Allt är som vanligt

Har ni också råkat ut för det - man gör något genomtänkt, kanske köper en viss typ av bil eller kläder. Kanske ett visst resmål eller semestrar med en viss avsikt och innehåll. Och så upptäcker man att alla andra gör likadant! Inte är vi särskilt unika, egentligen. Vi är flocksdjur, fast vi kanske inte alltid är så medvetna om det. Den senste trenden bland män över 40 är tydligen att gå ner i vikt. Och vad sysslar jag med? Går ner i vikt, naturligtvis. Från lönnfet till glödhet på 60 dagar av Jonas Leijonhufvud är tydligen den bok som får stå för syndromet, enligt GP:s Två dagar, denna helgen. Man kan läsa ett urval av boken här: http://www.provlas.se/bli-en-ny-man/

Vårdcentraler får betyg

En undersökning av Hallands och Västra Götalandsregionens vårdcentraler har gjorts, med fokus på hur nöjda deras kunder är. Man har slumpat fram ett antal patienter, som man har frågat om bland annat tillgänglighet, bemötande, förtroende med flera. Hönö och Öckerö vårdcentraler är båda redovisade och platsar in strax under 600 poäng, av 700 möjliga. Vad det innebär i placering är svårt att säga något om, då inte hela listan är med, vad jag kan avgöra. Resultatet säger naturligtvis en del, men långt ifrån allt. Bland annat ska vårdcentralerna vara anslutna till ett IT-stöd för samordnad vårdplanering med kommunens och sjukhusens hälso- och sjukvård. Det är långt ifrån alla privata vårdgivare som är det och även om man anslutit sig, är kompetensen och disciplinen att använda IT-stödet bristfällig på många håll. Detta har stor påverkan på patientsäkerheten i den så kallade vårdkedjan. En artikel om undersökningen finns på GP och här kan du se vilket betyg våra vårdcentraler i kommunen fick. Du kan även kolla din egen kommun om du går in på http://www.indikator.org/publik/default.aspx

Förändringar

När vi kom hem igår var det fortfarande ljust. Visserligen är det märkbart längre dagar, men den största förklaringen var nog helt enkelt att vi tog ledigt någon timme på eftermiddagen. När vi körde runt hamnplan i Kwia såg jag hur isflaken for förbi Hälsö huvud med en hiskelig fart. Visserligen sätter det ofta en nordgående ström i sundet mellan Hälsö och Björkö och vid huvudet, där det är som smalast, står segelbåtar ofta och stångar mot strömmen och den karaktäristiska toppiga sjön, som uppstår när strömmen möter vinden. Men det här! Isflaken for fram som i en brusande vårflod. Jag funderade på att gå ner och ta en liten videosnutt på den framrusande isälven, men så fort jag satte foten utanför den varma goa bilen ändrade jag mig. Det var i det närmaste outhärdligt kallt i vinden. Hela kvällen hörde jag hur vinden brakade in från söder, men när mörkret lade sig tänkte jag inte mer på det. I morse kom överraskningen: alla fönster mot söder hade "bytts ut" mot frostat glas och man kunde inte se ut genom dem. Gatorna var belagda med is och de få som rörde sig ute höll krampaktigt i staketet, när de försiktigt tog sig fram.

Nej, det är inte badrummet, utan glasverandan

Vilken skillnad på sydligare breddgraders scirocco, som ochså är fuktig, och den här iskalla, fuktiga vinden. Vad heter en sådan vind? Isbarken som bildades var flera millimeter tjock och en grannfru som var ute för att skrapa vindrutan på sin bil klarade inte av det, utan fick be sin man och han behövde en god stund för att få det gjort.

Inte precis en tunn film

Även om den isande vinden höll mig inomhus så tror jag att detta omslag i vädret beror på att våren är här, för visst är den. Tyvärr hindrade väglaget mig från att åka en planerad tur till Stella, för den risken tycker jag är onödig att ta. Det får bli i morgon istället. Jag ska dit för att demontera sprayhooden som behöver repareras i spännena på sidorna. Jag har talat med kappellmakaren om det och eftersom den bara använts i två säsonger, knappt, så får man nog anse att han gjort ett bristfälligt jobb. Vi får se om det blir i morgon, eller en eftermiddag, nu när det är ljust såpass länge. Det är bara fyra veckor kvar till sommartiden, tänk vad roligt!

