Överraskning

I förra inlägget skrev jag bland annat att det var dags för elektrikern att komma. I går kväll, när vi kom hem, hade Bosse, vår elektriker varit där och gjort klart huvuddelen av jobbet. Min första tanke var att Bosse hade läst bloggen. Jag knallade över till honom för att tacka för hjälpen och frågade om det var så han sett i bloggen att det var klart för elen, men så var det inte. Synd. Det hade varit kul om jag kunde styra och ställa i min lilla värld, via bloggen.

Sommarprojektet

Årets lyckosamma kombination av hänförelse och nationaldagsfirande innebar en lite försmak av semester, dessutom kryddad med perfekt väder. I varje fall så här långt. Det gav mig också chansen att starta upp "projekt sjöbod". Tidigare veckoslut har vi gjort lite förberedelser på utsidan. Kära L har flyttat alla växter och avlägsnat det mesta av jorden. Därefter har jag kört hem ett lass makadam och kärrat ut det på samma plats, som en förberedelse för trappan och altanen, som jag hoppas ska vara på plats före midsommar.

Nu var det dags för förberedelser på insidan. Det tragiska är ju att det inte var längesedan jag spacklade och slipade gipsskivorna på väggen som nu skulle demoleras. Idén om trädgårdsrum i den gamla sjöboden kom först senare. Min första tanke var att inte göra större hål än nödvändigt, det vill säga för dubbeldörren. Jag började därför med att märka upp var dörren skulle vara och därefter att ta bort gips och plywooden bakom.

Här har jag sågat igenom gipsskivan med en gammal fogsvans

När jag fått bort gipsskivan och plywooden visade det sig att konstruktionen i gaveln stämde väldigt illa med den nya dörren. Efter att konsulterat brorsan kom jag fram till att "allt skulle bort". Lättare sagt än gjort, då gips och plywood är ditskruvat först på gaveln, därefter på långväggen. Det krävde mer våld än jag tänkt och jag kunde tyvärr inte undvika att det blev skador både i tak och på långväggen.

Här ser man konstruktionen, som är för låg och för trång för den nya dörren

När väggen är rensad helt ska jag avväxla den liggande bjälken och sätta upp nya stående reglar som passar dörren.

Projektdags

Jag har sedan länge haft planer på att göra en entré på västra sidan av boden, alltså mot den lilla terassen på norra sidan om huset. En dubbeldörr är inköpt och har stått och väntat på mig sedan dess. Första etappen blir att göra en liten altan och trappa, som ska förbinda terassen med boden. Blommor och en del av jorden är tillvaratagna.

Mellan boden och terassen blir det trappa och altan

Jag gjorde en liten skiss idag, för att få ut måtten till trappan. Helst ska det vara 17 cm i steget, på en trappa utomhus, men det klarar jag inte. Det blir 21 cm, men jag har inte något alternativ. Mellan huset och den låga rabattmuren i förgrunden blir det ett plank med en grind i. Den håller jag på och funderar på förtfarande. Vi får se hur lösningen blir.

Skissen. Total steghöjd till färdigt golv i boden är 105 cm.

Konferens någonstans

Under två dagar har vårt hus förvandlats till Anneborgs konferenspensionat. Det var kära L som hade inviterat ett professionellt nätverk, knutet till hennes jobb, på en kväll - till - kväll-konferens. Förberedelserna var omfattande och bland annat hade 3 kg färska räkor beställts hos "Jönsson", som nu mera inte är Jönssons fisk, utan Göteborgs Norra Skärgård Delikatess AB, eller bara GNS. Torslanda-Tidningen hade ett litet reportage om detta nyss. Kära L kom hem från "Jönssons" (det kommer nog alltid att få heta så) och var mäkta imponerad över alla burkar från när och fjärran, med delikatesser i, som nu fanns i butiken.

Tillbaka till konferensen: när jag kom hem från jobbet, den första konferensdagen, hade nätverket vallats runt den "lilla rundan", som vi kallar promenaden runt byn och skulle precis börja smaska i sig räkorna. En brittisk deltagare var tydligen inte så imponerad av "jönssons" räkor, vilket innebar att det blev några över till undertecknad. Efter avsmakning kunde jag konstatera att den öbon inte visste vad hon gick miste om. Dag två, när jag kom hem, låg det gula, rosa och blå post-it-lappar över hela matbordet och blädderblocksblad låg i travar, med mål och annat nedskrivet. Verkar som de arbetat när de var här och kära L var nöjd.

Jag får nog testa det konceptet själv någon gång.

