söndag 21 februari 2010

Vinteride

Visst vore det skönt om man kunde stänga in sig, tända en brasa och bara vänta in våren. Men det går ju inte för vi har våra "måsten", eller hur.

Snösvängen har varit igång ordentligt och att ta Volvon låter sig inte göras längre. Snövallarna som skottats upp på Fyrvägen håller norrlandsklass numera. Den får stå och jag får hoppas att den startar när det töat.

Efter ett par timmar vid styrpulpetaren fick det vara bra för idag. Jag kommer inte igenom isen med yxa eftersom hålet vattenfylls och att hugga med en yxa tre, fyra decimeter ner i vatten är meningslöst. Lite bättre gick det med spade, men i morgon ska jag hämta en isborr och Göte kom igår kväll med en gammal issåg (har inte sett en sådan sedan värnplikten). Vi får se hur det går.
Lisbeth var med vid båten idag och vi hade tänkt oss en paus med varm choklad. Många tittade förbi, eller stannade till på söndagspromenaden. En av dessa var Elsa med familj, dvs Andreas och lille Rio. Det blev en trevlig fika hemma hos oss istället. Bror och svägerska anslöt också.

Innan det blev helt mörkt gick jag ner till båten igen för att kolla läget. Det hade fryst på lite och jag rensade upp detta. Det kommer troligtvis att ha frusit igen till imorgon, men det är som det är. Det ser overkligt ut i långa viga, med båtarna som knappt syns i snön.

Ute på fjärden har vinden från NO som regerat de senaste dagarna blåst upp vatten på isen och den ser nu ut som en nyspolad hockyrink. Skulle inte förvåna mig om det dyker upp några skridskoåkare där snart. Nere i hamnen hade det blåst upp några härliga snöfanor mot sjöbodarna. Vilka vackra skulpturer det kan bli. Det är en hel del snö mellan bodarna och det lär dröja innan det blir uppskottat igen.


Jag får ofta frågan om jag inte tycker det är jobbigt med resorna, färjan och pendlandet hit ut. På sommaren är det inte så svårt att förklara. Då kan man exempelvis berätta om frukosten bakom sjöboden och doppet man tog, innan det var dags att åka till jobbet eller makrillen man drog upp till kvällsmackan. Men vad säger man när höststormen viner och mörkret lägger sig? Eller som nu, när istiden verkar vara tillbaka. Då går jag ner i hamnen och tittar västerut, så förstår jag.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar