Vinden vände

På färjan, på vägen hem idag, klev jag ur bilen för att få en nypa luft. Det var något i luften - något nytt, en annan luft än tidigare. Underbart, helt enkelt. När vinden vänder, som den gör nu, blir det en stunds lugn och ro. Den känslan, liksom.

Hemma gick jag in och hämtade kameran och gav mig ut på en kort runda. Det var obeskrivligt. Solen värmde, det var vindstilla. En sådan kväll! Det blev en liten pratstund med några "gubbar" och medan vi stod där och språka kom en annan granne förbi, med hela fiskeutrustningen. Vi skojade lite med honom, om tjuvfisket, men han tog lätt på det och försvann bakom sjöbodarna. Jag tittade till honom efter en stund, för att fråga om fisket och bra fångstplatser och han bjöd frikostigt på  bådet det och gamla fiskehistorier. Berikad, gjorde jag kväll. Hoppas han lämnade några öringar åt mig.

Hälsö nedre i kvällssolen

Kollektivtrafik i all ära

Hur kan det komma sig att just trafiken till öarna drabbas, när Veolias bussar inte klarar internkontrollen på måndag morgon. Hur kan Västtrafik stå med armarna i kors och avvakta vad som händer? Hyr in taxi och se till att öborna i varje fall kommer till färjan, där de kanske kan ta en annan buss, eller ännu hellre, samåka med någon de känner. Kostnaden för alla dem som inte kom iväg till jobbet är betydligt större än vad några turer med taxi kostar. Både för samhället och för dem som väntade förgäves på bussarna.

Det är rimligt att Västtrafik sätter ner foten och gör om upphandlingen och ser över sina kriterier i förfrågningsunderlaget. Billigast är inte alltid bäst och Västtrafik är trots allt ansvarig för de upphandlingar man gör.

Idag var jag ingen bra rojalist

Idag blev det sommartid. Något som har ett visst symbolvärde. Något att se fram emot. Ljusare kvällar. Kvällspromenad i lite skönare temperatur.

Sommartid, sa kung Bore och öste på med en isande kuling från väster, följt av en ursinnig blötsnöattack. Mitt redan prövade tålamod fick nog. Jag ställde in beskärningen av fruktträden som jag hade planerat till idag och surade i soffan istället. Kung Bore kan dra åt fanders.

En promenad blev det ändå, fast bara "korta rundan". Det var roligt att se grannen A, pysslande med sin julle, som fått förlängt liv genom köpet i höstas. Jullen har plåtats av mig ett antal gånger tidigare, eftersom den har en sådan personlighet och charm. Nu kan det bli fler bilder, tack vare A. Vill ni läsa om jullen, som numera heter Havanna, så kollar ni på Elsa på Hälsö, där den förekommer.

I hamnens vikar flockas nu allt fler ejdrar. När kommer ungarna? Det är alltid lika kul att titta på dem, när de pipande följer efter honorna, men tråkigt att de granna hannarna samtidigt försvinner ut till havs, som gamla sjömän.

Är det den stora betongejdern i hamnen, som lockar till sig ejdrarna?

Lite längre bort på Varvsvägen ligger ett riktigt fint hus, som genomgick omfattande renoveringar för fyra, fem år sedan. Detta arbete belönades med kommunens byggnadsvårdspris 2007. Samma som vi fick för vårt arbete två år senare. Huset på Varvsvägen fick hyvlade panelbrädor, som husen ofta hade förr. Det målades också, såvitt jag förstår, på gammaldags vis med linoljefärg. När vi skulle bestämma oss för vår fasad övervägde vi detta mycket noga. Jag läste massor om linoljefärger. Om dess unika egenskaper, men också om hur svårt det är att lyckas. Vi valde till slut finsågade bräder och en modern färg. Huset på Varvsvägen har redan rötskador på söderfasaden och jag lider med ägaren, för det är verkligen en berömvärd ambition och en insats för byggnadsvård att göra det merarbetet och ta den merkostnaden som de har gjort. Jag hoppa av hela mitt hjärta att det går bra att rätta till, utan att ge avkall på ambitionen med gammaldags byggteknik och materialval

Efter bara fyra år ruttnar det nya virket

Förutom sommartiden och valet av Juholt som ny socialdemokratisk ledare (sådana småsaker), har den här helgens verkliga stora händelse varit släppet av iPad2. Jag närde visst hopp om en leverans från Singapore, men det visade sig att där släpps den inte ännu på ett tag. Jag gick förbi butiken, på väg hem i fredags, för att sukta lite i skyltfönsterne, men kom inte åt att göra ens det. Jag vet inte vilken längtan som är värst. Troligtvis den efter sommaren ändå är störst.

