Lillbåten i sjön

Idag kom så äntligen lillbåten i sjön. Inga missöden, allt gick som det skulle. En liten titt på bryggan, innan sjösättningen, visade att det finns en del arbete att göra där. Så efter att jag kom på plats med lillbåten gjorde jag vid förtöjningar och akterfästen samt tog bort en del av skoningen på brygan, som ruttnat och gjorde så att spikskallarna stack fram på ett otrevligt och farligt sätt. Medan jag höll på kom båtgrannen förbi och vi konstaterade båda att det är hög tid för en ordentlig upprustning av vår brygga. Den är en förlängning i trä, av den "pir" som går ut i långa viga. Kära L har också pratat om att hon vill ha en badstege längst ut. Båtgrannen talade om bänkar och bord. Skulle kunna bli riktigt trevligt. Tål att tänkas på.

Efter bryggarbetet gick vi ner till Stella med dammsugare, för lite pyssel. Den nya gasolspisen lossades från sina fästen och det städades ordentligt. Under moneringen blev det en hel del borr- och filspånor. Skyddsfilmen på spisen togs bort och därefter blev det återmontering och anslutning till gasolen. Tyvärr hade vi ingen gasol i båten, så tätprovet får vänta lite. När emballaget kom bort från kajutan såg hon riktigt trevlig ut. Jag tror vi båda sett fram emot den "nya" byssan. Det gjorde mycket för helhetsintrycket, att få bort den gamla brunlackerade spisen och få in en fin rostfri spis. Dessutom modern, med inbyggd piezoelektrisk tändning så att man slipper fippla med tändare. Särskilt viktigt när man använder spisen under gång.

Dagen började dock med långa rundan, direkt på frukosten. Långa rundan går runt Hälsö och Stuvö och är knappt en halvmil. Intill Burö färjeläge såg vi att någon hade satt upp små skyltar, intill några små rara blommor. Misstänker att vår egen Linné - Håkan Olsson - varit i farten. Trevligt är det i alla fall.

På baksidan av skylten står det Thalictrum minus och Fridlyst

Medan jag plåtade skyltar och blommor rekognocerade kära L badvikar som lämpar sig för små barnbarn. Hon blev rätt nöjd med en av dem.

"Där kan de lätt komma i och upp"

Hela dagen har hemvändande båtar farit förbi söderut, i svaga vindar. Ett riktigt skådespel, med det perfekta vädret som grädde på moset. Ett bra slut på en fin midsommarhelg.

Första parkett

Trädgårdsliv

Nästan allt vi gör just nu har med trädgården att göra. Till och med arbetet med lillbåten, eftersom den står missprydsamt uppställd under äppleträdet. Det är sviterna efter förra vintern, då den blev fastfrusen i isen, som gjort att den fortfarande står där den står. Idag hade jag bestämt mig för att den skulle i, men så blev det inte. Främst för att ett ihållande sommarregn kom redan idag, trots att det var i morgon det var väntat. Men pckså för att jag upptäckte en liten skada på kölen, som jag vill fixa innan den åker i.

Det är inte bara lillbåten som får extra underhåll i år. Även Stella ska piffas till. Mer om det när jag är klar.

I vår trädgård går det annars som planerat: vinet verkar ha överlevt flytten och äntligen ser det ut som jag lyckas hitta en bra plats för vår klematis. Önskar jag hade fler. Massor av bladlus, även i det nya äppleträdet. Kära L sprutar såpvatten överallt. Resterna av första "kullen" rädisor rycktes upp idag. Hade jag inte vetat hur rödbetsblast såg ut hade jag kunnat ta dom för det. De var monstruösa!

Bilden var med i ett tidigare inlägg, men behövde lättas upp lite för att komma till sin rätt. Så här är den igen.

Promenaderna är annars ett stort nöje nu. Dels har jag en ny kamera, som ni kanske märkt, dels är öborna i full gång med trädgårdar och hus. Eller vad sägs om den gammaldags, romantiska trädgården på bilden. Så lummig kommer vår aldrig att bli, men kanske fin ändå, på ett annat sätt.

