Sommarprojektet går mot höst

På mer än ett sätt är sommaren i sin slutfas, inte minst vädermässigt. Nar jag tittar tillbaka på den del av sommaren som gått, är jag mer än nöjd. Förutom att sommarprojektet löpte på helt enligt planeringen, att barn och barnbarn kom på efterlängtade besök, så lyckades vi matcha aktiviteter med väder på ett optimalt sätt. Eller, kanske rättare sagt, var det fint, tog vi oss tid att bada och slappa, var det ostadigt gjorde vi annat som inte var så väderberoende. Kära L har till exempel målat några av alla hennes stolar. Sommaren har följdaktligen varit lika omväxlande som vädret.

Seglingsmässigt blev det inte någon långsegling, utan tre kortare segelturer på två till fyra dagar. För kära L blev det första besöket i Läsö Österby. Jag kan konstatera att hamnen utvecklats något fantastiskt, sedan första gången jag var där med skeppare Eriksson på 70-talet. Då i en Olsson 22:a. Hamnen har en tydlig inriktning mot barnfamiljer och "beachen" är otroligt fin. Det gäller dock att vara på hugget, om man ska ha en vettig liggplats, även om hjälpsamheten från hamnkapten höll hög klass.

Vi ska försöka få till någon helg till, innan det är dags för Stella att lämna böljan den blå, för den här säsongen. Vi har gjort den erfarenheten att efter hummerpremiären blir det ingen mer segling för vår del och då kan vi lika gärna ta upp henne.
 
Sommarprojektet har nu övergått i höstprojekt, det vill säga, allt som ska göras utomhus, av betydelse, är klart. Höstprojektet innebär färdigställande inuti, där de viktigaste delarna är isolering, väggar, klinkergolv, värme, vindslucka. Hinner jag ska det även målas, annars får det bli ett tidigt vårprojekt. Isolering och värme är viktigt, då kära L tänkt förvara blommor i det nya uterummet.
 
I trädgården ser vi nu frukterna av mycket slit, inte minst alla goa grönsaker som nu hamnar på bordet. Häromdagen åt vi säsongens första fisksoppa, med bland annat egen fänkål i. Tyvärr var det "köpefisk" i. I samband med att "boa" nu görs om ska även den utebelysning, som är planerad och förberedd, nu färdigställas. På så vis får sommarprojektet även möjlighet att sprida glädje i den mörka delen av året. Förutom belysning i gångstråk, är det belysning på trädäcket mellan örtagården och smultronstället. Belysningen är energisnåla LED-lampor, som ska monteras i däcket och lysa uppåt på stolpar och räcke.
 
De första förberedelserna för hummerfisket är gjorda, men mycket återstår och tyvärr lägger mitt arbete hinder i vägen för att vara med på premiär-racet, liksom förra året. Blir det som planerat, blir det samma fiskelag som förra året.

Den annars så härliga sommaren förmörkades den 22 juli, av det fruktansvärda dådet i Oslo och Utöya. Det lämnade säkert ingen oberörd - alla dessa ungdomar, så outsägligt tragiskt. Som ni ser har jag därför markerat min solidaritet och stöd, för arbetet mot den sortens hot mot vårt samhälle. Ett sådant samhääle, där sådant kan hända, vill ingen ha.

Flamma stolt mot dunkla skyar

För 20 år sedan arbetade jag under ett år för FN:s fredsbevarande styrkor på Cypern. Vår uppgift var att upprätthålla vapenstilleståndet, genom att säkerställa status quo. Att vara opartisk i vårt förhållningssätt till parterna var av största vikt. Det gick dock inte att undvika att se det nationella trauma som grekcyprioterna varje dag tvingades genomlida. På den norra bergskedjans sluttning mot söder och grekcyprioterna hade turkarna målat stenar och placerat dem i en gigantisk turkisk flagga, som syntes milsvitt. Bredvid den turkiska flaggan, den nyutropade illegala statens flagga. De var helt omöjliga att missa och stod som en symbol för en nation som öppet visade att man förhandlade inte med någon och såg ner på alla. Men vi skulle förhålla oss opartiska.

Numer är jag utflyttad göteborgare och bor i en skärgårdskommun i Göteborgs norra skärgård. Folket här beskylls ofta för att vara öppet främlingsfientliga och direkt avstötande mot alla främlingar. För att inte tala om motvilliga till förändring. Inget kan vara mer felaktigt. I generation efter generation har skärgårdsfolket fått anpassa sig till svåra tider. Lärt sig vad sann solidaritet betyder, när hela fiskebåtsbesättningar gått i kvav och lämnat familjer utan försörjning. Detta märks konkret på många sätt, bland annat genom frikostiga bidrag vid nationella insamlingar, då vi ofta samlat in mest av alla. Inte heller har mina vänners farhåga infriats, om att vi inte skulle bli accepterade som inflyttade ”tjottar”. Tvärtom har vi överväldigats av den värme och omtanke som våra barnfödda Hälsöbor ibland visat oss.

Under våren har jag vid tre tillfällen kunnat uppleva samma inställning till medmänniskor från lite håll, från mitt arbetsrum vid Gustav Adolfs Torg, i Göteborg. Som göteborgare har jag känt mig stolt över att se hur den samiska och den romska flaggan vajat från paradstång, omgiven av den svenska flaggan. Jag tror mig förstå hur dess folk måste ha känt. Den tredje gången det flaggades hade flaggningen ett annat budskap – ett budskap där kärleken stod i fokus. Det har ett minst lika stort symbolvärde för de personer som innerst inne känner att de älskar en människa av samma kön, som för dem som saknar ett eget land att hissa sin flagga i. Regnbågsflaggan vajade i excess, från alla tänkbara ställen, som en stor bamsekram från staden. För mig betydde det: här ser vi dig och din kärlek – välkommen! Det enda som gjorde mig betryckt var att mycket få, om ens något, företag följde exemplet.

Epilog: i GP 11 juli kunde jag läsa en otrolig historia om Patriotiska studentföreningen. Torsten Persson, som företräder föreningen, visade på et flagrant sätt att han helt missförstått begreppet patriotism. Föreningen har, mot en ersättning, åtagit sig att sköta hissning och halning av officiella flaggor, när stadens personal inte är i tjänst. Uppdraget utgår ifrån Kultur och fritidsnämnden. Trots detta har han vänt sig till Stadsdirektören med synpunkter på avsikten med flaggningarna och benämnt det hela som "ett misslycket experiment".

För Torsten Persson står patriotism för att inga andra flaggor än stadens och nationens får hissas. Det står för nationalism och det är en värdering jag definitivt tar avstånd från. Patriotism står för att hålla nationella värderingar högst. Om detta har Torsten Persson ingen insikt.

Grannfröjd

På teve kan man se ett program som heter "Grannfejd". Så är det inte här. Tvärtom, snarare. Är det något som utmärker våra grannar så är det en genuin värme och hjälpsamhet. Därför ska det bli extra kul att uppvakta Arne, som fyller 80 år på söndag. Arne har bland annat gjort flera makrilldörjar åt mig. Jag bara fick dom, när han såg vad jag hade. Inte för att jag kan säga att det betytt så mycket för fiskelyckan som för en annan slags lycka, som sitter någonstans i bröstet.

Grattis på högtidsdagen, Arne

Femöringar

Det var längesedan vi hade ören i Sverige. Den senaste - femtioöringen - försvann förra året. Så det var inte sådana "öringar" vi var på jakt efter, Thomas och jag. Min mångårige vän Thomas hälsar på då och då. Det brukar bli lite fiske och ganska mycket fiskehistorier. Det vill säga skrönor och berättelser om händelser från vår gemensamma yrkesbakgrund. Den här gången skulle vi fiska havsöring, som blev lovlig 1 april. Jag har förberett mig genom att prata med feskegôbba och vid promenaderna runt ön har jag spanat efter sandbottnar. Flera lämpliga ställen var alltså lokaliserade och fisket kunde börja.

