tisdag 28 december 2010

Urgamla traditioner i skärgården

Inte så långt härifrån ligger Kalvsund och på Kalven den vackra Bremerska villan, eller smugglarvillan, som den allmänt kallas för häromkring. Spritsmuggling har långa anor i skärgården och kan väl antas ha gett ett välbehövligt tillskott i hushållskassan under tider då fisket var skralt. Och det är det som bekant  nuförtiden och visst finns det ännu smugglare.

måndag 27 december 2010

Mellandagslojt

Idag har jag nyttjat möjligheten att arbeta hemifrån. Med lite förberedelser och ett bra bredband är det inget problem. Tvärtom är det ett effektivt sätt att arbeta i perioder då många ändå har semester. En annan fördel, en så strålande vacker dag som denna, är att man kan disponera dagen lite som man vill. Eftersom kära L har ledigt från sitt arbete och det var ett riktigt strålande väder fick det bli en "lunchpromenad".

När vi passerade JANAB, det vill säga varvsområdet, såg vi att grinden var öppen. Eftersom vi aldrig varit inne på varvsområdet tidigare och det är aktuellt i "Utvecklingsplanen för Hälsö hamnar" tog vi oss friheten att ta en liten tjuvtitt på området. På varvets kajplats ligger också s/y Northern Light, som jag skrivit om tidigare. Jag har inte haft möjlighet att fotografera på närmre håll tidigare, men nu tog jag chansen.
Ännu en infrusen vinter för Northern Light, fast kanske inte så dramatisk som tidigare vintrar? I bakgrunden ser man "vår" sjöbod i mitten av de tre.
Deborah och Rolf bor uppenbarligen inte sin båt för tillfället, men kanske någonstans på ön, då jag hört att de gärna vill slå sig ner här. I så fall får vi två namnkunniga seglarpar på ön, då Miriam och Heinz Roegner bor här sedan tidigare.

Promenaden följde idag den så kallade slingan och i norra delen av slingan har man en hänförande utsikt över Nordöarna och vidare norrut mot Marstrand. Jag har ett speciellt ställe, där jag brukar fotografera Källo-Knippla ifrån och så fick det bli även idag.
Källö-Knippla i vintersol
När slingan vänder söderut igen har vi västerhavet till höger och där ser man vårt lilla paradis, Lindholmen, där vi haft natthamn många gånger, innan vi köpte Anneborg. Numera blir det daghamn och bad som lockar dit oss.
Mot väster, vid Korskärra
När vi flyttade hit fick vi åtrknyta bekantskapen med såväl domherrar som sidensvansar, som sedan länge blivit allt mer ovanliga i tätorten. Idag satt en mindre flock sidensvansar i ett träd, när vi passerade.
Hemma igen, blev det varm choklad och en bulle. Det var den lunchpromenaden, det.

lördag 25 december 2010

En lyx försvinner

Hur många gånger har jag inte förundrats över hur vackert beläget kommunens soptipp ligger. Ni som följt bloggen vet ju hur många resor vi gjort dit under renoveringen av Anneborg. Och varje gång har vi varit tacksamma för att det varit gratis. Nu är dess öde beseglat: den flyttas till en plats nära färjeläget på Pinan och den lär knappast bli avgiftsfri i framtiden, fast det får vi väl se.
Inte så bra motljusbild, men ni förstår säkert bilden
Idag berättar kommunalrådet på lokalnyheterna i radion om flytten.

fredag 24 december 2010

Känsligt läge

Ni som följer livet på Hälsö genom den här bloggen har säkert noterat hur känslig vår räddningstjänst är. I ett utsatt läge önskar man robusta system, som står emot normala förhållanden. Is och kyla är normalt för vintern och då visar det sig att vår ambulansbåt kanske inte är konstruerad för isförhållanden. Lite tidigt att dra den slutsatsen kanske, men oroväckande att den fick motorhaveri.

Julafton på Hälsö

I morse kunde vi njuta av att sonen och hans familj var här. De har gjort ett stopp, på väg till sitt julfirande i Småland. Tack var detta fick farmor rafsat fram tomtekläder och dela ut klappar till barnarnen. Efteråt blev det en snabb frukost och så for de vidare till sitt.
Alla barn är snälla, i alla fall idag
Senare idag kommer våra gäster och mitt i städningen och julstöket gjorde vi en paus för att gå runt till grannarna och önska God Jul och överlämna en traditionsenlig marsipangris och Mozartlimpa. Kära L fortsatte medd en promenad och jag fotograferade lite och talade med grannar som passerade. Så långt ifrån julstress man kan komma.
Solen skiner och det är vackert som ett vykort, men kallt i vinden

torsdag 23 december 2010

tisdag 21 december 2010

Ingen gjorde fel

Jag har upplevt detta tidigare. Någon avlider. Utredningen visar att ingen har gjort fel, trots att man gjort avsteg från gällande rutiner. Är det inte alltid så?

Idag publiceras ett utlåtande av den analys som gjorts med anledning av Öckerö-olyckan, som kostade lille Max livet och hans familj en outsäglig sorg. Trots att man inte följt gällande rutiner anser Bengt Asplén, som är ansvarig för den utredning som gjorts, att ingen gjorde några direkta fel i samband med olyckan. Trots att man inte efterlevt gällande rutin, att Torslandambulansen kör ut och ställer sig i beredskap på Öckerö, när Öckerö-ambulansen är insatt i transport, utan istället sätts in i en transport som har lägre klassning än prio 1. Antingen är rutinerna felaktigt utformade, eller så har man brutit mot rutinen. I bägge fallen har ett fel gjorts. Om det är ett alvarligt fel borde bedömas utifrån konsekvensen det fick.

Liksom i min tidigare erfarenhet är det här inte fråga om en enskild persons felbedömning. Det är en kombination av flera personers bedömningar och beslut samt olyckliga omständigheter. Som utomstående, utan full insyn, ställer detta vissa frågor: kände läkaren som beställde brådskande transport (med Torslandaambulansen) utan blåljus till omständigheterna? Gjordes några riskbedömningar av situationen, innan Torslandaambulansen sattes in för transporten? Var beslutet att frångå rutinen sanktionerad av någon? På vilken grund? Och vilken relation har den utredande organisationen i förhållande till de utförande? Osökt kommer jag att tänka på Dennis Töllborgs utredning av Polisens internutredningar.

Jag ser fram emot att utredningen blir tillgänglig för var och en.

Vi som valt att bo här ute får ibland kommentarer som att "du har själv valt att bo där, då får du acceptera det här". Visst, vi får stå ut med att vi i vissa avseenden har en lägre servicegrad "ute i skärgården". Men inte måste vi väl acceptera dåliga rutiner eller att man inte följer ingångna avtal och upprättade rutiner?

söndag 19 december 2010

Fyra ljus

På eftermiddagen var vi bortbjudna på en traditionell fjärde adventsträff. Delar av familjen, som inte ses så ofta, träffas då för att smaka på årets skinkor. Det brukar vara mer än en, i år var det tre. Bland annat en lättrökt, som var väldigt god. Julmust och godis. Trevlig samvaro och en härlig avslutning på helgen.
Hjuvik i vinterskrud

Eldsvåda, men var?

En omfattande brand har härjat på Öckerö varv, beläget på Björnhuvudet på Öckerö. Kommunens största industri går därmed in i det nya året i ett brydsamt läge. I nyheterna på P3 meddelades dessutom att en brand brutit ut på Bergs varv på Hälsö och senare även att den var släckt. Det har inte synts till någon brand från vår glasveranda, där man ser en del av varvsområdet ifrån. Har det brunnit där, har det nog varit en begränsad brand. Inga sirener har hörts, ingen rök har heller synts. Vi lär få reda på det.

Uppdateringar:
Söndag kl 12
Efter att ha chattat med en Hälsöbo, som är bekant med Öckerövarvets ägare har jag fått följande information om läget:

Brandlarmet gick vid 8-tiden i morse och c:a 500 kvm är utbränt. "Det kommer nog ställa till en del. Det var den gamla huvudbyggnaden som brann. Den nya delen som är 2 år gammal är oskadd. Men en gastub som exploderat så hade kanske hela varvet varit borta!"

Söndag kl 21
Under morgonen sände Västnytt uppgifter om brand på Bergs varv, Hälsö.

lördag 18 december 2010

Grisfabriken

De senaste 15 åren eller så har vi gjort marsipangrisar till jul. Det började när kära L arbetade med produktutveckling på Bakels och fick gå en kurs på Odense marcipan. Vi har även gjort grisar tillsammans med arbetskamrater inför julen. Naturligvis gör vi Mozartkulor och annat smarrigt också, men grisfabriken har liksom blivit benämningen på aktiviteten.

De flesta som aldrig gjort en marsipangris tidigare tycker att det verkar svårt, men det kanske inte är så svårt som man kan tro. Följ de här enkla anvisningarna så ska du se att det blir fina grisar.
Steg 1: forma en något konisk cylinder genom att rulla c:a 250 g marsipan mellan handflatorna tills den blir slät och fin

Steg 2: platta till trynet och gör munnen med en vass kniv. Gör näsborrarna med något spetsigt. Det finns verktyg att köpa, men en vanlig kniv och en grillpinne funkar.

