Ogenomtänkt?

Sedan en tid har det varit en het debatt om Bostadsbolagets hantering när det gäller prisinformation om de stenar man satt upp i sina bostadsområden. Bolaget har hårdnackat vägrat att uppge priset, men till slut, genom en Kammarrättsdom, fick man ge sig. Sådana fadäser förkommer här och var och lite då och då. I Öckerö har vi en pågående fadäs, där vår kommunchef vägrar att uppge en prisuppgift, med exakt samma motivering som man haft på Bostadsbolaget; det kan skada leverantören om priset kommer ut. I vårt fall gäller det priset för sophanteringen. När det gäller Bostadsbolaget fick man krypa till korset efter en dom och lägga korten på bordet. Ska det verkligen behöva gå så långt, innan Ragnsells jurist får svaret på sin fråga. Domen i kammarrätten, som tvingade Bostadsbolaget att redovisa kostnaderna, lär ju inte ha passerat helt obemärkt och mot bakgrund av den så är herr Karlssons hållning smått pinsam. Du kan läsa hela ordväxlingen på sidan fyra i Torslandatidningens senaste nummer.

En annan aspekt av det som hänt på Bostadsbolaget, som jag tycker är viktig, är diskussionen om utemiljöns betydelse för dem som bor där. Inte för att jag själv skulle vilja ha en svart obelisk på min egen tomt, men det måste inte alltid vara just det. Det skulle kunna vara ett träd, exempelvis.

Under andra halvan av 90-talet arbetade jag inom fastighetsbranschen med affärsutveckling. För att få ordning på vår ekonomi, som bland annat berodde på 2 000 outhyrda lägenheter (otroligt, eller hur), skulle en del fastigheter säljas och därför gjordes en värdering. Om jag minns rätt var det totala värdet sju miljarder. Vid närmare analys av värderingen kunde jag konstatera att utemiljöerna inte tillförde en enda krona till värderingen. Alltså skulle en fastighetsägare som satsade varenda krona på att utveckla sina fastigheter gynnas. Dåvarande miljöchefen och jag gjorde ett överslag över hur mycket våra utemiljöer var "värda" och kom fram till ungefär en och enhalv miljard. Detta redovisade vi för bolagsledningen och berömvärt nog insåg ledningen att detta hade ett stort immatriellt värde, exempelvis för bolagets image. Det i sin tur ledde till att bolaget utvecklade en "grön" strategi. Man inrättade tjänster som miljövärdar i bostadsområdena, avsatte betydande belopp till planteringar. Vår vd hade som motto att "det skulle synas, när man körde förbi ett av våra hus". Läs gärna hur SABO beskriver bolagets satsningar, i samband med att det vann 2008 års miljöpris.

Jag vet, som sagt, att jag inte skulle uppskatta en svart obelisk, men som princip tycker jag det är oerhört viktigt att det får kosta med en utemiljö. Det är mig mycket främmande att ett bolag som Bostadsbolaget skulle satsa 6, 63 mkr på detta om man samtidigt har ett eftersatt underhåll i sina fastigheter. En del kritiker ojar sig över att Bostadsbolaget inte bygger fler lägenheter för pengarna, men då tror jag inte man kan så mycket om fastighetsekonomi. Tyvärr verkar det även omfatta Göran Moberg, Hyresgästföreningen, som glatt hakar på i klagosången.