Igår gick vi runt öarna i två pass, med en lunch emellan och idag blev det ett morgonpass. Resultatet: vi såg en liten öring och hörde att en annan fiskare hade sett en öring slå.

Fiske vid bänkera

Här, någonstans, sågs den slå

Kanske skulle man haft fluga?

Som alltid, när vi ses, är det umgänget som står i centrum. Makrill, hummer och öring i all ära. Sillen och snapsen är viktigare. Men visst, det hade varit pricken över i att få en liten ettöring eller femöring.

Öringpremiär

I fredags var det så dags för öringpremiären. Jag var ute en stund på eftermiddagen, liksom i går. Kallt och blåsigt. Ingen sikt heller, så behållningen var inte särskilt stor. Varken upplevelsemässigt, eller fiskemässigt. Min kloka och mer erfarna bror säger att det är för kallt både för fisk och människor och han har naturligtvis rätt i det. Det förklarar ju orsaken till att det inte blev någon öring i alla fall.

Naturupplevelse?

Idag har vi lagt ut annons på Blocket om uthyrning av lägenheten vi har. Det tog inte lång tid innan telefonen började ringa. Även om det inte handlar om någon egentlig inkomst att tala om så blir det lite tillskott till framtida små projekt, som exempelvis sjöbod. För någon gång blir det en, hoppas jag, även om drömmen om att få tillbaka sjöboden, som en gång hört till huset lever vidare. Det är den i mitten, på bilden.

De numera välkända sjöbodarna i bakgrunden

För några dagar sedan talade vi med Thore, som är ordförande i hamnföreningen. Han berättade att D.I.P.:s lokaler kommer att tas över av en caféidkare. Det känns jättebra att det blir en verksamhet i lokalerna och även i fortsättningen kan bli en samlingsplats för öbor och turister. Det ska bli spännande att se hur denna verksamhet kommer att utvecklas. Vad vi förstår var det inget fel på kreativiteten och planerna var många.

I hamnen har nu arbetsbåtarna kommit på plats, för färdigställandet av "konsumbryggan" som var i stort behov av en renovering. Kära L var orolig för att vi inte skulle ha någonstans att lägga Stella. Vi kommer till vår plats via konsumbryggan och det vore ju illa, men så lång tid får vi ju verkligen hoppas att det inte tar.

Dags för nya bryggan

Vinden vände

På färjan, på vägen hem idag, klev jag ur bilen för att få en nypa luft. Det var något i luften - något nytt, en annan luft än tidigare. Underbart, helt enkelt. När vinden vänder, som den gör nu, blir det en stunds lugn och ro. Den känslan, liksom.

Hemma gick jag in och hämtade kameran och gav mig ut på en kort runda. Det var obeskrivligt. Solen värmde, det var vindstilla. En sådan kväll! Det blev en liten pratstund med några "gubbar" och medan vi stod där och språka kom en annan granne förbi, med hela fiskeutrustningen. Vi skojade lite med honom, om tjuvfisket, men han tog lätt på det och försvann bakom sjöbodarna. Jag tittade till honom efter en stund, för att fråga om fisket och bra fångstplatser och han bjöd frikostigt på  bådet det och gamla fiskehistorier. Berikad, gjorde jag kväll. Hoppas han lämnade några öringar åt mig.

Hälsö nedre i kvällssolen

En dag att minnas

Klockan var kvart i åtta när jag slog upp mina blå i morse, till en fantastisk morgon. Man blev verkligen sugen på att komma ut, men jag var också nyfiken på Håkan Juholts linjetal, som direktsändes kl 10. Jag kollade min twitterström samtidigt som jag lyssnade på hans tal. Det fanns en ganska tydlig respekt från många journalister för Juholts talekonst, även om jag själv tyckte att han ibland pratade lite för fort. Vackra ord är dock inte mycket värda, om de inte kan omsättas i handling och det återstår att se om det blir något med. Här ute på öarna lär inte särskilt mycket påverkas av att Socialdemokraterna fått en ny partiledare. Då är det stundande regionvalet i maj av betydligt större betydelse. Ett maktskifte är förväntat, men man vet ju inte med val och kanske, kanske finns det nu en Juholteffekt som (s) kan dra nytta av.

