Urgamla traditioner i skärgården

Inte så långt härifrån ligger Kalvsund och på Kalven den vackra Bremerska villan, eller smugglarvillan, som den allmänt kallas för häromkring. Spritsmuggling har långa anor i skärgården och kan väl antas ha gett ett välbehövligt tillskott i hushållskassan under tider då fisket var skralt. Och det är det som bekant  nuförtiden och visst finns det ännu smugglare.

Mellandagslojt

Idag har jag nyttjat möjligheten att arbeta hemifrån. Med lite förberedelser och ett bra bredband är det inget problem. Tvärtom är det ett effektivt sätt att arbeta i perioder då många ändå har semester. En annan fördel, en så strålande vacker dag som denna, är att man kan disponera dagen lite som man vill. Eftersom kära L har ledigt från sitt arbete och det var ett riktigt strålande väder fick det bli en "lunchpromenad".

När vi passerade JANAB, det vill säga varvsområdet, såg vi att grinden var öppen. Eftersom vi aldrig varit inne på varvsområdet tidigare och det är aktuellt i "Utvecklingsplanen för Hälsö hamnar" tog vi oss friheten att ta en liten tjuvtitt på området. På varvets kajplats ligger också s/y Northern Light, som jag skrivit om tidigare. Jag har inte haft möjlighet att fotografera på närmre håll tidigare, men nu tog jag chansen.

Ännu en infrusen vinter för Northern Light, fast kanske inte så dramatisk som tidigare vintrar? I bakgrunden ser man "vår" sjöbod i mitten av de tre.

Deborah och Rolf bor uppenbarligen inte sin båt för tillfället, men kanske någonstans på ön, då jag hört att de gärna vill slå sig ner här. I så fall får vi två namnkunniga seglarpar på ön, då Miriam och Heinz Roegner bor här sedan tidigare.

Promenaden följde idag den så kallade slingan och i norra delen av slingan har man en hänförande utsikt över Nordöarna och vidare norrut mot Marstrand. Jag har ett speciellt ställe, där jag brukar fotografera Källo-Knippla ifrån och så fick det bli även idag.

Källö-Knippla i vintersol

När slingan vänder söderut igen har vi västerhavet till höger och där ser man vårt lilla paradis, Lindholmen, där vi haft natthamn många gånger, innan vi köpte Anneborg. Numera blir det daghamn och bad som lockar dit oss.

Mot väster, vid Korskärra

När vi flyttade hit fick vi åtrknyta bekantskapen med såväl domherrar som sidensvansar, som sedan länge blivit allt mer ovanliga i tätorten. Idag satt en mindre flock sidensvansar i ett träd, när vi passerade.

Hemma igen, blev det varm choklad och en bulle. Det var den lunchpromenaden, det.

En lyx försvinner

Hur många gånger har jag inte förundrats över hur vackert beläget kommunens soptipp ligger. Ni som följt bloggen vet ju hur många resor vi gjort dit under renoveringen av Anneborg. Och varje gång har vi varit tacksamma för att det varit gratis. Nu är dess öde beseglat: den flyttas till en plats nära färjeläget på Pinan och den lär knappast bli avgiftsfri i framtiden, fast det får vi väl se.

Inte så bra motljusbild, men ni förstår säkert bilden

Idag berättar kommunalrådet på lokalnyheterna i radion om flytten.

Känsligt läge

Ni som följer livet på Hälsö genom den här bloggen har säkert noterat hur känslig vår räddningstjänst är. I ett utsatt läge önskar man robusta system, som står emot normala förhållanden. Is och kyla är normalt för vintern och då visar det sig att vår ambulansbåt kanske inte är konstruerad för isförhållanden. Lite tidigt att dra den slutsatsen kanske, men oroväckande att den fick motorhaveri.

Julafton på Hälsö

I morse kunde vi njuta av att sonen och hans familj var här. De har gjort ett stopp, på väg till sitt julfirande i Småland. Tack var detta fick farmor rafsat fram tomtekläder och dela ut klappar till barnarnen. Efteråt blev det en snabb frukost och så for de vidare till sitt.

Alla barn är snälla, i alla fall idag

Senare idag kommer våra gäster och mitt i städningen och julstöket gjorde vi en paus för att gå runt till grannarna och önska God Jul och överlämna en traditionsenlig marsipangris och Mozartlimpa. Kära L fortsatte medd en promenad och jag fotograferade lite och talade med grannar som passerade. Så långt ifrån julstress man kan komma.