Steg 3: Dags för öronen. Gör först en liten slät kula och rulla den därefter till en korv. Dela den på mitten och gör kulor igen. De bör vara ungefär som en ärta i storlek. Pressa ut den i handen till en liten pannkaka och forma den som ett öra genom att nypa ihop pannkakan i ena sidan. Öva så blir det bra. Gör hål där du ska sätta öronen och tryck ner öronen på plats. Använd något trubbigt att knåda till öronen med så sitter de bättre.
Steg 4: tryck till ett par ögonhålor med tummen och tryck fast grisögon. De finns att köpa i affären och brukar stå bland bageriprylarna. Våra heter Dr Oetker silverkulor. Avsluta trynjobbet med att snitta lite på ovansidan, som på bilden. Det blir snyggt.
Steg 5: Gör skåran i baken med grillpinnen och stick ett hål upptill, för knorren. Gör knorren som du gjorde öronen - först en kula, sedan en korv, som du låter bli spetsig i änden. Peta ner den trubbiga änden i hålet och knåda fast den. Lägg sedan korven i en snygg knorr uppe på grisryggen. Gör även "benen" på sidorna med hjälp av grillpinnen, genom att göra markeringar för fram och bakbenen.
Steg 6: sista momentet är att göra så grisen blir "bajsig" i baken. Värm blockchoklad i vattenbad eller i micron. Doppa grisrumpan i chockladen och skrapa av överflödet mot tallrikskanten. Låt den stå en stund på smörgåspapper. Dags för det röda äpplet, som får bli pricken över i. Enklast om man har röd marsipan, annars kan man färga med karamellfärg. Varför bara grisar? Lillbettan gjorde en kamel.
Vi brukar göra "Mozartlimpor" istället för kulor. Praktiskt att skära av en lagom stor bit. Med barnen kan man göra alla möjliga olika figurer. Det brukar bli lite bläckfiskar, tomtenissar, sköldpaddor m. m. Ännu roligare om man färgar in marsipanen i fler färger.
I vår familj har vi alltid ris à la Malta, med en mandel i, på julbordet. Den som får mandeln får en mandelgåva, som brukar vara en extra fin gris. Prova gärna en skiva av grisen tillsammans med en rökig dryck ;-)

GOD JUL!

Från det ena till det andra

Jag vill ge en eloge till kommunens webbredaktion för att den med ödmjukhet publicerade uppgifterna om hur trygg och säker kommunen är att bo i. Med tanke på lille Max, som så tragiskt avled i samband med en trafikolycka nästan samtidigt, hade det lätt kunnat framstå på ett kränkande sätt för hans familj.

För oss som är trogna läsare av Torslandatidningens ö-sidor, eller besökare i Klôva, har det varit svårt att inte lägga märke till "Hvita villan". Nu har husets innehavare tilldelats årets byggnadsvårdspris av Samhällsbyggnadsnämnden. Fjolårets pristagare gratulerar naturligtvis Roberth Wittenbrandt till det fina priset och passar samtidigt på att önska lycka till med affärsverksamheten.

När vi ändå är inne på buisiness: tråkigt nog för oss Hälsöbor har systrarna som drivit D.I.P beslutat sig för att avveckla sin butik i hamnen. Butiken, med sitt café, har kommit att bli en träffpunkt för många. En väldigt trevlig och mysig sådan. Beslutet speglar dock hur svårt det är att driva affärsverksamet här. Vill du fynda julklappar så passa på när de nu säljer ut sitt lager, med kraftigt nedsatta priser.

Häromdagen hade vi AW, som det så käckt kallas. Det vill säga after work, eller att man umgås en stund med arbetskamrater, efter arbetstid. Vi hade blivit anmodade att ta med en "julklapp". Anledningen var att vi skulle köra det populära julklappsspelet under kvällen. Jag hade turen på min sida och "vann" en låda innehållande kinesiska lyktor, sådana vi såg i mängder i bilder från Tsunamin.
Bättre än fyrverkeri
Hoppas att det inte blåser på nyårsafton, för det skulle vara trevligt att skicka upp de här lyktorna och en kommer att vara för Max.

Är "Julklappsspelet" okänt för dig, eller har du hört det, men vet inte hur man gör? Då kan jag verkligen rekommendera att testa. De senaste tre åren har vi inte köpt klappar av traditionellt snitt utan istället använt spelet, som ett sätt att umgås. Mindre stress, mera ungänge och nöje. Så här kan man göra, men det går ju bra att hitta på egna regler:

Var och en köper 2 julklappar var till ett sammanlagt värde av max 100 kr. Sätt er runt ett bord och ladda med nötter och godis. Lägg alla klapparna i en hög mitt på bordet.

Ta en tärning och slå var sin gång. Den som får högst får börja. Därefter gäller det att slå en 1:a eller en 6:a. Om man slår en 1:a eller en 6:a får man ta en klapp. Fortsätt tills alla klapparna är tagna.

Nu börjar det roliga! Ställ en äggklocka/tidtagare på 10 minuter. Fortsätt att slå tärningen. Den som nu slår en 1:a eller en 6:a får ta utav de andras paket. Är det barn med rekommenderas lite hänsyn.
Avancerade varianter av spelet förekommer. Man kan exempelvis öppna paketen och köra en vända till. Öka spänningen genom att ge kortare tid. Snygga paket uppskattas!

onsdag 15 december 2010

Nu, eller aldrig?


Så var det då dags. Vi hade samlats igen, tre månader senare, för att ta del av en ny informationsgenomgång i kommunhuset.

Inte riktogt lika många som förra gången. Den här gången är vi 35 personer från Hälsö, för att ta del av ett program för utveckling av Hälsö hamnar. Programmförslaget som var ute för samråd fick många synpunkter och ikväll ska vi få höra hur hörsammade vi blivit.

Det bestående intrycket är att alla är positiva till att kommunen vill satsa på Hälsö. Särskilt positivt inställd är man där man inte själv drabbas av att utsikten blir störd. Då är man till och med helt oförstående och tycker det är obegripligt att man kunnat hitta på något så dumt. Nu återstår att se hur nämnden slutgiltligt utformar programmet.

Det är svårt att arbeta med förändringar.

måndag 13 december 2010

Annat var det förr


Kära L har en bok med gamla flygbilder i, bland andra ett över Hälsö. Bilden är tagen 1930. En sommarbild, ser det ut som. Man kan lätt urskilja hus och stigar. Några vägar fanns knappt och där Postvägen går i dag är det bara berg. Anneborg hade ännu inte fått sina "taklyft" och man ser tydligt vår sjöbod, där lillbåten nu är uppställd för vintern. Inga staket någonstans. Långa viga ser helt annorlunda ut, med ekor på båda sidor. Man ser att flera hus har svinhus och det är en liten bro över till Bastholmen. Ju längre man tittar på bilden, ju mer upptäcker man hur hamnen har utvecklats. Detta har skett med klokskap, med allas möjlighet att påverka och byns bästa för ögonen.

På onsdag ska vi till kommunhuset igen, för att lyssna på kommunens planer för framtiden. Vår känsla av delaktighet har redan fått sig en törn av den märkliga processen som varit hittills. Det är bara att hoppas att de tagit till sig av alla synpunkter som lämnats.

lördag 11 december 2010

Jul på hamna

För andra året ordnar öns olika föreningar en gemensam fest i hamnen. Mingel med glögg, varmkorv, pröva lyckan i någon av tombolorna, samtidigt som tomteorkestern spelade på dragspel och bas. Mer behövs inte för att skapa gemenskap och trivsel. Kära L hade lyckan med sig och vann två burkar inlagd sill, som någon okänd granne gjort. Vi hade med oss tre marsipangrisar till tombolan, som vi gjorde i dag. Inne i D.I.P var stämningen hög och fullt med glada grannar som mumsade och fyndade. Barnens höjdpunkt kanske var när de fick facklor för att leta efter gömda paket. Vi saknade julgransförsäljningen i år. Hoppas att de återuppptar den nästa år.

Här kommer ett urval bilder i ett litet fotoreportage.
En fin eftermiddag för julmarknad
I partytältet är stämningen på topp, tack vare tomteorkestern och fina vinster
Trivsamt ute och inne
Det sitter fint med en rykande varm glögg. Kära L ser till att jag inte fryser
Mörkret lägger sig över marknadsplatsen. Marshallerna leder vägen över pensionärsbryggan

Tryggare kan ingen vara?

Bloggbesökare har kanske noterat att vi hyr ut en lägenhet på sommaren? Det är en småskalig, oansenlig verksamhet, mest för att det är trevligt. Ska sanningen fram är det mest familjen som utnyttjar den, men någon gång händer det att vi har andra boende i lägenheten. Det var lite läskigt i början. Främmande människor i vårt hus! Jag frågade en granne hur de brukade göra med nycklar och sådant. "Den lägger jag i trappan när vi åker", sa han.
- Men hur kommer de åt nyckeln, undrade jag. "Dörren står alltid öppen, det är hyresgästerna som vill låsa. Vi sticker med segelbåten när semestern börjar".
- Och lämnar huset olåst, frågade jag häpet. "Ja, svarade han undrande, varför skulle vi låsa?

För tredje året har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) givit ut en publikation som heter Öppna jämförelser med jämförelser kring trygghetsbegreppet. När det gäller rädsla för trafikolyckor ligger kommunen lägst i landet. Sedan vi flyttade hit för fem år sedan har det skett tre stycken, som jag känner till, varav den senaste bara för några dagar sedan. Jämförelserna baseras i stort sett på mätbara faktorer som exempelvis antal genomförda riskanalyser, hur mycket pengar räddningstjänsten får etc. Dessa olika indikatorer vägs så samman till några index. Därefter kan Indexen användas för att jämföra kommunerna med varandra. Öckerö framstår då som en av landets tryggaste. Salem, söder om Stockholm är tryggast. Statistiksugna kan ladda ner hela listan från SKL:s webbplats. Den är visuell och överskådlig: grönt är bra, rött är dåligt. Du behöver ha Excel installerat på datorn. Har du inte det kan du ladda ner rapporten istället, som är i pdf-format.