Kära L lät sig inte frestas av (s)-kongressen och linjetalet utan gav sig istället ut på långa rundan. Hemma igen dröjde det inte länge förrän hon var ombytt och ute i trädgården. Lite senare anslöt jag och kunde konstatera att, det var skönt att komma igång med trädgården igen. Trevligt med samarbete och småprat, lite planering och utväxling av idéer. I första hand koncentrerar vi oss nu på den sista delen - fruktträdgården. I anslutning till den ska vi anlägga en kallkompost och vi var rätt så överens om detaljerna. Vi plastade insidan på "trekanten" och kära L har börjat fylla den. Det blir nog zucchini i den första året.

Det är också hög tid att ansa träden. Får se om det blir av i helgen, eller senare i veckan. Jag har tänkt att vara ledig på fredag, eftersom det är öringpremiär. Jag har bara fiskat öring en gång tidigare så det ska bli kul. Lite trädgårdsarbete lär vi väl också hinna med, men hoppas att det blir några grader varmare.

Höstfiske

Ni som följer bloggen vet att lillbåten står på land. Några kompisar har hört av sig och frågat om vi inte ska ut och fiska. De har blivit besvikna när jag berättat att det inte går. De har tyckt att det varit väl tidigt att ta upp lillbåten. Sant, men dels tycker jag att det är rätt kallt nu och därmed rätt så farligt. Ni kanske har läst i GP om de två saknade grabbarna, knappt 30 år gamla? Jag läste igår att man sökt av vattnen väster om Hälsö, då man fått uppgifter om att de varit där.

Den andra anledningen är att det är inte kul att hantera en infrusen liten båt. Det kostar mer än det smakar. Ni minns kanske hur det gick i vintras?

Plaskar gör det, såväl i verkligheten som i ankdammen

Efter en period med blåsigt och regnigt väder är det utlovat några fina dagar framöver. Det ska bli väldigt skönt för det finns en del utomhusjobb kvar innan det är klart för vintern. Kära L flyttade lite växter helgen som gick och dahliorna är uppgrävda och räddade från frosten. Stella är ännu inte helt tömd på dynor och pentrypumparna måste tömmas innan frosten sätter in på allvar.

Idag hörde skeppare Eriksson av sig. Han ville sätta krabbegarn, men vi har bara gummibåt till förfogande. Det får vara bra väder i så fall. Fast krabba är gott, så varför inte. Vi får se om det blir denna helgen, för vi ska hälsa på hos vänner i Björboholm. Sådant måste man också hinna med.

Ankdammen - jo, där plaskar det vill jag lova! Efter genomfört val har det kuckilurats i korridorerna och en miljöpartist visade sig i själva verket vara en folkpartist in spe och klev häromdagen ut ur garderoben med buller och bång. Birgitta, som hon heter, tog sitt mandat med sig och fick en vice ordförandepost i samhällsbyggnadsnämnden och knappt 40 000 kronor om året i arvode som tack för besväret. Hennes förklaring var obetalbar:

- jag har hållt med folkpartiet i varenda fråga under förra mandatperioden.

Självklart borde hon vara med i folkpartiet, men det borde hon kanske gjort slag i innan valet. Gissa om röd-gröna väljare funderar över hur valsystemet fungerar. Lägg din röst i den röd-gröna valurnan och vips har Alliansen (Borgerlig samverkan) fått ytterligare ett mandat.

