Livet är gott

Livet är lekande lätt, så här i semestertider. Och lojt. Dagligen ser jag saker omkring mig och tänker; det ska jag skriva om. Men så tar latmasken över, eller ett barnbarn och så går dagarna. Snart är det slut på semestern och en annan vardag tar vid. Hur som helst är det inte bara kära L och jag som anser att vi är lyckligt lottade, som bor och lever här i skärgården. GP presenterade nyligen en undersökning som kan vara värd att titta på. I den konstaterades att flest nöjda kommuninvånare finns i - just det - Öckerö kommun, av alla 49 kommuner i Västra Götaland och i hela riket kom vi på 18:e plats. Ska jag vara ärlig frågar jag mig; varför bara på 18:e plats?

Lite ögongodis, som bevis:

På väg ut från Hyppeln

Invigning

Våra tidigare grannar och mångåriga vänner från Utby, där vi bodde tidigare, driver ett företag med bageri och konditori. Verksamheten är ett typiskt familjeföretag, som nu är uppe i tredje generationen av familjemedlemmar.


Yngste sonen är både "bagar-Linus" och "Idol-Linus"

När vi först träffade våra vänner hade Lennart precis tagit över verksamheten av sin far, Stig, som fortfarande hjälpte till när det behövdes. Deras barn var då för små, men i den här branchen fostras man tidigt och äldste sonen slog också tidigt in på banan och är idag produktionschef i det nya bageriet. De andra två sönerna arbetar där också, men har skaffat sig en utbildning utanför yrket och kanske inte i längden kommer att delta aktivt i familjeföretaget. 



Sonen Markus ska baka av olivbrödet, så att gästerna får med sig ett pinfärskt gott bröd hem

Sedan slutet av förra året har Svenheimers konditori dessutom slagit sina mjölpåsar samman med Cederleüfs konditori i Sävedalen. Strax innan årsskiftet stod så den nya, gemensamma produktionsanläggningen klar och det var detta som i torsdags firades med visning, buffé och skumpa. Tidigare på dagen hade den formella invigningen ägt rum. Då fick Partilles kommunalråd, Stefan Svensson, klippa bandet genom att köra över det, fram till Drive-in-butiken.

Den nya kartongen, med den nya logoypen.Väldigt lyckad, eftersom den speglar bägge företagens tidigare logotyper.

Här serveras vi välkomstbubbel av konditorer i sina snygga landslagsjackor

Att detta varit en lyckosam sammanslagning och satsning förstår man, när Lennart berättar hur positivt det påverkar arbetsmiljö, arbetstider och lönsamhet. Dessutom har de redan förärats en framgångsrik kvalitetsstämpel, när man vann GP:s testpanels gunst och fick utmärkelsen Årets godaste semla. Ni kan också kolla på filmen som GP-tv gjorde.

Ett hundratal besökare fick en visning, "från mjölbinge till butik". Här är det partnern Dennis, som "bakar".

Från Hälsö hurrar vi och lyckönskar och hoppas att det kommer fler anledningar att fira så att skumpan vi överlämnade kommere till pass.

Allt är som vanligt

Har ni också råkat ut för det - man gör något genomtänkt, kanske köper en viss typ av bil eller kläder. Kanske ett visst resmål eller semestrar med en viss avsikt och innehåll. Och så upptäcker man att alla andra gör likadant! Inte är vi särskilt unika, egentligen. Vi är flocksdjur, fast vi kanske inte alltid är så medvetna om det. Den senste trenden bland män över 40 är tydligen att gå ner i vikt. Och vad sysslar jag med? Går ner i vikt, naturligtvis. Från lönnfet till glödhet på 60 dagar av Jonas Leijonhufvud är tydligen den bok som får stå för syndromet, enligt GP:s Två dagar, denna helgen. Man kan läsa ett urval av boken här: http://www.provlas.se/bli-en-ny-man/

En framgångsrik metod

Tydligen börjar det synas lite på mig. Att jag börjat gå ner lite, alltså. Jag får en och annan kommentar och också en och annan fråga: vilken metod använder du? Atkinson, LCHF, Cambridge...

Metod? Jag har ingen metod, men jag vet ju vad det handlar om. Att gå ner i vikt, alltså. Det handlar om att förbränna energi. Mer än man lassar in. Om jag ska ge metoden något namn så får det bli "Kamrersmetoden". Det gäller att ha koll på balansräkningen, helt enkelt. Sedan hjälper det kanske att jag har lite ont i höfter och knän. Det är inte långsökt att det kan förklaras till del med "ryggsäcken" jag har på magen. Motivation, alltså.

Jag har ju ett mål - jag vill väga 68 kg, vilket innebär en viktminskning på 17 kg. Eftersom kroppen består till viss del av vatten så innebär det att en del av det jag ska förbränna helt enkelt är vatten. Jag vet också att jag vill nå målet vid en viss tidpunkt, nämligen i början - mitten av maj. Jag gav mig själv 105 dagar att nå målet. Då börjar vi räkna:

17 kg x det antal kalorier som mina kilon innehåller. Kolla på margarinpaketet. Margarin innehåller i princip fett och vatten i samma proportioner som mina bilringar. På mitt paket står det 7 200 kcal/kg. Multiplicera med 17 (det jag ska minska i vikt) och dividera med 105 (det antal dagar det ska ta). Det blir ungefär 1 400 kcal/dag, som mitt intag ska minskas med. En vuxen man, med stillasittande arbete ska få i sig ungefär 2 800 kcal/dag. Minskar jag med 1 400 kcal blir det alltså lika mycket kvar.

Med den matematiken avklarad gäller det att börja få koll på vad maten innehåller och att jag får i mig lämpliga proportioner av kolhydrater, proteiner och fett. Det blir ett duktigt räknande om man ska ha koll på det. Men det behövs inte. Hjälp finns att få på nätet. Själv har jag använt mig av en gratistjänst som jag kan ha med mig i telefonen. Den heter Shapeupclub och de har också en webbsida. Betalar man den ganska blygsamma kostnaden för medlemskap får man en del bra extrafunktioner, men jag tycker inte att jag behöver det för egen del.

Förenklar räknandet och kostbalansen, direkt i mobilen

En annan fråga jag fått handlar om hur torftigt det blir. Att banta, alltså. Kan man ta sig en wirre eller snaps - tillåter "metoden" det? Javisst, men alkohol är raketbränsle. Då får man dra ner något på övrigt kaloriintag, om man vill hålla tempot. Men eftersom det inte är någon "religion", som exempelvis LowCarb - HiFat, som beskrivs som en rörelse är det bara att fortsätta med sina njutningar. Än så länge går det fint.

Blivande hotellhot

För ett år sedan brann det på Hönö Klôva. Trubadurhuset brann ner till grunden och på köpet fick vi en Thairestaurang på Öckerö, eftersom de fick söka sig nya lokaler. Hur det gått för övriga näringsidkare vet jag inte. Nu börjar hur som helst en ny byggnad ta form och i denna ska det bland annat inrymmas ett nytt hotell (ska vi gissa att det kommer att heta Trubaduren?), med konferenslokaler och restaurang. Troligtvis en svår konkurrent till vårt befintliga, anrika Hönö Hotell. Även om jag tror att en viss konkurrens är positivt för konsumenter så måste man ju fråga sig hur många spa och konferenshotell kommunen kan härbärgera, med lönsamhet för alla. Jag syftar på det som planeras byggas på Långesand och det som ingår i visionerna för Hälsö. Dessutom har det tidigare nämnts ett idrottshotell på Stuvö. För att inte tala om de andra befintliga anläggningarna på Grötö, Björkö och Källö-Knippla. Vi får väl ändå hoppas att det blir lyckosamt för den nya etableringen, som beräknas vara i gång lagom till sommaren.

Nu skriver vi ett nytt decennium!

God fortsättning, alla läsare. Inte bara på det nya året, utan på det nya decenniet! För oss blev det den sjunde julen i Anneborg, eller om man ska vara riktigt petig, den sjätte. En av jularna var huset obeboeligt så den kanske inte ska räknas. Orsaken till att det varit lite tunt med inlägg här de senaste dagarna är inte extraknäck som tomte, utan att ett hus "fullt" av ungar - våra och deras, men även en sviktande dagsform. Hårt arbete under lång tid börjar ta ut sin rätt och jag har legat på rygg istället för i. Vår son med familj är här sedan en vecka och två små underverk, drivna av små kärnreaktorer, tar också lite av engagemanget. Båda pojkarna är dessutom lite krassliga och kräver extra påpassning. Idag tog kära L och jag med den store killen ut på söndagspromenaden.  Titta så stor han blivit, farfars kille.