Solen skiner och det är vackert som ett vykort, men kallt i vinden

God Jul

Kära L och jag önskar alla vänner en God Jul.

Ingen gjorde fel

Jag har upplevt detta tidigare. Någon avlider. Utredningen visar att ingen har gjort fel, trots att man gjort avsteg från gällande rutiner. Är det inte alltid så?

Idag publiceras ett utlåtande av den analys som gjorts med anledning av Öckerö-olyckan, som kostade lille Max livet och hans familj en outsäglig sorg. Trots att man inte följt gällande rutiner anser Bengt Asplén, som är ansvarig för den utredning som gjorts, att ingen gjorde några direkta fel i samband med olyckan. Trots att man inte efterlevt gällande rutin, att Torslandambulansen kör ut och ställer sig i beredskap på Öckerö, när Öckerö-ambulansen är insatt i transport, utan istället sätts in i en transport som har lägre klassning än prio 1. Antingen är rutinerna felaktigt utformade, eller så har man brutit mot rutinen. I bägge fallen har ett fel gjorts. Om det är ett alvarligt fel borde bedömas utifrån konsekvensen det fick.

Liksom i min tidigare erfarenhet är det här inte fråga om en enskild persons felbedömning. Det är en kombination av flera personers bedömningar och beslut samt olyckliga omständigheter. Som utomstående, utan full insyn, ställer detta vissa frågor: kände läkaren som beställde brådskande transport (med Torslandaambulansen) utan blåljus till omständigheterna? Gjordes några riskbedömningar av situationen, innan Torslandaambulansen sattes in för transporten? Var beslutet att frångå rutinen sanktionerad av någon? På vilken grund? Och vilken relation har den utredande organisationen i förhållande till de utförande? Osökt kommer jag att tänka på Dennis Töllborgs utredning av Polisens internutredningar.

Jag ser fram emot att utredningen blir tillgänglig för var och en.

Vi som valt att bo här ute får ibland kommentarer som att "du har själv valt att bo där, då får du acceptera det här". Visst, vi får stå ut med att vi i vissa avseenden har en lägre servicegrad "ute i skärgården". Men inte måste vi väl acceptera dåliga rutiner eller att man inte följer ingångna avtal och upprättade rutiner?

Fyra ljus

På eftermiddagen var vi bortbjudna på en traditionell fjärde adventsträff. Delar av familjen, som inte ses så ofta, träffas då för att smaka på årets skinkor. Det brukar vara mer än en, i år var det tre. Bland annat en lättrökt, som var väldigt god. Julmust och godis. Trevlig samvaro och en härlig avslutning på helgen.

Hjuvik i vinterskrud

Eldsvåda, men var?

En omfattande brand har härjat på Öckerö varv, beläget på Björnhuvudet på Öckerö. Kommunens största industri går därmed in i det nya året i ett brydsamt läge. I nyheterna på P3 meddelades dessutom att en brand brutit ut på Bergs varv på Hälsö och senare även att den var släckt. Det har inte synts till någon brand från vår glasveranda, där man ser en del av varvsområdet ifrån. Har det brunnit där, har det nog varit en begränsad brand. Inga sirener har hörts, ingen rök har heller synts. Vi lär få reda på det.

Uppdateringar:
Söndag kl 12
Efter att ha chattat med en Hälsöbo, som är bekant med Öckerövarvets ägare har jag fått följande information om läget:

Brandlarmet gick vid 8-tiden i morse och c:a 500 kvm är utbränt. "Det kommer nog ställa till en del. Det var den gamla huvudbyggnaden som brann. Den nya delen som är 2 år gammal är oskadd. Men en gastub som exploderat så hade kanske hela varvet varit borta!"

Söndag kl 21
Under morgonen sände Västnytt uppgifter om brand på Bergs varv, Hälsö.

Grisfabriken

De senaste 15 åren eller så har vi gjort marsipangrisar till jul. Det började när kära L arbetade med produktutveckling på Bakels och fick gå en kurs på Odense marcipan. Vi har även gjort grisar tillsammans med arbetskamrater inför julen. Naturligvis gör vi Mozartkulor och annat smarrigt också, men grisfabriken har liksom blivit benämningen på aktiviteten.