Projektstart inom kort

Vi har en gammal sjöbod. Den flyttades från den södra delen av tomten, där äppleträdet står nu, i samband med att Hälsö fick kommunalt VA någon gång runt 1964. All sprängsten som blev följden av att lägga ner avloppsledningen användes till vägbanken vid Tjolmesund och Hälsö fick också farbara vägar. Därmed var ön klar för bilismens intåg. Den tidigare sjöboden hade stått i anslutning till långa viga, där lillbåten ligger, men flyttades alltså till sitt nya läge norr om Anneborg och konverterades till garage. Vi har dock inte någon avsikt att använda det till det och har funderat en del på vad vi vill använda det till istället. Då den ena gaveln vetter mot en liten uteplats som har kvällssol har funderingarna bland annt snuddat vid att bygga om det till uterum, med en anslutning till uteplatsen. Redan för ett år sedan köpte vi en dubbledörr som ska monteras i gaveln, men av olika skäl har inte detta projekt kunna startas. Nu är det dock på gång och idag var Alice, med pappa och farfar, som är snickare, här och tittade och mätte.

Alice såg till att alla hade at göra

Om två veckor, ungefär, drar projektet igång. Jag får väl göra som Gert Fylking - brista ut i ett Äntligen! Kära L har tänkt en del på hur vi ska göra, men det får jag återkomma till.

Annars har dagen gått till förberedelser för släktmiddag, som vi ska ha hos oss i morgon. Vi blir 15 personer. Något mer än vanligt, eftersom släkt från Danmark är på Hälsö. Jag har ägnat mig åt att serva bilar och släpkärra, som ska besiktigas om en vecka. När jag höll på med det kom en granne förbi och vi växlade några ord. Kuperna låg inom synhåll och han uppmanade mig at titta noga på dessa. Jag glodde en stund och fick närmast en chock när jag såg vad han menade. Två av dem saknade flykthål. Hur kunde det ske? Och vilken tur att jag inte fått någon hummer! Eller att kustbevakningen upptäckte denna fadäs. Nu är det åtgärdat i alla fall och de är numera helt lagliga. Jag köpte tinorna för tre år sedan, men har bara använt tre av dem för två år sedan, som jag då gjorde i ordning. En, som också är klar, står hos min bror. Men de två sista har stått här och glömts bort. Jag blir nog aldrig en riktig fiskare.

Dessa är dock helt lagliga. Hummertinorna, alltså

Den senaste veckan har vi haft ett högtryck och nordliga vindar. Kallt, men soligt. Och vilka kvällar! Dagens sista ljus har varit fantastiskt.

Den ena kvällshimmlen vackrare än den andra

Silverstänk



En händelserik resa

Hemfärden startade redan klockan sex, med siktet inställt på färjan Sandefjord - Strömstad. Jag hade kollat vädret i går kväll och visst, det skulle blåsa lite, men inte värre än att vi skulle greja det. När vi kom ur fjorden och mötte kulingen var det för sent. Vågorna stod höga och det dröjde inte länge förrän det började kännas i maggropen. När man gick, var det förenat med stor fara. Det gällde att hålla i sig. I detta väder hade två fiskare gett sig ut (troligtvis lockade av havets svarta guld). När vi var i höjd med Nordkoster meddelades i fartygets interkom att man observerat  människor i havet och att man skulle vända för att undsätta dem. Fartyget girade, satte ut en snabbgående räddningsbåt och efter en liten stund dök även en helikopter upp.

Vid det laget hade jag twittrat till Sarah Britz på GP samt till Radio Göteborg, men först att kontakta mig blev Sandefjordsbladet, därefter Tönsberg blad, samt efter att vi kom iland ringde även NRK, som gjorde en inspelad intervju och la ut nyheten på deras web. Jag har inte hört intervjun i någon nyhetssändning ännu så den kom nog inte med.

Radio Göteborg hörde inte av sig och Sarah meddelade att hon skickat tipset vidare till webredaktionen. Även Strömstad stidning skrev om det hela, dock utan min medverkan. Fredrikstad Blad rapporterar också med referenser till mig, men utan mina bilder.

Jag tog några värdelösa bilder med iPhonen som media fick. De publicerades, men Sandefjordsbladet bytte, högst förståeligt, senare ut mina bilder mot bättre. De finns dock med i mindre storlekar.

