Flagrant, inte flaggrannt

Idag följde GP upp artikeln om det patriotiska sällskapet som hade synpunkter på stadens flaggning. Dessutom en enkät, där man kan rösta på tre olika aternativ:

Sluta hissa andra flaggor än nationsflaggor.

Inte agera alls.

Anlita någon annan för att hissa flaggor i staden.

För närvarande "leder" det första alternativet och det har fått mig att tänka igenom det jag skrev i går, eller snarare i natt, eftersom jag inte kunde somna utan bara låg och tänkte på eländet och lika gärna kunde skriva av mig ilskan. Enkätresultatet har fått mig att återigen bygga upp en negativ energi, men nu försöker jag skriva av mig innan det är dags för kudden. Den jämförelse jag tänker på är extrem, jag vet. Men ibland kan en ytterlighet hjälpa till att förstå en absurditet. Så här tänker jag:

Sveriges riksdag har tagit ställning till Syrianernas trauma till följd av en holocausliknande förföljese under den händelse som kallas för "seyfo" och som utplånade mellan 75% och 90% av detta folk. Endast c:a 3000 personer bor numera kvar i Turkiet. Resten av de överlevandes ättlingar är spridda i stora delar av världen.

Jag gör den första liknelsen med det romska folket och funderar på om det i Turkiet, i min livstid, kommer att flaggas med en Assyrisk flagga, sida vid sida med den Turkiska. Turkiet har mycket kvar att lära om demokrati och mänskliga rättigheter och deras inträde i EU bör anstå, gärna till de hissar den Assyriska flaggan, som en ursäkt till detta folk. I min stad flaggar vi för romerna, sida vid sida med den svenska flaggan och som sann demokrat kan jag känna mig stolt över detta och det symbolvärde det har.

Den andra liknelsen vill jag göra med det Kurdiska folket, som är en etnisk minoritet i bland annat Turkiet. Där får kurderna inte använda sitt språk och ett eget land är helt uteslutet. De är helt enkelt, ur turkiskt perspektiv, en oangelägenhet som ställer till med en massa elände och kräver en massa rättigheter.

I vårt land har vi också en etnisk grupp - samer - som länge förbjöds använda sitt språk och odla sin kultur. De grymheter som samerna utsattes för av rasforskare, politiker och maktelit är helt i klass med turkiets förtryck av den kurdiska kulturen. Det skulle förvåna mig mycket om jag får se en kurdisk flagga, sida vid sida med den turkiska. I min stad flaggar vi för samerna, sida vid sida med den svenska flaggan och som sann svensk kan jag känna mig stolt över detta och det symbolvärde det har.

Jag har redan bett om ursäkt för jämförelsen och någon kanske upprörs över den. Vänd den känslan innåt och fråga dig en gång till, varför du blir upprörd. Det är sannerligen mer upprörande att vi, i min stad, skulle sluta att ge förtryckta folkgrupper, minoriteter och etniska grupper ett öppet och ärligt stöd och därmed visa vägen för demokratier som ännu har en bit kvar.