,
Varenda gäst var knall
När frampå förmiddan vi raglade till lunch.
I fullt delirium
Vi gick från rum till rum
Och alla möblerna fernissades med punsch.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen.
Ifall man bara stannar inne på hotellen.
Jag med en konsul drack duskål ur en flaska ”Chartres”
Och konsulinnan hon vart full och måste le’s
Vi bytte fruar med varandra fram på kvällen,
Ty det är så hälsosamt och stärkande i fjällen.
Det finns väl inget annat ställe där moralen vågar stå
På en så angenäm och sjunkande nivå
Jo att det inte finns nåt ställe där moralen vågar stå
På en så angenäm och sjunkande nivå

En utmaning

2011-01-23T14:33:00.009+01:00

En gång i tiden var jag rökare. En dag i augusti 1992 kom jag till insikt om att den cig jag just satt och rökte fick bli min sista. Beslutet hade under en tid mognat och nu var det dags. Jag har inte haft ett enda återfall. Jag bara bestämde att detta fick bli sista cigaretten och så blev det.

Nu är jag i en liknande situation, men till skillnad från rökningen, som gick att sluta tvärt, handlar det om en rätt långsam process. Jag väger alldeles för mycket för att det ska vara hälsosamt. Inte minst har jag med ökad ålder fått lite problem med höfter och knän. Eller är det med ökad vikt? Kanske både ock. Jag bestämde mig för två veckor sedan för att nu får det vara nog! Funderade lite över ett smart mål och kom fram till följande:

Jag ska tillbaka till den vikt jag hade för exakt 20 år sedan, det vill säga 68 kg. Jag minns det som en väldigt optimal kroppsbyggnad/vikt. Nu i början blir det svårt med några utmaningar när det gäller motionen, så det tar jag för sig.

Här är jag utan kulmage. En bild i tiden, Högvaktens existens är hotad.

Jag tänker nå det målet rätt så snabbt och jag har inga distraherande delmål. Jag har ju inte hela livet på mig och ju förr jag kommer ner på hälsosammare vikter, ju bättre kommer jag att må. Målet ska vara nått om 17 veckor från det jag startade, det vill säga 8:e maj. Det är rätt tufft, för jag startade på 85 kg, med all den goda julmaten i buken och då är det är astronomiskt långt till 68 kg. Bryter man ner det på vecka så innebär det en viktminskning med cirka 0.8 kg/vecka och det låter lite roligare. Det är ju bara drygt ett hekto om dagen!

För att nå dit på den tiden får jag äta runt 1 200 - 1400 kcal/dag. Minsta slarv så går det åt fanders. För att räkna ut detta har jag använt en app i min iPhone som passande nog heter ShapeUp, men man kan också göra samma sak på webben. Det är där jag hämtat diagrammet nedan.

Varför skriver jag detta i bloggen? En sådan privatsak? Jo, jag tänker som så att lite press kan aldrig skada, så jag kommer att hålla er uppdaterade under resan. De första två veckorna har jag ingen tilltro till, eftersom jag varit sjuk, men vågen står just nu på -3.5 kg sedan toppnoteringen och -2.0 kg sedan kampen började. Gott så, men vi får väl se när jag repat mig från influensan.

Resultat efter två veckor. Totalt sedan "toppnoteringen" är det nu -3.5 kg

Jo, en sak till: sedan gäller det att hålla matchvikten.

Ogenomtänkt?

2011-01-22T16:55:00.008+01:00

Sedan en tid har det varit en het debatt om Bostadsbolagets hantering när det gäller prisinformation om de stenar man satt upp i sina bostadsområden. Bolaget har hårdnackat vägrat att uppge priset, men till slut, genom en Kammarrättsdom, fick man ge sig. Sådana fadäser förkommer här och var och lite då och då. I Öckerö har vi en pågående fadäs, där vår kommunchef vägrar att uppge en prisuppgift, med exakt samma motivering som man haft på Bostadsbolaget; det kan skada leverantören om priset kommer ut. I vårt fall gäller det priset för sophanteringen. När det gäller Bostadsbolaget fick man krypa till korset efter en dom och lägga korten på bordet. Ska det verkligen behöva gå så långt, innan Ragnsells jurist får svaret på sin fråga. Domen i kammarrätten, som tvingade Bostadsbolaget att redovisa kostnaderna, lär ju inte ha passerat helt obemärkt och mot bakgrund av den så är herr Karlssons hållning smått pinsam. Du kan läsa hela ordväxlingen på sidan fyra i Torslandatidningens senaste nummer.