Det hela avlöpte väl. Kära L såg räddningsbåten firas upp i dävertarna, på nära håll och Kapten meddelade att de hade två haverister i välbehåll. Allt som allt blev vi en halvtimme försenade och stämningen på färjan var rätt sansad, även om många gick ut på däck för att följa det hela.

Hummertider

Tyvärr kommer jag inte att vara med vid hummerpremiären i år heller, då mitt arbete lägger hinder i vägen. Näste veckohelg reser vi dessutom bort så det lär dröja något innan tinerna kommer i. En sak som alltid är intressant, är vad man ska använda för agn. Häromkring använder gubbarna uteslutande saltad makrill. Bekanta på Fotö vet jag använder laxhuvuden och vad jag vet är även salt sill gångbart härute. Desto intressantare förslag hörde och såg jag på teve idag, då en gubbe satt och agnade sina tinor med kattmatsburkar, som han slog hål i med en kniv. På mitt arbete har jag en kollega som är "storfiskare" och han agnar med hundmat - Frolic - samt vad fisk han har tilgängligt. Eftersom jag har ont om saltad fisk låter det frestande att testa hund- och kattmatsvarianten. När det gäller reglerna för fisket så kunde man läsa lite om det i GP, men de hade inte med kravet på ryggsköldslängden och att man inte får ta ramhonor. Själv kollar jag på Fiskeriverkets hemsida innan fisket.

Hummerstormen är här

Jag har varit lite stressad av att det snart är hummertid och redskapen fortfarande inte är genomgångna. Faktiskt trodde jag att det var premiär redan på måndag, men en bekant påpekade att det i GP framgick att premiären var först den 27 september i år. Det är det ingen som berättat för vädermakterna. Hummerstormen är redan här. Sist det begav sig satt kära L och jag kuberna alldeles utanför långa viga. I år skulle jag gärna vilja få ut dem på yttre vatten. Vi hade visserligen tur och fick en riktig baddare, men några stycken till hade väl suttit fint.

För fisket är det tänkt att lillbåten ska användas och en eller flera goda vänner. Det är ett slitsamt jobb att dra upp fulla tinor :-)

Upp i rök?

En skröna, som vi hört några gånger, är ganska mustig och komisk. Händelsen bör ha utspelats någon gång på första halvan av förra seklet. Så här var det:

I ett hus nära vårt bodde en fiskare och hans familj. Fisket bedrevs på Nordsjön och man landade fisken i England. Hem kom besättningen till jul och midsommar. Vid en av fiskeperioderna behövde ommen (den murade bakugnen) repareras och fiskarhustrun beställde och fick arbetet utfört av en murare, som bodde precis vid hûvvet. När fiskargubben kom hem och fick se att ommen var lagad blev han orolig. Han hade nämligen gömt ett helt års förtjänst från fisket bakom en lös sten i murverket. När han fick huggit upp och lossat på stenen fanns pengarna ingenstans att finna. Mäkta förgrymmad sökte han upp muraren, som förnekade någon som helst kännedom om några pengar och menade, att hade det funntis några, så hade de nu brunnit upp, om de var borta. Fiskaren hade inget att sätta emot, vad skulle han göra. Hela byn talade om detta, vilket var en nesa för fiskaren. En tid senare kom muraren med en sprillans ny båt. Den döptes av byborna till Ommbåden.

Oftast är skrönorna roligare än den sanna historien. Eftersom jag fått huset utpekat kunde jag fråga en granne, vars farfar hade ägt det aktuella huset, om hur det förhöll sig med saken. Han bekräftade i princip historien. Fiskaren var hans farbror och händelsen hade slutat i tinget, dock utan någon uppgörelse. Båten hade kalats Bagommbåden.

Ommbåtar?