Atle passade på att ta bort isen i rutchbanetrappan. Bra det, så inga barn halkar.

Lillebror Axel är ett riktigt litet charmtroll, han med. Trots en jobbig förkylning är han tålmodigare än de flesta barn jag träffat och har lätt till ett litet leende. Långa stunder ligger han och jollrar och har sig.

En ögonsten, eller hur

I vinter är det inte så många båtar som ligger i, som förra året och de flesta som ligger i har vidtagit vissa säkerhetsmått, kan man säga. Det borde märkas på fontänpumpförsäljningen.

Det porlar rejält om aktern med en fontänpump på 85 watt

Såhär vid årsskiftet är det annars brukligt att summera det gågna och ge utfästelser för det nya året. Som bloggare kan det bland annat summeras i lite drygt 8 000 besökare från ett tiotal länder. Utöver Norden har det varit besök från Spanien, USA, Polen, Tyskland, GB, och Holland. En liten skara på ungefär 20 besökare gör mig den äran i stort sett varje dag. Jag hoppas att ni alla, tillfälliga och stammisar, haft ett visst nöje av läsningen. Statistiken kan alla se, genom att klicka på den lilla loggan långt ner till höger.

Inför 2011 hoppas jag kunna fortsätta min strävan att hålla mig till det lilla formatet och beskriva livet här på ön i allmänhet och livet i Anneborg i synnerhet.

Jag avslutar det här inlägget med några pinfärska vinterbilder. Även om sommaren här är oslagbar så står de senaste dagarna inte sommaren långt efter. Här har varit fantastiska dagar över hela jul och nyår.

Hälsö huvuds södra udde, sett från långa viga

Hamnen med Lillbacken i bakgrunden

Snart är de riktiga här igen

Gott om kajplats, än så länge

Tryggare kan ingen vara?

Bloggbesökare har kanske noterat att vi hyr ut en lägenhet på sommaren? Det är en småskalig, oansenlig verksamhet, mest för att det är trevligt. Ska sanningen fram är det mest familjen som utnyttjar den, men någon gång händer det att vi har andra boende i lägenheten. Det var lite läskigt i början. Främmande människor i vårt hus! Jag frågade en granne hur de brukade göra med nycklar och sådant. "Den lägger jag i trappan när vi åker", sa han.
- Men hur kommer de åt nyckeln, undrade jag. "Dörren står alltid öppen, det är hyresgästerna som vill låsa. Vi sticker med segelbåten när semestern börjar".
- Och lämnar huset olåst, frågade jag häpet. "Ja, svarade han undrande, varför skulle vi låsa?

För tredje året har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) givit ut en publikation som heter Öppna jämförelser med jämförelser kring trygghetsbegreppet. När det gäller rädsla för trafikolyckor ligger kommunen lägst i landet. Sedan vi flyttade hit för fem år sedan har det skett tre stycken, som jag känner till, varav den senaste bara för några dagar sedan. Jämförelserna baseras i stort sett på mätbara faktorer som exempelvis antal genomförda riskanalyser, hur mycket pengar räddningstjänsten får etc. Dessa olika indikatorer vägs så samman till några index. Därefter kan Indexen användas för att jämföra kommunerna med varandra. Öckerö framstår då som en av landets tryggaste. Salem, söder om Stockholm är tryggast. Statistiksugna kan ladda ner hela listan från SKL:s webbplats. Den är visuell och överskådlig: grönt är bra, rött är dåligt. Du behöver ha Excel installerat på datorn. Har du inte det kan du ladda ner rapporten istället, som är i pdf-format.

Även GP har uppmärksammat listan i en liten notis.

Idel öra och kända personer

Idag var jag inbjuden till ett projektavslut av lite festligare mått. Vi började med en gemensam soppa på ett populärt ställe på Avenyn, för att därefter ansluta oss till fem, sexhundra personer i Stenhammarsalen, som kommit för att lyssna på fyra föreläsningar om coaching. De två mittensessionerna var lite akademiska, men inledde gjorde Ola Skinnarmo. Kuriosa är att han är son till dotterns dagisfröken och rände runt i bergen där vi bodde tidigare och har väl liksom aldrig slutat med det. Ola har jag lyssnat på tidigare och denna gången hade han nytt material från senaste äventyret - resan i Nordenskiölds spår, genom NO passagen. Därefter var det en brittisk professor som utvecklade ett antal psykologiska perspektiv på coaching och två svenska psykologer, som tillämpade kognitiv beteendeterapi (KBT) i en coachingmodell.

