Skyfall

Man kunde i dagens GP läsa att det regnat så generöst under det senaste dygnet att det ingen annan stans regnat lika mycket. Hela 42 mm. Detta hade orsakat en del larm till räddningsstjänsten och vissa trafikproblem. I vår regnmätare uppmätte jag 48 mm. Till skillnad från fastlandet så har vi på Hälsö inga brunnar för dagvatten, ändå blir det inga problem med översvämningar. Vattnet rinner helt enkelt ner i havet och om det inte är i kombination med extremt högt vatten, så är det aldrig något problem med skyfall av detta slag.

Februari 2008, västlig storm och regn. Högsta vattenståndet på mycket länge,

ungefär + 150 cm. Bryggan och vägen runt långa viga står under vatten. I det gula

huset har man ritsat vattenståndet i källaren vid översvämningar genom åren.
Bara ett streck var högre.        

Högsta vattenståndet som uppmätts på västkusten var under januaristormen 2005, dvs stormen Gudrun, då man vid Ringhals uppmätte + 164 cm. Regnet som föll under gårdagen påverkade inte vattenståndet alls.

Sommarbak

Idag var det inte läge för trädgårdsjobb. Regnet strilar saktmodigt utanför och verkar outsinligt. Kära L vet alltid på råd. Hon satte igång med ett skorpbak. En av favoriterna på sommaren är "Berits sommarskorpor". Receptet finns på www.ica.se och jag kan vittna om att de är goda. Kära L har ett förflutet som produktutvecklare inom livsmedelsindustrin och just nu pågår det utvecklingsförsök med receptet. Det lär bli två varianter: en med kardemumma och en med lavendel från vår trädgård. En partisk rapport kommer efter avsmakningen.

Ny fas

Det har varit slitsamt att arbeta med gropen i den hetta som varit och jag har i regel bara hållit på någon timme i taget. Möjligen har barnbarnet också haft ett visst inflytande på farfars aktiviteter. Idag var det riktigt skönt, i det lätta duggregnet, vilket innebar att jag kunde arbeta undan. Det blev till och med ett bad, för att bli av med sand och jord som letar sig in överallt. Klar är jag inte, men nu har jag kommit såpass långt i stenbrottet att det var dags att handla lite saker. Markduk, virke till odlingslådan och Träbitt att måla den med stod på listan. Det blev första turen till Göteborg sedan 3 juli.

Editors cut

Idag har jag lagt till lite extra information i Stellas loggbok och det roligaste, laddat upp mängder med bilder och bildtexter. Har du inte kollat loggboken tidigare så finns det en hel del att läsa, men även den som redan har följt Stellas seglats har mycket att läsa och titta på.

http://stellaslogg.blogspot.com/

Långsamt, men framåt

Trädgårdsanläggning i sommarvärme, inte det roligaste och ganska slitsamt. Ovanför örtagården är det ett långsmalt trädäck, som dels terrasserar tomten, dels mjukar upp rumsindelningen i trädgården. Trädäcket ska associera till en brygga och under trädäcket är det en kallmurad mur av sprängsten. Det jag gör nu är att bereda marken ovanför däcket för den lite större odlingsbädden som ska bygas i trä där. Och det är där det slitsamma arbetet äger rum. partiet är fullt av betongskärvor från det gamla taket och sprängsten. I detta har det grott mängder av ogräs. Det ska gå!

Tufft, tröttsamt, tråkigt

Under tiden som jag varit sysselsatt med detta har kära L slitit med ogräset, som fick fritt fram under seglatsen. Nu har vi en trädgård igen. Kvällsdoppet i dag gjorde särskilt gott. Skulle inte förvåna mig om vi anser oss ha tid med lite makrillfiske snart.