Även GP har uppmärksammat listan i en liten notis.

torsdag 9 december 2010

Saker som händer

Nu är det tredje advent till helgen och då händer det två saker på Hälsö. Dels är det "Jul på hamna", som startade förra året, dels är det glögg i Anneborg för alla grannar på hôvvet. Jul på hamna genomfördes första gången förra året och blev genast en succé. De större föreningarna slog sig samman och ordnade tillsammans med D.I.P en fest på hamnplan. Spelemän, glögg, lotterier och en massa trevliga aktiviteter runt omkring. "Alla" var där, vi minglade och pratade. Undertecknad bar hem två bärkassar med kak- och brödvinster från tombolan. Samtidigt fick de vällovliga ungdomsverksamheterna ett litet tillskott i kassan. Det är väl det som heter win - win. Hem hade vi också med oss en fin gran, som bollklubben sålde. Har ni inget annat för er så är det en trevlig utflykt för hela familjen.
Mycket spännande saker i affären förra året
Glöggen i Anneborg kör vi för tredje året på raken. Första gången var det för att då stod huset klart och många var intresserade av en husesyn. Nu är de nog förhoppningsvis mer intresserade av glöggen.

onsdag 8 december 2010

Het debatt om ambulanser

I kväll sände programmet Debatt ett avsnitt där man tog upp problematiken med ambulanssjukvården som bedrivs på entreprenad i Göteborgsområdet. Du kommer direkt till avsnittet på SVT Play via denna länken. Tidigare har Uppdrag Granskning gjort ett program med liknande innehåll. Även det avsnittet finns tillgängligt på SVT Play.

Eftersom jag vet att en del som följer bloggen inte bor i Sverige kan det vara problem med att se avsnittet. Hoppas det fungerar. Skriv gärna en kommentar om det gick att se.

måndag 6 december 2010

Debatt

I morgon kväll, det vill säga 7 december, kommer programmet Debatt att ta upp Öckeröolyckan i samband med att ambulanssjukvården diskuteras. Kommunalrådet från Öckerö kommer att delta. Det ska bli mycket intressant att följa den debatten.

För oss som passerar olycksplatsen varje dag är det omöjligt att låta bli att tänka på tragiken runt olyckan. Samtidigt är det viktigt att det som måste göras görs för att få till stånd en logistik och beredskap inom ambulanssjukvården som vi kan känna oss trygga med i framtiden. Så, trots att öborna känner starkt med den drabbade familjen och väldigt många delar deras sorg, så är det rimligtvis nu som de ansvariga är som mest mottagliga för synpunkter och mottagliga för förändringar och denna debatt måste därför ske här och nu. För barnens skull.

söndag 5 december 2010

Nytt informationsmöte

Tidigare i höst kallade kommunen till ett informationsmöte angående en pågående utvecklingsplan för hamnområdena på Hälsö. Planen har varit ute på samråd och en mängd synpunkter har lämnats. Dessa fick vi chansen att ventilera vid informationsmötet och kommunen lovade att ta hänsyn till synpunkterna och revidera utvecklingsplanen. Vi som var där önskade att kommunen kallade till ett nytt möte för att förklara hur man tagit in våra synpunkter i planen. Mötet bestämdes till "någon gång i november".

Då vi inte inte hade hört något i mitten av november och två veckors varsel kan anses rimligt skrev jag till samhällsbyggnadsnämnden och till ordföranden för att fråga vad som hände i ärendet. Jag fick svar av planarkitekten häromdagen:

Hej Ronald!

Nu har vi bestämt datum för infomötet om programmet för Hälsö hamnar. Mötet blir onsdagen den 15 december klockan 18.00-20.00 i Öckerösalen vån. 3, Kommunhuset.

Jag har idag satt upp en lapp om detta i postrummet på Hälsö. Information kommer även snart att finnas på hemsidan.

Det ska bli spännande att se hur konsulterna, tjänstemännen och inte minst politikerna har tagit till sig synpunkterna från dem de är till för. Jag återkommer med en rapport efter mötet.

Positiva signaler

Det verkar utan tvekan vara så att Öckerö-olyckan fått den uppmärksamhet den förtjänat. Återstår att se vad det blir för resultat av det hela. I allt tumult som uppstått hoppas jag att man behåller värdigheten och låter de drabbade vara.

lördag 4 december 2010

Strukturer som stöttar

Efter mitt inlägg den 2 december, om den tragiska olyckan på Öckerö, fick jag synpunkter på att jag inte satte fokus på det verkliga problemet - den vårdslösa körningen - som ledde till olyckan, istället för att angripa "räddningstjänsten".

Kritiken visar att jag varit otydlig i min beskrivning, eftesom den lämnat detta tolkningsutrymme. Den visar också hur en person som har annan information än jag också kan dra andra slutsatser. Därför tänker jag utveckla det inlägget. Jag tycker det är angeläget att inte skuldbelägga någon person, utan istället fokusera på de strukturella faktorer som eventuellt kan ha bidragit till vad som hände. Att det också finns människor involverade - och därmed utrymme för "den mänskliga faktorn" - tänker jag inte utveckla.

Om jag tillåts att tala i generella termer så är min uppfattning att räddningstjänsten (och med den inkluderar jag alla institutioner som bidrar i nöd- och katastrofsituationer) gör heroiska insatser som till och med kan sätta den egna säkerheten i andra hand. Inte minst den för oss näraliggande sjöräddningen gör insatser som får en att undra vad som driver dessa fantastiska människor till detta. Detsamma gäller fjällräddningen, den kommunala räddningstjänsten och alla andra "räddningstjänster".

Så där, nu är det sagt och jag kan svårligen vara tydligare.

Olycksplatsen ligger så till att den lågt stående eftermiddagssolen döljs av den bergvägg man kunnat se i de tidningar som haft bilder från olycksplatsen. Vägen är en 70-sträcka och det är god sikt där, även om vägen kröker något, men en lågt stående eftermiddagssol syns inte om man kör söderut. Det är alltså fullt tänkbart att bilföraren kan ha kört långsamt, under fartgränsen, men ändå överraskats av solen, när berget mot väster planade ut så att solen kom över kanten, med en överraskande bländning som resultat. Det får utredningen visa, men jag håller det för fullt möjligt.

Vad i denna situation kan förändras på ett strukturellt sätt? Inte så värst mycket, men man kanske borde överväga poängen med att ha en vägsträcka, på bara några hundra meter, där det är tillåtet att köra i 70 km/tim. Solen står lågt varje dag och vi kan inte spränga bort vartenda berg. Alltså återstår att titta på hur farlig vägsträckan är och eventuellt göra det som går att göra. Ingen vill att detta ska hända igen.

Den långa väntetiden innan ambulanser och helikoptrar var på plats beror, enligt vad som rapporterats i tidningar och beskrivits av kommunalrådet i hans blogg, på att ambulansen i närområdet var inkallad för att utföra sjuktransport och helikoptern var under tankning i Skövde. Öckeröambulansen blev insatt på ett annat larm, när den befann sig i Göteborg, istället för att återvända till Öckerö.

De strukturella förutsättningarna för att få detta att fungera är komplexa och kräver samordning. Eftersom detta är en del av det som jag ägnar min yrkesverksamhet åt har jag en viss inblick i problematiken. Jag ska försöka att ge en komprimerad bild av aktörerna och deras relationer:

Det kommunala åtagandet inom hälso- och sjukvård bedrivs inom det som kallas hemsjukvård, av sjuksköterskor som är anställda av den aktuella kommunen, eller utförs på uppdrag av kommunen. Det kan exempelvis vara bemanningsföretag som bemannar hela eller delar av hemsjukvården. Ansvaret hos kommunen är upp till sjuksköterskenivå och vårdkvaliteten kontrolleras av en medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS). För åtgärder och insatser som kräver läkare finns en ansvarsfördelning mellan Primärvården, som är en del av Västra Götalandsregionen (VGR), och i andra landsting heter det något annat, exempelvis Region Skåne. Sedan några månader är denna verksamhet konkurrensutsatt. Primärvården har ett utpekat patientansvar och i regel en chefsläkare, som ansvarar för patientsäkerheten, på samma sätt som MAS gör det i den kommunala verksamheten. Bägge uppdragen lyder under respektive förvaltningschef och regleras av Socialstyrelsens författningssamling.

När en patient behöver sjukhusvård görs en vårdbegäran av kommunen, varvid patientansvaret överförs till sjukhuset, som då också blir vårdgivare och patientsäkerheten övervakas då av den vårdgivarens chefsläkare. I VGR finns det 49 kommuner och 17 regionsjukhus som ska samordna sina verksamheter kring den här processen, som kallas "vårdkedjan". När en patient är medicinskt färdigbehandlad, ska de tillbaka för vård i sin hemkommun, eller på annat ställe. För att akuta och planerade transporter ska fungera krävs det en logistikapparat. Den sköter SOS Alarm, som också har en medicinskt ansvarig läkare knuten till larmcentralen. I avvaktan på avtransport kan kommunens räddningstjänst utföra åtgärder i väntan på ambulans. Ambulans- och sjuktransporter är sedan några år konkurrensutsatt verksamhet i VGR och bedrivs för närvarande av Falk. Det är alltså i det företaget som personalen i ambulanserna är anställda.

Det är mot denna bakgrund man ska läsa artikeln i GP idag och den kommentar jag fick på mitt inlägg på kommunalrådets blogg: saknar det betydelse att ambulansverksamheten utförs på entreprenad, eller spelar det ingen roll vem som utför uppdraget? Hur kommer det sig att det kan ta 55 minuter, när det borde ta 10, innan ambulansen är på plats? Hur kan det komma sig att 20 avvikelserapporter inte hörsammats?

