Påsktraditioner

Vissa traditioner, som gransamlandet med tillhörande incidenter, tycks bestå år från år. Som exempelvis i det årliga inslaget i nyheterna.


Den betydligt trevligare traditionen med besök av påskkärringar och påskgubbar tycks däremot variera lite, år från år. I år var det väldigt många ute och delade ut påskbrev och naturligtvis fick de något gott i gengäld.

Arvid hade bra koll på äggen

Tuffa pass i trädgården

Arbetet med fruktträdgården pågår för fullt. Trots att den inte är särskilt stor så är det något som gör att det känns slitsamt. Kanske för att det är plottrigt och många delar som ska passas ihop, så att marken utnyttjas på bästa sätt. I vanlig ordning ska det spettas och grävas för att få upp och undan den ena bumlingen efter den andra oc kära L har kärrat undan åtskilliga kärrlass.

Nu är vi dock inne på finliret och det tyngsta är kanske klart. Vi ska köpa till en svartvinbärsbuske och några uppstammade blåbärsbuskar, sedan har vi nog allt på plats för sluttampen. Det ska bli väldigt kul att ställa undan spettet.

Femöringar

Det var längesedan vi hade ören i Sverige. Den senaste - femtioöringen - försvann förra året. Så det var inte sådana "öringar" vi var på jakt efter, Thomas och jag. Min mångårige vän Thomas hälsar på då och då. Det brukar bli lite fiske och ganska mycket fiskehistorier. Det vill säga skrönor och berättelser om händelser från vår gemensamma yrkesbakgrund. Den här gången skulle vi fiska havsöring, som blev lovlig 1 april. Jag har förberett mig genom att prata med feskegôbba och vid promenaderna runt ön har jag spanat efter sandbottnar. Flera lämpliga ställen var alltså lokaliserade och fisket kunde börja.

Igår gick vi runt öarna i två pass, med en lunch emellan och idag blev det ett morgonpass. Resultatet: vi såg en liten öring och hörde att en annan fiskare hade sett en öring slå.

Fiske vid bänkera

Här, någonstans, sågs den slå

Kanske skulle man haft fluga?

Som alltid, när vi ses, är det umgänget som står i centrum. Makrill, hummer och öring i all ära. Sillen och snapsen är viktigare. Men visst, det hade varit pricken över i att få en liten ettöring eller femöring.

Ny kamera

Idag tog jag, efter långt övervägande, steget till en systemkamera. För ett år sedan köpte jag en ny kompaktkamera och redan då fanns tankarna om en systemkamera, men min vana att nästan jämnt ha kameran på mig gjorde att jag tvekade. Inte kan man gå omkring med ett sådant schabrak som en systemkamera, tänkte jag då. Så det blev en liten nätt, men bra, kamera.

Efter ett tag kom funderingarna ändå tillbaka. Jag har haft systemkameror förut, så det var inte steget i sig, utan frågan om jag verkligen ville ha en. Behöver jag en? Fotografering är minst lika mycket kreativitet, tajming och känsla, som dyra kamerahus och fin optik. Till slut bestämde jag mig. Jag tycker att jag fotograferar så mycket att man nog kan kalla det en hobby och en hobby kan få kosta lite grand.

Det blev en ny kamera, men modellen har ett par år på nacken, så jag gjorde ett fynd, tycker jag. En Nikon D90. Klassen bättre än instegsmodellerna, kanske två. Till den köpte jag ett zoomobjektiv som täcker upp de flesta behov. Med det objektivet har jag ungefär samma zoom som med kompaktkameran, men prestanda är ju i en annan klass.

Första bilden med nya kameran

 De första bilderna blev OK, men jag har ingen större kunskap om kameran ännu, så potentialen är stor. Just detta motiv finns på en bild jag tog för ett par dagar sedan och ljusförhållandena är nästan identiska. Jämför gärna. Kommentera gärna :-)

Hälsefyr

Jo, det var ju det här med påskefyrarna. Varje år tänker man att, värre än så här blir det inte. Men det blir det. Frågan är dock om inte årets granhistoria tar priset.

Invigning

Våra tidigare grannar och mångåriga vänner från Utby, där vi bodde tidigare, driver ett företag med bageri och konditori. Verksamheten är ett typiskt familjeföretag, som nu är uppe i tredje generationen av familjemedlemmar.


Yngste sonen är både "bagar-Linus" och "Idol-Linus"

När vi först träffade våra vänner hade Lennart precis tagit över verksamheten av sin far, Stig, som fortfarande hjälpte till när det behövdes. Deras barn var då för små, men i den här branchen fostras man tidigt och äldste sonen slog också tidigt in på banan och är idag produktionschef i det nya bageriet. De andra två sönerna arbetar där också, men har skaffat sig en utbildning utanför yrket och kanske inte i längden kommer att delta aktivt i familjeföretaget. 



