tisdag 15 maj 2012

Giftfärg är botten

Ett sådant gissel det är! Varje år, när det är dags att köra Stella till Fotö för torrsättning, så är jag orolig för hur jag ska ta mig dit. Segla går ju alltid, men till slut är det ändå maskin som gäller. Ibland gör hon bara ett par knop, till följd av all beväxtning. Särskilt på propelleraxel och propellern. Nu verkar det äntligen finnas en hjälp i nöden inom kort. Göteborgsforskare från universitetet och Chalmers har något på gång, kan man läsa i GP. Hoppas, hoppas, att det godkänns snarast.

torsdag 10 maj 2012

Sommar i antågande

Inget är väl så roligt som den förväntan man har på sommaren. Kanske för att det är så mycket planering och förberedelser förknippade med den: båtar ska iordningsställas, trädgårdsland vårstädas, nya växter dras upp i drivbänkar, för att planteras ut när värmen kommer, cyklarna görs iordning, bilen får sommardäck, grillen tas fram och städas. Ja, ni vet - massor av arbete, men av det roligare slaget, för att vi ser fram emot att få skörda av sommarens härliga tid.

För oss väntar nu troligtvis en Pingst med sonen och hans familj i Norge och studentfirande av kusinbarn, innan den "riktiga" sommaren kommer. Stella är sjösatt, men mycket arbete återstår. Per, som var vår hjälte vid renoveringen av Anneborg, har åtagit sig att göra nya ruffluckor och de är jag väldigt spänd på att få se. Kan bara bli bra. Per gör även möbler och är verkligen en konstnär. Stella får också nya batterier av AGM-typ. Exklusivt, men både säkrare och bättre.

Jag hade redan i höstas bestämt mig för att sjösätta Stella sent och blev därför placerad näst längst in. För ett tag sedan ringde dock hamnkapten och berättade att båten längst in hade sålts och nu ville den nye ägaren i sjön, för att kunna ta hem sin nya båt. Förutom några goa dagar i mars har det varit ganska kallt och blåsigt och jag har dragit mig för vårrustningen. Under Valborghelgen kom jag så igång och med lite hjälp från svärsonen blev det en kickstart. Nu ligger Stella på sin plats, nästan ensam på bryggan. Så kan det gå. Inte alltid det blir som man tänkt.
30 års patina syns inte på glansen.
Hemmavid har trädgårdsrummet nu börjat bli helt klart, med el och belysning. Bosse har även börjat installera spottarna på trädäcket. Bilder kommer när det är färdigt. Lite komplettering av målning ska göras, men det är inte mycket att tala om.

fredag 2 mars 2012

Våren är här!

Nu är våren på inmarsch och det dröjer inte länge förrän båtfolket är i gång med vårarbetet. Det innebär också att man börjar fundera på vart vindarna ska bära i år. Ska det bli Tyskland i år? Hoppas det.

Du som läser bloggen kanske funderar på Hälsö? Hör av dig i så fall.

lördag 28 januari 2012

En liten rättelse

Det känns som jag har tillbringat den här vintern i ett vacuum. I idé, kanske? Ingen inspiration att ta tag i något, samtidigt är det kallt och bistert ute. Vi har hållt näsan över kanten genom att försöka göra lite roliga saker. Exempelvis var vi på ettårskalas för yngsta barnbarnet nyligen och i kväll ska vi få besök av gamla vänner från tiden då vår son var ungefär lika gammal. Det ska bli trevligt. För den festliga inramningens skull har vi varit på Klôva och köpt en fantastisk bit ryggfilé av hälleflundra. Vi åkte dit efter att först varit på GNS (f.d. Jönssons fisk) och konstaterat att de inte hade något som passade oss och därför kom vi dit efter butiken var stängd. Lite förargligt, men det löste sig. Vi knackade på och butiksinnehavaren öppnade efter en liten stund. Efter att vi konstaterat att det vi behövde fanns, kom vi överens om att återkomma idag, lördag. Kassan var redan utstämplad och vi ville inte orsaka en massa merarbete, när hon var så sjysst och öppnade för oss, trots att det var långt efter stängningsdags. Dessutom tror jag att kära L tyckte det var en bra idé att åka till Klôva idag, eftersom det är REA fortfarande. Efter att köpt fisken, parkerades jag på Café Hönökakan.


Där hade man precis gräddat klart dagens bak i den gamla bageomen, så det fick bli en kopp kaffe och pinfärskt bagebrö med ost. Efter en stund dök en Hälsöbo upp. Staffan, som är granne med min bror. Han slog sig ner hos mig, medan hans fru gjorde beställningen. "Du, jag läser ju din blogg", började han. Det visade sig att han och hans bror hade undrat varför jag envisades med att kalla den gamla nedlagda skolan för "lillskolan", när den heter "småskolan". I själva verket var det nog ingen som kallade den för "lillskolan", mer än jag. Jag ursäktade mig med att jag kallar det mesta som är mindre än det det refererar till för "lill-någonting". Exempelvis kallar jag vår styrpulpetare för "lillbåten", för att Stella är större. Peugeoten för "lillbilen" och så vidare. Men jag förstår ju vinken och får försöka hålla mig i skinnet i fortsättningen, när jag skriver om "lillskolan" och kalla den för småskolan istället. Jag nämnde nog inte var Staffan bor - han bor på Lillbacken.