Ogrässkörden

Örtagården har försett oss med en hel del, ett bra tag nu. Ungefär en tredjedel av potatisen är uppgrävd och uppäten, men mangolden frodas fortfarande. Sockerärtorna verkar komma igen med nya skidor och bondbönorna är på gång. När vi kastade loss på seglatsen hade succhinin blommor och när vi kom hem, knappt tre veckor senare, hade vi två jättelika "gurkor", som kära L förvandlade till Mousaka. Nu ska det bli spännande att se om det blir slanggurkor där det blommar nu, eller om det blir vanliga gurkor. Sötfänkålen blev tyvärr uppäten av några kryp, så den har gått i komposten. Annars fungerar det bra och några sniglar har vi knappt.

Fint besök

Idag var vi inställda på ett slitigt arbete i trädgården, som vuxit igen rejält under seglatsen. När det var som varmast och arbetet blev tungt tittade det in en seglande släkting från Klädesholmen. Som på beställning. Det blev en del berättelser om "de gamle". Spännande historier om fisket förr, på bankarna och borta på New Foundland, dit en del i släkten dristade sig. Dottern och svärsonen dök också upp och vi grillade lite, umgicks och hade allmänt trevligt tillsammans. Vi ville gärna avrunda kvällen med att visa vår släkting vår slinga runt ön, som alltid uppskattas av besökare. Rätt utanför huset ligger den gamla fiskehamnen, Kwia, där de två varven också en gång fanns. Där låg nu en värdskändis och guppade. Segelbåten "Northen Light" var den första svenska segelbåten som seglade till antarktis, där seglarna Rolf Bjelke och Deborah Shapiro lät sin båt frysa fast över vintern, trots ett allvarligt motorhaveri. I 16 månader levde där, helt självförsörjande och långa tider helt isolerade av häftiga vinterstormar. Senare kom det även ett trevligt reportage i DN som du kan läsa här.

S/Y Northern Light i Kwia

Hälsö huvud sett från Burö backe, i början på "slingan"

Den lummiga västra delen av "slingan"

Styrbjörn

Läste precis i GP på nätet om den hundra år gamla ångbogseraren Styrbjörn. När vi för ett par dagar sedan låg i Mollösunnd med Stella hördes ett envist tjutande från en ångvissla, så kameran togs fram och jag väntade ut ett tilllfälle. Trodde det var någon av våra skärgårdsbåtar som var i antågande. Då dök Styrbjörn upp.

S/S Styrbjörn på väg till jubileet i Göteborg

Tilläggning med tillbud

När vi var nere vid Stella för att hämta soffan och de tre stolarna, som kära L köpte på Marstrand, blev vi vittne till ett tillbud som kunde slutat illa. En segelbåt var i färd med att lägga till på platsen bredvid vår, som i innehavarens frånvaro hyrs ut till gästbåtar. Gubben vid rodret och tanten längst fram, med en tamp i näven. Ungefätr som man brukar se. Tanten såg lite osäker ut när båten närmade sig bryggan. Mycket förståeligt, eftersom det är en flytbryga och båten saknade stävstege, vilket gör att det blir rätt långt ner till bryggan, från en större båt som detta var. När båten har två meter kvar till bryggan hukar sig tanten lite - och slinter, rätt ner i plurret! Hon har seglarställ på sig, eftersom vädret idag var såväl blåsigt, som blött. Under stället har hon uppenbarligen en flytväst som reagerar i när den hamnar i sjön, för på en millisekund har den blåsts upp och tanten ser ut som en "megazized" michelingubbe. Hon håller krampaktigt i en tamp, som inte sitter fast någon annanstans än i stäven på deras båt. Kära L vill att jag ska hjälpa henne upp på flytbryggan, men det är svårt även för en ung och lätt människa så jag föreslår att den nedtyngda och chockade tanten släpper tampen och simmar till båtens räddnings-/badstege. Hon vägrar dock släppa tampen så när gubben börjar backa far hon med. Kära L har fått tag i änden på tantens tamp under tiden och jag kan förtöja båten. Efter lite trixande med en ny tamp bogseras tanten till aktern på båten. Trots stegen har mycket stora problem att ta sig upp. Både gubben och tanten var närmast utpumpade när hon var i säkerhet.