Båtpyssel

Idag har det varit fullt fokus på lillbåten. Redan förra våren misstänkte jag att det kommit in vatten mellan skrovet och inner liningen. Alltså emellan de två skroven. Att det kommer in vatten beror troligtvis på en del skador i gelcoaten runt relingen och en två decimeter lång spricka, längs ett veck, i durken. Under luckan i fören finns en liten propp och när jag tog bort den och lät båten luta framåt flödade det vatten. Jag använde en oljesug för att suga upp vattnet. Totalt bårtåt tjugo liter kunde jag pumpa ut och fortfarande rinner det till i små mängder, som jag nu svampar upp. Jag skar också rent längs sprickan i durken och glasfibern var så våt att det genast började sippra ut vatten. Efter att det fått stå och torka upp lagade jag alla skadorna med ny gelcoat.

Ni minns väl vad förra årets isvinter gjorde med lillbåten? Bland annat höll inte länspumpen mer än några dagar förra säsongen. Idag har jag monterat en sprillans ny och anslutit den. En spöhållare är också monterad. Den förbättrar säkerheten vid fisketurerna och nu kan man börja hoppas att det blir några.

Jag hann också polera och vaxa skrovet. Insidan är grovrengjord. Nu är det faktiskt bara bottenmålningen - eller patenten, som de säger här ute - kvar, innan det är dags för sjösättning. Rapport om den kommer.

Dagen avslutades med en promenad. Det blev lilla rundan. Vid fotbollsplanen finns den här vackra, gammalsdags trädgården. En riktig idyll.

Trädgård, som på den gamla goda tiden

Bryderi och broderi

Idag har vi två bilar. Lillbilen är en miljöbil som tar oss till och från jobbet. Den större bilen, som har dragkrok, har tjänstgjort som "traktor" de senaste sex åren och varit guld värd under alla stora projekt. Nu när det bara är småprojekt kvar så skulle vi klara oss utmärkt med bara en, lite mindre bil. Det skulle underlätta, dels med en nyare, dels med endast en bil, att äga och sköta.

Fyra krav är uppställda: dragkrok, automatväxel, motor/kupévärmare av bränsletyp samt miljöbil. Dragkroken behövs, eftersom vi har släpkärra och lillbåten ska ju också upp och i med jämna mellanrum. Motorvärmare vill vi ha, efter två kalla vintrar på färjan. Automatlådan för trafiksäkerhetens och komfortens skull. Miljökravet är väl självklart idag.

Det visade sig bli rätt så få bilar som uppfyller dessa fyra krav och veckan har ägnats åt att besöka ganska många återförsäljare av olika bilfabrikat, bara för att konstarera att det inte höll hela vägen. Det visade sig också att man är hårt drabbad av tsunamin i Japan. Japan är värdsledande på tilllverkning av automatlådor och även väldigt mycket elektronik tillverkas där. En bilhandlare kunde inte överhuvudtaget lova ett leveransdatum och då känns det rätt meningslöst att beställa. Resultatet har blivit sena kvällar och stor frustration över att inte komma framåt.

Nu stundar snart helg, med mors dag. Trevligt, i och för sig, men på lördag är det städdag i hamnen, så där "rök" den helgen kan man säga och jag både vill och måste se till att få något gjort i boden, nu när det projektet har startat. Det får bli en timme då och då. Inte lär jag komma hem tidigare i morgon heller. Vi har minst tre lite längre ärenden att utföra på vägen hem. Bland annat ska vi köpa färg åt en granne som köpt en träbåt. En eksnipa på nästan tio meter, som ska renskrapas och behandlas från grunden. Genom husbygget har man ju en del kontakter och bra rabatter och därför erbjöd jag mig att skaffa färgen åt honom. Det ärendet gör jag gärna, då det är en riktigt trevlig granne. Sa jag att han snart är pensionär, grannen?

Häromdagen passade vi på att hälsa på lillbettan och Hedvig. Det kändes som hon börjar känna igen oss. I varje fall log hon stort mot oss och vi hade en trevlig liten stund, innan vi fortsatte färden hem. Vid besöket fick vi ett litet minne från Hedvigs dop, som skedde annandag påsk.

Tackkort från Hedvig och hennes mamma och pappa

Nu känner man igen sig

Vi har kunnat njuta av ett riktigt vinterväder i gott och väl sex, sju veckor men i går övergick vädertypen till ett gammalt hederligt västsvenskt vinterväder. Efter ett ymnigt snöfall natten till fredagen, med si sådär 15 cm snö, växlade vädret till plusgrader och regn på lördagen. Det gällde att få undan så mycket av snön som möjligt innan den blev ännu tyngre och framförallt, från lillbåtens pressening. Nu är det isgata med ett vattenskikt uppepå utomhus och det inbjuder inte till längre promenader. Tydligen har det lett till problem i Öckerö, men inte hos oss. Det fick bli en liten runda, i cirka 5 plusgrader och bitande vind. Det bistra vädret gör att man inte har så mycket kontakter med grannar som vanligt och därmed inte heller snappar upp sådant som händer lokalt.

