Traditionell påsk på Hälsö

I morse, när jag körde av färjan, såg jag två män som gjorde sig klara för att gå ut med en eka. Klart man undrade vad de skulle ut och göra så tidigt på morgonen och inte var det något vidare skönt väder heller. Först tänkte jag att de kanske skulle försöka sig på lite hummerfiske. Det har ju inte varit möjligt på ett bra tag. Under dagen var det jobbet som gällde och jag tänkte inte så mycket på gubbarna i ekan. Nu i kväll slog det mig vad som var på gång.

I år firar vi påsken hemma på Hälsö. Första gången vi gjorde det fick uppleva den speciella stämningen som råder här ute i påsketider. Påskbrasorna, som här kallas för påskefyrar, ingår i en kamp mellan öarna, där den största brasan, som brinner längst, innebär ära för hela ön och särskilt för de ungar som släpat bränne till brasan. För att få de andra öarna att tända sina påskefyrar tänder man ibland narrefyrar och på så vis kan få den egna påskefyren att räcka längre än de andras.

Kampen om allt som är brännbart är knivskarp, särskilt den om granarna. På tjugondag Knut är det en febril verksamhet för att ta vara på granarna som öborna slänger ut. Man far omkring med moppar, med en tamp fastknuten i pakethållaren och ett par, tre granar släpandes i denna. Granarna måste sedan gömmas, så att inte de blir konkurrenternas byte. Detta är en argan list som pågår fram till påskafton. Det brukar alltid bli ett antal artiklar i media kring denna urgamla tradition. Förra året slutade det med sjukhusbesök för en yngling.

Vi hoppas också på lite stillsammare traditioner. Jag skulle uppskatta om barnen kom förbi med påskbrev - godis är inköpt.