De flesta som aldrig gjort en marsipangris tidigare tycker att det verkar svårt, men det kanske inte är så svårt som man kan tro. Följ de här enkla anvisningarna så ska du se att det blir fina grisar.

Steg 1: forma en något konisk cylinder genom att rulla c:a 250 g marsipan mellan handflatorna tills den blir slät och fin



Steg 2: platta till trynet och gör munnen med en vass kniv. Gör näsborrarna med något spetsigt. Det finns verktyg att köpa, men en vanlig kniv och en grillpinne funkar.



Steg 3: Dags för öronen. Gör först en liten slät kula och rulla den därefter till en korv. Dela den på mitten och gör kulor igen. De bör vara ungefär som en ärta i storlek. Pressa ut den i handen till en liten pannkaka och forma den som ett öra genom att nypa ihop pannkakan i ena sidan. Öva så blir det bra. Gör hål där du ska sätta öronen och tryck ner öronen på plats. Använd något trubbigt att knåda till öronen med så sitter de bättre.

Steg 4: tryck till ett par ögonhålor med tummen och tryck fast grisögon. De finns att köpa i affären och brukar stå bland bageriprylarna. Våra heter Dr Oetker silverkulor. Avsluta trynjobbet med att snitta lite på ovansidan, som på bilden. Det blir snyggt.

Steg 5: Gör skåran i baken med grillpinnen och stick ett hål upptill, för knorren. Gör knorren som du gjorde öronen - först en kula, sedan en korv, som du låter bli spetsig i änden. Peta ner den trubbiga änden i hålet och knåda fast den. Lägg sedan korven i en snygg knorr uppe på grisryggen. Gör även "benen" på sidorna med hjälp av grillpinnen, genom att göra markeringar för fram och bakbenen.

Steg 6: sista momentet är att göra så grisen blir "bajsig" i baken. Värm blockchoklad i vattenbad eller i micron. Doppa grisrumpan i chockladen och skrapa av överflödet mot tallrikskanten. Låt den stå en stund på smörgåspapper. Dags för det röda äpplet, som får bli pricken över i. Enklast om man har röd marsipan, annars kan man färga med karamellfärg. Varför bara grisar? Lillbettan gjorde en kamel.

Vi brukar göra "Mozartlimpor" istället för kulor. Praktiskt att skära av en lagom stor bit. Med barnen kan man göra alla möjliga olika figurer. Det brukar bli lite bläckfiskar, tomtenissar, sköldpaddor m. m. Ännu roligare om man färgar in marsipanen i fler färger.

I vår familj har vi alltid ris à la Malta, med en mandel i, på julbordet. Den som får mandeln får en mandelgåva, som brukar vara en extra fin gris. Prova gärna en skiva av grisen tillsammans med en rökig dryck ;-)

GOD JUL!

Från det ena till det andra

Jag vill ge en eloge till kommunens webbredaktion för att den med ödmjukhet publicerade uppgifterna om hur trygg och säker kommunen är att bo i. Med tanke på lille Max, som så tragiskt avled i samband med en trafikolycka nästan samtidigt, hade det lätt kunnat framstå på ett kränkande sätt för hans familj.

För oss som är trogna läsare av Torslandatidningens ö-sidor, eller besökare i Klôva, har det varit svårt att inte lägga märke till "Hvita villan". Nu har husets innehavare tilldelats årets byggnadsvårdspris av Samhällsbyggnadsnämnden. Fjolårets pristagare gratulerar naturligtvis Roberth Wittenbrandt till det fina priset och passar samtidigt på att önska lycka till med affärsverksamheten.

När vi ändå är inne på buisiness: tråkigt nog för oss Hälsöbor har systrarna som drivit D.I.P beslutat sig för att avveckla sin butik i hamnen. Butiken, med sitt café, har kommit att bli en träffpunkt för många. En väldigt trevlig och mysig sådan. Beslutet speglar dock hur svårt det är att driva affärsverksamet här. Vill du fynda julklappar så passa på när de nu säljer ut sitt lager, med kraftigt nedsatta priser.

Häromdagen hade vi AW, som det så käckt kallas. Det vill säga after work, eller att man umgås en stund med arbetskamrater, efter arbetstid. Vi hade blivit anmodade att ta med en "julklapp". Anledningen var att vi skulle köra det populära julklappsspelet under kvällen. Jag hade turen på min sida och "vann" en låda innehållande kinesiska lyktor, sådana vi såg i mängder i bilder från Tsunamin.