För att vara först och säker på en ny "padda" får man övernatta

En dag att minnas

Klockan var kvart i åtta när jag slog upp mina blå i morse, till en fantastisk morgon. Man blev verkligen sugen på att komma ut, men jag var också nyfiken på Håkan Juholts linjetal, som direktsändes kl 10. Jag kollade min twitterström samtidigt som jag lyssnade på hans tal. Det fanns en ganska tydlig respekt från många journalister för Juholts talekonst, även om jag själv tyckte att han ibland pratade lite för fort. Vackra ord är dock inte mycket värda, om de inte kan omsättas i handling och det återstår att se om det blir något med. Här ute på öarna lär inte särskilt mycket påverkas av att Socialdemokraterna fått en ny partiledare. Då är det stundande regionvalet i maj av betydligt större betydelse. Ett maktskifte är förväntat, men man vet ju inte med val och kanske, kanske finns det nu en Juholteffekt som (s) kan dra nytta av.

Kära L lät sig inte frestas av (s)-kongressen och linjetalet utan gav sig istället ut på långa rundan. Hemma igen dröjde det inte länge förrän hon var ombytt och ute i trädgården. Lite senare anslöt jag och kunde konstatera att, det var skönt att komma igång med trädgården igen. Trevligt med samarbete och småprat, lite planering och utväxling av idéer. I första hand koncentrerar vi oss nu på den sista delen - fruktträdgården. I anslutning till den ska vi anlägga en kallkompost och vi var rätt så överens om detaljerna. Vi plastade insidan på "trekanten" och kära L har börjat fylla den. Det blir nog zucchini i den första året.

Det är också hög tid att ansa träden. Får se om det blir av i helgen, eller senare i veckan. Jag har tänkt att vara ledig på fredag, eftersom det är öringpremiär. Jag har bara fiskat öring en gång tidigare så det ska bli kul. Lite trädgårdsarbete lär vi väl också hinna med, men hoppas att det blir några grader varmare.

En fin dag

Vi vaknade till en strålande morgonsol idag. Det är ju så man gärna vill att helgen ska börja, eller hur. Kära L hade spetsat in sig på att gå till D.I.P. som lagt ner sin verksamhet och efter tidigare reor hade "loppis" på det sista i lagret. När vi kom dit var kommersen i full gång och många hade sökt sig dit. Lokalen var full av fyndare och de som hittat något att köpa fick ställa sig i en kassakö som började långt ute på hamnplan.

Hade det ändå alltid sett ut så här på lördagarna

Såväl stora som små fyndare var på plats

Kön för att få betal var lång, men väntan väl värd?

Kära L hade spetsat in sig på en stol, som hon spanat in tidigare, men som hon tyckt varit lite för dyr. Gissa om hon slog till! Det blev till att släpa hem två stycken. Så billiga var de.

Halva priset? Köp två!

Det ska bli väldigt spännande att se vad hamnföreningen har för planer för lokalen som D.I.P. nu lämnar.

Annars präglades förmiddagen och en bit in på eftermiddagen av spänning och väntan samt lite städning och matlagning. Våra barn med sina familjer var väntade. Inte ofta vi ses alla på en gång, sedan sonen flyttade till Norge. Gammelmorfar Atle och hans Anita var också med. Anita fann sig snabbt tillrätta i köket och hjälpte till med den äran, så att vi kunde passa på att njuta och umgås med de tre små.

Efter lunchen blev det lek. Här är det Atle som är spjuver

Och här är våra barn och barnbarn. Andreas, med sönerna Axel och Atle, samt Josefin med dottern Hedvig. Atle har parkerat sig hos sin faster.