KBT är bra till allt, var känslan jag fick

Dagen avslutades med Christer Olsson från Öckerö, som presterade ett mycket personligt och upskattat anförande. De tre svenska föreläsarna hade det gemensamt att de hade var sin nyutgiven bok till försäljning. Jag köpte Christers bok, inte minst för att han har den goda smaken att ha Hälsö på första uppslaget. Det är svårt att motstå. Men jag tänkte också att den kunde vara trevlig läsning för kära L (jag har fått "talboken", så att säga).

Jodu, svara på den, du!

Jag ska nog läsa också och då kanske det kommer en liten reflektion. Detta är ju trots allt mitt "ämne".

Inför 1 oktober

I dag på eftermiddagen hade vi en avstämning, i gruppen som numera kallas kwiagruppen, angående kommunens Programplan för Hälsö. Vi samlades i lillskolan och 30 engagerade personer infann sig. Vad som är kännt finns det fem grupper som sammanställer synpunkter. Utöver kwiagruppen är det Hamnföreningen, Hälsö vänner, Brunnsbacken, med Folke i spetsen, samt Långa vikens hamnförening. Jag är medlem i samtliga tre föreningar och ingår i kwiagruppen varför det blivit en del diskussioner och remissarbete.

Under dagens möte fick vi en genomgång av de synpunkter som Långa vikens hamnförening har och de olika listorna som upprättats kunde skrivas på under mötet. Senkomna synpunkter hanteras genom att texterna är tillgängliga digitalt och att man då kan justera texten, efter eget önskemål, för att sedan lämna det som ett eget förslag.

Nu ser vi fram emot att nämndens ordförande håller sitt löfte och genomför ett nytt informationsmöte i november.

Innan informationsmötet arbetade vi lite på ytan allra längst upp på tomten. Träd och buskar kom i jorden igår och nu var det lite efterarbete med aterställa markytan. Det var en hel del jobb med att gräva upp sten och forsla bort stenen till hamnen. Därefter har vi återfyllt med 750 liter harpad jord, där planteringsgroparna för träd och buskar grävts. Vi gjordde också lite justeringar av stenpartiet. Trädgårdens övre del består nu av örtagården, smultronstället och fruktträdgården. Låter väl trevligt, eller hur.

Fruktträdgården börjar ta form

Det återstår en del arbete i fruktträdgården. Dels ska vi hitta en svarta vinbärsbuske som vi vill ha och dels ska vi ha ett komposthörn. Lite sten ska flyttas och marken städas från sten som vi sparat för eventuellt behov. Jag ska göra klart trappan, som hittills är provisorsiak och funderar även på att göra en handledare till den. Vi har också köpt in en del belysning, som vi hoppas få på plats. Det finns alltså lite kvar att göra.

Tissel & tassel

Kommunens storvulna planer för våra holmar och skär har inneburit att de senaste dagarna och veckorna har fyllts med korrekturläsningar, möten och telefonöverläggningar. Själv har jag läst och lämnat synpunkter på det mesta som jag fått ta del av. Några stycken av oss, med bra pennföring, har åtagit sig att skriva. Dessutom får man självklart och uppmanas till att även skriva egna inlagor. Det som Hamnföreningen och det som fastighetsägarna på hôvvet och i kwia gemensamt tar fram, kommer den som så önskar att kunna skriva under, på en bilagd namnlista. Hamnföreningens synpunkter finns nu att läsa på föreningens hemsida och namnlistan kommer att hängas i postlokalen, troligtvis nu inför helgen. Den andra listan kommer en person att gå runt med, för underskrift. När det gäller skrivelsen för området runt södra delen av kwia kan denna fås elektroniskt, om man vill lägga till, eller ta bort delar, för att sedan lämnas som en egen inlaga. Jag kan vara behjälplig att förmedla denna vid behov. När det gäller Hälsö vänners inlaga så är den skriven och Hamnföreningen fick vid det extra mötet i måndags ta del av denna, genom företrädare från Hälsö vänner.