Projektet

Nästa projekt är på gång. Äntligen! Det är alltså dags att ta sig an den gamla boden, som för länge sedan stod längs ner i sydvästra delen av tomten och då troligtvis fungerade som sjöbod/brygghus. Boden flyttades till sitt nuvarande läge någon gång efter 30-talet. På hälsö vänners hemsida finns ett flygfoto från den tiden, där man kan se bodens gamla placering. När vatten och avlopp byggdes ut i början på 60-talet och bron mellan Öckerö och Hälsö byggdes av all sprängsten som blev över, skaffades det bil och boden blev garage. Resterna av ett utedass fanns kvar när vi tog över Anneborg och på motsatta långsidan, mot Fyrvägen, finns fortfarande två gamla dörrar. Garageporten mot öster har alltså inte funnits från början.

Det som ska hända nu är att boden delas av i två delar. Den delen som vetter mot uteplatsen kommer att få en liten altan och en dubbeldörr. Uteplatsen och uterummet knyts ihop med en trappa och kommer att bli en bra tillgång till uteplatsen, som har kvällsol på sommaren. Etapp ett blir att göra trappan och den lilla altanen. Nästa etapp blir att göra om fasaden och montera dörren. Etapp tre blir mellanväggen och ett nytt golv. Idag är det betong och det kommer att bli klinker när det är klart. Förhoppningsvis i höst. Men det sa jag redan för två år sedan.

Sedan är det väl färdigt?

Nej, jag har köksingångstrappan mot norr och altanen mot söder kvar. Bägge dessa ska beläggas med skiffer, men hur och när? Trappan ska få smidda, galvaniserade trappräcken, är det tänkt.

Idag var jag ingen bra rojalist

Idag blev det sommartid. Något som har ett visst symbolvärde. Något att se fram emot. Ljusare kvällar. Kvällspromenad i lite skönare temperatur.

Sommartid, sa kung Bore och öste på med en isande kuling från väster, följt av en ursinnig blötsnöattack. Mitt redan prövade tålamod fick nog. Jag ställde in beskärningen av fruktträden som jag hade planerat till idag och surade i soffan istället. Kung Bore kan dra åt fanders.

En promenad blev det ändå, fast bara "korta rundan". Det var roligt att se grannen A, pysslande med sin julle, som fått förlängt liv genom köpet i höstas. Jullen har plåtats av mig ett antal gånger tidigare, eftersom den har en sådan personlighet och charm. Nu kan det bli fler bilder, tack vare A. Vill ni läsa om jullen, som numera heter Havanna, så kollar ni på Elsa på Hälsö, där den förekommer.

I hamnens vikar flockas nu allt fler ejdrar. När kommer ungarna? Det är alltid lika kul att titta på dem, när de pipande följer efter honorna, men tråkigt att de granna hannarna samtidigt försvinner ut till havs, som gamla sjömän.

Är det den stora betongejdern i hamnen, som lockar till sig ejdrarna?

Lite längre bort på Varvsvägen ligger ett riktigt fint hus, som genomgick omfattande renoveringar för fyra, fem år sedan. Detta arbete belönades med kommunens byggnadsvårdspris 2007. Samma som vi fick för vårt arbete två år senare. Huset på Varvsvägen fick hyvlade panelbrädor, som husen ofta hade förr. Det målades också, såvitt jag förstår, på gammaldags vis med linoljefärg. När vi skulle bestämma oss för vår fasad övervägde vi detta mycket noga. Jag läste massor om linoljefärger. Om dess unika egenskaper, men också om hur svårt det är att lyckas. Vi valde till slut finsågade bräder och en modern färg. Huset på Varvsvägen har redan rötskador på söderfasaden och jag lider med ägaren, för det är verkligen en berömvärd ambition och en insats för byggnadsvård att göra det merarbetet och ta den merkostnaden som de har gjort. Jag hoppa av hela mitt hjärta att det går bra att rätta till, utan att ge avkall på ambitionen med gammaldags byggteknik och materialval

Efter bara fyra år ruttnar det nya virket

Förutom sommartiden och valet av Juholt som ny socialdemokratisk ledare (sådana småsaker), har den här helgens verkliga stora händelse varit släppet av iPad2. Jag närde visst hopp om en leverans från Singapore, men det visade sig att där släpps den inte ännu på ett tag. Jag gick förbi butiken, på väg hem i fredags, för att sukta lite i skyltfönsterne, men kom inte åt att göra ens det. Jag vet inte vilken längtan som är värst. Troligtvis den efter sommaren ändå är störst.

För att vara först och säker på en ny "padda" får man övernatta

Söndagsblogg

Den sista tiden har jag bara bloggat sporadiskt, mest på helgerna. Orsaken skrev jag om förra veckan, men det beror också på att jag inte kommer ut så mycket, inte träffar några Hälsöbor och då blir det lite knalt med inspirationen, när det gäller det lokala livet. Det är ju det livet som står i fokus i den här bloggen. Jag tror nog att det löser sig rätt snart, för nu kommer våren!

Idag var GP extra läsvärd. Dels var vårt barnbarn Hedvig på bild i sin "Födda"-annons, dels var det ett reportage om Rolf Bjelke och Deborah Shapiro, som ligger med sin båt Northen Light i Kwia. Tyvärr finns inte någon av dem digitalt i tidningen, men ett kort på Hedvig kan jag bjuda på och Northern Light har jag skrivit om tidigare, här på bloggen.

Hedvig Klara-Fina Seth i GP idag

I går hade vi besök av våra Marstrandsvänner och ett annat par, som också är seglarkompisar. De har varit utan båt ett tag, men nu har de köpt en Moody Eclipse 33 i England. Det ska bli kul att se den segla till sommaren. Marstrandsvännerna har varit här många gånger, men för våra andra vänner var det första gången så det blev lite berättelser om äventyret med renoveringen av Anneborg och därefter frosseri på en trerätters av klass med efterförljande kaffe och tårta, kakor och annat smått och gott. Inget vidare för en "bantare" med andra ord.

Bantningsprojektet rullar annars på rätt så hyfsat. Av de ursprungliga 17 återstår nu 10 kg att ta bort. Osäkert, enligt min lilla "app", om jag kommer att klara detta på utsatt tid. Enligt den behöver jag 13 veckor till och enligt planen skulle det vara klart den 8 maj. Nåja, det får det gärna ta, bara jag når det uppsatta målet och vem vet, det kanske går bättre nu när trerätters och tårta är avklarat. I alla fall passar kläderna bättre nu. Värre blir det väl när jag gått ner fem, sex kg till. Då blir det nog lite krisigt i garderoben.

På rätt väg

Under dagens promenad hade jag glömt att ta med mig kameran, vilket hör till ovanligheterna. När jag kom hem igen var det bara att ge sig ut igen. Med kameran denna gång. Det fina vädret och spännande isformationer gjorde att jag fick ta en extra vända ut. Kära L tog en extravända med stavarna under tiden. Nere vid Kwia insåg jag genast att jag var tvungen att gå ut på den nya isen, för att ta de bilder jag ville. Lite försiktigt trevade jag mig ner på isen och den visade inga tecken på att ge efter. Kanske för att att jag lättat lite? Jag vill gärna bjuda på ett litet kollage av is-bilder. På isen låg stora isklumpar som blivit riktiga skulpturer och den låga eftermiddagssolen fick dem att skimra som kristaller. Ett riktigt skådespel.


Ett flygplan?

Kuben

Issmycken

Stolt mot skyn

Solid och gnistrande

Spegel av is

Water - Skyline

När jag var nere i hamnen för att plåta isen såg jag att ganska många stannade till och tog sig en titt på Northern Light. I GP nämndes inte vilken ö seglarparet bodde på och man fick intrycket att de ville ha det så, men härute är det ingen som gör någon stor affär av det och man ser sällan någon vid deras båt. Tydligen fick ändå några upp ögonen, efter reportaget.

Beundrar "Norrsken"

Husen blir yngre, fast äldre

Här på hälsö sker oftast en relativt omfattande renovering och upprustning av gamla hus, i samband med att husen övertas av nya ägare. Inte konstigt, då många inte är renoverade på 50 - 60 år. När man tar itu med detta är det, som tur är, så kallad varsam renovering som gäller. Många väljer att försöka återställa huset som det såg ut innan man i funktionalistisk anda beklädde husen med eternite. Återställandet blir en återgång till en romantisk stil, med mycket vitt och mycket snickarglädje, eftersom det är tidstypiskt för när dessa gamla skärgårdshus en gång byggdes. Så genom föryngringen blir hela samhället lite "äldre", paradoxalt nog. Vårt eget hus har genomgått just en sådan "föräldring" och i GP:s bostadsbilaga idag är det ett rep om ett par ö-grannars hus och deras jobb. Läs det!

Vårt Anneborg. Föga romantiskt, men med potential

Nu snurrar det på

I morgon är det vardag igen och en väldigt intensiv period, såväl arbetsmässigt som privat, kulminerar. Därav kanske lite sporadiska och ketchupliknande inlägg i bloggen.