Soffan och stolarna kom dock hem tryggt och säkert.

Vingars slag

En kollega, under tiden jag arbetade i Flygvapnet i slutet av 80-talet, ansvarde för södra Sveriges optiska luftbevakning. Den utfördes av "Tornsvalor", som från sina torn övervakade luftrummet med hjälp av kikare och rapporterade med telefon vad de såg. Detta var ett komplement till den radarövervakning som också skedde. Naturligtvis talar vi om krigsuppgifter. En av platserna där det fanns ett torn, i det gigantiska torn-nätverket, var Pater Noster, där själva fyren var tornet och ett tjugotal lottor skulle vistas på den minimala ön, göra sina pass uppe i tornet och rapportera flygfarkoster som rörde sig i lufthavet. En uppgift som min kollega hade var att varje år besöka och inspektera samtliga torn, även de långt ute i havsbandet. För detta rekvirerades en helikopter och jag hade en stående inbjudan att följa med. Något jag dessvärre aldrig utnyttjade.

Allt detta är historia idag och den optiska luftbevakningen är närmast anektdotisk nu och fyren har inte längre någon uppgift för sjöfarten. I själva verket höll den på att bli skrot för några år sedan, om inte en räddningsaktion hade ägt rum. Fyren renoverades, bland annat på varv i Göteborg och den passerade Hälsö huvud på sin väg tillbaka till sin plats på Pater Noster, bogserad på en pråm.

Fyren på sin pråm, utanför Öckerö

Ända tills för ett par dagar sedan hade jag bara sett fyrplatsen på håll, då den inte är möjlig att angöra med Stella. När vi gjorde vårt sista stopp på årets långseglats, hos våra vänner på Marstrand, blev vi bjudna på en tur i deras båt ut till fyrplatsen för en fika i solnedången. Det var storslaget. En fantastisk plats och en stor upplevelse. En gång bemannades fyrplatsen av tre tjänstemän, som levde här med sina familjer. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men man går ledigt runt ön på fem minuter och den är minst sagt isolerad. När AGA-fyrarna infördes påbörjades också avfolkningen av fyrplatserna och många står helt öde eller har demonterats. I bästa fall driver vänföreningar olika verksamheter och traderar därmed fyrarnas viktiga historiearv vidare.

På Pater Noster förekommer det en del aktiviteter, bland annat vinprovningar, och restaurang. Man kan även sova över där. Våra vänner berättade att man sökte någon som kunde tänka sig att bo där på vintern, eftersom vattenledningarna tenderade att frysa sönder och behövde viss tillsyn. Man skulle kanske undersöka med arbetsgivaren hur de ställer sig, för det är väl min kompetens de vill ha och inte min kropp? Telia hade utmärkt täckning därute så det skulle kunna gå. Skämt åsido, här är några bilder på en fantastisk miljö och ett stycke svensk skärgårdshistoria.

Den mäktiga fyren

Torr- och sjösättningsutrustningen

Bostäder och källare i förgrunden

Fyrmästarbostaden läar oss vid kvällsfikat

Ingången till trappan

Det karaktäristiska fackverket

<><>

<>

<><>

Spygatter i form av lejonhuvuden avvattnar fyrens tak. Regnet strilar ur munnen på dem. Även en fyr på en avlägsen plats skulle vara vacker för 150 år sedan.

Stellas logg

Under sommaren länkas inläggen från Stellas loggbok till Rösten från Hälsö. De tre senaste inläggen finns länkade under rubriken Stellas loggbok, i högerspalten.

Utsikt över Paternosterskären

Första natthamnen: Skinnbroken, ensamma, magisk kväll

250

Idag passerade jag 250 inlägg. Antar att de flesta besökarna bara läst en bråkdel. Jag har två nyheter på gång, som kanske kommer att locka nya läsare. Dels är det Stellas loggbok, dels Evas kokvrå, som en god vän kommer att förgylla med exakt det ni tror, mattips och relevanta upplevelser. Vi får se, det ska bli spännande.

