Norra sidan

Idag var Lisbeth och jag och hälsade på vår nya granne, Andreas, på hans show room i stan. Vi var erbjudna att få en titt på nästa års kollektion av sport- och fritidskläder och även köpa till outlet pris. Vem kan motstå det? Vi kom hem, glada, med kläder till oss själva och bägge våra barn. Barn och barn; Andreas fyller 35 snart och det kanske blir en present, vem vet.

I slutet av mars kommer kollektionen att säljas ut, om ni är intresserade. Hör av er i kommentarsfältet så får ni mer information när det närmar sig. Mycket bra priser är utlovat. Vill ni veta vad det är för märke så är det bara att klicka på länken i texten. Passa på!

Vi skajpade med Andreas när vi kom och visade vad vi köpt. Lille Atle var i full gång med sina dinosaurier och skulle visa alla han hade. Tänk att alla barn är så facinerade av dinosaurier.

Vinteride

Visst vore det skönt om man kunde stänga in sig, tända en brasa och bara vänta in våren. Men det går ju inte för vi har våra "måsten", eller hur.

Snösvängen har varit igång ordentligt och att ta Volvon låter sig inte göras längre. Snövallarna som skottats upp på Fyrvägen håller norrlandsklass numera. Den får stå och jag får hoppas att den startar när det töat.

Efter ett par timmar vid styrpulpetaren fick det vara bra för idag. Jag kommer inte igenom isen med yxa eftersom hålet vattenfylls och att hugga med en yxa tre, fyra decimeter ner i vatten är meningslöst. Lite bättre gick det med spade, men i morgon ska jag hämta en isborr och Göte kom igår kväll med en gammal issåg (har inte sett en sådan sedan värnplikten). Vi får se hur det går.
Lisbeth var med vid båten idag och vi hade tänkt oss en paus med varm choklad. Många tittade förbi, eller stannade till på söndagspromenaden. En av dessa var Elsa med familj, dvs Andreas och lille Rio. Det blev en trevlig fika hemma hos oss istället. Bror och svägerska anslöt också.

Innan det blev helt mörkt gick jag ner till båten igen för att kolla läget. Det hade fryst på lite och jag rensade upp detta. Det kommer troligtvis att ha frusit igen till imorgon, men det är som det är. Det ser overkligt ut i långa viga, med båtarna som knappt syns i snön.

Ute på fjärden har vinden från NO som regerat de senaste dagarna blåst upp vatten på isen och den ser nu ut som en nyspolad hockyrink. Skulle inte förvåna mig om det dyker upp några skridskoåkare där snart. Nere i hamnen hade det blåst upp några härliga snöfanor mot sjöbodarna. Vilka vackra skulpturer det kan bli. Det är en hel del snö mellan bodarna och det lär dröja innan det blir uppskottat igen.


Jag får ofta frågan om jag inte tycker det är jobbigt med resorna, färjan och pendlandet hit ut. På sommaren är det inte så svårt att förklara. Då kan man exempelvis berätta om frukosten bakom sjöboden och doppet man tog, innan det var dags att åka till jobbet eller makrillen man drog upp till kvällsmackan. Men vad säger man när höststormen viner och mörkret lägger sig? Eller som nu, när istiden verkar vara tillbaka. Då går jag ner i hamnen och tittar västerut, så förstår jag.

Vintersport

Alla grannar på Fyrvägen var ute och skottade idag. Det var riktigt trevligt, eftersom man inte ses lika ofta på vintern som på sommaren. När vi var klara med skottningen dök det upp en trio på skidor. Signalvägen var plötsligt en del av Hälsö runt. Kan tänka mig att det blev varm choklad i mål. Jag får väl se till att ha blåbärssoppan redo nästa gång.

Efter skottningen var det dags att ge sig på ett mindre trevligt uppdrag: projekt rädda styrpulpetaren. Som tämligen ovan skärgårdsbo har vi inte varit med om någon isvinter tidigare och vad isen kan ställa till med. De rutinerade lossade sina skôdfästen, dvs akterförtöjning, så fort första isen la sig. Tyvärr upptäckte jag inte detta förrän det var för sent. Isen fungerar ungefär som en boaorm. Boaormen kramar ju sitt byte allt hårdare vid varje utandning, när kroppen är som smalast, tills ingen plats finns för inandning och bytet kvävs. Isen fungerar likadant Varje gång vattnet stiger högre än tidigare fryser akterfästet fast allt högre upp och drar ner aktern på båten. Motorn är nu fastfrusen i isen och "det värsta" kan handa så jag var tvungen att försöka göra något åt det. Vi får se hur det går.

