Bryderi och broderi

Idag har vi två bilar. Lillbilen är en miljöbil som tar oss till och från jobbet. Den större bilen, som har dragkrok, har tjänstgjort som "traktor" de senaste sex åren och varit guld värd under alla stora projekt. Nu när det bara är småprojekt kvar så skulle vi klara oss utmärkt med bara en, lite mindre bil. Det skulle underlätta, dels med en nyare, dels med endast en bil, att äga och sköta.

Fyra krav är uppställda: dragkrok, automatväxel, motor/kupévärmare av bränsletyp samt miljöbil. Dragkroken behövs, eftersom vi har släpkärra och lillbåten ska ju också upp och i med jämna mellanrum. Motorvärmare vill vi ha, efter två kalla vintrar på färjan. Automatlådan för trafiksäkerhetens och komfortens skull. Miljökravet är väl självklart idag.

Det visade sig bli rätt så få bilar som uppfyller dessa fyra krav och veckan har ägnats åt att besöka ganska många återförsäljare av olika bilfabrikat, bara för att konstarera att det inte höll hela vägen. Det visade sig också att man är hårt drabbad av tsunamin i Japan. Japan är värdsledande på tilllverkning av automatlådor och även väldigt mycket elektronik tillverkas där. En bilhandlare kunde inte överhuvudtaget lova ett leveransdatum och då känns det rätt meningslöst att beställa. Resultatet har blivit sena kvällar och stor frustration över att inte komma framåt.

Nu stundar snart helg, med mors dag. Trevligt, i och för sig, men på lördag är det städdag i hamnen, så där "rök" den helgen kan man säga och jag både vill och måste se till att få något gjort i boden, nu när det projektet har startat. Det får bli en timme då och då. Inte lär jag komma hem tidigare i morgon heller. Vi har minst tre lite längre ärenden att utföra på vägen hem. Bland annat ska vi köpa färg åt en granne som köpt en träbåt. En eksnipa på nästan tio meter, som ska renskrapas och behandlas från grunden. Genom husbygget har man ju en del kontakter och bra rabatter och därför erbjöd jag mig att skaffa färgen åt honom. Det ärendet gör jag gärna, då det är en riktigt trevlig granne. Sa jag att han snart är pensionär, grannen?

Häromdagen passade vi på att hälsa på lillbettan och Hedvig. Det kändes som hon börjar känna igen oss. I varje fall log hon stort mot oss och vi hade en trevlig liten stund, innan vi fortsatte färden hem. Vid besöket fick vi ett litet minne från Hedvigs dop, som skedde annandag påsk.

Tackkort från Hedvig och hennes mamma och pappa