För ett par dagar sedan var jag vid Stella för att skotta bort all snö som kommit och redan dagen efter började det töa. Det var nog ändå inte ogjort arbete, för även om jag inte varit där och kontrollerat så tror jag hon är helt ren från snö och is nu. Vi har gått från fantastiska vinterdagar med vackert ljus, till dagar då det knappt är värt besväret att ha "färgfilm" i kameran. Men mulna dagar har också sin tjusning. Däremot har den blöta som varit de senaste dagarna lett till att vägarna på Hälsö knappt går att röra sig på utan broddar. Kommunen plogar och sandar sparsamt. I går stod en granne fast på platta marken, utanför vår glasveranda. Först efter att ha hämtat ansenliga mängder flis kom han loss och kunde köra ner till hamnen för att parkera. Till sin egen parkering kom han inte. Också en tanke, om alla gemensamma parkeringar tas bort, till förmån för att kommunen vill sälja tomter,

Efter nyårshelgen däckade både kära L och jag i influensa och det är först sedan i fredags som vi "varit på fötter" igen. Det var då jag skottade Stella, medan kära L fyndade på rean i Klôva. Innan det hade jag bara varit ute korta stunder för att skotta snö och vid ett av de tillfällena tog jag bilden på sjöbodarna. Det är nog troligtrvis mitt favoritmotiv, av döma av alla bilder jag har på dem. Den i mitten har ju hört till Anneborg, på den tiden ägarna var fiskare. Jag när en dröm att få tillbaka boden till Anneborg.

Drömmotivet i sparsmakad färgskala

En stor händelse för oss har varit att vi blev morföräldrar, en månad tidigare än förväntat. Eftersom vi varit krassliga har vi fått vänta med att se vårt nya lilla barnbarn. I lördags kunde vi dock med gott samvete hälsa på de lyckliga tu och deras lilla dotter Hedvig Klarafina Seth.

Hade bråttom hit. Nu sover hon bara.

Jag kanske inte behöver säga att kära L har shoppat loss ganska vilt de senaste dagarna. Väldigt små storlekar. Ganska mycket i rosa.

Ensidigt färgval

Nu skriver vi ett nytt decennium!

God fortsättning, alla läsare. Inte bara på det nya året, utan på det nya decenniet! För oss blev det den sjunde julen i Anneborg, eller om man ska vara riktigt petig, den sjätte. En av jularna var huset obeboeligt så den kanske inte ska räknas. Orsaken till att det varit lite tunt med inlägg här de senaste dagarna är inte extraknäck som tomte, utan att ett hus "fullt" av ungar - våra och deras, men även en sviktande dagsform. Hårt arbete under lång tid börjar ta ut sin rätt och jag har legat på rygg istället för i. Vår son med familj är här sedan en vecka och två små underverk, drivna av små kärnreaktorer, tar också lite av engagemanget. Båda pojkarna är dessutom lite krassliga och kräver extra påpassning. Idag tog kära L och jag med den store killen ut på söndagspromenaden.  Titta så stor han blivit, farfars kille.

Atle passade på att ta bort isen i rutchbanetrappan. Bra det, så inga barn halkar.

Lillebror Axel är ett riktigt litet charmtroll, han med. Trots en jobbig förkylning är han tålmodigare än de flesta barn jag träffat och har lätt till ett litet leende. Långa stunder ligger han och jollrar och har sig.

En ögonsten, eller hur

I vinter är det inte så många båtar som ligger i, som förra året och de flesta som ligger i har vidtagit vissa säkerhetsmått, kan man säga. Det borde märkas på fontänpumpförsäljningen.

Det porlar rejält om aktern med en fontänpump på 85 watt

Såhär vid årsskiftet är det annars brukligt att summera det gågna och ge utfästelser för det nya året. Som bloggare kan det bland annat summeras i lite drygt 8 000 besökare från ett tiotal länder. Utöver Norden har det varit besök från Spanien, USA, Polen, Tyskland, GB, och Holland. En liten skara på ungefär 20 besökare gör mig den äran i stort sett varje dag. Jag hoppas att ni alla, tillfälliga och stammisar, haft ett visst nöje av läsningen. Statistiken kan alla se, genom att klicka på den lilla loggan långt ner till höger.

Inför 2011 hoppas jag kunna fortsätta min strävan att hålla mig till det lilla formatet och beskriva livet här på ön i allmänhet och livet i Anneborg i synnerhet.

Jag avslutar det här inlägget med några pinfärska vinterbilder. Även om sommaren här är oslagbar så står de senaste dagarna inte sommaren långt efter. Här har varit fantastiska dagar över hela jul och nyår.