Snö överallt

Alla som följer väderprognoserna har väl uppfattat att vi inte bara har den längsta snövintern i mannaminne, vi väntar nu på det värsta snövädret sedan 1995, verkar det som. Jag hade tänkt att skotta i kväll, men det får vänta till i morgon. Då ska jag ta några bilder så ni kan se hur det ser ut här på Hälsö. Ni får hålla till godo den här vintriga bilden så länge.

Skurkaktigt

En otrolig händelse har inträffat. Jag vill inte tro att det är sant, men tyvärr, det är precis så illa.

En person med funktionshinder har i princip rånats på hela sin förmögenhet av sin gode man, dennes kollega och överförmyndaren. Alltså: en person i beroendeställning har genom ett förtroendevalt kommunalråd och den utsedde gode mannen blivit fråntagen sin förmögenhet. För att genomföra detta var den gode mannen tvungen att involvera ännu en god man, vilket reser frågor kring hur detta viktiga uppdrag sköts och kontrolleras i Öckerö kommun. Se inslaget i Västnytt.

Nu står tre inblandade personer åtalade för trolöshet. Vi får hoppas att de blir fällade. De lär under alla omständigheter ha förbrukat allt förtroende.

PÅ holmarna

I dag blev det en lite längre tur på isen och holmarna söder om Hälsö. Idag var också hustrun med. Hon blev lite tänd på det efter min promenad igår. Vi gick utmed iskanten, ner till en plats där jag sett rävspår. Vi såg att de gick i riktning mot en av hamnholmarna och vi följde spåren några hundra meter. Det visade sig att de mycket riktigt gick till holmen. Där hittade vi resterna av en festmåltid. Svårt att säga exakt vad det varit. Jag är inte så duktig på fåglar, men det var en vadare i alla fall, med rätt stor näbb. Jag kan tänka mig att det var en häger.


Vi vände vid holmen och gick mot hamnen i den smala rännan som förr i världen användes ut och in i hamnen av fiskebåtarna. Holmarna ägs fortfarande av hamnföreningen och arrenderas nu ut till båtplatser för fritidsbåtar. Holmarna visar fortfarande spår av den tiden. PÅ en av holmarna står ett gammalt vajerspel, som använts för att torrsätta båtar, kanske för att patenta eller annat underhållsarbete. Tyvärr ligger det en del gammalt skrot från motorerna på holmarna också.


En av bryggorna i sundet har isen tydligen givit en hård match och man har varit tvungen att kapa pålarna för att inte bryggan ska förstöras helt. Isen har lyft bryggan ungefär 30 cm, av gapet att döma.


I isrännan, rakt utanför där isfiskarna brukar hålla till, fick vi se Astrid komma släpande på en fiskebåt. Bogseringen skedde med stor försiktighet och släpet var ansatt mot Astrids akter, såg det ut som. Vi såg också några som skidade på isen och bannade oss för att inte vi själva hade kommit på det. Det såg härligt ut.

På isen

Det blev en liten middagspromenad, men istället för den vanliga rundan blev det en runda på isen. Det gäller att passa på för vem vet när det blir en sådan isvinter igen.

På bilden ser du Hälsö Huvud med fyren. Bilden är tagen från söder. För att få med vårt hus hade jag behövt gå längre ut på isen, men det såg lite riskabelt ut så det fick vara.

Det fanns en hel del spår på isen efter djur. Vad jag kunde se var det hare, räv, katt och hund samt en del olika sjöfåglar. På ett isflak låg några blåmusselskal. Det var en bra bit ut så det var knappast någon mås. Undrar vad det kan ha varit.

Ute på isen träffade jag Håkan, som provade fiskelyckan. Jag kollade i byttan och där fanns vittling och sandskädda. Håkan är annars känd för sina exkursioner i Linnés anda, men han odlar även ett intresse för fiske och i år även vinterfiske på isen.

När vi språkade som bäst kom ett fartyg alldeles inpå oss. Inget svall, inte en enda rörelse i isen. Det kändes lite konstigt.