Sonen Markus ska baka av olivbrödet, så att gästerna får med sig ett pinfärskt gott bröd hem

Sedan slutet av förra året har Svenheimers konditori dessutom slagit sina mjölpåsar samman med Cederleüfs konditori i Sävedalen. Strax innan årsskiftet stod så den nya, gemensamma produktionsanläggningen klar och det var detta som i torsdags firades med visning, buffé och skumpa. Tidigare på dagen hade den formella invigningen ägt rum. Då fick Partilles kommunalråd, Stefan Svensson, klippa bandet genom att köra över det, fram till Drive-in-butiken.

Den nya kartongen, med den nya logoypen.Väldigt lyckad, eftersom den speglar bägge företagens tidigare logotyper.

Här serveras vi välkomstbubbel av konditorer i sina snygga landslagsjackor

Att detta varit en lyckosam sammanslagning och satsning förstår man, när Lennart berättar hur positivt det påverkar arbetsmiljö, arbetstider och lönsamhet. Dessutom har de redan förärats en framgångsrik kvalitetsstämpel, när man vann GP:s testpanels gunst och fick utmärkelsen Årets godaste semla. Ni kan också kolla på filmen som GP-tv gjorde.

Ett hundratal besökare fick en visning, "från mjölbinge till butik". Här är det partnern Dennis, som "bakar".

Från Hälsö hurrar vi och lyckönskar och hoppas att det kommer fler anledningar att fira så att skumpan vi överlämnade kommere till pass.

Kvällspromenad i bilder

En fantastisk kväll mötte oss, när vi kom hem. Jag var inte nödbedd när kära L frågade om vi skulle ta en kvällspromenad. Jag delar med mig av den genom ett urval av bilder.

Fiskelycka eller bara lycka

Väntan på båten

Kajak i kvälningen

Doppa tårna i solnedgången

Badlängtan

Trolskt vid Trollholmen

Trollholmen

Hälsö nedre i blått

Nymornad

Strax innan jag vaknar, på riktigt, är jag mosig och fortfarande trött. Vill somna om. Vill inte gå upp.

Just nu känns det som om hela naturen är sådan, inte bara jag. Jag är fortfarande väldigt trött. Om det är de två influensorna i januari och ett intensivt arbete som gjort det, eller om det är den långa vintern vet jag inte, men otroligt trött är jag.

Nu ser man i alla fall saker hända runt omkring oss. I hamnen har båtfolket så sakteliga börjat klä av sina båtar och börjat putsa och feja bort sömngruset ur båtarnas ögonvrår.  Här och där byts det däck, till sommardäck (lyssna på det) och sommartid har vi ju redan. Ljuset har kommit och det spirar lite här och där.

Denna helgen har jag klippt träden och kära L och jag har hjälpts åt lite i arbetet med den sista delen av trädgården - fruktträdgården. Sommardäcken får jag ta en annan dag, de är dubbfria och gör ingen större skada.

Igår fick det arbetet ett oplanerat avbrott, då dottern med make, bebisen och dotterns svärfar dök upp på eftermiddagen och stannade till småtimmarna. Sådana spontana avbrott är alltid lika trevliga. På kvällen spontonanslöt bror och svägerska och det blev riktig drop-in känsla. Trött, som jag är, somnade jag gott när alla hade gått.

Nymornad Hepatica Nobilis

Öringpremiär

I fredags var det så dags för öringpremiären. Jag var ute en stund på eftermiddagen, liksom i går. Kallt och blåsigt. Ingen sikt heller, så behållningen var inte särskilt stor. Varken upplevelsemässigt, eller fiskemässigt. Min kloka och mer erfarna bror säger att det är för kallt både för fisk och människor och han har naturligtvis rätt i det. Det förklarar ju orsaken till att det inte blev någon öring i alla fall.

Naturupplevelse?

Idag har vi lagt ut annons på Blocket om uthyrning av lägenheten vi har. Det tog inte lång tid innan telefonen började ringa. Även om det inte handlar om någon egentlig inkomst att tala om så blir det lite tillskott till framtida små projekt, som exempelvis sjöbod. För någon gång blir det en, hoppas jag, även om drömmen om att få tillbaka sjöboden, som en gång hört till huset lever vidare. Det är den i mitten, på bilden.

De numera välkända sjöbodarna i bakgrunden

För några dagar sedan talade vi med Thore, som är ordförande i hamnföreningen. Han berättade att D.I.P.:s lokaler kommer att tas över av en caféidkare. Det känns jättebra att det blir en verksamhet i lokalerna och även i fortsättningen kan bli en samlingsplats för öbor och turister. Det ska bli spännande att se hur denna verksamhet kommer att utvecklas. Vad vi förstår var det inget fel på kreativiteten och planerna var många.

I hamnen har nu arbetsbåtarna kommit på plats, för färdigställandet av "konsumbryggan" som var i stort behov av en renovering. Kära L var orolig för att vi inte skulle ha någonstans att lägga Stella. Vi kommer till vår plats via konsumbryggan och det vore ju illa, men så lång tid får vi ju verkligen hoppas att det inte tar.

Dags för nya bryggan