Den 1 oktober ska synpunkterna vara lämnade till Öckerö kommun och någon gång i november har kommunen lovat hälsöborna ett nytt möte, där man visar hur man tagit hänsyn till våra synpunkter. Efter detta kommer planarbetet att fortskrida med aktuell detaljplanläggning.

Plan för hamnplan

I går kväll träffades Hälsö fiskehamnsförening för en genomgång och diskussion om Planprogrammet och de förslag som hamnföreningen, Hälsö vänner och enskilda initiativtagare hade i ärendet. En sak som förvånade alla var den dåliga samordningen med Översiktsplanen, som uppdaterades för bara några år sedan. Exempelvis är de delar av Stuvö som nu föreslås för vinteruppställningsplatser för båtar, i den reserverad som utvecklingsområde för bebyggelse. Någon sa att vänsterhanden inte visste vad högerhanden gjorde. Mötet var också helt eniga i det olämpliga att förlägga en hög byggnad på tvären, nere i hamnen, på nuvarande busshållplats.

Ett förslag som lämnades av en enskild person gällde utvecklingen av Bastholmen. I Programplanen talas om att flytta båtarna från vinteruppställningsplatserna, för att ge plats åt t ex husbilar. Något som redan idag görs, då husbilar kan nyttja platsen på sommaren, när båtarna är i sjön. Programplanen verkar här ovanligt ogenomtänkt. Istället för att "annonsera" hamnen mot sjön med ett spa eller flotta villor, borde det utgöras av en inbjudande strandpromenad med grill-, bad- och sittplatser. Gärna ett inbjudande trädäck längs östra stranden.  Det skulle få många fritidsbåtar att gira in i hamnen för natthugg.

Thore kommer nu att sammanställa inkomna synpunkter och lägga ut dessa på hamnens hemsida. Den som önskar kan sedan skriva under, innan den lämas till kommunen 1 oktober. Troligtvis kommer listan att hängas i postlokalen.

Hälsöborna går man ur huse

Idag var vi inbjudna till Samhällsbyggnadsnämndens informationsmöte angående det programförslag nämnden låtit ta fram. Ett sextiotal Hälsöbor hade hörsammat inbjudan och det var en engagerad skara som ställde många frågor till ordföranden, Mats Torgeby - som förresten också är Hälsöbo - och de involverade arkitekterna. Även förvaltningschefen deltog, liksom nämndsekreterare och planarkitekten. En bra uppslutning, även från kommunen, alltså.

Några av de intresserade Hälsöborna

Programmet presenterades av byråns konsulter och en mängd frågor och ifrågasättanden framfördes. Stämningen var positiv, mycket tack vare Mats övertygande försäkran om att sista ordet på intet sätt var sagt, att det tvärtom var ett första idéutkast vi tog del av. Samtidigt var vi flera som framförde att det vore en god idé att göra ett omtag, så att den klokskap och kreativitet som finns hos Hälsöborna kom programmet till godo och att härigenom också fick en bättre demokratisk förankring. Här misslyckades vi och är nu tvingade att lämna våra synpunkter skrifligen, senast 1 oktober. Tore, hamnföreningens ordförande inbjöd hamnföreningens medlemmar till ett rådslag den 20:e september. Närmare anvisningar om tid och plats finns i postlokalen. Då ska frågor rörande hamnområdet och förslagen i Programmet och som rör hamnen dryftas. Vi som bor runt Kwia träffas i Lillskolan igen på lördag kl 17. Vi ska då försöka sammanfatta våra synpunkter i skrivelseform.

Mats Torgeby lovade oss ett nytt möte efter att konsulterna bearbetat inkomna synpunkter och förslag. Detta möte kan vi förvänta oss en bit in i november. Efter detta tar planarbetete vid, dvs arbetet med detaljplanerna i de olika delarna av samhället. Grundprincipen för denna rätt så kostsamma process är att den ska vara finansierad, vilket i praktiken innebär att de olika intressenterna (Benholm, Hälsö vänner, Hamnföreningen och kommunen) ska stå för dessa kostnader. För kommunens del var man tydlig med att det kunde innebära försäljnuing av byggrätter, bl a i Kwia.