Jag är inte principiellt emot entreprenader. Jag tycker till och med att de är bra. Men till skillnad från kommunalrådet tycker jag inte de är utbytbara med egenverksamhet, rätt av. Att det "inte pelar någon roll", för uppdraget är detsamma oavsett utförare. Ska det bli framgångsrikt måste man ta hänsyn till att man exempelvis inte har samma insyn i entreprenörens verksamhet, som i en verksamhet som bedrivs i egenregi. Det är troligtvis olika företagskulturer och det kan till och med vara konkurrerande verksamheter, som i Primärvården. Entreprenader är inte ett Alexanderhugg, som i ett slag löser även det svåraste problem. Lösningen måste noga övervägas och alltid anpassas till sin kontext och inte schablonmässigt ses som en lösning, för att exempelvis minska kostnader. I det här fallet, den oerhört komplexa organisations- och ledningsstrukturen, som jag kortfattat försökt beskriva ovan.

De strukturella frågorna blir alltså:

Hur kan det komma sig att 20 avvikelserapporter inte vunnit gehör. Fungerar avvikelsesystemet?

Hur kan det komma sig att det inte finns ambulanser i beredskap för prio 1, innan resurserna sätts in för transporter med lägre prio?

Sker prioriteringen på "rätt" nivå?

Vilka styrmedel finns för att påverka entreprenörens tillgänglighet?

torsdag 2 december 2010

I väntans tider

I går skrev jag om den tragiska olyckan, där en liten gosse miste livet. Idag har tidningen en utvecklad artikel, med lite intervjumaterial. Det är olidligt att tänka på hur föräldrarna har väntat och glatt sig för barnet. Och nu detta. Denna obeskrivliga katastrof.

I ett tidigare inlägg har jag beskrivit öborna som sällsynt rådiga och tåliga. Att livet ute på öarna kräver något annat av människorna här. Det har definitivt ett pris att få leva och bo här, det vet alla. Men denna gången var det ett orimligt och ett allt för högt pris. Hur ska man förhålla sig till att det tog så lång tid för hjälpen att komma? Hjälpen i form av ambulanshelikopter, för annan hjälp var snabbt på plats. Jag kan inte förstå det på annat sätt än att, de resurser som man bedömt vara tillräckliga just denna dag, detta klockslag, inte var det. Helikopter och ambulanser var ute på andra uppdrag, kanske räddade andra liv. Så måste det vara, annars är det verkligen katastrof.

Det var väldigt mycket diskussioner när Säve depå med dess helikopterdivision avvecklades. Den hade genom åren deltagit i många räddningsuppdrag. Men sådana helikoptrar är inte utrustade för intensivvård och hade inte kunnat användas istället. Nej, ska man tillföra resurser så ska det vara för att skapa kompetenta transportresurser, rätt utrustade, med hög tillgänglighet. Inte gamla arméhelikoptrar. Flygtiden från de fyra - fem största regionsjukhusen är knappast mer än 15 - 20 minuter. Från de närmaste rör det sig om halva den tiden. På skadeplatsen kan det krävas ambulans för transport till helikoptern, då den inte alltid kan landa där det behövs. Det tar tid alltså och kommer alltid att göra det. Men fler helikoptrar och en bra samordning av dessa transporteffektiva resurser skulle säkert göra skillnad för oss öbor.

Läs även vad kommunalrådet, Arne Lernhag, skriver i sin blogg.

En annan slags väntan är förväntan. Kära L och jag förlovade oss dagen före julafton för 38 år sedan. Vi hade bestämt det här datumet en tid innan och gick och väntade och väntade. Vi gjorde ingen stor sak av det, det gjorde man inte på den tiden. Det var liksom bara vi, vilket var poängen. När dagen infann sig var vi två på en kinesrestaurang och åt förlovningsmidag. Inga gäster, bara vi. Kameran var med och jag bad den kinesiske servitören ta en bild på oss, vilket han gärna gjorde. Det var en Canon FTQL, en favorit. När han tagit några bilder sträckte han kameran mot mig och sa "det läckel". Läcker den, sa jag och vände och vred på kameran. Lite pinsamt, när kära L började fnissa. Han menade naturligtvis "räcker det?", men det var för sent. Vi tyckte nog ändå att det var en romantisk kväll och det blev giftemål två år senare. En av mina twitterkompisar spelar i en helt annan division. Läs om hans fantastiska berättelse och forstätt sedan att regelbundet läsa hans fantastiska historier.

Tänd ett ljus

Sent ikväll åkte jag till färjan för att hämta sonen som är på visit med sin familj, men varit borta ett par dagar. På vägen till färjan passerar jag Kanndalsvägen, där det hände en olycka för ett par dagar sedan. En bilist blev bländad av den lågt stående solen, kom över på fel sida av vägen och upp på trottoaren på andra sidan vägen. Där blev en mor och hennes barn påkörda. I radio har det rapporterats att bägge var allvarligt skadade, liksom föraren, men jag har inte sett någonting om olyckan i tidningen.

När jag passerade olycksplatsen var där massor med ljus tända och det klack till i hjärtat - något har hänt...

Hemma igen startade jag datorn och kollade i GP. Mycket riktigt: bebisen avled nu i kväll - en sådan fruktansvärd tragik. När jag sitter här och skriver sover mina två barnbarn tryggt på andra våningen. Det är så lätt att känna empati och sorg för den familjen som nu förlorat sitt lilla barn. Måtte de få allt stöd de någonsin kan få. Måtte någon tänka på bilisten, så han får hjälp, för hade det varit jag hade jag inte kunnat bära skulden.
Ett helt samhälle i sorg

Efter att kollat igenom några tidningar hittade jag notiser i DN och i SvD. Även AB har en rad. I GT/Expressen finns en längre text och beskrivning av händelseförloppet.

tisdag 30 november 2010

Ständigt ihopkopplad

En av mina kontakter på twitter är kommunchef i Katrineholm. Han är också en driven användare av sociala medier och har på ett systematiskt sätt, med teknikens hjälp, optimerat sina kanaler på ett intressant och imponerande sätt. Jag rekommenderar alla som är beroende av, eller tycker att sociala nätverk är bra hjälpmedel i det dagliga (jobb-)livet att läsa hans blogg. Speciellt det här inlägget, där Mattias Jansson, som han heter, beskriver hur han arbetar med dessa verktyg. Det kan kännas som en hög tröskel in i denna värld, om man inte redan är användare. Det behöver inte nödvändigtvis vara avskräckande. Man kan börja i liten skala, med ett par av tjänsterna, och fortsätta i takt med att man själv utvecklas.

måndag 29 november 2010

Hörs vi?

Jag läste i GP att allt fler Stockholmare tar plats i de församlingar besluten fattas och övriga får finna sig i ett minskat inflytande. Västsvenskarna blir allt mer sällsynta. Det framgår inte av artikeln om stockholmarna är infödda eller inflyttade. Är exempelvis Carl Bildt från Stockholm eller från Halmstad?

Jag kan tänka mig att det även är så på det lokala planet. Öckerö kommuns kommunalråd är göteborgare och minst en nämndsordförande är det också. En av kommunrevisorerna är från Halmstad. Jag vet faktiskt bara säkert att en nämndsordförande är infödd fotöbo, men det får vara osvuret. Bland ledamöterna lär det vara många inflyttade. Frågan är dock om det har någon egentlig betydelse, för att kunna företräda en viss politik eller ideologi.

Kommunen har dock ett landstingsråd, Jan-Åke Simonsson och Olle Ludvigsson, som är EU-parlamentariker, är från Hälsö. Så nog hörs våra röster över nejden.

söndag 28 november 2010

Människan är en social varelse

Igår var vi i Mölndal på en liten släktträff. En av kära L:s morbröder är särbo med en spännande kvinna. Utöver att hon är en driven egenföretagare och alt i konserhuskören, bor hon i ett kooperativ. Kooperativ? Flum, kanske ni tänker - inget kan vara mer fel.

Redan när husets byggnation planerades involverades de blivande hyresgästerna i kooperativet i byggprocessen. Deras engagemang och täta kontakter med byggjobbarna ledde till ovanligt låga byggkostnader, vilket lett till låga boendekostnader. Tre eldsjälar var på bygget dagligen och varje fredag bjöd de blivande hyresgästerna byggjobbarna på fika och snackade om vad som varit och vad som skulle bli. Det blev 42 lägenheter med god standard och en massa trevliga gemensamma utrymmen. Vad sägs om eget gym på 11 våningen med utsikt över soluppgången, eller en jätteterass, där uppe i det fria. Gästrum, bastu, yacuzzi, stort sällskapsrum för pilates, biokvällar, gemensam matsal med plats för 60 pers m. m.

Efter en välkomstdrink och förrätt pausade vi och gick husesyn i hela det 11 våningar höga huset. I bottenvåningen satt ett tjugotal boende och drack glögg. Stämningen var varm och trevlig. Efter att tittat på allt det jag räknat upp ovan och lite till, var det dags för mera mat och trevligt umgänge. Det var en väldigt annorlunda middag, med nya spännande intryck. Den som är intresserad att läsa mer kan kolla in kooperativets hemsida: Bo i gemenskap (BiG). Hade vi inte bestämt oss för Hälsö redan så...