GP har också uppmärksammat halkan här och här.

Söndagsblogg

Den sista tiden har jag bara bloggat sporadiskt, mest på helgerna. Orsaken skrev jag om förra veckan, men det beror också på att jag inte kommer ut så mycket, inte träffar några Hälsöbor och då blir det lite knalt med inspirationen, när det gäller det lokala livet. Det är ju det livet som står i fokus i den här bloggen. Jag tror nog att det löser sig rätt snart, för nu kommer våren!

Idag var GP extra läsvärd. Dels var vårt barnbarn Hedvig på bild i sin "Födda"-annons, dels var det ett reportage om Rolf Bjelke och Deborah Shapiro, som ligger med sin båt Northen Light i Kwia. Tyvärr finns inte någon av dem digitalt i tidningen, men ett kort på Hedvig kan jag bjuda på och Northern Light har jag skrivit om tidigare, här på bloggen.

Hedvig Klara-Fina Seth i GP idag

I går hade vi besök av våra Marstrandsvänner och ett annat par, som också är seglarkompisar. De har varit utan båt ett tag, men nu har de köpt en Moody Eclipse 33 i England. Det ska bli kul att se den segla till sommaren. Marstrandsvännerna har varit här många gånger, men för våra andra vänner var det första gången så det blev lite berättelser om äventyret med renoveringen av Anneborg och därefter frosseri på en trerätters av klass med efterförljande kaffe och tårta, kakor och annat smått och gott. Inget vidare för en "bantare" med andra ord.

Bantningsprojektet rullar annars på rätt så hyfsat. Av de ursprungliga 17 återstår nu 10 kg att ta bort. Osäkert, enligt min lilla "app", om jag kommer att klara detta på utsatt tid. Enligt den behöver jag 13 veckor till och enligt planen skulle det vara klart den 8 maj. Nåja, det får det gärna ta, bara jag når det uppsatta målet och vem vet, det kanske går bättre nu när trerätters och tårta är avklarat. I alla fall passar kläderna bättre nu. Värre blir det väl när jag gått ner fem, sex kg till. Då blir det nog lite krisigt i garderoben.

På rätt väg

Under dagens promenad hade jag glömt att ta med mig kameran, vilket hör till ovanligheterna. När jag kom hem igen var det bara att ge sig ut igen. Med kameran denna gång. Det fina vädret och spännande isformationer gjorde att jag fick ta en extra vända ut. Kära L tog en extravända med stavarna under tiden. Nere vid Kwia insåg jag genast att jag var tvungen att gå ut på den nya isen, för att ta de bilder jag ville. Lite försiktigt trevade jag mig ner på isen och den visade inga tecken på att ge efter. Kanske för att att jag lättat lite? Jag vill gärna bjuda på ett litet kollage av is-bilder. På isen låg stora isklumpar som blivit riktiga skulpturer och den låga eftermiddagssolen fick dem att skimra som kristaller. Ett riktigt skådespel.


Ett flygplan?

Kuben

Issmycken

Stolt mot skyn

Solid och gnistrande

Spegel av is

Water - Skyline

När jag var nere i hamnen för att plåta isen såg jag att ganska många stannade till och tog sig en titt på Northern Light. I GP nämndes inte vilken ö seglarparet bodde på och man fick intrycket att de ville ha det så, men härute är det ingen som gör någon stor affär av det och man ser sällan någon vid deras båt. Tydligen fick ändå några upp ögonen, efter reportaget.

Beundrar "Norrsken"

Från hamnplan till Tharir

Den flitige besökaren har kanske noterat att det varit tunt med inlägg senaste veckan? Förklaringen till det är att jag helt enkelt varit fängslad av händelserna i Egypten. Många timmar på twitter och Aljazeera har hållit mig borta från bloggen. Samma besökare har kanske noterat att jag använder sociala medier rätt så frekvent och de har varit de mest effektiva kanalerna för att följa händelserna. Via Aljazeera har man kunnat följa händelsernas utveckling i kontinuerlig direktsändning, direkt från Tharirtorget. Trots att de Egyptiska myndigheterna stängde ner Internet och frejdigt ljög i den statsstyrda televisionen kunde man inte tysta ner de sociala medierna. Bland annat utvecklades blixtsnabbt en teknik som fick namnet speech-to-tweet, som erbjöds mobilanvändarna i Egypten. Man skulle kunna tro att Egypten, där 50 % av befolkningen är yngre än 25 år, skulle vara närvarande på Internet, men så är det inte, med svenska mått mätt. Endast 20 % av befolkningen har tillgång till Internet, medan 90 % av befolkningen har mobiltelefon. Så med hjälp av mobilerna och speech-to-tweet kunde informationsflödet inte stoppas.