Hälsö huvuds södra udde, sett från långa viga

Hamnen med Lillbacken i bakgrunden

Snart är de riktiga här igen

Gott om kajplats, än så länge

Mellandagslojt

Idag har jag nyttjat möjligheten att arbeta hemifrån. Med lite förberedelser och ett bra bredband är det inget problem. Tvärtom är det ett effektivt sätt att arbeta i perioder då många ändå har semester. En annan fördel, en så strålande vacker dag som denna, är att man kan disponera dagen lite som man vill. Eftersom kära L har ledigt från sitt arbete och det var ett riktigt strålande väder fick det bli en "lunchpromenad".

När vi passerade JANAB, det vill säga varvsområdet, såg vi att grinden var öppen. Eftersom vi aldrig varit inne på varvsområdet tidigare och det är aktuellt i "Utvecklingsplanen för Hälsö hamnar" tog vi oss friheten att ta en liten tjuvtitt på området. På varvets kajplats ligger också s/y Northern Light, som jag skrivit om tidigare. Jag har inte haft möjlighet att fotografera på närmre håll tidigare, men nu tog jag chansen.

Ännu en infrusen vinter för Northern Light, fast kanske inte så dramatisk som tidigare vintrar? I bakgrunden ser man "vår" sjöbod i mitten av de tre.

Deborah och Rolf bor uppenbarligen inte sin båt för tillfället, men kanske någonstans på ön, då jag hört att de gärna vill slå sig ner här. I så fall får vi två namnkunniga seglarpar på ön, då Miriam och Heinz Roegner bor här sedan tidigare.

Promenaden följde idag den så kallade slingan och i norra delen av slingan har man en hänförande utsikt över Nordöarna och vidare norrut mot Marstrand. Jag har ett speciellt ställe, där jag brukar fotografera Källo-Knippla ifrån och så fick det bli även idag.

Källö-Knippla i vintersol

När slingan vänder söderut igen har vi västerhavet till höger och där ser man vårt lilla paradis, Lindholmen, där vi haft natthamn många gånger, innan vi köpte Anneborg. Numera blir det daghamn och bad som lockar dit oss.

Mot väster, vid Korskärra

När vi flyttade hit fick vi åtrknyta bekantskapen med såväl domherrar som sidensvansar, som sedan länge blivit allt mer ovanliga i tätorten. Idag satt en mindre flock sidensvansar i ett träd, när vi passerade.

Hemma igen, blev det varm choklad och en bulle. Det var den lunchpromenaden, det.

Från det ena till det andra

Jag vill ge en eloge till kommunens webbredaktion för att den med ödmjukhet publicerade uppgifterna om hur trygg och säker kommunen är att bo i. Med tanke på lille Max, som så tragiskt avled i samband med en trafikolycka nästan samtidigt, hade det lätt kunnat framstå på ett kränkande sätt för hans familj.

För oss som är trogna läsare av Torslandatidningens ö-sidor, eller besökare i Klôva, har det varit svårt att inte lägga märke till "Hvita villan". Nu har husets innehavare tilldelats årets byggnadsvårdspris av Samhällsbyggnadsnämnden. Fjolårets pristagare gratulerar naturligtvis Roberth Wittenbrandt till det fina priset och passar samtidigt på att önska lycka till med affärsverksamheten.

När vi ändå är inne på buisiness: tråkigt nog för oss Hälsöbor har systrarna som drivit D.I.P beslutat sig för att avveckla sin butik i hamnen. Butiken, med sitt café, har kommit att bli en träffpunkt för många. En väldigt trevlig och mysig sådan. Beslutet speglar dock hur svårt det är att driva affärsverksamet här. Vill du fynda julklappar så passa på när de nu säljer ut sitt lager, med kraftigt nedsatta priser.

Häromdagen hade vi AW, som det så käckt kallas. Det vill säga after work, eller att man umgås en stund med arbetskamrater, efter arbetstid. Vi hade blivit anmodade att ta med en "julklapp". Anledningen var att vi skulle köra det populära julklappsspelet under kvällen. Jag hade turen på min sida och "vann" en låda innehållande kinesiska lyktor, sådana vi såg i mängder i bilder från Tsunamin.

Bättre än fyrverkeri

Hoppas att det inte blåser på nyårsafton, för det skulle vara trevligt att skicka upp de här lyktorna och en kommer att vara för Max.