Till sist några bilder från glasverandan, eftersom det var sådant fint ljus idag. Våra engelska pelargoner står sig fint, som tur är. Våra Mårbackor har nämligen inte klarat vintern så bra, ser det ut som. Vi får väl se, men det blir säkert till att komplettera med nya och tänka ut ett bättre ställe att vinterföravara dem i fortsättningen.

Klart för drabbning

Engelska pelargoner i koppargrytan

Visst ser de fina ut?

Ljuset i prismorna

Till sist - sätt klockan på mitt i natten och gå ut och kolla fullmånen. Det tar 18 år innan du ser en sådan igen.

Stort och smått

Det första jag lade märke till när vi kom till Öckerö var alla flaggorna. Som på valborg eller midsommar. Öckeröborna har uppenbarligen uppskattat kronprinsessans besök. Hemma på Hälsö syntes dock inga spår av någon "flaggdag". Det kanske bara var för att kronprinsessan skulle känna sig välkommen, när hon åkte från färgan till hembygdsgården. För färja, det får alla ta för att komma hit.

Vårt kommunalråd och den tidigare Hälsöbon, Arne Lernhag höll ett tal och jag får väl fråga honom vid tillfälle om budskapet i talet. Man kan tycka vad som helst om ett sådant här besök, men vikten av uppmärksamheten som det skapat är märkbar. Både i papperstidningen och i webbtidningen har GP gjort reportage om händelsen och troligtvis kommer det inslag på TV. Jag vet inte om det varit något reportage i radio, men i nyhetsflasharna har det nämnts. Naturligtvis är det både bra och roligt för Öckerö kommun med den uppmärksamheten.

Du kan läsa mer om besöket på följande webbplatser:

Öckerö kommun
Göteborgsposten har ett reportage och ett bildspel

I Radiio P4 Göteborg kunde vi lsssna på det här:



Och på bloggar hittade jag

Jenny M

Hembygd

I morgon får hembygdsföreningen på Öckerö fint besök. Det är kronprinsessan som gör ett besök. Hon kommer att bli mottagen av ordföranden, klädd i folkdräkt. Här har spekulerats i hur den kan ta sig ut. Fiskarställ kanske?

Uppdatering: här hittar du ett reportage och ett bildreportage från GP

Äntligen vår!

Idag gick färden äntligen till Stella på Fotö igen. Sedan ett tag har vi avvaktat vårens ankomst för att montera av vår nya sprayhood, eftersom vi reklamerat den. Det är stropparna på båda sidor, som spänner upp sprayhooden akterut, som gått sönder. Och det efter bara några veckors sammanlagd segling, även om den är använd två säsonger. Helt klart undermånligt och kappellmakarnen får åtgärda detta. Under tiden har jag lagt en lättpresenning över fallbänken för att skydda winchar, skot och ruffnedgång.

Kära L och jag hade sällskap dit av trevliga vänner och efteråt blev det en promenad på sydöstra Hönö, med picnic på medhavd fika som belöning. Även om man kände i luften att det var vår så var det inte så varmt. Mest för diset som hängde i luften. Vi gjorde även en sväng till Hönö klôva för att titta på ett nytt hus i hamnen. Senare, när vi var tillbaka på Hälsö, bröt solen igenom och det blev riktigt skönt. Nu längtar jag lite efter att få komma igång i trädgården. Kanske inte så mycket efter ogräsbekämpning, som efter att få göra klart fruktträdgården som vi började på i höstas. "Trekanten" jag snickrade till i höstas ska fyllas med jord och något spännande ska planteras däri.

Fotöbron från vår fikaplats. Kallas elakt för "genvägen"

Härliga gråskalor. En av teodoliterna på Fotö sträcker på sig

Här kan man sitta och titta på blänket från Vinga, men inte idag

Dagens skärgårdshus, i huggen granit. 20 Mkr lär det kosta

Solen lyser. Hela Kwia är full av issörja, som strömen fört dit.

Min sjöbodsidyll och favoritmotivet i vårsolen

Japaner, japaner...