En annan faktor för framgången var att det inte fanns någon utpekad ledare. Visserligen fängslades och torterades den regionale Googlechefen Wael Ghonim, som är Googles marknadschef för Mellanöstern och Nordafrika. Trots att han var en av initiativtagarna till den facebooksida som sägs vara en av de utlösande faktorerna till revolutionen, kan man inte säga att han ledde det hela. Han satt ju fängslad i stort sett hela tiden. Detta gjorde myndigheternas försök att stoppa det hela mycket komplicerat. Kraften fanns i massan, inte i någon ledande person. Trots aggresiva försök, bland annat med våldsamt ingripande mot internationella journalister, kunde inte omvärlden hållas utanför. En rätt frustrerad Mubarak ondgjorde sig över främmande staters synpunkter och inblandning, men hela förloppet tog ändå inte mer än cirka 18 dagar från början, den 25 januari, till det totala nederlaget 12 februari, då Mubarak lämnade sin post och sitt land. Under och efter demonstrationerna har Kina begränsat informationen genom att spärra ut ordet Egypten i Internet. I flera länder, bland annat Sudan, Algeriet, Syrien och Iran pågår protester i olika grad, de mest dramatiska hittills tycks vara Iran och även där försöker man spärra ut informationen.

Parallellt med händelserna i Egypten seglade en diskussion upp på hemmaplan, angående hur och om sociala medier har förändrat journalistrollen. Mitt i alltihop manifesterades den diskusionen i en konflikt i lilla Katrineholm, som i twittersfären döptes till #kkgate. Upprinnelsen är ett brev till kommunchefen i Katrineholm, Mattias Jansson, från lokaltidningen Katrineholms-Kuriren, med frågor om hans närvaro i sociala medier. Åtskilliga namnkunniga inom medievärlden gick igång på detta och Joakim Jardenberg har en överskådlig sammanfattning på sin blogg, med bra länkar, så jag utvecklar inte storyn här. Läs gärna Mattias blogg, som jag länkar till bland bloggarna som jag följer.

Så varför denna långa textmassa idag och varför dröjde det med att komma till poängen, som antas komma? Jo, först ville jag ge ett målande exempel på vilken sprängkraft sociala medier har idag.

För några år sedan hade vi i Öckerö ett verktyg för en öppen dialog, medlemmarna, våra politiker och tjänstemännen i kommunen. Kommunen fick ett ekonomiskt stöd för att utveckla en plattform för ökad demokrati och vann ett pris för det arbetet, men för några år sedan skrotades hela plattformen. Så synd att man saknade visioner om hur sociala medier skulle kunna bidra till en ökad öppenhet och transparens.

På webben fördes bland annat livliga duiskussioner inför folkomröstningen om bro - den så kallade brofrågan - och om skolfrågor m m. Det var när man skrotade det diskussionsforumet som jag började fundera på "Rösten från Hälsö" och därav även namnet. Tanken var att det skulle associera till politik och ställningstaganden i det lokala samhället. Visst är det underligt, att Egypten kunde kommunicera med hela världen, men vi här hemma har svårt att samtala med våra förtroendevalda. I varje fall ledde nedmonteringen av diskussionsforumet inte till en ökad transparens. När de flesta människor ännu står främmande inför sociala medier finns en liten klick som faktisk har "kontakter" ända in i regeringen. Jag har flera ministrar och kommunalråd som "vänner", både på facebook och på twitter. Även om de flesta kanske inte fäster så stor vikt vid vad jag säger så är det stundtals en äkta dialog. Vad betyder detta för demokratin? Och vad betyder det om min närvaro inskränker sig till det som lite ironiskt kallas för "prasselmedia"? Är den nya journalistrollen helt enkelt ett deltagande i det offentliga rummet?