Är "Julklappsspelet" okänt för dig, eller har du hört det, men vet inte hur man gör? Då kan jag verkligen rekommendera att testa. De senaste tre åren har vi inte köpt klappar av traditionellt snitt utan istället använt spelet, som ett sätt att umgås. Mindre stress, mera ungänge och nöje. Så här kan man göra, men det går ju bra att hitta på egna regler:

Var och en köper 2 julklappar var till ett sammanlagt värde av max 100 kr. Sätt er runt ett bord och ladda med nötter och godis. Lägg alla klapparna i en hög mitt på bordet.

Ta en tärning och slå var sin gång. Den som får högst får börja. Därefter gäller det att slå en 1:a eller en 6:a. Om man slår en 1:a eller en 6:a får man ta en klapp. Fortsätt tills alla klapparna är tagna.

Nu börjar det roliga! Ställ en äggklocka/tidtagare på 10 minuter. Fortsätt att slå tärningen. Den som nu slår en 1:a eller en 6:a får ta utav de andras paket. Är det barn med rekommenderas lite hänsyn.
Avancerade varianter av spelet förekommer. Man kan exempelvis öppna paketen och köra en vända till. Öka spänningen genom att ge kortare tid. Snygga paket uppskattas!

Saker som händer

Nu är det tredje advent till helgen och då händer det två saker på Hälsö. Dels är det "Jul på hamna", som startade förra året, dels är det glögg i Anneborg för alla grannar på hôvvet. Jul på hamna genomfördes första gången förra året och blev genast en succé. De större föreningarna slog sig samman och ordnade tillsammans med D.I.P en fest på hamnplan. Spelemän, glögg, lotterier och en massa trevliga aktiviteter runt omkring. "Alla" var där, vi minglade och pratade. Undertecknad bar hem två bärkassar med kak- och brödvinster från tombolan. Samtidigt fick de vällovliga ungdomsverksamheterna ett litet tillskott i kassan. Det är väl det som heter win - win. Hem hade vi också med oss en fin gran, som bollklubben sålde. Har ni inget annat för er så är det en trevlig utflykt för hela familjen.

Mycket spännande saker i affären förra året

Glöggen i Anneborg kör vi för tredje året på raken. Första gången var det för att då stod huset klart och många var intresserade av en husesyn. Nu är de nog förhoppningsvis mer intresserade av glöggen.

Människan är en social varelse

Igår var vi i Mölndal på en liten släktträff. En av kära L:s morbröder är särbo med en spännande kvinna. Utöver att hon är en driven egenföretagare och alt i konserhuskören, bor hon i ett kooperativ. Kooperativ? Flum, kanske ni tänker - inget kan vara mer fel.

Redan när husets byggnation planerades involverades de blivande hyresgästerna i kooperativet i byggprocessen. Deras engagemang och täta kontakter med byggjobbarna ledde till ovanligt låga byggkostnader, vilket lett till låga boendekostnader. Tre eldsjälar var på bygget dagligen och varje fredag bjöd de blivande hyresgästerna byggjobbarna på fika och snackade om vad som varit och vad som skulle bli. Det blev 42 lägenheter med god standard och en massa trevliga gemensamma utrymmen. Vad sägs om eget gym på 11 våningen med utsikt över soluppgången, eller en jätteterass, där uppe i det fria. Gästrum, bastu, yacuzzi, stort sällskapsrum för pilates, biokvällar, gemensam matsal med plats för 60 pers m. m.

Efter en välkomstdrink och förrätt pausade vi och gick husesyn i hela det 11 våningar höga huset. I bottenvåningen satt ett tjugotal boende och drack glögg. Stämningen var varm och trevlig. Efter att tittat på allt det jag räknat upp ovan och lite till, var det dags för mera mat och trevligt umgänge. Det var en väldigt annorlunda middag, med nya spännande intryck. Den som är intresserad att läsa mer kan kolla in kooperativets hemsida: Bo i gemenskap (BiG). Hade vi inte bestämt oss för Hälsö redan så...

Idag var det den stora dagen för vårt barnbarn och vi hade fått äran att ordna barnkalas. Det lär inte hända varje år, med ett barnbarn som inte bor i Sverige. Vi har glatt oss väldigt mycket och hoppas att han hade en toppendag.

Blått är flott!

Medan storebror tog hand om sina gäster och bjöd på farmors köttbullar med pasta, lasagne och julmust, tog den nye lille killen ståhejet med ro och var mest förundrad över alla lampor i fönstren - alltså julstjärnorna.

