Torra land, eller inte

Efter en del vånda åkte lillbåten upp i dag. Jag hade egentligen tänkt att ge hummern en match till, men veckans storm, följt av osedvanligt kallt och blött väder, avgjorde saken. I går tog jag det för lungt på förmiddagen, med ordentlig tidningsläsning ach slappande. Jag såg att båtgrannen höll på med sin båt och hade planerat att göra samma sak - om en stund. En kopp kaffe till bara...

Då öppnade sig himlen och vår herre grät strida strömmar över oss dårar. Det blev inget med det hela. Jag var ute en liten stund, i full mundering, för att ta hand om takpanneskärvor, efter takpannor som blåst ner. Inte från taket, utan från ett plank, där jag dumt nog inte spikat teglet. Så i morse, utrustad med långkallsonger, mina nya stövlar och en vilja av stål, gav jag mig ut. Först stillade jag samvetet, genom att konstatera hur mycket det hade regnat.

Det hade krävts snorkel och våtdräkt för att ta upp lillbåten

Efterom länspumpen slutade fungera mitt i sommaren, efter sin omilda behandling i vintras, visste jag vad som väntade i lillbåten. Låt mig uttrycka det så här: man kommer inte långt med ett öskar. Men innan det var dags för det gjorde jag i ordning båttrailern och drog ner den till hamnen för hand. Därefter körde jag ner "traktorn". Det är enklast så, när inte båten står på, för det är rätt smalt och krokigt så man måste koppla loss för att komma runt hörnen. När det var kopplat och klart var det dags att ösa lillbåten.

Minst 300 l att ösa. Gick rätt bra med en rejäl murarhink.

Nu började det dra ihop sig. Motorn har blivit lite svårstartad och det hade ju varit grannt om den inte startade, men det gjorde den. Till nästa år blir det nya tändstift, som jag har förstått behöver bytas ofta på Hondas fyrtaktare. Efter en kort varmkörning tog jag kortaste (sjö)vägen över till hamnen, där jag konstaterade att en annan båt hunnit före och jag försökte lägga mig med stäven mot vinden. Det blåste en del och jag drev mot en snipa så jag fick dra på lite. Då, just då, stannade motorn. Jag fick kasta mig fram, fick tag i en åra och kunde bära av och började paddla mig fri. Det var inte lätt. Så fort stäven gick över vindögat vände lillbåten tvärt och jag drev åter ner mot de förtöjda båtarna. Efter en del slit kom jag fri från båtarna och gav mig på ett startförsök. Inte ett liv. Ingenting! Bara att paddla på och efter en stund som kändes som en evighet kunde jag hoppa i land på den lilla förtöjningsbryggan vid rampen, rejält andfådd. Väl förtöjd prövade jag åter att starta. Samma resultat, men nu skulle den upp under alla omständigheter. Jag hämtade bilen och backade ner ekipaget på rampen. Efter lite pyssel och bistånd av de som precis tagit upp, var lillbåten säkert bärgad på trailern.

Lättare sagt än gjort

Hem med lillbåten och efter lite trixande fick jag, med kära L:s hjälp, lillbåten där jag ville ha den. När lillbåten väl var på plats släppte anspänningen litet och de grå verkade erinra sig något om att växelreglaget ska vara i neutralläge för att det ska gå att starta motorn. Pinsamt. Den startade direkt och jag kunde sötvattenköra motorns kylsystem.

Efter alla upplevelser och ansträngning såg jag fram emot en fika och eftersom några vänner just då tittade förbi verkade det som en vältajmad idé. Sålunda förfriskad med kaffe och kaka, lite djupandning, lite trevligt umgänge, var det dags för resten. Fram med högtryckstvätten. Det var en hel del skaldjur här och där. Faktiskt tror jag att det var fler kg skaldjur än vad vi fick under hummerfisket. Även innuti båten var det rejält smutsigt, så det tog en stund och jag fick ösa båten flera gånger. Nu står lillbåtenpå land och jag kan hänga undan issågen för i år. Oljebyte och täckning återstår, men det får vänta tills det blir en torr och fin dag.

Räddad undan packisen?