Sista handen

Idag har jag skurat trägolvet på övervåningen med golvsåpa. Det är 100 kvm så det tog en stund, men jag tycker det är rätt roligt. Att gå barfota på det nytvättade golvet är skönt. Såpan innehåller lite vax, som gör golvet mer avstötande mot smuts och framförallt, om man spiller så hinner man torka upp utan att golvet tar skada. Med tanke på att vi har en del gäster under sommarmånaderna så är det en nödvändig "försäkring".

Förra året blåste balkongdörren upp och dörrstoppen som sitter i dörrens överkant gick sönder och förstörde även dörren. Som tur var kunde den repareras och en ny dörrstopp kunde monteras. I dag tillverkade jag en stoppkloss som jag satte på balkonggolvet så att dörren inte kan öppnas så mycket att dörren riskerar att gå sönder igen. Tillfälliga gäster underskattar ofta hur mycket det kan blåsa ute vid kusten. Med detta gjort och sagt är vi färdiga för badsäsongen.

Den blomstertid

Nu är det verkligen prunkande i alla hörn av trädgården. Jag kan inte motstå att bjuda på ett litet kollage. Klicka på bilderna om du vill se bilden i större format.

Färg på tillvaron

En vecka före midsommar, för tre år sedan, flyttade vi tillbaka till huset. Vi hade då inte kunnat bo i det på tio månader, under den pågående renoveringen. Under den sommaren gjordes balkongen i ordning, men eftersom virket är tryckimpregnerat kunde det inte målas direkt. Jag strök det med grundfärg på hösten och nu äntligen kan det målas klart. Färgen är bruten i samma kulör som huset, men är en oljefärg som kan andas bättre än den som panelen är målad med.
Nymålat
Staketet runt tomten har jag tänkt ska vara omålat, men räcket runt altanen kommer nog troligtvis att bli vitt också, men inte före semestern.
Mer att måla

Man borde inte sova

Midsommarafton på Hälsö. Traditionellt, med festplats i hamnen. Sedan några år tillbaka har de olika föreningarna, med hamnföreningen i spetsen, ordnat med ett väldigt påkostat och trevligt arrangemang i hamnen. Allt fler har letat sig hit och i år var det nytt rekord i hamnen med 74 gästbåtar. Många förde signalflagg över mast och det bidrar till en festlig inramning. Förr var ju båtarna ofta lövade, men nu verkar det vara vanligare med flaggning.
Festligt
Arrangemanget består bland annat av dansbana med levande musik. När kära L och jag vandrade hemmåt i natten var festen i full gång. Hamnen vilade i ett trolskt ljus från nymånen som spred sitt silvriga sken.
Fullmåne över hamnen
Barnaktiviteterna är flyttade till midsommardagen, då det blir ank-race och dans runt stången. En helt vanligt midsommarfirande på Hälsö.

Ett nytt sätt

Mobiliteten ökar ständigt. Det här inlägget skickas från telefonen och är väl närmast ett test. Tidigare försök har inte varit så lyckade då exempelvis å, ä och ö inte kunnat skrivas. Hoppas det fungerar.

Snart ifatt

Den regelbundne besökaren kan konstatera att jag inte varit så flitig de senaste dagarna. Det är mycket som ska hinnas med innan semestertider börjar. Räkna med att inläggen blir lite sporadiska under sommaren.

I fredags kväll kunde jag äntligen måla botten på lillbåten och på lördag var det sjösättning. Första fisketuren kunde inte vänta särskilt länge utan redan samma dag var det dags. Jag har haft ett trevligt besök av en lumparkompis och lumpen gjorde jag för snart 40 år sedan, så vi talar gamla vänner, riktigt gamla. Nåväl, lastade med agn och nya dörjar gjorde vi först en liten utflykt längs Hälsös västsida. Därefter till Knippla för tankning. Slutligen en transportsträcka till det kända makrillstället norr om måvholmen. Solen stekte och som tur var fläktade det lite, annars hade vi inte stått ut i fyra timmar där ute på havet. Tyvärr var fiskelyckan sådär och det var inte jag som hade turen på min sida, det lilla vi fick. På väg in i hamnen ropade jag till några granngubbar och de bekräftade att det var dåligt fiske den dagen. Inte sämre för oss än för andra således. Hemma igen dök kära L upp samtidigt med oss, efter sin utflykt med tjejkompisarna. Vi kokade färskpotatis och gjorde en spenatstuvning på färsk spenat från örtagården. Makrillen räckte precis till oss tre så det var trots allt en lyckad fisketur.

När vi precis skulle till att sätta oss till bords dök ytterligare en gammal vän från regementet upp, sedermera även seglarvän. Eftersom vi tre känner varandra men inte träffas så ofta, blev det en hel del frågor om än den ene, än den andre gamle bekantingen från förr. Prinsar och kronprinsessor ingick inte i samtalet, om man säger så. Seglarkompisen ska, precis som vi, segla i Tyska bukten i sommar och kom för att prata lite om detta. Det skulle vara trevligt att slå följe, om möjligt. På kvällen, när min gamle lumparvän hade åkt, var vi bjudna på kaffe med rom i sittbrunnen på Sofia och idag studerade vi sjökorten tillsammans. Jag ska passa på att inhandla några av dem. De kan faktiskt ta slut, så här inför semetern. Det är sådana här små guldkorn i vardagen som till slut räcker till en guldklipmp.

När det stormar

I Höstas hade vi en kraftig storm, som gjorde att ryckdämparen på Stellas styrbordsförtöjning mot bryggan sprang sönder. Jag siktade in mig på att montera nya, kraftigare, ryckdämpare på bägge förtöjningarna i fören, men som vanligt har jag varit sent ute och fick förtöja med provisoriska förtöjningar när Stella kom till hemmahamnen. Och så kom den! Stormen. Kära L och jag hade varit inne i staden på en disputationsfest och var hemma vid halvtvåtiden. Finklädda, väldigt trötta. Trots att det pinade i en del så gick tankarna till sängen istället för till Stella. Senare på natten ökade vinden och det var med hjärtat i halsgropen jag pinade iväg, så fort jag hade stigit upp. Jag tog med de gamla förtöjningarn, fast jag bara hade reparererat den som var trasig. Planen vara ju att även byta den hela ryckdämparen. Väl i hamnen steg spänningen och jag spanade ut över båtarna mot Stella, för att se om hon låg någorlunda rätt. Det var svårt att se, då alla båtarna rörde sig kraftigt i den hårda sydvästen som fortfarande pinade i. På vägen ut passerade jag en Comfortina, som är en båt som liknar Stella, och konstaterade att en ryckdämpare hade sprungit på den båten och pulsen ökade ännu mer.

Kraftiga ryckdämpare slets itu

När jag kom fram till Stella kunde jag äntligen andas ut. Hon låg och guppade fint och det var inga nötningsmärken på tamparna. Jag satte dit de gamla förtöjningarna och tittade till några av de andra båtarna intill.

Hängslen och livrem

Jag har beslutat att investera i nya förtöjningar, istället för att reparera de gamla. Dels för att de var så stela att splitsningen nästan var omöjlig, men framförallt för att jag uppskattar att sova gott om natten. Tampen är inköpt och nu får jag invänta den rätta "pysselkänslan" för att ta mig an splitsningen. Här ute i skärgården måste en splits vara perfekt och det kräver rätt sinnesstämning!

Lillbåten på tur

För en vecka sedan bestämde jag mig för att lillbåten skulle få en behandling av kunniga händer. Varken min tid eller min skicklighet i plastarbete räcker till för ett bra jobb. Jag vet sedan tidigare hur svårt det kan vara att få till ett riktigt bra resultat. Sagt och gjort - lillbåten fick åka en tur till Fotö idag på trailer. Så nu står den där och är i goda händer. Har jag tur så är lillbåten sjösatt om några dagar och färdig för makrillfisket. Ny dörj är inköpt och jag har en pavaran sedan tidigare.

Turistsäsong

I veckans nummer av Torslanda-tidningen har man satsat stort på den kommande turistsäsongen. Tidningen kan laddas ner från hemsidan som pdf. Inbladat denna gång finns en bilaga som de kallar Öckerö-tidningen. Den beskriver nordöarna en och en, med tips om sevärdheter och annat intressant ur turistperpektiv, ö för ö. Det finns också en praktisk översikt, som man kan spara och ta med. När vi läste bilagan blev vi lite besvikna över beskrivningen av Hälsö. Det största intrycket gjorde tydligen utblicken mot de andra öarna. Det finns ju betydligt mer att se på Hälsö än utsikten. Jag får återkomma om det.

Arbete som lönar sig

Stolta lupiner
Arbetet med sista delen av tomten går trögt. Jag har faktiskt inte gjort något sedan sent i höstas. Lite trist, men tiden och orken har inte riktigt räckt till. Desto roligare är det att se hur växterna i stenpartiet har etablerat sig. Även rosen jag planterade intill Hagtornsträdet artar sig fint och har sträckt sig upp i kronan på trädet. Ska bli spännande att se om den sätter blommor i år. Vinet har jag flyttat. Konstigt att det överlevt, men det tycks så. Ska bli spännande att se om det etablerar sig på sin nya växtplats vid altanen.

