
Eftersom dottern och svärsonen kommer att ha annat för sig ett tag har vi erbjudit oss att se efter en katt ett tag. Katten med tillbehör kom till oss för några dagar sedan, tillsammans med sin matte och husse. Katten, som går under det något kränkande tilltalet "tjockiskatten" fann sig så småningom väl tillrätta och visade på alla sätt sin uppskattning, när vi gosade med honom. Så länge matte och husse var kvar. När de hade åkt dröjde det inte länge förrän han parkerade vid dörren och arian började. Så jag släppte ut tjockiskatten. Därefter har vi bara kunnat anta att han hänger i närheten, eftersom maten vi ställer ut försvinner. Osäkerheten var stor: skulle vi se honom igen eller skulle han söka sig hemåt?
När vi kom från arbetet idag överraskade vi honom vid matskålen och med lite lock och pock, samt en försåtlig fälla, lyckades vi få in tjockiskatten i huset. Väl där fick han ett skrovmål av favoritmaten och efter det var han lika kelig som vanligt. Efter en njutningsfull stund i soffan längtade han ut igen, men vi känner oss nu rätt säkra på att han kommer tillbaka till matskålarna och kanske, kanske, en stund i soffan då och då.