Stella Arctica

Idag gick söndagsturen till Fotö och Stella. Jag har inte varit och tittat till henne på länge utan endast haft kontakt med Hamnkaptenen, Holger. Det såg dock bra ut, men det var en hel del snö i sittbrunnen och på den del av däcket som vätter mod NV. Jag öppnade två vädringsluckor så att kondensen som bildas när vårsolen står på kan vädras bort.

Stella är vinteruppställd i fiskehamnen på Fotö. Fisket är fortfarande viktigt där och fiskehamnen har en mycket aktiv och duglig ledning, som bland annat finansierat parkanläggningar på ön, för allas bästa.
Vi gjorde en liten rundtur på Fotö, när vi ändå var där. Jag anser att Fotö är norra skärgårdens pärla och tycker där är väldigt fint, trots att vi valt att bo på Hälsö. Där är mer genuint, tätare mellan husen. Många hus är riktigt fint renoverade och gamla hamnen med sitt café, med utsikt till Vinga, är svårslaget. Vi har Stella där på vintrarna och även vänner som bor där så vi har många skäl att besöka Fotö.
När vi var klara med med detta så passade kära L och jag på att gå rundan på Hea. Det var första gången och därför lite extra spännande. Naturstigen var skyltad och man kunde surfa in på en webbplats eller ringa ett nummer, för att få en målande beskrivning av flora och fauna. Rösten man fick höra tillhör med största sannolikhet vår egen botanist, Håkan (som fiskade vittling på isen), så Hälsö är en del av den slingan också.
Här kan du själv surfa in och lyssna på Håkan
Naturen skiljer sig från det kargare Hälsö

Hemma på Hälsö, efter en fika hos bror och svägerska, fick det bli en andra promenad och nu när jag skriver detta är kära L ute på sin tredje för dagen. D-vitaminerna kommer att spruta ur öronen, men vad gör väl det. Nere i Kwia kunde jag konstatera att fler båtägare skulle behöva gå lös med isborr och issåg. Visste jag bara vem båtarna tillhörde kunde jag kanske hyra ut den dyra sågen.

Bara en tanke

Kvällarna är mina. När kära L har lagt sig och det blir mörkt och tyst, då blir det gärna en stunds kontemplation. Ibland står teven på, jag brukar inte störas så mycket av det och ibland tittar jag en stund, för att sedan skriva eller läsa något. Ibland blir det bara funderingar. I går kväll så råkade jag se sista kvarten på en serie om en amerikansk småstad, där det bor vampyrer. Byns unga mö har förälskat sig i en vampyr och kärleken är besvarad. Serien är erotisk och minst sagt vågad för att vara SVT. I varje fall den scenen jag snubblade över. Jag blev verkligen tagen på sängen (nej, jag försöker inte vara rolig) och blev intresserad. Tankarna började snurra.

Analysen
Föreställningen om vampyren innehåller bland annat, ur såväl kristet, som etiskt perspektiv vampyren som en ond varelse. En levande död, utan själ, som för sin existens konsumerar levande människor genom att tömma dem på blod. Genom att vara, inte bara döda, utan "förtappade", finns det ingen som helst räddning. Inget paradis väntar.

I serien finns det genuint onda vampyrer, men också paradoxen den "goda" vampyren, som är död, saknar själ, men har samvete. Dessutom en romantisk gentleman och djupt förälskad i en högst levande kvinna. Hon förmår att se bortom livet och döden, till vampyrens paradoxala "goda" sidor. Trots att han dödat för hennes skull och hon tvivlar, så ser hon det goda hos honom, vampyren (dessutom är han 140 år och hon 20 - bara en sådan sak!).

I den erotiska scenen kokas det ihop till en modern soppa. Hon: dödligt förälskad i den farlige mannen, med människoliv på sitt samvete. Han: evigt dömd, utan hopp om ett normalt liv. Den existentiella grunden är dödligt våld, blodet är drogen, livet är priset. I sexakten, i slutscenen, rinner flickans eget blod över hennes ansikte. Ett crescendo av sex och våld. Jag asocierar till kvinnor som attraheras av farliga män, eller är fast i relationer där våld blivit en naturlig del av livet. Sex och våld säljer, men varför?

Ta chansen!

Förra veckan var vi och tittade på nästa års kollektion av The North Face och fick förmånen att fynda, vilket resulterade i fler plagg än jag själv kunde bära. Anledningen till detta är en ny bekantskap på Hälsö - Elsa och Andreas - som flyttade hit i december, med sin son Rio. Andreas arbetar med just det varumärket och nu annonserar han utförsäljning av nästa års kollektion. Jag infogar hans eget material här nedanför så att ni kan anteckan tid och plats.

Nu är det äntligen dags att göra plats för en ny kollektion i The North Face Showroom på Kyrkogatan 4 i Göteborg. Vi vill ge dig och er familj, vänner och arbetskamrater en unik möjlighet att den 26 mars inhandla hösten 2010 års varma dunprodukter och tekniska skalplagg till 50% rabatt. Vi öppnar dörrarna kl 08.00 och stänger 20.00. Vi erbjuder endast kontant betalning.