Här hemma har det så sakteliga återgått till en vardaglig lunk, efter julens olika familjeangelägenheter och idag är det Knut så kära L har varit i farten för att byta gardiner och packa undan "julen".

Annars har de senaste dagarna varit i festens och hyllningens tecken för familjen, eftersom vår dotter disputerade för en licentiatexamen i fredags. Eftersom hon så sent som en vecka tidigare blivit mor var även den lilla nyfödda dottern med vid den högtidliga händelsen. Jag hade tagit med kameran, naturligtvis, för att föreviga denna historiska händelse, men blev så fascinerad och fängslad under dotterns presentation att jag helt glömde av att fotografera. Inte förrän det hela var över kom jag på det och fick be de närmast involverade att ställa upp för några bilder.

Examinatorer, handledare och opponent omger dottern, som står som nr fyra från vänster

Efteråt blev det lite hyllningstal, presenter och en god tårtbit från vännernas konditori. Om ni bläddrar er till Tårtor på deras hemsida och klickar på den som heter Festival så kan ni se den delikata tårtan på bild. Det var inte bara familjen, utan även några gamla vänner, som kommit för att hylla och äta av den goda tårtan.

Besättningen på s/y Sol hjälpte oss att fira dotterns examen

Trädgårdsbåt

Utöver snöröjningen på Stella, som du kan läsa om i Stellas loggbok, fick jag befria lillbåten från en massa blötsnö, innan presseningen gav vika under den allt tyngre snön. Om lite drygt två månader börjar öringfisket och kanske får lillbåten en tidig sjösättning, om temperaturen är gynnsam för vårrustningen.

Väntans tider, båt-ide

Idag kom vintern

Snö var aviserat och mycket riktigt: det kom fem centimeter, som nu i strort sett är avlägsnat från alla gångstråk på tomten, samt från lillbåtens pressening. Temperaturen ligger runt nollan och man kan ju hoppas att det smälter bort innan kylan, som också är lovad, kommer. Annars blir det väldigt halt. Plogbilen har farit förbi två gånger, med saltcentrifugen i full gång. Hoppas det räcker.

När kära L och jag var ute och skottade passade jag på att prata med den granne som varit mest aktiv i att driva frågan om synpunkter på kommunens utvecklingsplan för Hälsö hamnar. Inte heller han har fått någon information om ett andra möte med kommunens Samhällsbyggnadsnämnd. Jag skrev till ordföranden och nämndsekreteraren för en vecka sedan, men det har ännu så länge inte gett resultat. De har ytterligare två veckor på sig, om de vill följa förvaltningslagen.

Kära L har stuvat undan pelargonerna i sitt vinteride och är nu i full färd med att stryka julgardiner och dito dukar. De kommer på plats denna helgen, medan stakar och annat krams kommer fram nästa, som sig bör.

I veckan har jag varit i kungliga huvudkommunen på en konferens om eHälsa. Det är intressant att se hur området utvecklas. Man tror gärna att utveckling går snabbt, men mycket av lösningar som nu ser dagens ljus taldes om redan på 90-talet. Det är komplexa saker och är beroende av bland annat ändrad lagstiftning. Under tiden jobbas det på som vanligt och det är för det mesta väldigt jordnära arbete vi talar om, inom detta område. Sådana saker som mäsnsklig värme och ett gott bemötande är klart underskattat i omsorgen och sjukvården. Därför kan tekniken ibland bli kontraproduktiv. Eftersom jag, i min yrkesroll, är en drivkraft av införandet av nya tekniker, känner jag ett en viss tvehågsenhet kring frågorna.

Här på Hälsö är det, som det alltid är i det konkreta livet, ganska så "low tech" och i kväll är vi bortbjudna till kräftsupé. Det ska bli väldigt gott och trevligt.