Mobilisering II

Till mötet i Lillskolan kom ett drygt tjugotal personer, med anknytning till södra delen av Kwia. Syftet var att diskutera kommunens utvecklingsplaner för Hälsö. Särskilt planerna för Kwia.

Hur kommer vår välkända "sky line" att förändras?

Vi som var där var rörande överens om att kommunens planer inte delades av Hälsöborna. Det fanns flera frågetecken kring hur kommunen avsåg ändra användningen av hamnplan, från ett område dit alla har tillträde, till ett område med nya tomter för fastigheter som begränsar tillträdet, minskar parkeringsytor och dessutom blir till olägenhet för många boende i området.

Här behövs en trappa för tillgängligheten till huset, inte ett nytt hus framför, som låser in befintliga hus

Vi enades om följande:

Efter informationsmötet den 14 september ska vi skriva inlagor till kommunen, angående de invändningar vi har. Dessa ska vara ankomna till kommunen 1 oktober. De som vill får hjälp med skrivandet.

Ansvarig politiker kontaktas för att säkerställa närvaro den 14: e och är även välkommen att delta i kommande möten i Lillskolan. (Mats Torgeby och planarkitekten kommer att delta den 14:e)

Nytt möte i Lillskolan på lördag kl 17. Alla intresserade är välkomna att delta. Vi kommer även att genomföra ett sammanfattande möte helgen därpå, inför den eventuella inlämningen av inlagorna.

Äldreomsorg i förvandling

Den snabba utvecklingen inom IT och demografiska förändringar, med en växande andel äldre i befolkningen, gör att nya lösningar ständigt prövas och ibland införs inom äldreomsorgen. Lagen om valfrihetssystem (LOV) har också blivit en dörröppnare, då detta ofta krävt nya metoder för uppföljning av kvaliten i de tjänster som levereras. Metoder för de insatser, av omvårdnads- och servicekaraktär, som ska utföras omprövas ständigt och nya metoder testas, eftersom de är personalintensiva och därmed kostsamma. I Katrineholm testas en "robot" och i Backa, Göteborg testas webkameror hos fyra personer. Dessa slipper därmed ett störande besök, en eller flera gånger per natt. Baksidan är det integritetsintrång som en kamera i sovrummet innebär. Just detta tar Rick Falkvinge, Piratpartiets ledare, fasta på i sin blogg. När ställningstaganden av detta slag görs med en enda utgångspunkt - integriteten - blir det orimligt.

När jag på uppdrag av HSB Göteborg och Telia, för några år sedan fick uppdraget att ta fram en plattform för framtidens bostäder var IT en självklar del av det koncept som arbetades fram. Konceptet hade idén "en bostad för livet" som förebild. Det vill säga, hela livet. Både som fullt funktionsduglig och med omfattande nedsättning av funktionsförmågan. Integriteten var en självklarhet och baserades på egenmakt. Någon "övervakning" av en odefinierbar institution var aldrig någon del av konceptet.

Sedan dess har sociala medier gjort ett kraftfullt intåg, Skype för kommunikation med avlägsna släktingar och vänner är en självklarhet, flickr för att dela med sig av sina fotografier och så vidare, i ett tempo som är nästan orimligt högt. Att då bli vid sin läst i den kommunala kärnverksamheten tycks inte bara oklokt, det är nonchalant mot dem den är till för. Man kan för jämförelsens skull fråga sig vad eleverna skulle säga om man inte fick använda datorer i skolarbetet!
Även i vår lilla kommun förekommer utveckling av verksamheten med IT och man har till exempel infört digitala pennor för dokumentation i hemtjänsten. I en glesbygdskommun som vår, där kommunikationer inte alltid är självklara och givna, är webbkameror för exempelvis tillsyn nattetid en motiverad lösning.

Invecklat med utveckling

Jag har tidigare skrivit om kommunens utvecklingsplaner för Hälsö hamnar. Den senaste veckan har jag försökt att få mina grannar att avslöja vad de känner och tycker om förslaget. Kritiken och känslorna som framkom gäller, som förväntat, såväl delar av förslaget, som själva arbetsformen. Arkitektfirman som anlitats är en av landets mest renommerade och har erfarenhet av kustsamhällen, exempelvis ett program för Klädesholmen. Kritiken är inte riktad mot val av byrå, det handlar alltså inte om det.