En annan aspekt av det som hänt på Bostadsbolaget, som jag tycker är viktig, är diskussionen om utemiljöns betydelse för dem som bor där. Inte för att jag själv skulle vilja ha en svart obelisk på min egen tomt, men det måste inte alltid vara just det. Det skulle kunna vara ett träd, exempelvis.

Under andra halvan av 90-talet arbetade jag inom fastighetsbranschen med affärsutveckling. För att få ordning på vår ekonomi, som bland annat berodde på 2 000 outhyrda lägenheter (otroligt, eller hur), skulle en del fastigheter säljas och därför gjordes en värdering. Om jag minns rätt var det totala värdet sju miljarder. Vid närmare analys av värderingen kunde jag konstatera att utemiljöerna inte tillförde en enda krona till värderingen. Alltså skulle en fastighetsägare som satsade varenda krona på att utveckla sina fastigheter gynnas. Dåvarande miljöchefen och jag gjorde ett överslag över hur mycket våra utemiljöer var "värda" och kom fram till ungefär en och enhalv miljard. Detta redovisade vi för bolagsledningen och berömvärt nog insåg ledningen att detta hade ett stort immatriellt värde, exempelvis för bolagets image. Det i sin tur ledde till att bolaget utvecklade en "grön" strategi. Man inrättade tjänster som miljövärdar i bostadsområdena, avsatte betydande belopp till planteringar. Vår vd hade som motto att "det skulle synas, när man körde förbi ett av våra hus". Läs gärna hur SABO beskriver bolagets satsningar, i samband med att det vann 2008 års miljöpris.

Jag vet, som sagt, att jag inte skulle uppskatta en svart obelisk, men som princip tycker jag det är oerhört viktigt att det får kosta med en utemiljö. Det är mig mycket främmande att ett bolag som Bostadsbolaget skulle satsa 6, 63 mkr på detta om man samtidigt har ett eftersatt underhåll i sina fastigheter. En del kritiker ojar sig över att Bostadsbolaget inte bygger fler lägenheter för pengarna, men då tror jag inte man kan så mycket om fastighetsekonomi. Tyvärr verkar det även omfatta Göran Moberg, Hyresgästföreningen, som glatt hakar på i klagosången.

Förkylt. Igen

2011-01-22T13:58:00.000+01:00

Precis efter nyåret fick både kära L och jag en släng av influensan. Nu har vi drabbats av en riktigt jobbig förkylning som lök på laxen och man var ju inte på topp innan, så att säga. Tyvärr innebär det att vi inte kan träffa vårt lilla barnbarn. Vi hade planerat ett besök i fredags, men det var inte att tänka på. Istället fick det bli att titta på några nytagna bilder på facebook idag. Utan att vara det minsta partisk kan jag säga att hon är väldigt söt, lilla Hedvig. Ni som eventuellt är vänner med mig FB bör kunna klicka på länken, ni andra kan ju bli vänner med mig först. Då klickar ni på facebookloggan en bit ner på sidan.

Blivande hotellhot

2011-01-20T00:13:00.000+01:00

För ett år sedan brann det på Hönö Klôva. Trubadurhuset brann ner till grunden och på köpet fick vi en Thairestaurang på Öckerö, eftersom de fick söka sig nya lokaler. Hur det gått för övriga näringsidkare vet jag inte. Nu börjar hur som helst en ny byggnad ta form och i denna ska det bland annat inrymmas ett nytt hotell (ska vi gissa att det kommer att heta Trubaduren?), med konferenslokaler och restaurang. Troligtvis en svår konkurrent till vårt befintliga, anrika Hönö Hotell. Även om jag tror att en viss konkurrens är positivt för konsumenter så måste man ju fråga sig hur många spa och konferenshotell kommunen kan härbärgera, med lönsamhet för alla. Jag syftar på det som planeras byggas på Långesand och det som ingår i visionerna för Hälsö. Dessutom har det tidigare nämnts ett idrottshotell på Stuvö. För att inte tala om de andra befintliga anläggningarna på Grötö, Björkö och Källö-Knippla. Vi får väl ändå hoppas att det blir lyckosamt för den nya etableringen, som beräknas vara i gång lagom till sommaren.