Drama på färjan

På väg hem idag fick vi se ett filmteam spela in på färjan. Teamet hade crew-jackor på sig med texten Irene Huss på ryggen. Det är väl krim genre, tror jag, så nu får man vara lite på hugget när man ser det namnet i tablån i framtiden.

Ditt och datt, ganska glatt

Isen ligger på såväl vägar som i vikar. Svårt att promenera och slingan är nästan oframkomlig, vissa avsnitt. Isen är inte längre säker, om den alls varit det i vinter.

Helgen som gick gav oss en kuling som tryckte upp vattnet rejält. Om det var detta högvattnet eller ett tidigare vet jag inte, men svärsonen och hans tvillingbrors brygga har fått sig en körare.

Isen tog skruv

Sedan en dryg vecka har man kunnat se ejdern. Det är väl första vårtecknet. De samlas i stora flockar och har haft det jobbigt med att hitta öppet vatten tidigare, men den saken går lättare för varje dag. Nu ligger isen inte längre i rännan öster om Hälsö huvud och där ser man ofta flockarna.

Gudingen samlas i flockar

Min bror tipsade mig om några filmer som ligger upplagda på youtube och en av dem var riktigt trevlig och filmen var dessutom nytagen. Titta gärna på den. Bara att klicka. Gör som jag: gå in på youtube och sök på Hälsö. Det finns flera sevärda filmer att titta på. Länken leder direkt till den sökning jag gjorde.



En framgångsrik metod

Tydligen börjar det synas lite på mig. Att jag börjat gå ner lite, alltså. Jag får en och annan kommentar och också en och annan fråga: vilken metod använder du? Atkinson, LCHF, Cambridge...

Metod? Jag har ingen metod, men jag vet ju vad det handlar om. Att gå ner i vikt, alltså. Det handlar om att förbränna energi. Mer än man lassar in. Om jag ska ge metoden något namn så får det bli "Kamrersmetoden". Det gäller att ha koll på balansräkningen, helt enkelt. Sedan hjälper det kanske att jag har lite ont i höfter och knän. Det är inte långsökt att det kan förklaras till del med "ryggsäcken" jag har på magen. Motivation, alltså.

Jag har ju ett mål - jag vill väga 68 kg, vilket innebär en viktminskning på 17 kg. Eftersom kroppen består till viss del av vatten så innebär det att en del av det jag ska förbränna helt enkelt är vatten. Jag vet också att jag vill nå målet vid en viss tidpunkt, nämligen i början - mitten av maj. Jag gav mig själv 105 dagar att nå målet. Då börjar vi räkna:

17 kg x det antal kalorier som mina kilon innehåller. Kolla på margarinpaketet. Margarin innehåller i princip fett och vatten i samma proportioner som mina bilringar. På mitt paket står det 7 200 kcal/kg. Multiplicera med 17 (det jag ska minska i vikt) och dividera med 105 (det antal dagar det ska ta). Det blir ungefär 1 400 kcal/dag, som mitt intag ska minskas med. En vuxen man, med stillasittande arbete ska få i sig ungefär 2 800 kcal/dag. Minskar jag med 1 400 kcal blir det alltså lika mycket kvar.

Med den matematiken avklarad gäller det att börja få koll på vad maten innehåller och att jag får i mig lämpliga proportioner av kolhydrater, proteiner och fett. Det blir ett duktigt räknande om man ska ha koll på det. Men det behövs inte. Hjälp finns att få på nätet. Själv har jag använt mig av en gratistjänst som jag kan ha med mig i telefonen. Den heter Shapeupclub och de har också en webbsida. Betalar man den ganska blygsamma kostnaden för medlemskap får man en del bra extrafunktioner, men jag tycker inte att jag behöver det för egen del.

Förenklar räknandet och kostbalansen, direkt i mobilen

En annan fråga jag fått handlar om hur torftigt det blir. Att banta, alltså. Kan man ta sig en wirre eller snaps - tillåter "metoden" det? Javisst, men alkohol är raketbränsle. Då får man dra ner något på övrigt kaloriintag, om man vill hålla tempot. Men eftersom det inte är någon "religion", som exempelvis LowCarb - HiFat, som beskrivs som en rörelse är det bara att fortsätta med sina njutningar. Än så länge går det fint.