Hummerjakten

De senaste veckorna har präglats av två saker: arbetet med trädgårdsrummet, i bua, och hummerjakt. På grund av det senare har det varit ett långsamt fortskridande av det förra, men dock några små kliv framåt. All ny gips är på plats och spacklingen är gjord. Jag ska lägga mjukfog mellan vägg och tak, sedan är det klart för målning. Därefter är det dags för att lägga klinkers, vilket ska bli kul.

Hummerfisket är det bästa hittills, vilket inte säger så mycket. Förra året kammade vi noll och det är inte så svårslaget. Året innan fiskade jag inte och premiäråret, året dessförinnan, fick vi en hummer. I år har vi, i skrivande stund fått sju lagliga hummrar, vilket också är det totalt antalet fångade. Tur det, för det är ju aldrig kul att behöva slänga i en fin fångst. Hummrarna vi fått har mer än väl hållt mått och den största, på 1,9 kg, var "grotesk". Vid tillfället var sonen, skeppare Eriksson och "Lunkan" med. Samtliga fick en fin naturupplevelse. Den kan nog jämföras med älgjaktens största höjdpunkter.

Monsterhummern i händerna på skeppare Eriksson.

Av de sju har vi delat med oss av fyra, så i frysen finns det just nu tre stycken. Ett par till hade suttit fint. Vi har vittjat de fem kuberna fyra gånger och fångsten får väl anses god. Kamraterna har lovat skaffa egna burar till nästa år så då kan det bli fler till oss, förhoppningsvis. Men med fiske och jakt är det ju alltid ovisst. Senast vi vittjade var i går och också då var fångsten fin, men det var bara en, denna gång. En, eller möjligen två gånger återstår av höstens hummerfiske. Jag vill gärna få lillbåten ur sjön. Förra året kom isen redan i början av november och låg till mars och någon infrusen lillbåt vill jag inte ha.

Gårdagens fångst hamnade på middagsbordet hos dotter och måg i Hällsvik. Även denna en bjässe, men långt ifrån ett "monster".