onsdag 13 januari 2010

Katastrof - som bror min sa

Eftersom dottern och svärsonen kommer att ha annat för sig ett tag har vi erbjudit oss att se efter en katt ett tag. Katten med tillbehör kom till oss för några dagar sedan, tillsammans med sin matte och husse. Katten, som går under det något kränkande tilltalet "tjockiskatten" fann sig så småningom väl tillrätta och visade på alla sätt sin uppskattning, när vi gosade med honom. Så länge matte och husse var kvar. När de hade åkt dröjde det inte länge förrän han parkerade vid dörren och arian började. Så jag släppte ut tjockiskatten. Därefter har vi bara kunnat anta att han hänger i närheten, eftersom maten vi ställer ut försvinner. Osäkerheten var stor: skulle vi se honom igen eller skulle han söka sig hemåt?

När vi kom från arbetet idag överraskade vi honom vid matskålen och med lite lock och pock, samt en försåtlig fälla, lyckades vi få in tjockiskatten i huset. Väl där fick han ett skrovmål av favoritmaten och efter det var han lika kelig som vanligt. Efter en njutningsfull stund i soffan längtade han ut igen, men vi känner oss nu rätt säkra på att han kommer tillbaka till matskålarna och kanske, kanske, en stund i soffan då och då.

2 kommentarer:

  1. Psst!! Tjockiskatten på äventyr! Min mamma är på besök och var på promenad med Rio idag. Hon kom hem och berättade att de träffat en go katt. Den var grårandig och lite tjock. "Den känner jag inte", sa jag. Konstigt tyckte mamma,"Du som brukar ha koll på alla katter". Det måste vara Tjockiskatten! Av beskrivningen att döma har hon träffat på den i era trakter. När jag nu visade bilden på Tjockis i soffan med Lisbeth visade det sig mycket riktigt att så var det!

    SvaraRadera
  2. Där ser man! Han är väldigt mottaglig för ätbara mutor :)
    Kom gärna förbi med Rio till helgen. Det skulle vara kul att träffa honom.

    SvaraRadera