När det gäller förslagets innehåll är det två delar som man främst ställer sig tveksam till. Förändringarna på Bastholmen, som innebär att inga vinterplatser kommer att finnas där, utan båtarna ska ställas upp på Stuvö. Ett stort frågetecken uppstår för Långa viga, då det verkar som förändringarna gäller såväl sommar, som vinterplatser, då bryggor ska anläggas för annat ändamål än det nuvarande. Frågor uppkommer också kring sjöbodarna på Bastholmen. Vad ska hända med dem? Var ska torrsättningsplatsen vara? En annan fråga som har med utvidgningen av Hälsö hamn och Kwia att göra är, var ska alla dessa båtar som ska ligga på de nya platserna förvaras på vintern? Och, eftersom Hälsöbornas behov av båtplatser i allt väsentligt är täckt, var ska innehavarnas fordon parkeras, när man genom förändringarna riskerar att minska dagens parkeringar till antal? Den föreslagna nybyggnationen kommer också att öka behovet av parkeringsplatser, vilket försvårar parkeringssituationen ytterligare.

90 båtplatser tillkommer och ska beredas vinterplats

Det uppstår också frågetecken, som inte har med det arkitektoniska i förslaget att göra. En sådan fråga rör finansieringen. I dag har hamnföreningen, med egen ekonomi och delfinansiering av EU, utvecklat hamnen på ett sunt sätt och har en ekonomi i balans. Kommunalrådet har tidigare, i ett personligt samtal, hävdat att kommunen inte vill äga några hamnar. Här finns en hel del att reda ut, tydligen, då man lätt kan föreställa sig att utvecklingsprogrammet kostar åtskilliga miljoner, även om man undantar bostadsbebyggelse. Att hitta spekulanter till konferenshotell eller spa kan troligtvis vara enklare. Den förmodat höga kostnaden för saneringen av varvsområdet är också en intressant fråga. Om kostnaden i sin helhet ska bäras av de kommande hyresgästerna på området kommer hyrorna att bli påverkade. Helt klart. Finns det ett kommunalt intresse att använda skattemedel till detta?

Vem ska bekosta saneringen av varvsområdet?

Den andra huvudfrågan gäller angreppssättet. I underlaget kan man läsa att samråd skett med de olika berörda föreningarna. Detta har jag ingen full insyn i, men alla Hälsöbor är inte medlemmar i dessa och denna stora fråga berör oss alla. Dem jag talat med har varit överens om att förslaget hade sett annorlunda ut, om man haft möjlighet att bidra tidigt i den kreativa processen. De är inte dumma, Hälsöborna. I mitt tidigare inlägg jämförde jag med hur man i Göteborg gått tillväga vid utvecklingen av södra älvstranden. Varför inte också på Hälsö?

Det är naturligtvis helt omöjligt för mig att få ta del av allas synpunkter och därför kan man med rätta förhålla sig kritisk till min beskrivning. Jag vill därför avslutningsvis framhålla att, många med mig, upplever det mycket positivt att Hälsö kommit i fokus på detta sätt. Mycket i förslaget är bra, rent av lysande. Resten hade kanske kunnat undvikas?

Någonting stort händer Hälsö

För flera år sedan, i samband med att Petters varv upphörde med sin verksamhet, presenterades skisser på hur Kwia skulle utvecklas. Incitamentet var att Benholm, nuvarande ägare av Petters varv, ville ombilda varvets industrimark till tomtmark och bygga lägenheter på varvsområdet. Ja, lite som Eriksberg och Lindholmen. Naturligtvis i vårt eget blygsama format, men ändå.  För att detta ska vara möjligt måste området detaljplanläggas och Samhällsbyggnadsförvaltningen ville då även deltaljplanlägga resten av Kwia, bland annat området i södra delen av hamnen som ligger mycket nära Anneborg. En del var spännande, men en del direkt dumt och det skapade upprorsstämning i samhället. Särskilt på hôvvet, där vi bor. Politikerna försvarade sig med att det bara var skisser, som det inte var meningen att vi skulle sett (!). Det var också en dam på besök på Hälsö vänners årsmöte, i samma veva, och presenterade ett helt galet förslag. Hon ville få bygga två hus på vår badholme - Bastholmen - med bryggor, där båtar kunde lägga till för att köpa (hör och häpna) musselskal som hon skulle slipa och måla på. Husen skulle vara en kombination av butik och bostad. Inte svårt att inse att, när det visat sig omöjligt att sälja musselskalen, det var lika bra att göra hela huset till bostad och vips, så har man ett hus med egen brygga i absolut bästa läge. Voila!