Idag var det den stora dagen för vårt barnbarn och vi hade fått äran att ordna barnkalas. Det lär inte hända varje år, med ett barnbarn som inte bor i Sverige. Vi har glatt oss väldigt mycket och hoppas att han hade en toppendag.
Blått är flott!
Medan storebror tog hand om sina gäster och bjöd på farmors köttbullar med pasta, lasagne och julmust, tog den nye lille killen ståhejet med ro och var mest förundrad över alla lampor i fönstren - alltså julstjärnorna.
En liten plutt på kalas
Före kalaset hade jag en nära-döden-upplevelse. För ett par veckor sedan gjorde en granne mig uppmärksam på att en takpanna högst upp på taket, precis under nockpannan, hade hasat ner. Det är rätt allvarligt och måste åtgärdas. Vanliga arbetsdagar är det dock kolsvart när vi kommer hem och förra helgen gav inget tillfälle. Vädret har ju också varit lite avskräckande. Men nu ansåg jag att det inte kunde vänta längre. Jag klädde mig varmt efter alla konstens regler, tog på det bästa par kängor jag har och hämtade en stege. Det var snorhalt på taket, blåsigt och svinkallt. Jag var riktigt, rigtigt rädd. Det gick inte att få fäste med skorna utan jag fick hålla mig där det gick och dra mig fram på takåsen. Efter en del bök fick jag takpannan på plats igen och fick backa tillbaka till en plats där jag kunde resa och vända mig. Till slut var jag nere i ett stycke, men vilken pärs. Därefter var det förberedelser för kalaset och i kväll har det diskats. Man kan säga att det räcker för idag.

God natt, alla bloggvänner!

torsdag 25 november 2010

Vart tog malarian vägen?

Efter förra årets vinter, som gick till historien som en av de snörikaste och kallaste på mycket, mycket länge, såg jag fram emot en rad år med milda vintrar. Icke! Redan kan jag konstatera att november är betydligt kallare än förra året. Och nu detta! Har ni hört talas om den Nordatlantiska oscillationen - NAO ? Den är inne i en negativ fas. Vem är inte det! NAO har kommit tidigare och mer än förra året. Jag säger bara IDE och det är ingen förkortning.

Så till något roligt - Sonen med famil är här på Hälsö. Två små barnbarn att gosa med.

onsdag 24 november 2010

På söndag missar vi årets event!

Medan vi kör lekar och fiskedamm för lill-Atle, som fyller tre, spelar Linus Svenheimer för Göteborgs Lucia. Detta går av stapeln klockan 11.30 i Nordstan, på söndag, som sagt. Linus har en riktigt lång musikerkarriär bakom sig, trots den relativt låga åldern. Vi har följt honom sedan han var en liten cymbalist, via Arméns trumkår, Idol och musikstudier i Hollywood (sug på den), till fullblodsproffsig entertainer. Ni som lyssnar på Radio Bandit har säkert hört hans livespelningar i studion.
Linus i förgrunden, Valborg 1993 tror jag
Linus är yngste sonen till våra goda vänner på Marstrand. Ni som följt Stellas loggbok i sommar minns kanske vår tripp ut till Hamneskär. Det var med våra goda vänner det. Åk in till Nordstan och titta på Luciorna och Linus. Bättre söndagsutflykt får man leta efter. Jag kan bara komma på en - barnbarnets födelsekalas.

Bara en dröm?

Alla seglares dröm är att göra en långresa. För min egen del handlar det inte nödvändigtvis av en resa jorden runt, men det där äventyret - segla mot horisonten. Uppleva de ändlösa vidderna, stjärnhimlen ute på oceanen. Kära L har inte denna längtan och våra långresor har hittills aldrig passerat Skagens rev. Efter att ha läst hur det gått för ett par som vi känner lite ytligt känns det plötsligt som en ouppnåelig dröm. Ni får läsa den dramatiska berättelsen i GP, medan jag tar en glögg och begrundar mitt öde. Det kunde varit värre.

tisdag 23 november 2010

Förbryllande kö

På vägen hem idag stannade trafiken helt oväntat upp redan vid Oljevägsmotet. Bägge filerna, det vill säga även "gräddfilen", rörde sig oändligt långsamt. Efter en evighet blev vi ståendes helt still, i höjd med ICA Maxi i Amhult. Så småningom började det röra på sig och när vi kom ut på Hjuviksvägen stod där två polisbilar och blinkade. Den ena hade satt ut en olycksskylt, men av någon olycka såg vi inget spår. När vi så småningom kom till färjan kollade jag GP på nätet och fick svaret. En buss hade fattat eld och blev helt övertänd. Inte så konstigt att det påverkade trafiken. Hade vi lyssnat på radion hade vi säkert fått reda på det hela, men vi satt och lyssnade på en talbok, i vår egen lilla värld, med kaffe i muggen. Jag blev väl lite otålig till slut, men kära L tog det med ro. Det tog nog ungefär två timmar, istället för en, att komma hem.

söndag 21 november 2010

Befängt

Jag ska inleda med att jag kan uppfatas som partisk i detta inlägg. Mellan år 1996 och 2000 arbetade jag på Bostads AB Poseidon. Det bolag som kanske fått utstå mest spott och spe under den granskning som Uppdrag granskning och övrig media usatt de kommunala bolagen i Göteborg för och som lett till det fördömande epitetet "Den korrupta staden".

I dagens GP kan man läsa att Hyrestgästföreningen (HGF) inte vill att hyresgästerna ska betala för fastighetsägarnas slarv. I ett pressmeddelande skriver HGF att..."De missförhållanden som förekommit hos de kommunala bostadsbolagen i Göteborg ska självklart inte betalas av hyresgästerna. De ska givetvis hållas skadeslösa". Tyvärr går det inte att hitta pressmeddelandet på HGF:s webbsida, trots att det är utskickat till media, så jag refererar till citatet i GP.

Innan jag går in på HGF:s krav ska jag vrida tillbaka klockan till tiden då jag arbetade i Poseidon.

När jag började min anställning 1996 var 2 000 av 27 000 lägenheter tomma! Det fanns fortfarande statliga räntesubventioner och utan dessa hade bolaget inte varit lönsamt. Ett enormt förändringsarbete inleddes för att åstadkomma den strukturomvandling som var nödvändig, eftersom räntesubventionerna skulle avskaffas på en treårsperiod. Tidshorisonten var fyra till fem år för att lyckas med strukturförändringarna. Det gjorde bolaget, men totalt 800 personer fick lämna sina jobb. Stora förändringar gjordes i fastighetsbeståndet och i den utvecklingsgrupp som jag tillhörde tog vi sikte på framtiden. Vi genomförde det första införandet av bredband i större skala till flerfamiljshushåll och sjösatte en så kallad comunity, med adressen kvarteret.nu. Detta var 1998. Idag finns det visst något som heter facebook. Vi införde närdemokrati, hus- och miljövärdar. Genom alla dessa visionärers arbete är bolaget idag ett friskt bolag, med sunda affärer. Det som kommit fram i media har inte handlat om chefer som tillskansat sig fördelar eller en "massa pengar". Det har handlat om enskilda personer som brutit mot bolagets policy och även lagen. De ska straffas genom lagföring och hålla bolaget skadeslöst genom att de får betala tillbaka vad de knyckt.

En (1) chef blev uthängd för att han och några kompisar årligen åker till fjällen. Genom åren har deras karriärer fört dem hit och dit i arbetslivet, men de har hängt ihop genom denna årliga kamratresa. Någon kör, någon står för maten, någon för stugan. Man turas om. I framställningen blir det en muta. Mygel och korruption. Det kan andra tro, inte jag.

En av nyckel- och framgångsfaktorerna för strukturomvandlingen var ett betydande införande av IT-stöd i alla led i kärnverksamheten. När man gör en så omfattande förändring av verksamheten måste man också säkerställa att rutinerna fortfarande fungerar efter förändringarna, men här, liksom i alla andra verksamheter, strävar man mot större individuellt ansvar och egenkontroll. Här behöver bolaget uppenbarligen se över sina rutiner, så att inte frestande luckor uppstår i rutinerna. I det uppmärksammade fallet, med de två personerna som tillskansat sig betydande belopp genom att dela upp fakturorna i mindre poster, för att undgå kravet att chefen skulle attestera, krävs det förändringar.

Nu till HGF:s "krav". För mig är det helt befängt att, som HGF, kräva att kommunen ska ta ansvar och hålla hyresgästerna skadeslösa. Vilken skada? Hur stor är den? Exakt vilken hyresgäst har lidit skada och på vilket sätt? Särskilt om rackarna får betala tillbaka vad de knyckt. Menar HGF att alla Göteborgare, vare sig de bor i villor, radhus, bostadsrätter, privatägda och kommunala hyresrätter, genom skattemedel ska hålla hyresgästerna skadeslösa? Vad menar HGF?

Den externa granskaren KPMG har påvisat svagheter i rutinerna för bland annat upphandling, de har inte påvisat dåligt resultat i upphandlingarna. Det är en inte betydelselös destinktion. För att en skada ska anses ha uppstått måste man visa att upphandlingen lett till sämre villkor, än den skulle gjorts om alla regler följts. Vi vet inte ens vilka regler man brutit mot.

Jag anser att det finns två saker som man kan ha uppsikt på i det här fallet: hur nöjda är Poseidons hyresgäster med sin förvaltare? Hur hög hyra betalar Poseidons hyresgäster, jämfört med andra hyresgäster?

I årliga nationella och egna undersökningar har ett så kallat Nöjd KundIndex (NKI) beräknats utifrån enkäter till hyresgäster i hela Göteborg. Poseidons har gått från dryga 60 (på en 100-gradig skala), till årets 75. Jag påstår att det är ett mycket bra resultat som peronalen på Poseidon har anledning att känna stolthet för.

När det gäller hyresnivån så förhandlas den årligen med HGF och är varken högre eller lägre än andra aktörers i samma segment - kommunala hyresrätter, det vill säga allmännyttan. Om man ska visa att en hyresgäst lidit skada så blir det mycket svårt. Utöver de generella problemen handlar det även om att det ekonomiska ansvaret är delegerat. Om en krabat i ett distrikt lägger rabarber på pengar så påverkar det bara det distriktets ekonomi och inte ens hela det distriktet, utan ett visst område i distriktet. Det går inte att härleda en hyra i andra änden av staden till just det skurkstrecket.