Bättre än fyrverkeri

Hoppas att det inte blåser på nyårsafton, för det skulle vara trevligt att skicka upp de här lyktorna och en kommer att vara för Max.

Är "Julklappsspelet" okänt för dig, eller har du hört det, men vet inte hur man gör? Då kan jag verkligen rekommendera att testa. De senaste tre åren har vi inte köpt klappar av traditionellt snitt utan istället använt spelet, som ett sätt att umgås. Mindre stress, mera ungänge och nöje. Så här kan man göra, men det går ju bra att hitta på egna regler:

Var och en köper 2 julklappar var till ett sammanlagt värde av max 100 kr. Sätt er runt ett bord och ladda med nötter och godis. Lägg alla klapparna i en hög mitt på bordet.

Ta en tärning och slå var sin gång. Den som får högst får börja. Därefter gäller det att slå en 1:a eller en 6:a. Om man slår en 1:a eller en 6:a får man ta en klapp. Fortsätt tills alla klapparna är tagna.

Nu börjar det roliga! Ställ en äggklocka/tidtagare på 10 minuter. Fortsätt att slå tärningen. Den som nu slår en 1:a eller en 6:a får ta utav de andras paket. Är det barn med rekommenderas lite hänsyn.
Avancerade varianter av spelet förekommer. Man kan exempelvis öppna paketen och köra en vända till. Öka spänningen genom att ge kortare tid. Snygga paket uppskattas!

Nu, eller aldrig?

Så var det då dags. Vi hade samlats igen, tre månader senare, för att ta del av en ny informationsgenomgång i kommunhuset.

Inte riktogt lika många som förra gången. Den här gången är vi 35 personer från Hälsö, för att ta del av ett program för utveckling av Hälsö hamnar. Programmförslaget som var ute för samråd fick många synpunkter och ikväll ska vi få höra hur hörsammade vi blivit.

Det bestående intrycket är att alla är positiva till att kommunen vill satsa på Hälsö. Särskilt positivt inställd är man där man inte själv drabbas av att utsikten blir störd. Då är man till och med helt oförstående och tycker det är obegripligt att man kunnat hitta på något så dumt. Nu återstår att se hur nämnden slutgiltligt utformar programmet.

Det är svårt att arbeta med förändringar.

Annat var det förr

Kära L har en bok med gamla flygbilder i, bland andra ett över Hälsö. Bilden är tagen 1930. En sommarbild, ser det ut som. Man kan lätt urskilja hus och stigar. Några vägar fanns knappt och där Postvägen går i dag är det bara berg. Anneborg hade ännu inte fått sina "taklyft" och man ser tydligt vår sjöbod, där lillbåten nu är uppställd för vintern. Inga staket någonstans. Långa viga ser helt annorlunda ut, med ekor på båda sidor. Man ser att flera hus har svinhus och det är en liten bro över till Bastholmen. Ju längre man tittar på bilden, ju mer upptäcker man hur hamnen har utvecklats. Detta har skett med klokskap, med allas möjlighet att påverka och byns bästa för ögonen.

På onsdag ska vi till kommunhuset igen, för att lyssna på kommunens planer för framtiden. Vår känsla av delaktighet har redan fått sig en törn av den märkliga processen som varit hittills. Det är bara att hoppas att de tagit till sig av alla synpunkter som lämnats.

Jul på hamna

För andra året ordnar öns olika föreningar en gemensam fest i hamnen. Mingel med glögg, varmkorv, pröva lyckan i någon av tombolorna, samtidigt som tomteorkestern spelade på dragspel och bas. Mer behövs inte för att skapa gemenskap och trivsel. Kära L hade lyckan med sig och vann två burkar inlagd sill, som någon okänd granne gjort. Vi hade med oss tre marsipangrisar till tombolan, som vi gjorde i dag. Inne i D.I.P var stämningen hög och fullt med glada grannar som mumsade och fyndade. Barnens höjdpunkt kanske var när de fick facklor för att leta efter gömda paket. Vi saknade julgransförsäljningen i år. Hoppas att de återuppptar den nästa år.

Här kommer ett urval bilder i ett litet fotoreportage.

