Vid fyren

På påskaftons kväll gick vi upp till påskefyren, för att dela lite av stämningen. Den reses alltid på Hälsö vale, bakom det gamla vattentornet. Där uppe vimlade det av uppspelta ungar och några föräldrar, som uppenbarligen höll ett vakande öga över det hela. De djärvaste ungarna hade posterat sig uppe på vattentornet, där de höll utkik över de andra öarnas fyrar. Det gäller att ha koll på när de andra tänder sina.
Stämningen var på topp och barnen for omkring som häxor och troll. I väster kunde man skymta några röda strålar från den försvinnande solen. Allt var upplagt för en riktig, traditionell påskefyr. Barnen hade anlagt en narrefyr, men den narrade nog inte så många, verkade det som, men det hör liksom till. Försöka duger. Trots att det var livligt, var det mer spänning och förväntan i luften av en positiv art än vad man är van vid från påskfirandet på andra ställen.
Under tiden bidar den riktiga fyren sin tid, vilket blev lite för lång väntan för oss, vanliga dödliga. Väl hemma kunde vi konstatera att fyren på Björkö vara tänd, så kanske, kanske, hade narrefyren ändå haft effekt. Hälsös fyr tändes sist av alla och visst står den ståtlig mot natthimlen.
En hel del Hälsöbor höll dock ut till elden tändes och den här filmen finns att beskåda på youtube. Den är filmad av Thomas Crona, en granne och båtkompis.

Glad påsk från oss på Hälsö

Traditionell påsk på Hälsö

I morse, när jag körde av färjan, såg jag två män som gjorde sig klara för att gå ut med en eka. Klart man undrade vad de skulle ut och göra så tidigt på morgonen och inte var det något vidare skönt väder heller. Först tänkte jag att de kanske skulle försöka sig på lite hummerfiske. Det har ju inte varit möjligt på ett bra tag. Under dagen var det jobbet som gällde och jag tänkte inte så mycket på gubbarna i ekan. Nu i kväll slog det mig vad som var på gång.

I år firar vi påsken hemma på Hälsö. Första gången vi gjorde det fick uppleva den speciella stämningen som råder här ute i påsketider. Påskbrasorna, som här kallas för påskefyrar, ingår i en kamp mellan öarna, där den största brasan, som brinner längst, innebär ära för hela ön och särskilt för de ungar som släpat bränne till brasan. För att få de andra öarna att tända sina påskefyrar tänder man ibland narrefyrar och på så vis kan få den egna påskefyren att räcka längre än de andras.

Kampen om allt som är brännbart är knivskarp, särskilt den om granarna. På tjugondag Knut är det en febril verksamhet för att ta vara på granarna som öborna slänger ut. Man far omkring med moppar, med en tamp fastknuten i pakethållaren och ett par, tre granar släpandes i denna. Granarna måste sedan gömmas, så att inte de blir konkurrenternas byte. Detta är en argan list som pågår fram till påskafton. Det brukar alltid bli ett antal artiklar i media kring denna urgamla tradition. Förra året slutade det med sjukhusbesök för en yngling.

Vi hoppas också på lite stillsammare traditioner. Jag skulle uppskatta om barnen kom förbi med påskbrev - godis är inköpt.

Glad Påsk från kommunen!

Idag har vi fått vattnet åter. Jag märkte, när jag kom hem från jobbet, att trycket i kranen hade ökat avsevärt. Det tog dock ett tag innan jag förstod varför. Först tänkte jag att det berodde på att jag var hemma ett par timmar tidigare än vanligt och att kanske inte så många andra ännu var hemma och belastade vattennätet. När det en stund senare var lika bra tryck förstod jag och i nättidningen kunde man läsa den goda nyheten. Påsken är räddad.

Snömögel

Nu fick vi en förklaring. När gräset tittade fram under snön igen hade det stora fläckar med något som såg ut som mögel. Ingen av oss har någonsin sett detta förut, men som av en händelse så har GP en artikel där det står om detta och hur det ska behandlas.

Vårtecken

En granne rapporterade häromdagen att han sett ett par fjärilar. Märkligt! Det är inte mer än ett par veckor sedan kampen mot isen, för att rädda lillbåten, pågick och nu är våren här. Snö och is har smält undan väldigt snabbt, men märkligt nog är det inte särskilt blött. Ett annat vårteclen är att kära L sitter med svärdottern och planerar blomstebäddar, tittar och läser på fröpåsar och surfar på odla.nu med stort intresse. Just nu är vi på utflykt till vår son och hans familj, i Norge. Där är det fortfarande massor med snö, men den smälter snabbt. När vi kommer hem hoppas jag kunna ta upp lillbåten för de reparationer jag blir tvungen att göra innan den kan använda igen. Det är också dags att ta sig an Stella, iför sommarens "långresa" till Rügen. Det är iallafall just nu sommarens mål. Dessutom längtaar jag efter att komma igång med sjöbodsprojektet och göra klart i den övre delen av trädgården. Härligt med inspiration, men jobbigt när det blir "måsten". Här ser ni hur det såg ut i höstas, strax innan jag avbröt för vintern.

Säg din mening!

Förra året fattade utbildningsnämnden beslutet att mer än hälften av skolorna i kommunen skulle avveckla några av de lägre årsklasserna. Endast de allra yngsta barnen skulle därmed kunna gå i skola på sin egen ö. Barnen skulle istället färdas från ö till ö, till någon av skolorna på de största öarna. Beslutet fattades på ett underlag som i allt väsentligt utgjorde en utredning om lokalbehovet. Bara detta är anmärkningsvärt - lokalbehovet, inte barnens behov, står i fokus. Efter en remissrunda, där ett stort antal remisslämnare är mycket kritiska till utredningen, fattar så nämden detta beslut. Ett beslut som onekeligen har splittrat kommunen. Det till och med en grupp på Facebook för att rädda skolorna. Det startades även en namninsamling.

I morgon, torsdag kl 18, kan du delta i en manifestation vid kommunhuset. Visa din mening. Öarna behöver sina skolor för barnens och vår framtidstros skull.