Nu känner man igen sig

2011-01-16T17:45:00.002+01:00

Vi har kunnat njuta av ett riktigt vinterväder i gott och väl sex, sju veckor men i går övergick vädertypen till ett gammalt hederligt västsvenskt vinterväder. Efter ett ymnigt snöfall natten till fredagen, med si sådär 15 cm snö, växlade vädret till plusgrader och regn på lördagen. Det gällde att få undan så mycket av snön som möjligt innan den blev ännu tyngre och framförallt, från lillbåtens pressening. Nu är det isgata med ett vattenskikt uppepå utomhus och det inbjuder inte till längre promenader. Tydligen har det lett till problem i Öckerö, men inte hos oss. Det fick bli en liten runda, i cirka 5 plusgrader och bitande vind. Det bistra vädret gör att man inte har så mycket kontakter med grannar som vanligt och därmed inte heller snappar upp sådant som händer lokalt.

Här hemma har det så sakteliga återgått till en vardaglig lunk, efter julens olika familjeangelägenheter och idag är det Knut så kära L har varit i farten för att byta gardiner och packa undan "julen".

Annars har de senaste dagarna varit i festens och hyllningens tecken för familjen, eftersom vår dotter disputerade för en licentiatexamen i fredags. Eftersom hon så sent som en vecka tidigare blivit mor var även den lilla nyfödda dottern med vid den högtidliga händelsen. Jag hade tagit med kameran, naturligtvis, för att föreviga denna historiska händelse, men blev så fascinerad och fängslad under dotterns presentation att jag helt glömde av att fotografera. Inte förrän det hela var över kom jag på det och fick be de närmast involverade att ställa upp för några bilder.

Examinatorer, handledare och opponent omger dottern, som står som nr fyra från vänster

Efteråt blev det lite hyllningstal, presenter och en god tårtbit från vännernas konditori. Om ni bläddrar er till Tårtor på deras hemsida och klickar på den som heter Festival så kan ni se den delikata tårtan på bild. Det var inte bara familjen, utan även några gamla vänner, som kommit för att hylla och äta av den goda tårtan.

Besättningen på s/y Sol hjälpte oss att fira dotterns examen

Själv är bäste dräng?

2011-01-11T22:22:00.002+01:00

En lång och segsliten beslutsprocess, om Torslandas framtida vara eller icke vara som självständig kommun, pågår tydligen fortfarande. Kammarkollegiets jurister sk nu titta närmare på förutsättningarna, enligt GP. Således finns det ännu hopp för dem som anser att det vore det bästa. Troligtvis var det med anledning av detta som Radio Göteborg, P4, intervjuade en av företrädarna för nätverket. På frågan om varför man ansåg att Torslanda skulle bilda en egen kommun svävade den intervjuade betänkligt på argumenten. Hoppas verkligen att de har bättre på fötterna än så. Det räcker väl knappast med att man kan var en kommun, det måste väl finnas något skäl ocskå? Ett reportage gjordes även av nyheterna.

Trädgårdsbåt

2011-01-11T21:47:00.000+01:00

Utöver snöröjningen på Stella, som du kan läsa om i Stellas loggbok, fick jag befria lillbåten från en massa blötsnö, innan presseningen gav vika under den allt tyngre snön. Om lite drygt två månader börjar öringfisket och kanske får lillbåten en tidig sjösättning, om temperaturen är gynnsam för vårrustningen.

Väntans tider, båt-ide

Ändringar i bloggen

2011-01-09T21:05:00.000+01:00

Rösten från Hälsö är inne på sitt tredke år och jag har publicerat nästan 300 inlägg hittills. För att göra det lite enklare för läsare som vill läsa äldre inlägg har jag lagt till ett bloggarkiv, där man ganska enkelt kan hitta i äldre inlägg. Funktionen finns en bit ner i högermenyn.

Nu snurrar det på

2011-01-09T18:40:00.002+01:00

I morgon är det vardag igen och en väldigt intensiv period, såväl arbetsmässigt som privat, kulminerar. Därav kanske lite sporadiska och ketchupliknande inlägg i bloggen.