En fin eftermiddag för julmarknad

I partytältet är stämningen på topp, tack vare tomteorkestern och fina vinster

Trivsamt ute och inne

Det sitter fint med en rykande varm glögg. Kära L ser till att jag inte fryser

Mörkret lägger sig över marknadsplatsen. Marshallerna leder vägen över pensionärsbryggan

Tryggare kan ingen vara?

Bloggbesökare har kanske noterat att vi hyr ut en lägenhet på sommaren? Det är en småskalig, oansenlig verksamhet, mest för att det är trevligt. Ska sanningen fram är det mest familjen som utnyttjar den, men någon gång händer det att vi har andra boende i lägenheten. Det var lite läskigt i början. Främmande människor i vårt hus! Jag frågade en granne hur de brukade göra med nycklar och sådant. "Den lägger jag i trappan när vi åker", sa han.
- Men hur kommer de åt nyckeln, undrade jag. "Dörren står alltid öppen, det är hyresgästerna som vill låsa. Vi sticker med segelbåten när semestern börjar".
- Och lämnar huset olåst, frågade jag häpet. "Ja, svarade han undrande, varför skulle vi låsa?

För tredje året har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) givit ut en publikation som heter Öppna jämförelser med jämförelser kring trygghetsbegreppet. När det gäller rädsla för trafikolyckor ligger kommunen lägst i landet. Sedan vi flyttade hit för fem år sedan har det skett tre stycken, som jag känner till, varav den senaste bara för några dagar sedan. Jämförelserna baseras i stort sett på mätbara faktorer som exempelvis antal genomförda riskanalyser, hur mycket pengar räddningstjänsten får etc. Dessa olika indikatorer vägs så samman till några index. Därefter kan Indexen användas för att jämföra kommunerna med varandra. Öckerö framstår då som en av landets tryggaste. Salem, söder om Stockholm är tryggast. Statistiksugna kan ladda ner hela listan från SKL:s webbplats. Den är visuell och överskådlig: grönt är bra, rött är dåligt. Du behöver ha Excel installerat på datorn. Har du inte det kan du ladda ner rapporten istället, som är i pdf-format.

Även GP har uppmärksammat listan i en liten notis.

Saker som händer

Nu är det tredje advent till helgen och då händer det två saker på Hälsö. Dels är det "Jul på hamna", som startade förra året, dels är det glögg i Anneborg för alla grannar på hôvvet. Jul på hamna genomfördes första gången förra året och blev genast en succé. De större föreningarna slog sig samman och ordnade tillsammans med D.I.P en fest på hamnplan. Spelemän, glögg, lotterier och en massa trevliga aktiviteter runt omkring. "Alla" var där, vi minglade och pratade. Undertecknad bar hem två bärkassar med kak- och brödvinster från tombolan. Samtidigt fick de vällovliga ungdomsverksamheterna ett litet tillskott i kassan. Det är väl det som heter win - win. Hem hade vi också med oss en fin gran, som bollklubben sålde. Har ni inget annat för er så är det en trevlig utflykt för hela familjen.

Mycket spännande saker i affären förra året

Glöggen i Anneborg kör vi för tredje året på raken. Första gången var det för att då stod huset klart och många var intresserade av en husesyn. Nu är de nog förhoppningsvis mer intresserade av glöggen.

Het debatt om ambulanser

I kväll sände programmet Debatt ett avsnitt där man tog upp problematiken med ambulanssjukvården som bedrivs på entreprenad i Göteborgsområdet. Du kommer direkt till avsnittet på SVT Play via denna länken. Tidigare har Uppdrag Granskning gjort ett program med liknande innehåll. Även det avsnittet finns tillgängligt på SVT Play.

Eftersom jag vet att en del som följer bloggen inte bor i Sverige kan det vara problem med att se avsnittet. Hoppas det fungerar. Skriv gärna en kommentar om det gick att se.

Debatt

I morgon kväll, det vill säga 7 december, kommer programmet Debatt att ta upp Öckeröolyckan i samband med att ambulanssjukvården diskuteras. Kommunalrådet från Öckerö kommer att delta. Det ska bli mycket intressant att följa den debatten.

För oss som passerar olycksplatsen varje dag är det omöjligt att låta bli att tänka på tragiken runt olyckan. Samtidigt är det viktigt att det som måste göras görs för att få till stånd en logistik och beredskap inom ambulanssjukvården som vi kan känna oss trygga med i framtiden. Så, trots att öborna känner starkt med den drabbade familjen och väldigt många delar deras sorg, så är det rimligtvis nu som de ansvariga är som mest mottagliga för synpunkter och mottagliga för förändringar och denna debatt måste därför ske här och nu. För barnens skull.

Nytt informationsmöte

Tidigare i höst kallade kommunen till ett informationsmöte angående en pågående utvecklingsplan för hamnområdena på Hälsö. Planen har varit ute på samråd och en mängd synpunkter har lämnats. Dessa fick vi chansen att ventilera vid informationsmötet och kommunen lovade att ta hänsyn till synpunkterna och revidera utvecklingsplanen. Vi som var där önskade att kommunen kallade till ett nytt möte för att förklara hur man tagit in våra synpunkter i planen. Mötet bestämdes till "någon gång i november".

Då vi inte inte hade hört något i mitten av november och två veckors varsel kan anses rimligt skrev jag till samhällsbyggnadsnämnden och till ordföranden för att fråga vad som hände i ärendet. Jag fick svar av planarkitekten häromdagen:

Hej Ronald!

Nu har vi bestämt datum för infomötet om programmet för Hälsö hamnar. Mötet blir onsdagen den 15 december klockan 18.00-20.00 i Öckerösalen vån. 3, Kommunhuset.

Jag har idag satt upp en lapp om detta i postrummet på Hälsö. Information kommer även snart att finnas på hemsidan.

Det ska bli spännande att se hur konsulterna, tjänstemännen och inte minst politikerna har tagit till sig synpunkterna från dem de är till för. Jag återkommer med en rapport efter mötet.

Positiva signaler

Det verkar utan tvekan vara så att Öckerö-olyckan fått den uppmärksamhet den förtjänat. Återstår att se vad det blir för resultat av det hela. I allt tumult som uppstått hoppas jag att man behåller värdigheten och låter de drabbade vara.

Strukturer som stöttar

Efter mitt inlägg den 2 december, om den tragiska olyckan på Öckerö, fick jag synpunkter på att jag inte satte fokus på det verkliga problemet - den vårdslösa körningen - som ledde till olyckan, istället för att angripa "räddningstjänsten".

Kritiken visar att jag varit otydlig i min beskrivning, eftesom den lämnat detta tolkningsutrymme. Den visar också hur en person som har annan information än jag också kan dra andra slutsatser. Därför tänker jag utveckla det inlägget. Jag tycker det är angeläget att inte skuldbelägga någon person, utan istället fokusera på de strukturella faktorer som eventuellt kan ha bidragit till vad som hände. Att det också finns människor involverade - och därmed utrymme för "den mänskliga faktorn" - tänker jag inte utveckla.

Om jag tillåts att tala i generella termer så är min uppfattning att räddningstjänsten (och med den inkluderar jag alla institutioner som bidrar i nöd- och katastrofsituationer) gör heroiska insatser som till och med kan sätta den egna säkerheten i andra hand. Inte minst den för oss näraliggande sjöräddningen gör insatser som får en att undra vad som driver dessa fantastiska människor till detta. Detsamma gäller fjällräddningen, den kommunala räddningstjänsten och alla andra "räddningstjänster".

Så där, nu är det sagt och jag kan svårligen vara tydligare.

Olycksplatsen ligger så till att den lågt stående eftermiddagssolen döljs av den bergvägg man kunnat se i de tidningar som haft bilder från olycksplatsen. Vägen är en 70-sträcka och det är god sikt där, även om vägen kröker något, men en lågt stående eftermiddagssol syns inte om man kör söderut. Det är alltså fullt tänkbart att bilföraren kan ha kört långsamt, under fartgränsen, men ändå överraskats av solen, när berget mot väster planade ut så att solen kom över kanten, med en överraskande bländning som resultat. Det får utredningen visa, men jag håller det för fullt möjligt.

Vad i denna situation kan förändras på ett strukturellt sätt? Inte så värst mycket, men man kanske borde överväga poängen med att ha en vägsträcka, på bara några hundra meter, där det är tillåtet att köra i 70 km/tim. Solen står lågt varje dag och vi kan inte spränga bort vartenda berg. Alltså återstår att titta på hur farlig vägsträckan är och eventuellt göra det som går att göra. Ingen vill att detta ska hända igen.

