Bo i glesbygd, nära storstaden

För inte så länge sedan var det ett år sedan lille Maxmilian avled. Ni minns säkkert: ambulansen dröjde. Den tre månader gamla bebisen avled någon dag senare och en stor debatt följde, om varför ambulansen dröjde. Jag fick ganska mycket kritik för det jag skrev i bloggen, eftersom det tolkades som att kritiken riktats mot ambulanspersonalen. Så var självklart inte fallet, utan det var mot dåliga rutiner och dålig följsamhet mot rutinerna, som var målet för kritiken. Nu vet vi hur det gick. Det stora sjukhuset har sagt upp alla avtal med entreprenören, efter att mängder med brister har framkommit i den granskning som följt av olyckan och andra händelser. Det blev till slut ohållbart. Även SOS Alarm har fått klä skott.

För Öckerö har det fått en del synliga konsekvenser, bland annat har 70-sträckorna tagits bort och jag tror inte man får köra fortare än så någonstans på huvudöarna. Det ska också sättas upp fler räcken, för att separera vägtrafik från gångtrafik. Åtgärder har också, genom kommunens försorg, vidtagits för att säkra upp att ambulans ska finnas på plats på öarna. Allt detta är gott och väl.

Ett helt annat problem, om än det också gällande det stora sjukhuset, är samverkan med vårdcentralerna. Som bekant har dessa i regel inte tillgång till specialister och definitivt inte den avancerade utrustning för undersökningar, som sjukhusen har. Tanken är att läkaren på vårdcentralen ska kunna remittera patienter för undersökning som behöver göras av specialist. Detta struntar tydligen sjukhuset i, med motiveringen att de själva avgör om det behövs. På så sätt kan en viktig undersökning fördröjas avsevärt och till och med utebli helt. Var och en kan ju förstå vad det kan betyda. Lyssna gärna på intervjun med en förbannad läkare, från en vårdcentral.

Nu har detta fenomen även drabbat en av kommunens ledande politiker, som skrev en insändare i GP om händelsen. Säkert en nyttig upplevelse, av flera skäl. Främst tänker jag på fenomenet ur ett glesbyggdsperspektiv. Vi har de senaste åren blivit "avlövade" på lokal offentlig service, till exempel egen gynekolog, ungdomsmottagning och rehab. Den sistnämnda har dock kommunen tillfört medel till, så att verksamheten kunnat fortsätta i något begränsad omfattning. Men jag tänker också på hur allianspolitiken ställt sig oförstående till sin egen politiks brister och svagheter. Det är runt den offentliga servicen som ett samhälle bygger upp sin existentiella grund. Vi kan lösa logistiken, rätt enkelt, om en affär läggs ner. Men en skola, dåligt fungerande vård eller omsorg är inte lika enkelt att kompensera för.