Nu är det mer än tio år sedan jag lämnade Poseidon och jag är fortfarande väldigt stolt över det förändringsarbete vi genomförde då och det är med stor förvåning jag ser hur HGF nafsar bolaget i strupen. HGF får årligen betydande belopp av alla fastighetsägare. Till och med för lägenheter på äldreboenden och gruppbostäder för personer med funktionshinder, kräver HGF att få en bit av kakan. Jag har personligen försökt att förhandla bort avgifterna för dessa grupper, helt utan framgång eller förståelse från HGF. Detta påverkar hyresnivåerna betydligt mer än de belopp som nämnts i granskningen eftersom fastighetsägaren får betala en förhandlingsavgift för samtliga lägenheter, inte bara för medlemmarnas och att fastighetsägaren ska göra detta för resurssvaga personer, som garanterat inte är medlemmar i HGF, är direkt oetiskt, enligt min mening.

Dessutom har, innan HGF:s pressmeddelande skickades ut, koncernchefen avgått. Oavsett de bakomliggande faktorerna så är det ett tecken på ansvarstagande och jag är säker på att den tillförordnade chefen - Östen Karlsson - kommer att fortsätta arbetet med att förbättra ledningsstrukturen i koncernen. Ett arbete som pågått hela hösten och troligtvis redan gjort det omöjligt att kopiera just de kryphål som fanns. Tyvärr finns det ohederliga individer och nya sätt att tillskansa sig fördelar kommer kreativa människor alltid på.

Kör på Poseidon - ni är duktiga!

Uppdatering:
Klipp från P4 nyheter, måndag 22 november: intervju med Bengt Svensson, ordförande för HGF, västra regionen.

HGF:s pressmeddelande publicerad på Newsdesk.

lördag 20 november 2010

Idag kom vintern

Snö var aviserat och mycket riktigt: det kom fem centimeter, som nu i strort sett är avlägsnat från alla gångstråk på tomten, samt från lillbåtens pressening. Temperaturen ligger runt nollan och man kan ju hoppas att det smälter bort innan kylan, som också är lovad, kommer. Annars blir det väldigt halt. Plogbilen har farit förbi två gånger, med saltcentrifugen i full gång. Hoppas det räcker.

När kära L och jag var ute och skottade passade jag på att prata med den granne som varit mest aktiv i att driva frågan om synpunkter på kommunens utvecklingsplan för Hälsö hamnar. Inte heller han har fått någon information om ett andra möte med kommunens Samhällsbyggnadsnämnd. Jag skrev till ordföranden och nämndsekreteraren för en vecka sedan, men det har ännu så länge inte gett resultat. De har ytterligare två veckor på sig, om de vill följa förvaltningslagen.

Kära L har stuvat undan pelargonerna i sitt vinteride och är nu i full färd med att stryka julgardiner och dito dukar. De kommer på plats denna helgen, medan stakar och annat krams kommer fram nästa, som sig bör.

I veckan har jag varit i kungliga huvudkommunen på en konferens om eHälsa. Det är intressant att se hur området utvecklas. Man tror gärna att utveckling går snabbt, men mycket av lösningar som nu ser dagens ljus taldes om redan på 90-talet. Det är komplexa saker och är beroende av bland annat ändrad lagstiftning. Under tiden jobbas det på som vanligt och det är för det mesta väldigt jordnära arbete vi talar om, inom detta område. Sådana saker som mäsnsklig värme och ett gott bemötande är klart underskattat i omsorgen och sjukvården. Därför kan tekniken ibland bli kontraproduktiv. Eftersom jag, i min yrkesroll, är en drivkraft av införandet av nya tekniker, känner jag ett en viss tvehågsenhet kring frågorna.

Här på Hälsö är det, som det alltid är i det konkreta livet, ganska så "low tech" och i kväll är vi bortbjudna till kräftsupé. Det ska bli väldigt gott och trevligt.

torsdag 18 november 2010

Nästan bäst!

Öckerö utmärker sig ofta på ett positivt sätt. I Socialstyrelsens brukarundersökning, som publiceras idag i Dagens Samhälle kan man läsa om detta. Tyvärr kunde man också i GP läsa om Taremarks mindre lyckade affärer som ledande moderat politiker under många år. Trots en fällande dom som ger lägst 6 månaders fängelse klarade han, liksom en "medbrottsling", sig undan med en villkorlig dom. Åklagarens (!) motivering var att brottet hände för så länge sedan. En intressant motivering av en åklagare.

tisdag 16 november 2010

Höstfiske

Ni som följer bloggen vet att lillbåten står på land. Några kompisar har hört av sig och frågat om vi inte ska ut och fiska. De har blivit besvikna när jag berättat att det inte går. De har tyckt att det varit väl tidigt att ta upp lillbåten. Sant, men dels tycker jag att det är rätt kallt nu och därmed rätt så farligt. Ni kanske har läst i GP om de två saknade grabbarna, knappt 30 år gamla? Jag läste igår att man sökt av vattnen väster om Hälsö, då man fått uppgifter om att de varit där.

Den andra anledningen är att det är inte kul att hantera en infrusen liten båt. Det kostar mer än det smakar. Ni minns kanske hur det gick i vintras?

Ny funktion

Inläggen har med tiden blivit rätt många. För den skull ni vill leta efter gamla inlägg med ett visst innehåll har jag lagt till en sökfunktion. Testa den gärna. Skriv exempelvis Stella och kolla vad som händer. Sökfunktionen hittar du till höger.

söndag 14 november 2010

Hamnarbete

Hälsö hamnförening har de senaste åren bedrivit ett omfattande utvecklingsarbete, vilket har lett till en modern hamn, med förstklassiga bryggor för både gäster och långliggare. Vi har också byggt nya sjöbodar, förbättrat vinteruppställningsplatserna, ordnat möjligheter för husbilar att utnyttja hamnen, byggt ett nytt hus med toppmoderna, tillgängliga toaletter och duschar. Listan kan göras ännu längre.

Den äldre delen, med bland annat konsumbryggan har det inte funnits tid till, vilket har lett till ett visst eftersatt underhåll. Nu är det slut på det och hamnföreningen gör en jättesatsning, med en totalrenovering av den gamla bryggan, som gissningsvis är från sextiotalet. Jag tog några bilder idag med min mobiltelefon.
Bara stolparna är kvar och minner om att här fanns en brygga en gång.
En arbetsbåt med tillhörande pråm har fått kajplats
Stål- och virkesskrotet växer till en ordentlig hög
Det börjar närma sig tiden för julmarknaden och snart måste kajen vara rensad för tält och julgranar.

Fars dag 2010

Idag är det Fars dag och lite senare ska vi till Hjuvik för att äta middag med kära L:s pappa och hans sambo. Lillbettan kommer också dit. Hennes man håller på med renovering av deras hus och får avstå. Det är mycket som ska ordnas innan bebisen kommer.

Kära L och jag har precis kommit in från en liten runda runt Hälsö. Med oss hade vi inbjudningar till den numera traditionella glöggen. Det brukar komma mellan 20 och 30 personer och det är en väldigt trevlig tillställning, som vi ser fram emot. Jag tycker också att det är en mytdödare av myten att man inte blir accepterad på små öar, som nyinflyttad. Det är väldigt trevligt att ta emot grannarna, när de kommer med hembakt bagebröd och andra skärgårdsspecialiteter. Behöver jag säga att vi uppskattar våra grannar mycket?

I går talade jag med en granne om den inbjudan som kommunen utlovat angående en reviderad utvecklingsplan för Hälsö hamnar. Ingen har hört av kommunen, trots att de lovade ett nytt möte i november. Jag skrev igår och ställde frågan, om det blir något informationsmöte, direkt till Samhällsbyggnadsnämndens ordförande och nämndsekreteraren. Det ska bli intressant om de står för sitt ord.

lördag 13 november 2010

Sista handen

Är det inte underligt? Varför drar jag ut på allt? Lämnar alltid något litet kvar. Sista listen som ska spikas dit, tvättar jag bilen så sparar jag fälgarna till en annan dag, eller tar dammsugningen nästa gång. Är det någon som känner igen sig? Jag tycker mig se i min omgivning att ganska många är som jag. Det enda jag inte lämnar är sista kakan på fatet :-)

När jag gjorde portalen ut till smultronstället fästa jag inte de små tvärslåna som sitter ovanpå. De sitter rätt så tajt och jag ville känna efter lite om det blev som jag ville. Nu har det gått ett år och varje gång det blir styv kuling så välter de och en gång, nu i höst, när det stormade, blåste de till och med av.
Nu har de ställts på plats för gott
Idag tog jag in dem, borrade två hål i varje. Mätte upp och skruvade dit dem. Allt som allt ett jobb på en halvtimme. Att det ska ta ett år är ju lite överdrivet, eller hur? Men nu sitter de där i alla fall. Hoppas jag.

Tråkigt nog kom inte höstprojektet igång denna veckan heller. Jag hoppas på nästa vecka. Gör det inte det får jag nog fundera över en plan B.

torsdag 11 november 2010

På jakt

När vi köpte Anneborg 2004 var en av de första åtgärderna att införskaffa en släpkärra. Den har fått bekänna färg! Det har vår gamla Volvo också fått göra. Den omdefinierades till arbetsbil/traktor och slitaget har varit stort sedan dess. Även om den fortsätter att glida igenom besiktningen år efter år utan anmärkning, märks det både här och där. Eftersom den oftast var skitig och full av allsköns brôte behövde vi en ny bil. Och så föddes lillbilen, vår lilla Peugeot 107. Nu är det stora jobbet med Anneborg gjort och vi behöver inte längre två bilar, som vi haft i drygt fyra år. Därför har vi börjat se oss om efter en ny. Idag avverkade vi Toyota. Vi får se vilka vi tycker det är lönt att titta på, men vi tänkte att utifrån några krav och önskvärda egenskaper, bland annat att det ska vara en miljöbil, lista alla kandidater och därefter börja värdera de utvalda. Det kan ta en stund. Idag satt vi Toyota Yaris på listan i alla fall.