Den långa väntetiden innan ambulanser och helikoptrar var på plats beror, enligt vad som rapporterats i tidningar och beskrivits av kommunalrådet i hans blogg, på att ambulansen i närområdet var inkallad för att utföra sjuktransport och helikoptern var under tankning i Skövde. Öckeröambulansen blev insatt på ett annat larm, när den befann sig i Göteborg, istället för att återvända till Öckerö.

De strukturella förutsättningarna för att få detta att fungera är komplexa och kräver samordning. Eftersom detta är en del av det som jag ägnar min yrkesverksamhet åt har jag en viss inblick i problematiken. Jag ska försöka att ge en komprimerad bild av aktörerna och deras relationer:

Det kommunala åtagandet inom hälso- och sjukvård bedrivs inom det som kallas hemsjukvård, av sjuksköterskor som är anställda av den aktuella kommunen, eller utförs på uppdrag av kommunen. Det kan exempelvis vara bemanningsföretag som bemannar hela eller delar av hemsjukvården. Ansvaret hos kommunen är upp till sjuksköterskenivå och vårdkvaliteten kontrolleras av en medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS). För åtgärder och insatser som kräver läkare finns en ansvarsfördelning mellan Primärvården, som är en del av Västra Götalandsregionen (VGR), och i andra landsting heter det något annat, exempelvis Region Skåne. Sedan några månader är denna verksamhet konkurrensutsatt. Primärvården har ett utpekat patientansvar och i regel en chefsläkare, som ansvarar för patientsäkerheten, på samma sätt som MAS gör det i den kommunala verksamheten. Bägge uppdragen lyder under respektive förvaltningschef och regleras av Socialstyrelsens författningssamling.

När en patient behöver sjukhusvård görs en vårdbegäran av kommunen, varvid patientansvaret överförs till sjukhuset, som då också blir vårdgivare och patientsäkerheten övervakas då av den vårdgivarens chefsläkare. I VGR finns det 49 kommuner och 17 regionsjukhus som ska samordna sina verksamheter kring den här processen, som kallas "vårdkedjan". När en patient är medicinskt färdigbehandlad, ska de tillbaka för vård i sin hemkommun, eller på annat ställe. För att akuta och planerade transporter ska fungera krävs det en logistikapparat. Den sköter SOS Alarm, som också har en medicinskt ansvarig läkare knuten till larmcentralen. I avvaktan på avtransport kan kommunens räddningstjänst utföra åtgärder i väntan på ambulans. Ambulans- och sjuktransporter är sedan några år konkurrensutsatt verksamhet i VGR och bedrivs för närvarande av Falk. Det är alltså i det företaget som personalen i ambulanserna är anställda.

Det är mot denna bakgrund man ska läsa artikeln i GP idag och den kommentar jag fick på mitt inlägg på kommunalrådets blogg: saknar det betydelse att ambulansverksamheten utförs på entreprenad, eller spelar det ingen roll vem som utför uppdraget? Hur kommer det sig att det kan ta 55 minuter, när det borde ta 10, innan ambulansen är på plats? Hur kan det komma sig att 20 avvikelserapporter inte hörsammats?

Jag är inte principiellt emot entreprenader. Jag tycker till och med att de är bra. Men till skillnad från kommunalrådet tycker jag inte de är utbytbara med egenverksamhet, rätt av. Att det "inte pelar någon roll", för uppdraget är detsamma oavsett utförare. Ska det bli framgångsrikt måste man ta hänsyn till att man exempelvis inte har samma insyn i entreprenörens verksamhet, som i en verksamhet som bedrivs i egenregi. Det är troligtvis olika företagskulturer och det kan till och med vara konkurrerande verksamheter, som i Primärvården. Entreprenader är inte ett Alexanderhugg, som i ett slag löser även det svåraste problem. Lösningen måste noga övervägas och alltid anpassas till sin kontext och inte schablonmässigt ses som en lösning, för att exempelvis minska kostnader. I det här fallet, den oerhört komplexa organisations- och ledningsstrukturen, som jag kortfattat försökt beskriva ovan.

De strukturella frågorna blir alltså:

Hur kan det komma sig att 20 avvikelserapporter inte vunnit gehör. Fungerar avvikelsesystemet?

Hur kan det komma sig att det inte finns ambulanser i beredskap för prio 1, innan resurserna sätts in för transporter med lägre prio?

Sker prioriteringen på "rätt" nivå?

Vilka styrmedel finns för att påverka entreprenörens tillgänglighet?