Fint besök

Idag var vi inställda på ett slitigt arbete i trädgården, som vuxit igen rejält under seglatsen. När det var som varmast och arbetet blev tungt tittade det in en seglande släkting från Klädesholmen. Som på beställning. Det blev en del berättelser om "de gamle". Spännande historier om fisket förr, på bankarna och borta på New Foundland, dit en del i släkten dristade sig. Dottern och svärsonen dök också upp och vi grillade lite, umgicks och hade allmänt trevligt tillsammans. Vi ville gärna avrunda kvällen med att visa vår släkting vår slinga runt ön, som alltid uppskattas av besökare. Rätt utanför huset ligger den gamla fiskehamnen, Kwia, där de två varven också en gång fanns. Där låg nu en värdskändis och guppade. Segelbåten "Northen Light" var den första svenska segelbåten som seglade till antarktis, där seglarna Rolf Bjelke och Deborah Shapiro lät sin båt frysa fast över vintern, trots ett allvarligt motorhaveri. I 16 månader levde där, helt självförsörjande och långa tider helt isolerade av häftiga vinterstormar. Senare kom det även ett trevligt reportage i DN som du kan läsa här.

S/Y Northern Light i Kwia

Hälsö huvud sett från Burö backe, i början på "slingan"

Den lummiga västra delen av "slingan"

Snart ifatt

Den regelbundne besökaren kan konstatera att jag inte varit så flitig de senaste dagarna. Det är mycket som ska hinnas med innan semestertider börjar. Räkna med att inläggen blir lite sporadiska under sommaren.

I fredags kväll kunde jag äntligen måla botten på lillbåten och på lördag var det sjösättning. Första fisketuren kunde inte vänta särskilt länge utan redan samma dag var det dags. Jag har haft ett trevligt besök av en lumparkompis och lumpen gjorde jag för snart 40 år sedan, så vi talar gamla vänner, riktigt gamla. Nåväl, lastade med agn och nya dörjar gjorde vi först en liten utflykt längs Hälsös västsida. Därefter till Knippla för tankning. Slutligen en transportsträcka till det kända makrillstället norr om måvholmen. Solen stekte och som tur var fläktade det lite, annars hade vi inte stått ut i fyra timmar där ute på havet. Tyvärr var fiskelyckan sådär och det var inte jag som hade turen på min sida, det lilla vi fick. På väg in i hamnen ropade jag till några granngubbar och de bekräftade att det var dåligt fiske den dagen. Inte sämre för oss än för andra således. Hemma igen dök kära L upp samtidigt med oss, efter sin utflykt med tjejkompisarna. Vi kokade färskpotatis och gjorde en spenatstuvning på färsk spenat från örtagården. Makrillen räckte precis till oss tre så det var trots allt en lyckad fisketur.

När vi precis skulle till att sätta oss till bords dök ytterligare en gammal vän från regementet upp, sedermera även seglarvän. Eftersom vi tre känner varandra men inte träffas så ofta, blev det en hel del frågor om än den ene, än den andre gamle bekantingen från förr. Prinsar och kronprinsessor ingick inte i samtalet, om man säger så. Seglarkompisen ska, precis som vi, segla i Tyska bukten i sommar och kom för att prata lite om detta. Det skulle vara trevligt att slå följe, om möjligt. På kvällen, när min gamle lumparvän hade åkt, var vi bjudna på kaffe med rom i sittbrunnen på Sofia och idag studerade vi sjökorten tillsammans. Jag ska passa på att inhandla några av dem. De kan faktiskt ta slut, så här inför semetern. Det är sådana här små guldkorn i vardagen som till slut räcker till en guldklipmp.

Lillbåten på tur

För en vecka sedan bestämde jag mig för att lillbåten skulle få en behandling av kunniga händer. Varken min tid eller min skicklighet i plastarbete räcker till för ett bra jobb. Jag vet sedan tidigare hur svårt det kan vara att få till ett riktigt bra resultat. Sagt och gjort - lillbåten fick åka en tur till Fotö idag på trailer. Så nu står den där och är i goda händer. Har jag tur så är lillbåten sjösatt om några dagar och färdig för makrillfisket. Ny dörj är inköpt och jag har en pavaran sedan tidigare.

