söndag 21 mars 2010

Entreprenör

Som företagare funderar jag ofta på nya projekt. Ser jag något intressant, en idé, en produkt, går funderingen till "hur skulle jag ha gjort, skulle det passat mig". TV-programmet Draknästet tycker jag är kul att titta på, både för att ta del av de enusiastiska idéskaparnas visioner och drakarnas funderingar kring dessa idéer.

En sådan lysande idé är Mackmyra. Vem hade kunnat tro att det skulle bli en sådan framgång! Företaget omsätter nu 100 MKR och det går framåt helat tiden. Undrar hur drakarna hade resonerat för 12 år sedan, då man började realisera visionen. När vi var på vår seglingstur i Öresund i somras var vi bland annat på Ven. Detta entreprenörernas Mecka, där nästan varenda ö-bo driver ett företag, har också en egen whisky på gång. Den beräknas finnas i drickbart skick om tre, fyra år. Undrar om vi, här i Öckerö, skulle kunna ha vårt eget "Islay"? Jag lovar att beställa, om någon fick den idén.

lördag 20 mars 2010

Nesofili

Två begrepp jag har tagit till mig under mina sex år på Hälsö är nesofili, vilket betyder ö-älskare, och homo insularis, vilket betyder ö-människa. Det senare är mer tveksamt, då det detta skulle innebära en egen art, men ändå är det intressant som beskrivning. Stefan Edman har skrivit en krönika om dessa ö-älskande ö-människor, varav jag är en. Krönikan bygger på en läsning av boken Öar, av läkaren, nesofilen och författaren Anders Källgård. Saxat ur Edmans krönika:

I sin hyllning till öarnas folk erkänner författaren att han stundom hemfaller åt en lätt romantisering. Ändå håller han fast vid att Homo insularis stressar mindre än fastlandsborna: ”På öarna går det lugnare till, det finns mer av samarbete, mer ’kvinnligt beteende’. Ö-människan har starkare integritet, låter sig inte styras av trender eller överhet”. Se bara på folk i Göteborgs södra skärgård, som åker flakmoppe utan lagstadgad hjälm!

Materiellt har öbor världen runt ibland sämre villkor än medborgarna på fastlandet. Däremot har de inte sällan högre livskvalitet, mätt som känslan av frihet, oberoende och välbefinnande.
I en alltmer uppskruvad, kommersialiserad tillvaro ser han Homo insularis som ”ett slags envis och stolt motståndsmänniska, utan uppgivenhet och cynism”.
Så nu vet ni bättre vem jag är.

fredag 19 mars 2010

Det krävs mod för ett alexanderhugg

Idag har kommunalrådet, Arne Lernhag, tagit ett ordförandebeslut att avbryta pågående reparationer och disponera samtliga resurser till att istället bygga en ny vattenförsörjning till de öar som nu saknar vattenförsörjning på grund av den trasiga ledningen. Naturligtvis har Arne en bättre informationstillgång än gemene man, men utifrån vad man kunnat läsa på Öckerö kommuns hemsida, rapportering i radio, TV och tidningar, så kan jag bara säga en sak: jag är mycket imponerad av det resoluta beslutet. Betänk den kritik och den anstormning som Arne kommer att utsättas för, från ö-bor och media. Dock är det min bestämda uppfattning att det var helt rätt beslut. Detta baserar jag bland annat på att jag själv arbetat med krisberedskap för kommuner och bolag och jag vet att en av de faktorer som leder till stort lidande för kommuninnevånare är avsaknad av beslut, eller allt för sent tagna baslut. Ett par dagar har gått sedan man konstaterade att den första reparationen inte resulterade i ett återställande av vattenförsörjningen. Sedan dess har olika bedömningar självklart gjorts, men jag vågar säga att de flesta i Arnes situation hade avvaktat även den andra och kanske ytterligare reparationer, innan ett kritiskt beslut hade tagits. Nu får vi inte bara en ny, hel ledning, utan också en redundans, en reservledning. Två veckors väntan är ett högt pris, men vi vet i varje fall nu vad vi har att vänta och vad vi får. Vi får hjälpas åt att hjälpa dem som har vattenbrist. Det kommer att gå bra.

Inslag från Västnytt 19 mars:

Inslag i Radio P4 Göteborg
Västnytt 22 mars kl 07.30
Artiklar i övrig press:

Artikel i Skånskan
Artikel i Expressen; GT
Artikel i DN
Artikel i GP 22 mars; 26 mars

torsdag 18 mars 2010

Hälsö på duk

Konstnären Ariana Ramhage hade vernisage idag, på en utställning som anordnades på min arbetsplats genom konstföreningen där. Det var ett femtiotal tavlor och tre av dem med motiv ifrån Göteborgs norra skärgård, dvs Öckerö kommun, och en av dessa var ett motiv som verkade välbekant: Hälsö. Till höger på tavlan ser man den västligaste delen av Hälsö huvud, men tyvärr inte den delen där vårt hus ligger. Mitt i motivet ligger gamla fiskehamnen. Utställningen är öppen för allmänheten via Stadskansliets entré.
Den som vill titta mer på Arianas alster, men inte har möjlighet att komma till utställningen, kan kolla på hennes webb och man kan också följa henne på facebook.