För ett par dagar sedan var jag vid Stella för att skotta bort all snö som kommit och redan dagen efter började det töa. Det var nog ändå inte ogjort arbete, för även om jag inte varit där och kontrollerat så tror jag hon är helt ren från snö och is nu. Vi har gått från fantastiska vinterdagar med vackert ljus, till dagar då det knappt är värt besväret att ha "färgfilm" i kameran. Men mulna dagar har också sin tjusning. Däremot har den blöta som varit de senaste dagarna lett till att vägarna på Hälsö knappt går att röra sig på utan broddar. Kommunen plogar och sandar sparsamt. I går stod en granne fast på platta marken, utanför vår glasveranda. Först efter att ha hämtat ansenliga mängder flis kom han loss och kunde köra ner till hamnen för att parkera. Till sin egen parkering kom han inte. Också en tanke, om alla gemensamma parkeringar tas bort, till förmån för att kommunen vill sälja tomter,

Efter nyårshelgen däckade både kära L och jag i influensa och det är först sedan i fredags som vi "varit på fötter" igen. Det var då jag skottade Stella, medan kära L fyndade på rean i Klôva. Innan det hade jag bara varit ute korta stunder för att skotta snö och vid ett av de tillfällena tog jag bilden på sjöbodarna. Det är nog troligtrvis mitt favoritmotiv, av döma av alla bilder jag har på dem. Den i mitten har ju hört till Anneborg, på den tiden ägarna var fiskare. Jag när en dröm att få tillbaka boden till Anneborg.

Drömmotivet i sparsmakad färgskala

En stor händelse för oss har varit att vi blev morföräldrar, en månad tidigare än förväntat. Eftersom vi varit krassliga har vi fått vänta med att se vårt nya lilla barnbarn. I lördags kunde vi dock med gott samvete hälsa på de lyckliga tu och deras lilla dotter Hedvig Klarafina Seth.

Hade bråttom hit. Nu sover hon bara.

Jag kanske inte behöver säga att kära L har shoppat loss ganska vilt de senaste dagarna. Väldigt små storlekar. Ganska mycket i rosa.

Ensidigt färgval

Snart är det dags för den stora granfejden

2011-01-05T21:33:00.000+01:00

I Göteborg är det tydligen ett problem att bli av med granen på ett bra sätt. Här är det det minsta problemet vi har, vågar jag påstå. Efter tjugondag Knut ställer man ut granen och, vips är den borta. Ungdomarna är flinka på att samla utställda granar till påskefyren och det gäller att vara snabb för att få flest.

Succé med stjärnstatus

2011-01-05T19:56:00.000+01:00

I kväll hade vi traditionsenligt besök av Stjärnan. Det är en gammal skärgårdstradition på trottondagsafton och vi uppskattar den väldigt mycket. Kanske för att den gjorde så starkt intryck på oss första gången de var här. Sent på kvällen ringde det på dörren. Vi kände inga härute och vi väntade inget besök. Däremot hade vi hört allt möjligt förtal om hur man skydde nykomlingar och jag ska villigt erkänna att pulsen steg tiotals slag, när jag öppnade dörren och fick se öns "KKK" stå utanför. Det syntes nog, för en av dem lutade sig fram och viskade " det är John", alltså, en granne. De fick komma in och göra sin grej och sedan dess brukar vi bjuda hit gäster, som vi naturligtvis överraskar. Tyvärr åkte årets gäster till svärdotterns föräldrar, innan de hann hit. Synd. Atle hade gillat.

Stjärnan går från hus till hus

Kung Herodes har fått Mörjelands konung på knä

Vill ni läsa mer om detta spektakel så finns det en beskrivning på Bollklubbens hemsida.

Snösvängen hittar hit

2011-01-05T15:53:00.001+01:00

Fyrvägen, som vår lilla väg heter, har kommunen inget ansvar för. Inte heller finns det någon vägförening. Den har i alla år skötts genom en aktiv grannsamverkan, i bästa samförstånd och med allas bästa för ögonen. När det blir snöstormar och oväder, som det vi har nu, blir det dock besvärligt att hålla undan snön med bara skyfflar. Alla som bor här är väl inte så atletiska heller, för den delen. Ingen nämnd, ingen glömd. Idag lyckades vi dock få lite hjälp av en Hälsöbo, som snöröjer åt ett antal fastigheter som deras företag förvaltar.

Det var gjort på ett kick, men vi sparade flera timmars arbete.

Undrar om ROT eller RUT kan göra detta åt oss? Någon som vet?

Ökad säkerhet

2011-01-05T14:13:00.000+01:00

Det har tydligen varit på gång en tid, med fler svävare till västkusten. Den senaste incidenten med skridskoåkarna kanske har skyndat på förstärkningen? Hur som helst är det en välkommen förstärkning. Gå gärna in på Sjöräddningssällskapets hemsida, där du kan se hur man kan stödja deras verksamhet. En presentation av svävarna finns i ett reportage av TV4.