På påskaftons kväll gick vi upp till påskefyren, för att dela lite av stämningen. Den reses alltid på Hälsö vale, bakom det gamla vattentornet. Där uppe vimlade det av uppspelta ungar och några föräldrar, som uppenbarligen höll ett vakande öga över det hela. De djärvaste ungarna hade posterat sig uppe på vattentornet, där de höll utkik över de andra öarnas fyrar. Det gäller att ha koll på när de andra tänder sina. Stämningen var på topp och barnen for omkring som häxor och troll. I väster kunde man skymta några röda strålar från den försvinnande solen. Allt var upplagt för en riktig, traditionell påskefyr. Barnen hade anlagt en narrefyr, men den narrade nog inte så många, verkade det som, men det hör liksom till. Försöka duger. Trots att det var livligt, var det mer spänning och förväntan i luften av en positiv art än vad man är van vid från påskfirandet på andra ställen. Under tiden bidar den riktiga fyren sin tid, vilket blev lite för lång väntan för oss, vanliga dödliga. Väl hemma kunde vi konstatera att fyren på Björkö vara tänd, så kanske, kanske, hade narrefyren ändå haft effekt. Hälsös fyr tändes sist av alla och visst står den ståtlig mot natthimlen. En hel del Hälsöbor höll dock ut till elden tändes och den här filmen finns att beskåda på youtube. Den är filmad av Thomas Crona, en granne och båtkompis.
Ja detta är en sak som jag aldrig kommer att glömma med Hälsö, det årliga grankriget och påskefyren. Det var så roligt att varje år gå upp till fyren och stå där och vänta på att vår skulle tändas samtidigt som man kollade ut över alla andra öar för att se vilka som tände tidigare än oss. Det tråkigaste var väl att grankriget kunde gå lite väl överstyr ibland. Sedan var ju det också att vi bodde precis vid skolan så varje gång det var dags för fyr så var det ju full fart utanför vårat hus. Annars är det en rolig tradition =)
Stämningen var på topp och barnen for omkring som häxor och troll. I väster kunde man skymta några röda strålar från den försvinnande solen. Allt var upplagt för en riktig, traditionell påskefyr. Barnen hade anlagt en narrefyr, men den narrade nog inte så många, verkade det som, men det hör liksom till. Försöka duger. Trots att det var livligt, var det mer spänning och förväntan i luften av en positiv art än vad man är van vid från påskfirandet på andra ställen.
Under tiden bidar den riktiga fyren sin tid, vilket blev lite för lång väntan för oss, vanliga dödliga. Väl hemma kunde vi konstatera att fyren på Björkö vara tänd, så kanske, kanske, hade narrefyren ändå haft effekt. Hälsös fyr tändes sist av alla och visst står den ståtlig mot natthimlen.
En hel del Hälsöbor höll dock ut till elden tändes och den här filmen finns att beskåda på youtube. Den är filmad av Thomas Crona, en granne och båtkompis.
Inlägg
Ja detta är en sak som jag aldrig kommer att glömma med Hälsö, det årliga grankriget och påskefyren. Det var så roligt att varje år gå upp till fyren och stå där och vänta på att vår skulle tändas samtidigt som man kollade ut över alla andra öar för att se vilka som tände tidigare än oss. Det tråkigaste var väl att grankriget kunde gå lite väl överstyr ibland. Sedan var ju det också att vi bodde precis vid skolan så varje gång det var dags för fyr så var det ju full fart utanför vårat hus. Annars är det en rolig tradition =)
SvaraRadera