I väntans tider

I går skrev jag om den tragiska olyckan, där en liten gosse miste livet. Idag har tidningen en utvecklad artikel, med lite intervjumaterial. Det är olidligt att tänka på hur föräldrarna har väntat och glatt sig för barnet. Och nu detta. Denna obeskrivliga katastrof.

I ett tidigare inlägg har jag beskrivit öborna som sällsynt rådiga och tåliga. Att livet ute på öarna kräver något annat av människorna här. Det har definitivt ett pris att få leva och bo här, det vet alla. Men denna gången var det ett orimligt och ett allt för högt pris. Hur ska man förhålla sig till att det tog så lång tid för hjälpen att komma? Hjälpen i form av ambulanshelikopter, för annan hjälp var snabbt på plats. Jag kan inte förstå det på annat sätt än att, de resurser som man bedömt vara tillräckliga just denna dag, detta klockslag, inte var det. Helikopter och ambulanser var ute på andra uppdrag, kanske räddade andra liv. Så måste det vara, annars är det verkligen katastrof.

Det var väldigt mycket diskussioner när Säve depå med dess helikopterdivision avvecklades. Den hade genom åren deltagit i många räddningsuppdrag. Men sådana helikoptrar är inte utrustade för intensivvård och hade inte kunnat användas istället. Nej, ska man tillföra resurser så ska det vara för att skapa kompetenta transportresurser, rätt utrustade, med hög tillgänglighet. Inte gamla arméhelikoptrar. Flygtiden från de fyra - fem största regionsjukhusen är knappast mer än 15 - 20 minuter. Från de närmaste rör det sig om halva den tiden. På skadeplatsen kan det krävas ambulans för transport till helikoptern, då den inte alltid kan landa där det behövs. Det tar tid alltså och kommer alltid att göra det. Men fler helikoptrar och en bra samordning av dessa transporteffektiva resurser skulle säkert göra skillnad för oss öbor.

Läs även vad kommunalrådet, Arne Lernhag, skriver i sin blogg.

En annan slags väntan är förväntan. Kära L och jag förlovade oss dagen före julafton för 38 år sedan. Vi hade bestämt det här datumet en tid innan och gick och väntade och väntade. Vi gjorde ingen stor sak av det, det gjorde man inte på den tiden. Det var liksom bara vi, vilket var poängen. När dagen infann sig var vi två på en kinesrestaurang och åt förlovningsmidag. Inga gäster, bara vi. Kameran var med och jag bad den kinesiske servitören ta en bild på oss, vilket han gärna gjorde. Det var en Canon FTQL, en favorit. När han tagit några bilder sträckte han kameran mot mig och sa "det läckel". Läcker den, sa jag och vände och vred på kameran. Lite pinsamt, när kära L började fnissa. Han menade naturligtvis "räcker det?", men det var för sent. Vi tyckte nog ändå att det var en romantisk kväll och det blev giftemål två år senare. En av mina twitterkompisar spelar i en helt annan division. Läs om hans fantastiska berättelse och forstätt sedan att regelbundet läsa hans fantastiska historier.

Tänd ett ljus

Sent ikväll åkte jag till färjan för att hämta sonen som är på visit med sin familj, men varit borta ett par dagar. På vägen till färjan passerar jag Kanndalsvägen, där det hände en olycka för ett par dagar sedan. En bilist blev bländad av den lågt stående solen, kom över på fel sida av vägen och upp på trottoaren på andra sidan vägen. Där blev en mor och hennes barn påkörda. I radio har det rapporterats att bägge var allvarligt skadade, liksom föraren, men jag har inte sett någonting om olyckan i tidningen.

När jag passerade olycksplatsen var där massor med ljus tända och det klack till i hjärtat - något har hänt...

Hemma igen startade jag datorn och kollade i GP. Mycket riktigt: bebisen avled nu i kväll - en sådan fruktansvärd tragik. När jag sitter här och skriver sover mina två barnbarn tryggt på andra våningen. Det är så lätt att känna empati och sorg för den familjen som nu förlorat sitt lilla barn. Måtte de få allt stöd de någonsin kan få. Måtte någon tänka på bilisten, så han får hjälp, för hade det varit jag hade jag inte kunnat bära skulden.

Ett helt samhälle i sorg

Efter att kollat igenom några tidningar hittade jag notiser i DN och i SvD. Även AB har en rad. I GT/Expressen finns en längre text och beskrivning av händelseförloppet.