Hôvvet från luften

I somras var det två olika företag som erbjöd flygfoton, som de hade tagit över omgivningarna. Det påminner lite om hur det var när jag växte upp, då varenda hemmansägare av stolthet över sina marker och hus hade ett colorerat flygfoto över gården. Nu verkar detta ha återkommit, med nya digitala distributionskanaler. Kär L beställde och med mailen kom så nedanstående flygfoto över vårt kära Hälsö Huvud. Jag la in pilarna till sådant som läsarna här säkert känner igen. För de besökare här, som eventuellt är intresserade att hyra en lägenhet i Anneborg, som vårt hus heter, kan ni kolla in lite fler bilder i sidmenyn till höger.

Visst ser det härligt ut med en somrig bild!

onsdag 17 mars 2010

Livet på färjan

Färjeleden mellan Lilla Varholmen och Hönö Pinan är kommunens livsnerv. Den är en institution. Eftersom det stora flertalet yrkesverksamma utpendlar från kommunen är färjan en existentiell förutsättning för Öckerö kommun. Inpendlingen är bara en tiondel av utpendlingen. Dagligen forslas mellan tre och fyratusen fordon över sundet.

Under rusningstimmarna går färjan i skytteltrafik och färjar c:a 80 fordon på varje färja. Överfarten tar ungefär 15 minuter och med väntetid på i genomsnitt fem minuter så är denna dagliga överfärd en ansenlig del av restiden för det stora flertalet pendlare. Vad gör man då i bilarna under överfarten?

På morgonen kan man iakta damer som sminkar sig, en del mycket omfattande, men effektivt. Några äter sin frukost och en del nöjer sig med att läsa tidningen. Några har förmodligen vaknat för tidigt och passar på att få några minuters extra sömn. Vi nöjer oss i regel med att läsa tidningen och dricka klart vårt morgonthe, som vi har i thermosmuggar. Ibland, när vi vill sova extra länge, eller behöver gå upp extra tidigt, har vi smörgåsar med oss och äter dessa på färjan. Det kan faktiskt vara rätt trevligt med en picnic och på vintern när vi gosar in oss i plädarna till och med lite mysigt. Då går en kvart fort.

På eftermiddagarna är det vanligt att man hälsar på hos varandra, i bilarna. Något som vi som inflyttade öbor anammat. I ett ö-samhälle, där man vuxit upp tillsammans och väldigt stor andel bor kvar som vuxna, känner man "alla", vilket innebär att det finns alltid någon man känner i bilen intill och kan kila över till i några minuter. På eftermiddagarna är det också vanligt att romanerna kommer fram, eller att man passar på att ringa. Det gör kära L ofta. Personligen läser och skriver jag i regel även ett par mail. Hellre komma iväg några minuter tidigare från jobbet och utnyttja tiden i kön och på färjan för detta.

Vad anser öborna om sin färja?

Två gånger har vi gått till folkomröstning i kommunen om att ersätta färjorna med bro. Bägge gångerna har 2/3 ansett att färjan är att föredra. I grundskolans val, som genomfördes samtidigt med den senaste folkomröstningen var 3/4 för färja! Färjan är en viktig del av ö-livet och kulturen här. Så viktig att en av bromotståndarna i den debatt som föregick omröstningen hävdade att det finns en homo insularis, en ö-människa, med speciella egenskaper, vilka skulle gå förlorade med en bro. Det får vi kanske aldrig veta, men nog är det speciellt att färja.

Fakta om färjorna, tidtabeller och Färjerederiet hittar du på www.farjerederiet.se

tisdag 16 mars 2010

Påven död igen

Vi hade inte ens hunnit få tillbaka vattnet förrän jag hörde på radio att det fanns en ny läcka. Synd att man inte upptäckte det vid den provtryckning jag antar måste skett. Nu skickades konsulterna hem, med en onödig ledtid som följd. Det är bara att hoppas att de snart kan vara på plats igen. Det blir till att fortsätta med dunkarna ett tag till.

Den som vill fortsätta att följa händelseutvecklingen gör det bäst i GP eller på Öckerös hemsida.

Uppdatering:
idag var det ett reportage i Västnytt, där min brors granne blev intervjuad. Svepet över hamnplan är samma utsikt som man har från min bror och svägerskas hus. Även i GP har man uppföljning i dag igen. Är det inte lite väl mycket uppmärksamhet på oss? Nu har man i varje fall hittat den nya läckan och vi får hoppas att mediebevakningen avtar och allt kan återgå till det vanliga.

Idag, torsdag, har arbetet fortgått, men tydligen är det svårt att säga något om när det blir klart. I varje fall om man får tro tidningen. Att öborna skulle börja bli otåliga märker inte jag. Jag tror att det handlar om hur man ställer frågorna från media. Att man vänder sig till kommunen för att kunna duscha eller tvätta kläder handlar om problemlösning, inte nödvändigtvis gnäll och klagan.

Västnytts inslag