Vägen som sprängdes

Hörde på radion att sprängning skulle ske fyra gånger idag. Väg 155, Öckeröleden, stängs då av för all trafik. Ingen större poäng med en gräddfil då, inte. Vägbygget kommer att ta tre år. Hur ska detta gå.

Insektsjakt

För någon vecka sedan upptäckte vi att getingar byggt ett bo i simpsen, ovanför entrén. Efter en del överväganden bestämde vi oss för att det skulle bort, men hur? Det satt väldigt högt upp och jag vägrade stå på en stege och slåss med arga getingar. I vårt förra hus fick vi en gång ett getingbo i en ventil. Jag riggade då dammsugaren och den fick göra jobbet. Efter någon timme var getingarna borta, men dammsugaren var skrotfärdig. Som tur var, var den gammal. Så vad göra? Jag testade med vattenslangen och sprutade på boet. Det fungerade rätt bra, såtillvida att boet först mjukades upp, därefter började det "droppa" ner. Getingarna svärmade runt boet, men förstod inte att jag fanns i andra änden av vattenstrålen. Bra taktik således. Fullt av larver trillade ner med resterna av boet. När jag kollade, efter en kvart eller så, hade dock getingarna börjat svärma på platsen och jag insåg att det bara var en tidsfråga tills det satt ett nytt bo på platsen.
Getingarna svärmade om och om igen

På med vattnet igen och en och annan geting trillade våttung ner på farstukvisten och mötte där sitt öde, utan att gå in på detaljer. Dock var det tillräckligt många för att de efter en stund återigen svärmade under simpsen. Nu dök dock ett annat argt bi upp och blandade sig i handlingen. Just det, kära L! Inte är hon rädd får några getingar inte. Hängandes i krokig arm och med en kvast i den andra, mötte de återstående getingarna sin överkvinna. Gud nåde den som bråkar med kära L. Kära L med kvasten

Hönö

Denna veckan ökar kommunens antal boende med 50%. Det är Hönökonferensen som startat. Många hyr något boende, men de flesta bor på de tillfälliga campingplatserna som ordnats. Nu börjar det

Ledig

Idag började den - semestern. Skönt att vara ledig ett tag. Passa på att njuta av värme, sol och bad. Invigde faktiskt semestern med ett dopp när jag kom hem. Vi räknar också med en långtur med Stella, så klart. Från trädgårdsarbetet är vi också lediga, i stort sett. Nu är det mest att hämta ett knippe örter, gräva upp ett stånd potatis eller knipsa några sockerärtor och det är ju inte så jobbigt. Någon gång i veckan blir det lite ogräs som tas bort, eller lite vattning, men vi har en liten bevattningslösning så det är inte heller så jobbigt. Allt är upplagt för att känna sig och vara ledig således. Vi börjar vår semester med ett bröllopp. Vår son gifter sig och det blir ett riktigt småländskt bondbröllop. Därefter får vi se vart vindarna blåser. Har i varje fall laddat med nya sjökort och de sträcker sig längre bort än någonsin tidigare.

Stenpartiet är verkligen fint. Jag tittar på det det första jag gör när jag kommer hem och gärna en stund på morgonen, innan det är dags att åka hemifrån. Växterna har etablerat sig bra nu, efter två, tre år. Kära L har gjort ett bra jobb med det. Jag bjuder på lite mer bilder på stenparti och trädgård här.

Hur ska man se på gräsmattor? En gräsyta, kliniskt ren från andra inslag än den gräsblandning som vi kallar gräs? Eller kan den få ha andra gröna inslag? I vår gräsmatta har vi planterat Tusenskönor och Malvan behövde vi inte plantera. Gräset blir mer levande då, artrikare, så att säga.