Äntligen flott

I går skrev jag om hur jag borrat med isborr runt aktern, men inte lyckats hacka mig igenom isväggen mellan hålen. Idag bar det iväg till Järnartiklar, som är en "järnaffär" för yrkesfolk. Uppgiften var att köpa en såg som kunde användas som issåg, då den som min granne, Göte, tillhandahöll nog tyvärr har sett sina bästa dagar. Ni ser den nya och den gamla sågen på bilden. Den nya sågens klinga var den längsta de hade på Järnartiklar, hela 70 cm. Men det var nödvändigt eftersom isen är så tjock. Ändå ser den rätt liten ut jämte den gamla issågen.
Den var trots längden i kortaste laget. För varje sågtag fick jag doppa ner näven en dm i det iskalla vattnet i vaken.

Väl hemma kunde jag konstatera att min oro i högsta grad varit befogad. Det var högre vatten idag och det hade bildats en isrygg i långa viga och på sina ställen var det ett par dm vatten på isen. Dessbättre inte vid aktern, där det mesta arbetet skulle göras, men på styrbordssidan var det säkert en dm vatten. Jag låg på alla fyra och sågade som besatt, för att få båten fri från isens grepp, så jag kunde dra båten föröver. Bosse, Göte, Morgan och Thomas anslöt och hjälpte till. Även Thomas Crona med sonen Simon var där en stund. Precis när det började mörkna, efter bara knappt två timmars arbete, kunde Göte, med hjälp av en talja, dra båten föröver och den var flott.
Det var en otrolig lättnad att se båten gunga till och flyta upp. Med hjälp av Götes talja kunde vi sedan dra upp båten på isen och det var dags för en närmare titt på skadorna som uppstått. Räddningsstegens undre fäste hade slitits loss, men det kan jag nog fixa rätt bra. Jag funderar dock på att flytta upp stegen, då det nedre fästet lätt hamnar under vattenlinjen med beväxtning som följd. På den andra bilden ser man något svart i isen. Det är ekolodet, som annars sitter i vattenlinjen på akterspegeln. Kabeln har gått av och det är osäkert om den är reparabel. Vi får se. Nöjd är jag i alla fall. Nu gäller det att få hem båten och så får det bli reparationer till sommaren.
Här ser man på bilden hur det nedre fästet är helt loss från aktern.
This ekolod is no more :(

Sammanfattningsvis: drygt 20 timmars arbete, plus ett antal mantimmar av hjälpsamma grannar (vilket kommer att återgäldas på lämpligt sätt); en såg för otroliga 1 400 kr och ett sotarlod för 250 kr. Till detta kommer kanske ytterligare fem timmars reparationsarbete och en okänd kostnad för reparation av stege och ekolod.

Alternativet höstupptagning: c:a 30 minuter för att dra upp båten på trailer, en timme med spolning av båten.

Projekt styrpulpetaren

Idag har jag återigen försökt att rädda styrpulpetaren, dvs befria den från isens grepp. Jag hade försett mig med en isborr som jag lånat av svärsonens tvillingbror. Jag borrade totalt 20 hål akter och en bit fram på respektive sida om styrpulpetaren, i en is som är 70 cm tjock. Fjorton meter is! Därefter försökte jag hacka sönder isen mellan hålen med en spade. Efter fyra timmar vara jag lika trött i armarna som våra skidåkare efter femmilen, men ändå inte igenom. Som tur är ska det vara blidväder ett par dagar så att inte arbetet blir ogjort, som förra gången. Men det hastar nu.

Det eviga högtrycket har gjort att det varit förhållandevis lågt vatten, men nu närmar sig en storm från söder. Båten sitter fast i isen och om vattnet bara stiger en dm så fylls båten med havsvatten och även motorn riskerar att hamna under vatten. Båten kommer inte att sjunka för den sitter som sagt fast i isen, men det är ändå mycket riskabelt. Det skulle vara mycket tråkigt om båten förstörs, så klart. Planen är att såga mig igenom isen i en halvmåne akter om båten, så att den är loss, och därefter wincha den framåt, upp på isen. Ett problem är att avståndet till bryggan framför intge är mer än c:a 50 cm så det är inte alls säkert att detta hjälper, men jag kan då kanske få den sidledes upp på isen. Men först måste jag få loss den.

En annan röst från Hälsö

Hälsös röst i Bryssel, Olle Ludvigsson, har i ett pressmeddelande kommenterat Birgitta Ohlssons kritik av det EU-direktiv angående föräldraledighet, som just nu förbereds. Dilemmat handlar om att släppa fram ett ur svenskt perspektiv dåligt direktiv, till förmån för 27 europeiska länder som har sämre villkor än Sverige.

Hemma hos hällevikarna

I går var vi på "after work" hos dottern och hennes man i deras fina hus i Hällsvik. De senaste renoveringsaktiviteterna tittades på. De har verkligen lyckats med att sätta sin egen prägel på huset, och fint har det blivit. Visst såg vi fram emot god mat och en trevlig film i deras bio, men det mest spännande var att se hur tjockiskatten hade det. Det visade sig att han, efter att varit en extrem utekatt, som t o m ville ha maten serverad ute, nu blivit en riktig innekatt. Kelig och trevlig. Honom får vi nog aldrig ut till Hälsö igen.