I går rapporterade GP att de Japanska ostronen försvunnit från västkusten, till följd av den bistra vintern. Jag beskrev ju detta redan efter förra vintern här på bloggen och har inte kunnat se någon återhämtning. Idag backar man något. Det är lite si och så med de Japanska ostronen, skriver GP idag. Vissa bstånd har klarat sig, med nöd och näppe och tydligen finns det även bestånd på lite djupare vatten, som klarat sig. Totalt är dock ungefär 85% borta, enligt Sven Lovéns center på Tjärnö.

Igår var det semlans dag. På vägen hem passerade jag ett ställe där de säljer Dahls semlor varje dag sedan en tid tillbaka. I regel är de slut när jag passerar, på väg till garaget, men igår hade de naturligtvis bullat upp. Kön var sådär 15 - 20 m och när jag var i höjd med den hörde jag den ena expiditen säga till sin kollega att

- det här är de sista 20 semlorna

Vilket liv det blev i kön! Jag var tvungen att stanna och titta. Det blev bara några få kunder som fick och den dam som stod närmast i tur, när de tog slut, blev skogstokig. De stackars expediterna fick höra både det ena och det andra.

Själv hade jag räknat med en semla, eftersom vi hade ett personalmöte inplanerat, men icke. Så det blev inte en enda semla detta år, på semlans dag. Å andra sidan sparade jag 330 kcal. Alla bäckar små.

Kompisarna i bageriet har mycket att göra i år, de vann ju "tävlingen" Göteborgs godaste semla, som utses av GP varje år. Deras semlor bakas i samma bageri som Cederleufs berömda semlor numera, eftersom de två kedjorna har gått ihop. Här är ett reportage i Radio Göteborg och en intervju med vd Dennis Eriksson.

En egen värld

Idag började vi söndagspromenaden med en tur ut på Trollholmen, som är en holme omedelbart väster om Hälsö. Man tar sig dit över bergen från Västeräng och över en liten spång för att komma till holmen. Vi har bara varit dit någon enstaka gång tidigare, då skyltarna "Privat" fått oss att känna att vi inte borde röra oss där. Eftersom det endast finns sommarstugor på Trollholmen, med sommarvatten, så trodde vi inte att någon skulle störas av vår titt.

På altanen till det sydligaste huset satt ett par och solade i vårsolen och de hälsade oss trevligt och glatt. Agne, som han heter, berättade att hans morfar köpte Trollholmen och att morfadern och hans barn byggde sommarstugorna. I allt finns det fem tomter där. Agne och hans fru hade ärvt huset av Agnes föräldrar och bara ytterligare ett hus hörde till familjen numera. Agne berättade att han tillbringat alla somrar sedan 1947 här ute och det såg verkligen inte ut som han tänkt sluta med det. En av våra "granngubbar" var förresten barndomsvän från fotbollsplanen och jag har i uppdrag att framföra en hälsning.

Sundet söderut, med spången

Från spången, mot Burösund

NV udden. Kära L letar efter någon? Fotografen, kanske :-)

Is och vatten i flera stråk. Längst ut fritt vatten N om Lindholmen

Den här idyllen ser man från den sydliga udden. Det är c:a en 0,5 NM dit.

Fler har hittat hit och njuter av den tidiga vårsolen

Jag passade på att spana efter fiskeplatser för öringpremiären

Vägen mellan Västeräng och Trollholmen taget från en bit ut på isen

Efter Trollholmen avverkade vi "rundan" och avslutade med en härlig fika i solen.

En milstolpe

Många gånger har jag suttit och skrivit här på bloggen, för att strax därpå undra om det är någon som läser det jag skrivit, eller om det bara försvinner "ut i den digitala rymden". Därför la jag in en räknare för cirka ett år sedan. Den visar hur många unika besökare bloggen har, hur många sidor och vilka som besöks och varifrån besökarna kommer. Under kvällen passerade antal unika sökare 10 000. Det känner jag mig mycket nöjd med. Antagligen är det någon som tycker det är kul att följa livet här på Hälsö.

Vinnarsemlan

Idag gratulerar vi vännerna på Marstrand - Mia och Lennart, för den fina utmärkelsen. Deras konditori har vunnit GP:s årliga tävling om godaste semlan. Som god vän till familjen och Hälsöbo är det dubbelt roligt, eftersom segern delades med Aleks konditori, som har sin bas på Öckerö.

Kolla filmen med de godaste semlorna! Amalia med sitt söta leende är med.