Marin upplevelse

En morgon, för några dagar sedan, när vi var på väg till jobbet såg jag att ett par fartyg hade ankrat upp öster om Långesand. Ungefär där som kite-seglarna brukar hålla till. Man såg ankarlanternan på håll och jag blev nyfiken, men kunde inte se vad för sorts fartyg det var i det svaga morgonljuset. När vi var i höjd med Bagglebo såg jag att det var två av marinens fartyg, som sida vid sida låg för ankar, en bit ut från stranden. Jaha, en marin övning i skärgården tänkte jag då. Inte förrän ett par dagar senare klarnade det hela, då pappers-GP skrev om det hela. Trots närheten till u-båtsjakten hade det hela passerat i princip obemärkt. Att jag var bortrest en natt bidrog säkert. Nu har Marinen trappat ner det hela, enligt GP på nätet idag.

Tyvärr liknar den här jakten de som förekom på 80-talet. Det vill säga ett dyrt spektakel, trots att iakttagelsen varit trovärdig, enligt Marinen.

Det hela påminner mig om en "u-båtsjakt" som mitt gamla regemente deltog i, då det begav sig. Ett tjugotal värnpliktiga spanade över Gullmarens inlopp, efter u-båtar som rapporterats i området. De var på plats i flera dagar och fick under tiden regelbunden påfyllning av ved, mat och vatten. Inget särskilt hände. Detta var på vintern. Senare på våren ringde en upprörd dam och krävde att "någon ansvarig" omedelbart skulle infinna sig. Sagt och gjort. Väl där visade det sig att poststället de värnpliktiga hade valt var under en vacker hängpil. I änden på varje kvist som hängde ner var det nu en snidad snopp. Ledan hade lett till lite förströelse under vaktpassen. Nu har vi inga värnpliktiga längre så man får anta att sådant inte längre händer.

Efter regn kommer sol

Dagen började med ett häftigt regn, som visade sig vara ihållande. Endast korta stunder av uppehåll gjorde dagen grå och trist, för att inte säga blöt. Så, någon gång strax efter klockan sju på kvällen, bröt solen igenom i väster. Jag tog några kort i det gyllene ljuset som följde under någon halvtimme.

Regnbåge över Hälsö huvud

Från altanen, mot väster

Signalvägen badar i guld

Hälsö i gyllene skyline

Någon timme senare var det inte mycket ljus kvar, men eftersom jag skulle hämta kära L i Hönö Klova, fick kameran komma med, utifall att.

Det sista ljuset, från Tjolmen

Fotöbron, fångad från piren på Klôva, med "lång" slutartid

Allt är inte guld som glimmar, men det ser det ut som

Något att fira

Idag, för 41 år sedan, blev kära L och jag ett par. Det är lång tid och vi har upplevt väldigt mycket tillsammans - både roliga och tråkiga saker. Det är väl helt i sin ordning och kanske den dynamik som gör att det är spännande att möta dagen tillsammans fortfarande.

Kära L fjäskade lite med mig idag. När barnen ännu bodde hemma var pasta = spagetti med bolognesesås och "raka" pasta saknades aldrig i skafferiet. Sedan de flyttade hemifrån blir det alla möjliga såser och fasoner på pastan, till min stora besvikelse, då jag är en riktig spagettiälskare. Idag blev det raka pasta och riktig sås, riktig parmesan, en brödbit och ett glas rött. En riktig högtidsstund.

Ingen riktig pasta

Under middagen reflekterade vi över varför det blev vi två och fortfarande är det. Jag lyfte fram att jag uppskattat hennes självständighet och att hon varit en enastående mor. Inte så romantiskt kanske, men sant. Kära L menade att min vilja att testa nytt hade berikat hennes liv. Exempelvis hade hon aldrig ätit kinamat, innan vi träffades, inte heller åkt utförsskidor. Att vi bott utomlands hamnade på samma konto. Vi var båda överens om att vår ömsesidiga önskan att ha hus med trädgård också hjälpte till med "klicket".

Grattis på dagen, min kära L

Överraskning

I förra inlägget skrev jag bland annat att det var dags för elektrikern att komma. I går kväll, när vi kom hem, hade Bosse, vår elektriker varit där och gjort klart huvuddelen av jobbet. Min första tanke var att Bosse hade läst bloggen. Jag knallade över till honom för att tacka för hjälpen och frågade om det var så han sett i bloggen att det var klart för elen, men så var det inte. Synd. Det hade varit kul om jag kunde styra och ställa i min lilla värld, via bloggen.