Det är inte färdigt förrän det är klart

I går när vi kom hem fick jag omgående ge mig ut i regnet och blåsten för att ta hand om lillbåten. Täckningen var lite halvhjärtad och jag hade tänkt att göra den bättre lite senare. Tyvärr hade jag inte koll på väderprognosen. Små hål i presenningen gjorde att det mesta av dagens ihållande regn hade hamnat i båten, men presenningen hade också säckat ihop och en hel del vatten låg i den. Jag använde en trädgårdsslang som hävert och fick tömt båten medan vi åt kvällsmat. Efteråt, när magen var full och båten tom, lättade jag på presenningen, tog med mig en ficklampa, en bock och en regel. Efter lite pyssel under presenningen, med ficklampan som hjälp, fick jag till det rätt bra. Sträckte upp presenningen igen och så fick det duga. Och det har faktiskt fungerat tillfredsställande idag. Det har regnat och blåst riktigt hårt, men det ser ut att hålla. På grund av hålen får jag väl ta fram slangen fler gånger, men det är ju en liten sak.

Det gamla talesättet "gör om, gör rätt" fungerar rätt så bra, om man nu inte gör rätt från början.

Torra land, eller inte

Efter en del vånda åkte lillbåten upp i dag. Jag hade egentligen tänkt att ge hummern en match till, men veckans storm, följt av osedvanligt kallt och blött väder, avgjorde saken. I går tog jag det för lungt på förmiddagen, med ordentlig tidningsläsning ach slappande. Jag såg att båtgrannen höll på med sin båt och hade planerat att göra samma sak - om en stund. En kopp kaffe till bara...

Då öppnade sig himlen och vår herre grät strida strömmar över oss dårar. Det blev inget med det hela. Jag var ute en liten stund, i full mundering, för att ta hand om takpanneskärvor, efter takpannor som blåst ner. Inte från taket, utan från ett plank, där jag dumt nog inte spikat teglet. Så i morse, utrustad med långkallsonger, mina nya stövlar och en vilja av stål, gav jag mig ut. Först stillade jag samvetet, genom att konstatera hur mycket det hade regnat.

Det hade krävts snorkel och våtdräkt för att ta upp lillbåten

Efterom länspumpen slutade fungera mitt i sommaren, efter sin omilda behandling i vintras, visste jag vad som väntade i lillbåten. Låt mig uttrycka det så här: man kommer inte långt med ett öskar. Men innan det var dags för det gjorde jag i ordning båttrailern och drog ner den till hamnen för hand. Därefter körde jag ner "traktorn". Det är enklast så, när inte båten står på, för det är rätt smalt och krokigt så man måste koppla loss för att komma runt hörnen. När det var kopplat och klart var det dags att ösa lillbåten.

Minst 300 l att ösa. Gick rätt bra med en rejäl murarhink.

Nu började det dra ihop sig. Motorn har blivit lite svårstartad och det hade ju varit grannt om den inte startade, men det gjorde den. Till nästa år blir det nya tändstift, som jag har förstått behöver bytas ofta på Hondas fyrtaktare. Efter en kort varmkörning tog jag kortaste (sjö)vägen över till hamnen, där jag konstaterade att en annan båt hunnit före och jag försökte lägga mig med stäven mot vinden. Det blåste en del och jag drev mot en snipa så jag fick dra på lite. Då, just då, stannade motorn. Jag fick kasta mig fram, fick tag i en åra och kunde bära av och började paddla mig fri. Det var inte lätt. Så fort stäven gick över vindögat vände lillbåten tvärt och jag drev åter ner mot de förtöjda båtarna. Efter en del slit kom jag fri från båtarna och gav mig på ett startförsök. Inte ett liv. Ingenting! Bara att paddla på och efter en stund som kändes som en evighet kunde jag hoppa i land på den lilla förtöjningsbryggan vid rampen, rejält andfådd. Väl förtöjd prövade jag åter att starta. Samma resultat, men nu skulle den upp under alla omständigheter. Jag hämtade bilen och backade ner ekipaget på rampen. Efter lite pyssel och bistånd av de som precis tagit upp, var lillbåten säkert bärgad på trailern.

Lättare sagt än gjort

Hem med lillbåten och efter lite trixande fick jag, med kära L:s hjälp, lillbåten där jag ville ha den. När lillbåten väl var på plats släppte anspänningen litet och de grå verkade erinra sig något om att växelreglaget ska vara i neutralläge för att det ska gå att starta motorn. Pinsamt. Den startade direkt och jag kunde sötvattenköra motorns kylsystem.