En liten plutt på kalas

Före kalaset hade jag en nära-döden-upplevelse. För ett par veckor sedan gjorde en granne mig uppmärksam på att en takpanna högst upp på taket, precis under nockpannan, hade hasat ner. Det är rätt allvarligt och måste åtgärdas. Vanliga arbetsdagar är det dock kolsvart när vi kommer hem och förra helgen gav inget tillfälle. Vädret har ju också varit lite avskräckande. Men nu ansåg jag att det inte kunde vänta längre. Jag klädde mig varmt efter alla konstens regler, tog på det bästa par kängor jag har och hämtade en stege. Det var snorhalt på taket, blåsigt och svinkallt. Jag var riktigt, rigtigt rädd. Det gick inte att få fäste med skorna utan jag fick hålla mig där det gick och dra mig fram på takåsen. Efter en del bök fick jag takpannan på plats igen och fick backa tillbaka till en plats där jag kunde resa och vända mig. Till slut var jag nere i ett stycke, men vilken pärs. Därefter var det förberedelser för kalaset och i kväll har det diskats. Man kan säga att det räcker för idag.

God natt, alla bloggvänner!

Sista handen

Är det inte underligt? Varför drar jag ut på allt? Lämnar alltid något litet kvar. Sista listen som ska spikas dit, tvättar jag bilen så sparar jag fälgarna till en annan dag, eller tar dammsugningen nästa gång. Är det någon som känner igen sig? Jag tycker mig se i min omgivning att ganska många är som jag. Det enda jag inte lämnar är sista kakan på fatet :-)

När jag gjorde portalen ut till smultronstället fästa jag inte de små tvärslåna som sitter ovanpå. De sitter rätt så tajt och jag ville känna efter lite om det blev som jag ville. Nu har det gått ett år och varje gång det blir styv kuling så välter de och en gång, nu i höst, när det stormade, blåste de till och med av.

Nu har de ställts på plats för gott

Idag tog jag in dem, borrade två hål i varje. Mätte upp och skruvade dit dem. Allt som allt ett jobb på en halvtimme. Att det ska ta ett år är ju lite överdrivet, eller hur? Men nu sitter de där i alla fall. Hoppas jag.

Tråkigt nog kom inte höstprojektet igång denna veckan heller. Jag hoppas på nästa vecka. Gör det inte det får jag nog fundera över en plan B.

På jakt

När vi köpte Anneborg 2004 var en av de första åtgärderna att införskaffa en släpkärra. Den har fått bekänna färg! Det har vår gamla Volvo också fått göra. Den omdefinierades till arbetsbil/traktor och slitaget har varit stort sedan dess. Även om den fortsätter att glida igenom besiktningen år efter år utan anmärkning, märks det både här och där. Eftersom den oftast var skitig och full av allsköns brôte behövde vi en ny bil. Och så föddes lillbilen, vår lilla Peugeot 107. Nu är det stora jobbet med Anneborg gjort och vi behöver inte längre två bilar, som vi haft i drygt fyra år. Därför har vi börjat se oss om efter en ny. Idag avverkade vi Toyota. Vi får se vilka vi tycker det är lönt att titta på, men vi tänkte att utifrån några krav och önskvärda egenskaper, bland annat att det ska vara en miljöbil, lista alla kandidater och därefter börja värdera de utvalda. Det kan ta en stund. Idag satt vi Toyota Yaris på listan i alla fall.

Ute blåser en kuling när jag skriver detta. Dessutom regnar det. Då är det lika bra att kura i fåtöljen. Vädret gör väl dessutom att projektstarten för projekt sjöbod skjuts upp något.

Projektstart inom kort

Vi har en gammal sjöbod. Den flyttades från den södra delen av tomten, där äppleträdet står nu, i samband med att Hälsö fick kommunalt VA någon gång runt 1964. All sprängsten som blev följden av att lägga ner avloppsledningen användes till vägbanken vid Tjolmesund och Hälsö fick också farbara vägar. Därmed var ön klar för bilismens intåg. Den tidigare sjöboden hade stått i anslutning till långa viga, där lillbåten ligger, men flyttades alltså till sitt nya läge norr om Anneborg och konverterades till garage. Vi har dock inte någon avsikt att använda det till det och har funderat en del på vad vi vill använda det till istället. Då den ena gaveln vetter mot en liten uteplats som har kvällssol har funderingarna bland annt snuddat vid att bygga om det till uterum, med en anslutning till uteplatsen. Redan för ett år sedan köpte vi en dubbledörr som ska monteras i gaveln, men av olika skäl har inte detta projekt kunna startas. Nu är det dock på gång och idag var Alice, med pappa och farfar, som är snickare, här och tittade och mätte.

Alice såg till att alla hade at göra

Om två veckor, ungefär, drar projektet igång. Jag får väl göra som Gert Fylking - brista ut i ett Äntligen! Kära L har tänkt en del på hur vi ska göra, men det får jag återkomma till.