Nu har kunngörelsen publicerats i fredagens GP och från och med i morgon finns det publika utställningar på kommunens hemsida, biblioteket, kommunhuset och även i vår affär. Gissa om vi ska kolla in.

Kungörelse i GP

Kostsamt

Nu börjar det klarna, det kommande systemet för trängselskatt. För vår del kommer det att bli fyra passager per dag. Först på Älvsborgsbron, på väg mot Mölndal och därefter när jag passerar in till Göteborg, från Mölndal. Sedan tvärtom, på vägen hem. Kostnaden kommer väl att landa in någonstans runt 30 kronor om dagen för vår del, inte någon förmögenhet kanske, men för dem som har mindre marginaler kan det bli stora konsekvenser, när trängselskatten är införd. Dock kommer det tydligen att ingå en "maxtaxa", vilket känns bra.

Entreprenör

Som företagare funderar jag ofta på nya projekt. Ser jag något intressant, en idé, en produkt, går funderingen till "hur skulle jag ha gjort, skulle det passat mig". TV-programmet Draknästet tycker jag är kul att titta på, både för att ta del av de enusiastiska idéskaparnas visioner och drakarnas funderingar kring dessa idéer.

En sådan lysande idé är Mackmyra. Vem hade kunnat tro att det skulle bli en sådan framgång! Företaget omsätter nu 100 MKR och det går framåt helat tiden. Undrar hur drakarna hade resonerat för 12 år sedan, då man började realisera visionen. När vi var på vår seglingstur i Öresund i somras var vi bland annat på Ven. Detta entreprenörernas Mecka, där nästan varenda ö-bo driver ett företag, har också en egen whisky på gång. Den beräknas finnas i drickbart skick om tre, fyra år. Undrar om vi, här i Öckerö, skulle kunna ha vårt eget "Islay"? Jag lovar att beställa, om någon fick den idén.

Det krävs mod för ett alexanderhugg

Idag har kommunalrådet, Arne Lernhag, tagit ett ordförandebeslut att avbryta pågående reparationer och disponera samtliga resurser till att istället bygga en ny vattenförsörjning till de öar som nu saknar vattenförsörjning på grund av den trasiga ledningen. Naturligtvis har Arne en bättre informationstillgång än gemene man, men utifrån vad man kunnat läsa på Öckerö kommuns hemsida, rapportering i radio, TV och tidningar, så kan jag bara säga en sak: jag är mycket imponerad av det resoluta beslutet. Betänk den kritik och den anstormning som Arne kommer att utsättas för, från ö-bor och media. Dock är det min bestämda uppfattning att det var helt rätt beslut. Detta baserar jag bland annat på att jag själv arbetat med krisberedskap för kommuner och bolag och jag vet att en av de faktorer som leder till stort lidande för kommuninnevånare är avsaknad av beslut, eller allt för sent tagna baslut. Ett par dagar har gått sedan man konstaterade att den första reparationen inte resulterade i ett återställande av vattenförsörjningen. Sedan dess har olika bedömningar självklart gjorts, men jag vågar säga att de flesta i Arnes situation hade avvaktat även den andra och kanske ytterligare reparationer, innan ett kritiskt beslut hade tagits. Nu får vi inte bara en ny, hel ledning, utan också en redundans, en reservledning. Två veckors väntan är ett högt pris, men vi vet i varje fall nu vad vi har att vänta och vad vi får. Vi får hjälpas åt att hjälpa dem som har vattenbrist. Det kommer att gå bra.

Inslag från Västnytt 19 mars:

Inslag i Radio P4 Göteborg
Västnytt 22 mars kl 07.30
Artiklar i övrig press:
Artikel i Skånskan
Artikel i Expressen; GT
Artikel i DN
Artikel i GP 22 mars; 26 mars

Arbeta en timme för Haiti

Aftonbladet genomför tillsammans med Läkare utan gränser insamlingen "En timme för Haiti". Tanken är att man ska skänka en timlön. Klicka på länken för att komma till insamlingssidan, där du hittar aktuell information för att ge ditt bidrag.

Nu gör vi det!