Efter alla upplevelser och ansträngning såg jag fram emot en fika och eftersom några vänner just då tittade förbi verkade det som en vältajmad idé. Sålunda förfriskad med kaffe och kaka, lite djupandning, lite trevligt umgänge, var det dags för resten. Fram med högtryckstvätten. Det var en hel del skaldjur här och där. Faktiskt tror jag att det var fler kg skaldjur än vad vi fick under hummerfisket. Även innuti båten var det rejält smutsigt, så det tog en stund och jag fick ösa båten flera gånger. Nu står lillbåtenpå land och jag kan hänga undan issågen för i år. Oljebyte och täckning återstår, men det får vänta tills det blir en torr och fin dag.

Räddad undan packisen?

Första riktiga höststormen

I går kväll, utan förvarning, drabbades vi av en riktig storm. På Vinga blåste det 33 m/s i byarna och en del saker for omkring här i trädgårdarna, eftersom vi inte var förvarnade och hade plockat undan eller säkrat. En bekant berättade idag att hans kanadensare inte låg där den brukade och våra möbler på balkongen välte med ett brak. Jag gick upp för att kolla, men kunde nästan inte öppna balkongdörren. Väl ute konstaterade jag att det var bäst att bordet fick ligga där det låg. Stormen mojnade lika snabbt som den kom och redan efter någon timme var den nere på kuling. Men, jag tror lillbåten åker upp nu. Slut med hummerfiske för min del. Bara det inte regnar småspik i morgon så åker den upp. Hoppas att det går att använda hamnens vatten och el så att jag kan tvätta med högtryckstvätten.

Projektstart inom kort

Vi har en gammal sjöbod. Den flyttades från den södra delen av tomten, där äppleträdet står nu, i samband med att Hälsö fick kommunalt VA någon gång runt 1964. All sprängsten som blev följden av att lägga ner avloppsledningen användes till vägbanken vid Tjolmesund och Hälsö fick också farbara vägar. Därmed var ön klar för bilismens intåg. Den tidigare sjöboden hade stått i anslutning till långa viga, där lillbåten ligger, men flyttades alltså till sitt nya läge norr om Anneborg och konverterades till garage. Vi har dock inte någon avsikt att använda det till det och har funderat en del på vad vi vill använda det till istället. Då den ena gaveln vetter mot en liten uteplats som har kvällssol har funderingarna bland annt snuddat vid att bygga om det till uterum, med en anslutning till uteplatsen. Redan för ett år sedan köpte vi en dubbledörr som ska monteras i gaveln, men av olika skäl har inte detta projekt kunna startas. Nu är det dock på gång och idag var Alice, med pappa och farfar, som är snickare, här och tittade och mätte.

Alice såg till att alla hade at göra

Om två veckor, ungefär, drar projektet igång. Jag får väl göra som Gert Fylking - brista ut i ett Äntligen! Kära L har tänkt en del på hur vi ska göra, men det får jag återkomma till.

Annars har dagen gått till förberedelser för släktmiddag, som vi ska ha hos oss i morgon. Vi blir 15 personer. Något mer än vanligt, eftersom släkt från Danmark är på Hälsö. Jag har ägnat mig åt att serva bilar och släpkärra, som ska besiktigas om en vecka. När jag höll på med det kom en granne förbi och vi växlade några ord. Kuperna låg inom synhåll och han uppmanade mig at titta noga på dessa. Jag glodde en stund och fick närmast en chock när jag såg vad han menade. Två av dem saknade flykthål. Hur kunde det ske? Och vilken tur att jag inte fått någon hummer! Eller att kustbevakningen upptäckte denna fadäs. Nu är det åtgärdat i alla fall och de är numera helt lagliga. Jag köpte tinorna för tre år sedan, men har bara använt tre av dem för två år sedan, som jag då gjorde i ordning. En, som också är klar, står hos min bror. Men de två sista har stått här och glömts bort. Jag blir nog aldrig en riktig fiskare.

Dessa är dock helt lagliga. Hummertinorna, alltså

Den senaste veckan har vi haft ett högtryck och nordliga vindar. Kallt, men soligt. Och vilka kvällar! Dagens sista ljus har varit fantastiskt.

Den ena kvällshimmlen vackrare än den andra

Silverstänk



Hummerstormen är här

Jag har varit lite stressad av att det snart är hummertid och redskapen fortfarande inte är genomgångna. Faktiskt trodde jag att det var premiär redan på måndag, men en bekant påpekade att det i GP framgick att premiären var först den 27 september i år. Det är det ingen som berättat för vädermakterna. Hummerstormen är redan här. Sist det begav sig satt kära L och jag kuberna alldeles utanför långa viga. I år skulle jag gärna vilja få ut dem på yttre vatten. Vi hade visserligen tur och fick en riktig baddare, men några stycken till hade väl suttit fint.

