Idag, för 41 år sedan, blev kära L och jag ett par. Det är lång tid och vi har upplevt väldigt mycket tillsammans - både roliga och tråkiga saker. Det är väl helt i sin ordning och kanske den dynamik som gör att det är spännande att möta dagen tillsammans fortfarande.
Kära L fjäskade lite med mig idag. När barnen ännu bodde hemma var pasta = spagetti med bolognesesås och "raka" pasta saknades aldrig i skafferiet. Sedan de flyttade hemifrån blir det alla möjliga såser och fasoner på pastan, till min stora besvikelse, då jag är en riktig spagettiälskare. Idag blev det raka pasta och riktig sås, riktig parmesan, en brödbit och ett glas rött. En riktig högtidsstund.
 |
| Ingen riktig pasta |
Under middagen reflekterade vi över varför det blev vi två och fortfarande är det. Jag lyfte fram att jag uppskattat hennes självständighet och att hon varit en enastående mor. Inte så romantiskt kanske, men sant. Kära L menade att min vilja att testa nytt hade berikat hennes liv. Exempelvis hade hon aldrig ätit kinamat, innan vi träffades, inte heller åkt utförsskidor. Att vi bott utomlands hamnade på samma konto. Vi var båda överens om att vår ömsesidiga önskan att ha hus med trädgård också hjälpte till med "klicket".
 |
| Grattis på dagen, min kära L |
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar