Galet

Kära L berättade om en trivial, men intressant händelse i vardagen: hon var nere i Kwia av någon anledning, när hon hörde en grannfru lära sitt barnbarn några ord. Först pekade hon på ett flygplan och sa "titta, flygplan". "Plygplan", upprepade den lilla flickan. Därefter pekade grannfrun på en fiskmås och sa "titta, en gale".

Gale

Barn och barnbarn

Vi pratade vid middagen, kära L och jag, om det handlade om en medveten tradering av ö-mål. För min egen del tror jag inte det. Jag tror att det, för en del ö-bor, är ett helt naturligt språk. Lika långsökt/självklart som att jag inte reflekterar över om jag lär mina barnbarn göteborska eller svenska.

Nyhetstorka?

Jag erkänner. Det har inte varit någon större vits att följa den här bloggen på ett tag. Ska jag vara uppriktig så beror det mest på att jag ville vara lite ledig. Även om några korta inlägg kanske inte kräver så mycket så stafflas det ändå ovanpå allt annat som ska hinnas med och det har varit en del. Mest intensivt, den senaste veckan, har inte varit arbetet med sommarprojektet. Om nu någon trodde det. Nej, två små killar har hälsat på, tillsammans med sina föräldrar. De har i sin tur dragit till sig lite släkt och vänner. Kära L och jag har haft fullt upp. Nu är de på annat håll några dagar och jag tänkte göra ett ryck med sommarprojektet igen, eftersom väderläget ändå inte inbjuder till segling.

I andra och mer seriösa avseenden har det verkligen inte rått någon nyhetstorka. Ni förstår säkert vad jag syftar på och ska inte bidra med några "kloka" tankar eller analyser. Jag vill bara på detta sätt nämna att jag tänkt mycket på det som hänt, känner mycket, särskilt med alla bekanta, som bor i Norge. Men hypotetiskt skulle det kunna ha hänt var som helst. Det får mig att bli extra ödmjuk för det goda livet skänkt mig och jag hoppas att de människor som närts av hat nu fått något att reflektera över.

Nu är det hög tid för det mesta

Flagrant, inte flaggrannt

Idag följde GP upp artikeln om det patriotiska sällskapet som hade synpunkter på stadens flaggning. Dessutom en enkät, där man kan rösta på tre olika aternativ:

Sluta hissa andra flaggor än nationsflaggor.

Inte agera alls.

Anlita någon annan för att hissa flaggor i staden.

För närvarande "leder" det första alternativet och det har fått mig att tänka igenom det jag skrev i går, eller snarare i natt, eftersom jag inte kunde somna utan bara låg och tänkte på eländet och lika gärna kunde skriva av mig ilskan. Enkätresultatet har fått mig att återigen bygga upp en negativ energi, men nu försöker jag skriva av mig innan det är dags för kudden. Den jämförelse jag tänker på är extrem, jag vet. Men ibland kan en ytterlighet hjälpa till att förstå en absurditet. Så här tänker jag:

Sveriges riksdag har tagit ställning till Syrianernas trauma till följd av en holocausliknande förföljese under den händelse som kallas för "seyfo" och som utplånade mellan 75% och 90% av detta folk. Endast c:a 3000 personer bor numera kvar i Turkiet. Resten av de överlevandes ättlingar är spridda i stora delar av världen.

Jag gör den första liknelsen med det romska folket och funderar på om det i Turkiet, i min livstid, kommer att flaggas med en Assyrisk flagga, sida vid sida med den Turkiska. Turkiet har mycket kvar att lära om demokrati och mänskliga rättigheter och deras inträde i EU bör anstå, gärna till de hissar den Assyriska flaggan, som en ursäkt till detta folk. I min stad flaggar vi för romerna, sida vid sida med den svenska flaggan och som sann demokrat kan jag känna mig stolt över detta och det symbolvärde det har.

Den andra liknelsen vill jag göra med det Kurdiska folket, som är en etnisk minoritet i bland annat Turkiet. Där får kurderna inte använda sitt språk och ett eget land är helt uteslutet. De är helt enkelt, ur turkiskt perspektiv, en oangelägenhet som ställer till med en massa elände och kräver en massa rättigheter.

I vårt land har vi också en etnisk grupp - samer - som länge förbjöds använda sitt språk och odla sin kultur. De grymheter som samerna utsattes för av rasforskare, politiker och maktelit är helt i klass med turkiets förtryck av den kurdiska kulturen. Det skulle förvåna mig mycket om jag får se en kurdisk flagga, sida vid sida med den turkiska. I min stad flaggar vi för samerna, sida vid sida med den svenska flaggan och som sann svensk kan jag känna mig stolt över detta och det symbolvärde det har.

Jag har redan bett om ursäkt för jämförelsen och någon kanske upprörs över den. Vänd den känslan innåt och fråga dig en gång till, varför du blir upprörd. Det är sannerligen mer upprörande att vi, i min stad, skulle sluta att ge förtryckta folkgrupper, minoriteter och etniska grupper ett öppet och ärligt stöd och därmed visa vägen för demokratier som ännu har en bit kvar.

Flamma stolt mot dunkla skyar

För 20 år sedan arbetade jag under ett år för FN:s fredsbevarande styrkor på Cypern. Vår uppgift var att upprätthålla vapenstilleståndet, genom att säkerställa status quo. Att vara opartisk i vårt förhållningssätt till parterna var av största vikt. Det gick dock inte att undvika att se det nationella trauma som grekcyprioterna varje dag tvingades genomlida. På den norra bergskedjans sluttning mot söder och grekcyprioterna hade turkarna målat stenar och placerat dem i en gigantisk turkisk flagga, som syntes milsvitt. Bredvid den turkiska flaggan, den nyutropade illegala statens flagga. De var helt omöjliga att missa och stod som en symbol för en nation som öppet visade att man förhandlade inte med någon och såg ner på alla. Men vi skulle förhålla oss opartiska.

Numer är jag utflyttad göteborgare och bor i en skärgårdskommun i Göteborgs norra skärgård. Folket här beskylls ofta för att vara öppet främlingsfientliga och direkt avstötande mot alla främlingar. För att inte tala om motvilliga till förändring. Inget kan vara mer felaktigt. I generation efter generation har skärgårdsfolket fått anpassa sig till svåra tider. Lärt sig vad sann solidaritet betyder, när hela fiskebåtsbesättningar gått i kvav och lämnat familjer utan försörjning. Detta märks konkret på många sätt, bland annat genom frikostiga bidrag vid nationella insamlingar, då vi ofta samlat in mest av alla. Inte heller har mina vänners farhåga infriats, om att vi inte skulle bli accepterade som inflyttade ”tjottar”. Tvärtom har vi överväldigats av den värme och omtanke som våra barnfödda Hälsöbor ibland visat oss.

Under våren har jag vid tre tillfällen kunnat uppleva samma inställning till medmänniskor från lite håll, från mitt arbetsrum vid Gustav Adolfs Torg, i Göteborg. Som göteborgare har jag känt mig stolt över att se hur den samiska och den romska flaggan vajat från paradstång, omgiven av den svenska flaggan. Jag tror mig förstå hur dess folk måste ha känt. Den tredje gången det flaggades hade flaggningen ett annat budskap – ett budskap där kärleken stod i fokus. Det har ett minst lika stort symbolvärde för de personer som innerst inne känner att de älskar en människa av samma kön, som för dem som saknar ett eget land att hissa sin flagga i. Regnbågsflaggan vajade i excess, från alla tänkbara ställen, som en stor bamsekram från staden. För mig betydde det: här ser vi dig och din kärlek – välkommen! Det enda som gjorde mig betryckt var att mycket få, om ens något, företag följde exemplet.

Epilog: i GP 11 juli kunde jag läsa en otrolig historia om Patriotiska studentföreningen. Torsten Persson, som företräder föreningen, visade på et flagrant sätt att han helt missförstått begreppet patriotism. Föreningen har, mot en ersättning, åtagit sig att sköta hissning och halning av officiella flaggor, när stadens personal inte är i tjänst. Uppdraget utgår ifrån Kultur och fritidsnämnden. Trots detta har han vänt sig till Stadsdirektören med synpunkter på avsikten med flaggningarna och benämnt det hela som "ett misslycket experiment".

För Torsten Persson står patriotism för att inga andra flaggor än stadens och nationens får hissas. Det står för nationalism och det är en värdering jag definitivt tar avstånd från. Patriotism står för att hålla nationella värderingar högst. Om detta har Torsten Persson ingen insikt.

Sommarprojektet i full gång

Japp, då var vi äntligen igång. Sommarprojektet går ut på att återställa delar av garaget till vad det en gång var - en sjöbod. Fast numera flyttad till en del av vår tomt som inte har någon kontakt med vattnet. Så det blir ett trädgårdsrum, med sjöbodskänsla, när det hela är klart.

Där fönstret sitter kommer en dubbeldörr att sättas in och i framkanten blir det en liten trappa, upp till det lilla däcket.

Den över hundra år gamla sjöboden kräver en del erfarenhet som jag inte har. Snickaren och vännen Reidar, boende på Fotö, hjälper mig med det hela. Han har, som vanligt, hjälp av sin kollega Hans. Mitt jobb kommer lite senare. Målning och jobbet på insidan.

Proffsen i full gång

Avdelning kuriosa: Reidar berättade att han besökt Hälsö hamn på midsommardagen, för att hälsa på kompisar som var här med sin båt. De åt middag på vår nya nepalesiska restaurang, tillsammans med deras vänner och dessas vänner, som var här på sommarsemester (om jag uppfattade det rätt). De bor i vanliga fall i USA och följer bloggen. För ett tag sedan hade jag med en bild på deras trädgård. Den romantiska, med massor av prästkragar och vallmo, som ni säkert minns. Så sluts en cirkel och vi kan åter konstatera att denna värld är pytteliten. Själv har jag i statistiken sett att bloggen följs i USA och det har glatt mig, men jag har också undrat av vem och varför. Nu vet jag lite mer och jag blir väldigt glad, när jag hör hur det kunnat glädja någon annan.

Bra start

Så kan man lägga 2011 års första semesterdag till handlingarna. Den började med duggregn, men övergick i en solig dag med tryckande värme. En jämn ström med besökare gjorde dagen innehållsrik och berikande. Kvällen avslutades på altanen, efter att ha grillat och ätit nyfångad makrill, efter Pluras recept. Nu har semestern börjat på allvar.

Invasion

Sedan några veckor har vattnen runt ön invaderats av "GAISare", eller makrill, som de heter egentligen. Det märks bland annat av särskilt generösa grannar. Idag ropade Anders i huset bakom vårt och frågade om vi ville ha. Han hade fått 80 stycken. Jag tog sex, filéade och klara. I morgon börjar en helt annan "invasion". A propå Hönökonferensen, som alltså börjar i morgon. När vi körde av färjan idag såg vi en stor skylt med texten "Hönökonferensen inställd". Utgår ifrån att det var önsketänkande. Räkna med kö i morgon om du ska hit. I fjol kom inte ambulansen fram till en person som fick hjärtinfarkt. Trots att det är en religiös konferens så verkar det mer likna ett rent helvete.

Hos oss på Anneborg sänker sig tempot till ett behagligt semestertempo från och med idag.