För fisket är det tänkt att lillbåten ska användas och en eller flera goda vänner. Det är ett slitsamt jobb att dra upp fulla tinor :-)

Styv kuling på Hälsö

Idag är det skiddevurna på Hälsö. Vinden ligger och pendlar runt 15 m/s och har pressat upp vattnet en meter. Det är mycket, men bara lite mer än hälften så mycket som vi tidigare upplevt, sedan vi flyttade hit 2005. Eftersom det även regnat en del under dagen och Stellas förtöjningar varit utsatta tidigare fick det ändå bli en kvällspromenad. Att komma ombord på lillbåten gick rätt bra, men att ta sig iland krävde ett hazardartat skutt ner på en såphal brygga. Det gick bra och jag klarade mig helskinnad.

Ekorna i långa viga ligger fint, trots det höga vattenståndet och kulingen

På väg ut till Stella måste jag runda den inre delen av hamnen, för att ta mig ur på konsumbryggan, där Stella är förtöjd. Inne i botten på hamnen kommer inte västanvinden åt lika mycket och dit hade vår svanfamilj tagit sin tillflykt.

Paret har häckat varje år och i år har de fyra ungar (en ville inte vara med i bild)

Stella låg fint och det var tur det. Att gå ombord hade nog krävt en person till, bara för säkerhetens skull. Folk har ju trillat i förr, om ni minns det inlägget. Dock har ryckdämparen på den förtöjningen som jag inte gjorde om gått av. Borde åtgärdat båda när jag ändå höll på.

Styrbords ryckdämpare har gått av, men anars såg det bra ut

Spången mellan den fasta bryggan och flytbryggan var helt horisontell. Känslan att gå mellan bryggorna var ovan och kändes lite vinglig, liksom att gå på den gamla bryggan, som var såphal efter att ständigt bli överskjöld, när vindbyarna sög tag i mig.

En meter högre vattenstånd gör det ovant att röra sig

På vägen hemåt gick jag omvägen om Bastholmen, där det finns förslag om byggnation, i den utvecklingsplan för Hälsös hamnar som kommunen tagit fram. Udden är utsatt för alla vindar och det är anledningen till att jag valt att ha Stella vinteruppställd på Fotö.

Den blå-gula får bekänna färg

Där ligger också en badplats, på en liten landtunga av holmen som Hälsö vänner äger. När jag ser badstegen ångrar jag inte att jag lagt undan badbyxorna för i år. De är dock nära till hands, så sista badet kanske inte är taget.

Inbjudande?

Hemma igen kunde jag konstatera att kära L varit flitig medan jag var ute och roade mig. En stor sats med kardemummaskorpor och två köttfärspajer stod och "glänste" i köket. Jag mortlade kardemumman innan jag gick ut. Räknas det?

Länsa, fast fel sort

I vintras fick lillbåten bekänna färg, då den frös fast i isen. Efter benägen hjälp av snälla grannar och lite experthjälp av Holger, hamnkapten för Stellas vinterhamn, kunde lillbåten räddas ur isens grepp, repareras och efter att fått hjälp med bottenmålningen av Thomas, sjösättas lagom till sommaren började på allvar. Alt var frid och fröjd, till en början. Så en dag slutade länspumpen att fungera. Efter en snabb felsökning kunde jag konstatera att säkringen löst ut. Jag gjorde rent säkringshållaren från ärg, fettade in med vaselin och ersatte säkringen. Pumpen gick, fast på lågvarv. Något var fel. Jag misstänkte att pumpen tagit skada av isen och kylan. Efter att förhört mig lite om pumpar och laddat ner sprängskissen från leverantören, demonterade jag pumpen och plockade isär den. Inga alvarliga fel kunde upptäckas och jag återmonterade därför pumpen och testade igen. Intet liv. Inget annat kvar att undersöka än kontaktorer och kablar. Då först upptäckte jag att den fabriksmonterade strömbrytarens kontaktering hade ärgat så mycket att en kabel gått av! En ny strömbrytare är beställd och bör dyka upp i veckan. Tills dess den är på plats, med nya kontakter, får jag länsa genom att ösa lillbåten når det regnat. Med den senaste tidens myckna regnande är det ingen försumbar uppgift.

Hellre länsa i god vind, än i lillbåten