Annars har dagen gått till förberedelser för släktmiddag, som vi ska ha hos oss i morgon. Vi blir 15 personer. Något mer än vanligt, eftersom släkt från Danmark är på Hälsö. Jag har ägnat mig åt att serva bilar och släpkärra, som ska besiktigas om en vecka. När jag höll på med det kom en granne förbi och vi växlade några ord. Kuperna låg inom synhåll och han uppmanade mig at titta noga på dessa. Jag glodde en stund och fick närmast en chock när jag såg vad han menade. Två av dem saknade flykthål. Hur kunde det ske? Och vilken tur att jag inte fått någon hummer! Eller att kustbevakningen upptäckte denna fadäs. Nu är det åtgärdat i alla fall och de är numera helt lagliga. Jag köpte tinorna för tre år sedan, men har bara använt tre av dem för två år sedan, som jag då gjorde i ordning. En, som också är klar, står hos min bror. Men de två sista har stått här och glömts bort. Jag blir nog aldrig en riktig fiskare.

Dessa är dock helt lagliga. Hummertinorna, alltså

Den senaste veckan har vi haft ett högtryck och nordliga vindar. Kallt, men soligt. Och vilka kvällar! Dagens sista ljus har varit fantastiskt.

Den ena kvällshimmlen vackrare än den andra

Silverstänk



Valdag på Hälsö

Idag är det valdag och vi brukar alltid rösta på valdagen, så också i år. På väg till röstlokalen i förskolan på Stuvö gick vi vägen om kwia för att titta närmare konsekvenserna av den förändring av vägsträckning som föreslogs i kommunens programplan. Vi hade ett uppföljande möte i går, för oss som bor på hôvvet eller i kwia. Vi diskuterade den information vi fick på kommunens informationsträff och hur vi skulle gå vidare. Hamnföreningen har sitt möte på måndag och eftersom några av oss kommer att gå dit så bokade vi ett nytt möte nästa söndag, för en slutlig avstämning av den gemensamma skrivelse som förbereds och som ska vara kommunen tillhanda senast 1 oktober. Det som står klart hittills är att vi inte vill ha några nya fastigheter på hamnplan, men i övrigt är vi öppna för förändringarna vad avser kajer, båtplatser, badplats m. m. För egen del tror jag att kommunen måste kunna balansera kostnaderna som uppstår genom upprustningen. Hur det ska ske är det knepiga.

När vi kom fram till vallokalen möttes vi av en ovanlig syn - bilar, precis överallt! Det var intressant, dels mot bakgrund av att parkeringsproblematiken i programplanen är kanske planens svagaste länk, dels att området är precis där man nyligen tagit beslut om att bygga den nya skolan och eventuellt lägga vinteruppställnig av båtar, enligt programplanen. Här krävs helt klart mer tänk.

Parkeringskaos vid förskolan på självaste valdagen

Nu var det inte röstare som orsakade parkeringskaoset, utan en fotbollscup på Hälsö BK fotbollsplan, som ligger på andra sidan vägen, vid vallokalen. Planen vimlade av knattar och deras föräldrar. Kändes lite speciellt, faktiskt. Tänk, vilket ideellt arbete sådana föreningar lägger ner. Vi stöttar föreningens verksamhet genom ett medlemsskap och ytterligare ett bidrag i samband med Stjärnan. Det borde fler göra.

Hemma igen åkte overallen på, trots helgdag och valdag. Det är bråda dagar. Kära L klippte gräs och plockade äpplen, som blir äpplemos. Troligtvis ställer vi undan trädgårdsmöblerna, om de hinner torka upp mellan skurarna. Jag hade också planerat att segla ner Stella till Fotö, men vädret inbjuder inte till det. Det är blåsigt och, som sagt, lite för tätt mellan skurarna. Istället blev det nu lite arbete med räcket, som ännu inte var klart. Nu är allt på plats, men jag ska limma och proppa hålet i ändan. Sedan är det helt klart.

Räcket skapar rumsavgränsning

Det blev en stolpe över och ett par meter av röret. Jag funderar nu på om jag ska göra ett trappräcke av det, vid trappan jag gjort av natursten. Det kan nog bli både snyggt och funktionellt.

Ny sida på bloggen

Jag har lagt till en ny sida, eller flik, på bloggen: Anneborg. Ni ser den under bloggens namn, tillsammans med de övriga flikarna. Jag skriver ofta i bloggen om vårt hus Anneborg och tänkte därför ha en liten presentation lättillgänglig för läsare.