Flax med flox

Alla växterna i stenpartiet är perenner och många har vi kommit över genom att byta växter med vänner, eller fått i present. Gräset nedan hade "rymt" från sin ägare. Det växer som ogräs och ser man inte upp så har det spridit sig för mycket. Här är det planterat i en nedgrävd hink. Vi får se om det räcker som begränsning.

En intensiv dag

Efter en ganska intensiv insats i hamnen, på hamnens arbetsdag, kunde jag ägna mig åt att få hem Stella. Det var en skön känsla som infann sig när kära L körde mig till Fotö. Vi åkte först till hamnen för att kontrollera läget. Stella låg och guppade så fint. Hamnkaptenen hade sett till att Stella blev sjösatt igår och hade lagt henne på ett bra ställe. Tyvärr hade en tysk också uppfattat det som ett bra ställe att förtöja och hängde nu på utsidan. Vi kollade att det fanns någon ombord och avtalade att förhala tysken akterut. Först skulle jag dock stämma av med hamnkapten om hur det hade gått och vi bestämde att förhala båten om en halvtimme så att jag hann med mitt ärende och tysken var tacksam för tidsfristen, då han var ensam i båten och var mitt i middagsdisken.
Stella och "tysken" i Fotö fiskehamn
Kilen på väg mot Fotöbron, vid VQF-fyren (attansblinkar´n)

När Stella kommit ut ur fiskehamnen och passerat attansblinkar´n styrde jag mot Hälsö. I vikarna vid Hea såg jag ejderhonor med ungar, det är alltid lika kul att se ejder. Resan till Hälsö gick på ungefär halva tiden mot resan till Fotö i höstas. Så mycket gör ett skrov som är kliniskt rent, jämfört med alla skal och havstulpaner som sitter överallt på hösten. När jag närmade mig inloppet till hamnen, efter en knapp timmes färd, såg jag Ingo stäva ner igenom, precis utanför vår fyr. Visst är hon fin, med sin karaktäristiska rigg. Den kallas för 111 för att alla tre masterna är lika långa. På väg in i hamnen kunde jag konstatera att husbilarna kommit. Det stod tre stycke och en husvagn, där det för några dagar sedan stod båtar och vaggor uppställda. Det gör så mycket för trivseln med städdagar.
Ingo vid Hälsö nedre

Hemma väntade kära L och hjälpte till med förtöjningen. Höststormarna har förstört de gamla förtöjningarna och de nya är inte färdiga så det fick bli provisoriska förtöjningar. I hamnen hade Vindöklubben redan samlats och grillarna var tända. Fullt av folk och jag såg andra bekanta gästbåtar i hamnen, som det ska bli trevligt att prata med om tillfället ges. Även i lillskolan, som ägs av Hälsö vänner, var det fullt drag. Tydligen har man hyrt ut skolan till någon grupp. Tänk vad man skulle kunna göra av det fina huset, om det fanns lite mer initiativ. Perfekt läge i hamnen, nära till bad.
Vindöklubben sammanträder

Sommartecken

I morgon är det städdag i hamnen. Den har vi när alla har sjösatt. Då gör vi hamnen fin för sommarsäsongen och utför lite reparationsarbeten, målar och liknande småsysslor. I år ska vi sätta upp en ny miljöstation. Det låter kanske inte så himla kul med städdag, men det är rätt så roligt. Inte minst brukar den gemensamma fikarasten bli trevlig. Det är också ett bra tillfälle att bekanta sig med några fler. I regel paras man ihop två och två på en arbetsuppgift och då får man chans att prata lite och bekanta sig. Det bästa med morgondagen sparar jag till sist. Då ska jag hämta hem Stella från vinterhamnen på Fotö. När Stella är på sin plats känns det sommaren kan börja. Fotö fiskehamn - Stellas vinterhamn

Man vet aldrig

Uniform m/1792-1794

Nu för tiden finns det i allmänhet alltid en kamera i mobilen. Kanske inte alltid så bra och inte med så många finesser, men det innebär att man i princip alltid har en kamera till hands. I dag kom den väl till pass, när jag stötte på de här trevliga personerna. Ett sällskap bestående av ett tiotal personer i tidstypiska kläder skulle delta i invigningen av Stadsmuseets 1700-talsutsällning. Personerna är medlemmar i Westgiöta Gustavianer, som traderar kulturarvet från den Gustavianska tiden genom att delta i olika evenemang med anknytning till den Gustavianska epoken. Trevligt, tycker jag. Kunde också konstatera att mitt Giv-akt fortfarande fungerade.