Ute blåser en kuling när jag skriver detta. Dessutom regnar det. Då är det lika bra att kura i fåtöljen. Vädret gör väl dessutom att projektstarten för projekt sjöbod skjuts upp något.

tisdag 9 november 2010

Tillbaka till sommartiden?

Klicka in dig på Stellas loggbok i menyn till höger och vrid tillbaka klockan en stund. I Stellas loggbok, hittar du härliga sommarbilder från sommarens segling tur/retur Koster.

måndag 8 november 2010

Nya svålar

Vår lilla bil är vårt rullande hem. Bortåt femton timmar i veckan tillbringas i den, ibland mer. På morgonen lastar vi in rykande hett te, dagens GP, goa plädar och ger oss iväg. Oftast strax efter klockan sex. I CD-spelaren snurrar det gärna en talbok i "feel-good" genren. Just nu är det Paasilinnas I harens år. En otroligt mustig berättelse. På färjan blir det i regel ett kortare uppehåll i "bokläsandet", till förmån för GP och eventuellt lite nyheter på radion. Vi dricker vårt te och pratar lite om vad som ska hända under dagen. Strax bär det av igen och boken startas igen. När man kommer till arbetet har man redan fått några goa skratt och arbetsdagen blir lite roligare.

På hemvägen kan det bli något ärende, kanske till någon butik, men vanligtvis försöker vi köra hem direkt. Nu, på vinterhalvåret, är det kolsvart när vi kommer hem. Jag borde satt på vinterdäcken i helgen som gick, för idag rapporterade meteorologerna snöglopp under natten. Risk för slirigt väglag i morgon alltså. Det blev arbetskläder på och däckbyte i det bistra mörkret. Nordostan är inte roligt, men jag jobbade mig varm. Nu är det gjort och vårt lilla mobila hem är tryggt förberett för vintern.

På utflykt

I helgen var kära L och jag på en liten utflykt. Vi hälsade på vänner som vi fick när vi gick på gymnasiet. Vänner sedan 40 år! Vad pratar man om då? Inte bara barnbarn och sjukdomar, även om vi hann med det också. Lite krämpor har man ju fått med åren och barnbarn har vi ju. Vännerna är också seglare sedan många år och vi har många seglarminnen, både i sjön och på land. Just under höstlovet har vi många gånger tagit ledigt från våra jobb några dagar och farit runt på olika båtmässor. Tyvärr inte de senaste två åren och nu fick det bli en stillsam sittning hemma hos vännerna och trevligt småprat till fram på småtimmarna.

Hemma på Hälsö igen tog kära L en promenad runt "rundan" och jag hade tänkt sätta på vinterdäcken. Så blev det inte - jag latade mig istället, vilket jag inte skulle gjort för nu är det snöglopp lovat till i morgon. Jag lär får byta däck i mörkret i kväll istället.

Denna veckan är det tänkt att höstprojektet ska starta, det vill säga smärre förändringar av bua. Jag återkommar naturligtvis i det ärendet med lite bilder, när det finns något att berätta.

Hamnföreningen har kallat till extra stämma, med anledning av att en medlem haft synpunkter på stadgarna och på uppdrag av styrelsen tagit fram förslag på förbättringar. Ni minns kanske årsmötet då sittande styrelsen avgick två gånger? Det var så det hela började så det kommer att bli ett intressant möte.

torsdag 4 november 2010

Plaskar gör det, såväl i verkligheten som i ankdammen

Efter en period med blåsigt och regnigt väder är det utlovat några fina dagar framöver. Det ska bli väldigt skönt för det finns en del utomhusjobb kvar innan det är klart för vintern. Kära L flyttade lite växter helgen som gick och dahliorna är uppgrävda och räddade från frosten. Stella är ännu inte helt tömd på dynor och pentrypumparna måste tömmas innan frosten sätter in på allvar.

Idag hörde skeppare Eriksson av sig. Han ville sätta krabbegarn, men vi har bara gummibåt till förfogande. Det får vara bra väder i så fall. Fast krabba är gott, så varför inte. Vi får se om det blir denna helgen, för vi ska hälsa på hos vänner i Björboholm. Sådant måste man också hinna med.

Ankdammen - jo, där plaskar det vill jag lova! Efter genomfört val har det kuckilurats i korridorerna och en miljöpartist visade sig i själva verket vara en folkpartist in spe och klev häromdagen ut ur garderoben med buller och bång. Birgitta, som hon heter, tog sitt mandat med sig och fick en vice ordförandepost i samhällsbyggnadsnämnden och knappt 40 000 kronor om året i arvode som tack för besväret. Hennes förklaring var obetalbar:

- jag har hållt med folkpartiet i varenda fråga under förra mandatperioden.

Självklart borde hon vara med i folkpartiet, men det borde hon kanske gjort slag i innan valet. Gissa om röd-gröna väljare funderar över hur valsystemet fungerar. Lägg din röst i den röd-gröna valurnan och vips har Alliansen (Borgerlig samverkan) fått ytterligare ett mandat.

onsdag 3 november 2010

Det är inte färdigt förrän det är klart

I går när vi kom hem fick jag omgående ge mig ut i regnet och blåsten för att ta hand om lillbåten. Täckningen var lite halvhjärtad och jag hade tänkt att göra den bättre lite senare. Tyvärr hade jag inte koll på väderprognosen. Små hål i presenningen gjorde att det mesta av dagens ihållande regn hade hamnat i båten, men presenningen hade också säckat ihop och en hel del vatten låg i den. Jag använde en trädgårdsslang som hävert och fick tömt båten medan vi åt kvällsmat. Efteråt, när magen var full och båten tom, lättade jag på presenningen, tog med mig en ficklampa, en bock och en regel. Efter lite pyssel under presenningen, med ficklampan som hjälp, fick jag till det rätt bra. Sträckte upp presenningen igen och så fick det duga. Och det har faktiskt fungerat tillfredsställande idag. Det har regnat och blåst riktigt hårt, men det ser ut att hålla. På grund av hålen får jag väl ta fram slangen fler gånger, men det är ju en liten sak.

Det gamla talesättet "gör om, gör rätt" fungerar rätt så bra, om man nu inte gör rätt från början.

måndag 1 november 2010

Fifflarveckan

Förra veckan, får man väl säga, satte etikett på 2010 som ”mutåret”. En rad händelser, som kulminerade i ett antal skandaliserade ”muthärvor” i Göteborg, ledde fram till att minsta lilla tvivelaktiga snedsteg rubricerades med krigsrubriker. På facebook och i twitterflöden faller ofta domen hård, men det finns också en seriös debatt om pressetik, politisk heder och allmän hederlighet. Paul Ronge är en av dem som varit mest kritisk till hur den senaste veckans plask i ankdammen behandlats. Jag tänker naturligtvis på Sofia Arkelsten och hennes bjudresa till sydfrankrike. När mediadrevet sedan fick vittring radades ytterligare små pinsamheter upp. Sofia hade exempelvis, som taleskvinna i miljöfrågor, tagit emot ett gratis billån av ett premiummärke, tillskansat sig en lägenhet på ett märkligt sätt, samt även låtit sig bjudas till Finland av lobbyister för kärnkraft. Allt enligt media.

I min blogg skriver jag uteslutande om livet i den ”lilla” världen: mitt liv, i den lilla kommunen. Jag undviker att kommentera stort som smått, för att det ska vara mer igenkänningsbart för läsarna och för att mitt intresse har sitt fokus här. Kanske lite minimalistiskt, rentav. Det kan ändå vara av intresse att betrakta det som händer i omvärlden därför att det påverkar den lilla världen jag lever och bor i.

Jag tänker därför utveckla ett allmänt resonemang kring denna problematik och här kan det kanske vara lämpligt att sluta läsa, om man inte är särskilt intresserad av etik och moral.

Den granskande journalistiken
En grundbult i diskussionen om Arkelstensaffären har varit om media gått över gränsen, om det nu finns en sådan. Paul Ronge ställer i ett meningsutbyte med mig frågan ”Vad är fiffel? Har media ensamt definitionsprivilegiet?”. Samtidigt, på min replik om han anser att det behövs en reglering eller grundlagsändring, svarar han nej. För mig blir det uppenbart att, om ingen reglering ska ske så har media definitionsprivilegiet, eller tolkningsföreträde, om man så vill. De pressetiska reglerna borde vara tillräckligt skydd för individen. Det finns således inte någon situation, som inte skulle kunna betraktas ur ett fiffelperspektiv, förutsatt att media i övrigt respekterar de pressetiska reglerna. Med det menar jag att bara media själva kan avgöra när något är värt att rapportera, däremot inte nödvändigtvis att det som rapportearas faktiskt är lagbrott och i den meningen ett odiskutabelt "fiffel".

Hur bör politiker i så fall hantera en ständig och kontinuerlig granskning? Enligt Paul Ronge ska man förhålla sig till mediadrev som till en Orkan. Han förklarar inte detta närmare, men som öbo (!) har jag vissa föreställningar. Att färdas med vinden, men med styrfart är en bra grundregel. Sluta inte navigera och håll utkik, dvs försvinn inte från däck. Håll i rodret, hårt. Om det är det Paul menar tror jag han har helt rätt.