Vatten runt och på Hälsö

Sedan ett par dagar är ordningen återställd och alla i kommunen har återfått det vi anser tillhöra livets självklarhet nu för tiden - rinnande vatten inne. Trots att media lyckats hitta en och annan som ställt upp på att "klaga", så har jag inte träffat en enda människa som gjort det och ingen jag har talat med har heller gjort det. Visst, det har säkert varit jobbigt att duscha på jobbet och ta med smutstvätt till bekanta som har vatten. Det förstår jag, men som sagt, men om detta: inte en kommentar, inte ett ljud. Jag vill summera genom att fokusera på det positiva:

- öborna har som vanligt varit finurliga och övervunnit problemet utan större åthävor.
- ansvariga politiker har fattat rätt beslut i rätt tid.
- företaget Frog, som anlitats för det besvärliga uppdraget, har överträffat sina egna tidplaner och visat att de jobbat med öbornas bästa för ögonen.

När vi gick rundan på påskdagen hade vi sällskap av en besökare från Japan. Eftersom vi förra sommaren hade kunnat iaktta att våra musselbankar hade fått nya invånare, nämligen japanska ostron, tänkte jag att det kunde vara roligt att visa henne detta. Det visade sig dock att alla vi fann var tomma. De finns på grunt vatten. I lågvatten på bara några decimeters djup och minnesgoda läsare kanske minns att isen låg mer en halvmetertjock här för bara några veckor sedan. Uppenbarligen för mycket för dessa läckerheter. Idag kunde jag dessutom läsa om det i tidningen. Av artikeln framgick det inte helt tydligt om man ansåg det vara bra eller dåligt att dessa "invasiva" nykomlingar försvunnit i vinterisen, men jag tror att det inte kommer att dröja länge förrän de är tillbaka. Vi får helt enkelt äta upp dom, om de kommer tillbaka.

På isen

Det blev en liten middagspromenad, men istället för den vanliga rundan blev det en runda på isen. Det gäller att passa på för vem vet när det blir en sådan isvinter igen.

På bilden ser du Hälsö Huvud med fyren. Bilden är tagen från söder. För att få med vårt hus hade jag behövt gå längre ut på isen, men det såg lite riskabelt ut så det fick vara.

Det fanns en hel del spår på isen efter djur. Vad jag kunde se var det hare, räv, katt och hund samt en del olika sjöfåglar. På ett isflak låg några blåmusselskal. Det var en bra bit ut så det var knappast någon mås. Undrar vad det kan ha varit.

Ute på isen träffade jag Håkan, som provade fiskelyckan. Jag kollade i byttan och där fanns vittling och sandskädda. Håkan är annars känd för sina exkursioner i Linnés anda, men han odlar även ett intresse för fiske och i år även vinterfiske på isen.

När vi språkade som bäst kom ett fartyg alldeles inpå oss. Inget svall, inte en enda rörelse i isen. Det kändes lite konstigt.

Ett annat perspektiv

Idag såg jag två personer på isen en bra bit ute i fjorden. Uppenbarligen fiskade de och det såg faktiskt ut som de också hade viss fiskelycka. Jag tog med mig kameran för att ta några bilder. De fiskande personerna hade hunnit försvinna, men det var inte dem jag skulle plåta utan jag ville bara passa på att ta några bilder från isen.
Ekor på rad i hamnen. Ser lite lustiga ut med sitt snötäcke.

Någon har promenerat till havs och gått mellan märkena som används när man kommer med båt. Undrar om han använde en plotter?

Någon som ritat segelbåtar i snön, på isen? Nej, det är svanspår. Det finns inget öppet vatten där de brukar hålla till. Förmodligen har de svårt att hitta något att äta nu.


"Vår" fyr - Hälsö nedre - och Anders kuber som ligger kvar på hans brygga sedan hummerfisket. Kanske har han fått en ramhona och i besvikelsen låtit kubera ligga? I bakgrunden skymtar man Kalven och Bremerska villan (smugglarvillan).