Vad vi ser just nu i Arkelstenaffären är en Arkelsten som driver för vinden, inget försök till kontroll, endast ett obstinat ”jag tänker inte avgå” som manövrering. Hon har helt försvunnit från sitt twitterflöde och gör i princip inga uttalanden eller klarlägganden. Däremot står andra ”skeppare” och berättar om sina seglatser och hur de gjorde då. "Jag gjorde så i min orkan och det gick bra". Grattis! Himla bra råd.

Att vara politiker
Att vara politiker är ett ställningstagande. Det första är ställningstagandet om medlemskapet i ett parti. Gör man det, tar man ställning för någonting och mot någonting annat. Som förtroendevald politiker utgår mandatet från mitt ställningstagande. Visar det sig att mitt ställningstagande inte är genuint undergrävs det förtroende jag fått. Ställningstagandet kan vara mer eller mindre explicit. Jag kanske inte i detalj har redogjort för mina ställningstaganden, men är jag moderat förväntas jag stå bakom den ideologi och den politik som förs av det partiet. Jag förväntas dessutom stå bakom underliggande demokratiska principer (vilket SD kritiseras för att inte göra och därför också med rätta ifrågasätts). Om jag inte betalar min TV-licens och trots detta tittar på TV får jag problem! Även om min ideologi säger mig att monopol-TV är fel, är det ett uttryck för en demokratisk vilja. Betalar jag inte licensen så ställer jag mig utanför det demokratiska samhället, blir en ”out law”. Är jag då högste ansvarige i regeringen för de frågorna kan utgången, trots att det inte handlar om mutor, utan om lite småfiffel med några tusenlappar/år, leda till stora konsekvenser.

I det ljuset anser jag att Arkelsten gjort lika graverande misstag.

En annan fråga är om de människor finns som inte kan kritiseras. ”Alla” skulle få avgå, om korten kom på bordet. Jag tror inte det, faktiskt. Det finns, enligt min mening, en större vilja till förståelse för försummelser och mänskliga misstag i befolkningen än vad det finns i media. Däremot är det omöjligt att få förståelse för ett beteende som avslöjar att jag satt upp andra regler för mig själv, än i de politiska beslut jag medverkat till.

Vad kan vi lära?
Är detta något vi kan dra lärdom av i vår lilla plaskdamm? I Öckerö har politikerna tagit ett beslut inom miljöområdet att vara stolt över. Kommunen har köpt in elbilar och det finns en bilpool som även privatpersoner kan utnyttja. Hur länge kan man ha kvar tjänstebilar som förmån för politiker, utan att trovärdigheten blir ifrågasatt. Man kan försvara sig med att man sparar energi inom andra områden, men räcker det verkligen? Hur man kommer att bedömas om man som politiker, t ex inte betalar sin TV-licens, beror säkert på den lokala kulturen. Anta exempelvis att det är en utbredd företeelse lokalt, då blir domen nog troligtvis ganska mild och överslätande.

För att sammanfatta kan man utgå ifrån två saker:

1. Media ska granska och rapportera. De kan inte avsätta en politiker, eller ens kräva att någon avgår.

2. Bedömningen av en politiker som granskats och rapporterats via media kan inte av media definieras som fifflare. Det sker genom självkritik (självinsikt), intern granskning (feed back, ideologiska-strategiska, eller taktiska ställningstaganden), eller av det politiska systemet (misstroenden) och ytterst av väljarna (demokrati).

För att det här ska fungera krävs ett system som är transparent. När skeenden skyfflas undan i bolag, utan samma möjlighet till insyn, läggs ut på konsulter etc. uppstår en väl så allvarlig situation, som när enskilda politiker inte öppet redovisar vad de gör. Det uppstår en situation som försvårar granskning och rapportering. Det är väl kanske också en av förklaringarna till att Uppdrag granskning hittade så pass mycket som man gjorde, vid granskningen av bolagen i Göteborg.

Uppdateringar
1 nov:
Idag fattade överåklagaren beslut att inte inleda förundersökning, vilket i praktiken innebär att det Arkelsten gjort inte faller under allmänt åtal.

onsdag 27 oktober 2010

Idel öra och kända personer

Idag var jag inbjuden till ett projektavslut av lite festligare mått. Vi började med en gemensam soppa på ett populärt ställe på Avenyn, för att därefter ansluta oss till fem, sexhundra personer i Stenhammarsalen, som kommit för att lyssna på fyra föreläsningar om coaching. De två mittensessionerna var lite akademiska, men inledde gjorde Ola Skinnarmo. Kuriosa är att han är son till dotterns dagisfröken och rände runt i bergen där vi bodde tidigare och har väl liksom aldrig slutat med det. Ola har jag lyssnat på tidigare och denna gången hade han nytt material från senaste äventyret - resan i Nordenskiölds spår, genom NO passagen. Därefter var det en brittisk professor som utvecklade ett antal psykologiska perspektiv på coaching och två svenska psykologer, som tillämpade kognitiv beteendeterapi (KBT) i en coachingmodell.
KBT är bra till allt, var känslan jag fick
Dagen avslutades med Christer Olsson från Öckerö, som presterade ett mycket personligt och upskattat anförande. De tre svenska föreläsarna hade det gemensamt att de hade var sin nyutgiven bok till försäljning. Jag köpte Christers bok, inte minst för att han har den goda smaken att ha Hälsö på första uppslaget. Det är svårt att motstå. Men jag tänkte också att den kunde vara trevlig läsning för kära L (jag har fått "talboken", så att säga).

Jodu, svara på den, du!
Jag ska nog läsa också och då kanske det kommer en liten reflektion. Detta är ju trots allt mitt "ämne".

söndag 24 oktober 2010

Torra land, eller inte

Efter en del vånda åkte lillbåten upp i dag. Jag hade egentligen tänkt att ge hummern en match till, men veckans storm, följt av osedvanligt kallt och blött väder, avgjorde saken. I går tog jag det för lungt på förmiddagen, med ordentlig tidningsläsning ach slappande. Jag såg att båtgrannen höll på med sin båt och hade planerat att göra samma sak - om en stund. En kopp kaffe till bara...

Då öppnade sig himlen och vår herre grät strida strömmar över oss dårar. Det blev inget med det hela. Jag var ute en liten stund, i full mundering, för att ta hand om takpanneskärvor, efter takpannor som blåst ner. Inte från taket, utan från ett plank, där jag dumt nog inte spikat teglet. Så i morse, utrustad med långkallsonger, mina nya stövlar och en vilja av stål, gav jag mig ut. Först stillade jag samvetet, genom att konstatera hur mycket det hade regnat.
Det hade krävts snorkel och våtdräkt för att ta upp lillbåten
Efterom länspumpen slutade fungera mitt i sommaren, efter sin omilda behandling i vintras, visste jag vad som väntade i lillbåten. Låt mig uttrycka det så här: man kommer inte långt med ett öskar. Men innan det var dags för det gjorde jag i ordning båttrailern och drog ner den till hamnen för hand. Därefter körde jag ner "traktorn". Det är enklast så, när inte båten står på, för det är rätt smalt och krokigt så man måste koppla loss för att komma runt hörnen. När det var kopplat och klart var det dags att ösa lillbåten.
Minst 300 l att ösa. Gick rätt bra med en rejäl murarhink.
Nu började det dra ihop sig. Motorn har blivit lite svårstartad och det hade ju varit grannt om den inte startade, men det gjorde den. Till nästa år blir det nya tändstift, som jag har förstått behöver bytas ofta på Hondas fyrtaktare. Efter en kort varmkörning tog jag kortaste (sjö)vägen över till hamnen, där jag konstaterade att en annan båt hunnit före och jag försökte lägga mig med stäven mot vinden. Det blåste en del och jag drev mot en snipa så jag fick dra på lite. Då, just då, stannade motorn. Jag fick kasta mig fram, fick tag i en åra och kunde bära av och började paddla mig fri. Det var inte lätt. Så fort stäven gick över vindögat vände lillbåten tvärt och jag drev åter ner mot de förtöjda båtarna. Efter en del slit kom jag fri från båtarna och gav mig på ett startförsök. Inte ett liv. Ingenting! Bara att paddla på och efter en stund som kändes som en evighet kunde jag hoppa i land på den lilla förtöjningsbryggan vid rampen, rejält andfådd. Väl förtöjd prövade jag åter att starta. Samma resultat, men nu skulle den upp under alla omständigheter. Jag hämtade bilen och backade ner ekipaget på rampen. Efter lite pyssel och bistånd av de som precis tagit upp, var lillbåten säkert bärgad på trailern.
Lättare sagt än gjort
Hem med lillbåten och efter lite trixande fick jag, med kära L:s hjälp, lillbåten där jag ville ha den. När lillbåten väl var på plats släppte anspänningen litet och de grå verkade erinra sig något om att växelreglaget ska vara i neutralläge för att det ska gå att starta motorn. Pinsamt. Den startade direkt och jag kunde sötvattenköra motorns kylsystem.

Efter alla upplevelser och ansträngning såg jag fram emot en fika och eftersom några vänner just då tittade förbi verkade det som en vältajmad idé. Sålunda förfriskad med kaffe och kaka, lite djupandning, lite trevligt umgänge, var det dags för resten. Fram med högtryckstvätten. Det var en hel del skaldjur här och där. Faktiskt tror jag att det var fler kg skaldjur än vad vi fick under hummerfisket. Även innuti båten var det rejält smutsigt, så det tog en stund och jag fick ösa båten flera gånger. Nu står lillbåtenpå land och jag kan hänga undan issågen för i år. Oljebyte och täckning återstår, men det får vänta tills det blir en torr och fin dag.
Räddad undan packisen?