Glad Påsk från kommunen!

Idag har vi fått vattnet åter. Jag märkte, när jag kom hem från jobbet, att trycket i kranen hade ökat avsevärt. Det tog dock ett tag innan jag förstod varför. Först tänkte jag att det berodde på att jag var hemma ett par timmar tidigare än vanligt och att kanske inte så många andra ännu var hemma och belastade vattennätet. När det en stund senare var lika bra tryck förstod jag och i nättidningen kunde man läsa den goda nyheten. Påsken är räddad.

Snömögel

Nu fick vi en förklaring. När gräset tittade fram under snön igen hade det stora fläckar med något som såg ut som mögel. Ingen av oss har någonsin sett detta förut, men som av en händelse så har GP en artikel där det står om detta och hur det ska behandlas.

Vårtecken

En granne rapporterade häromdagen att han sett ett par fjärilar. Märkligt! Det är inte mer än ett par veckor sedan kampen mot isen, för att rädda lillbåten, pågick och nu är våren här. Snö och is har smält undan väldigt snabbt, men märkligt nog är det inte särskilt blött. Ett annat vårteclen är att kära L sitter med svärdottern och planerar blomstebäddar, tittar och läser på fröpåsar och surfar på odla.nu med stort intresse. Just nu är vi på utflykt till vår son och hans familj, i Norge. Där är det fortfarande massor med snö, men den smälter snabbt. När vi kommer hem hoppas jag kunna ta upp lillbåten för de reparationer jag blir tvungen att göra innan den kan använda igen. Det är också dags att ta sig an Stella, iför sommarens "långresa" till Rügen. Det är iallafall just nu sommarens mål. Dessutom längtaar jag efter att komma igång med sjöbodsprojektet och göra klart i den övre delen av trädgården. Härligt med inspiration, men jobbigt när det blir "måsten". Här ser ni hur det såg ut i höstas, strax innan jag avbröt för vintern.

Säg din mening!

Förra året fattade utbildningsnämnden beslutet att mer än hälften av skolorna i kommunen skulle avveckla några av de lägre årsklasserna. Endast de allra yngsta barnen skulle därmed kunna gå i skola på sin egen ö. Barnen skulle istället färdas från ö till ö, till någon av skolorna på de största öarna. Beslutet fattades på ett underlag som i allt väsentligt utgjorde en utredning om lokalbehovet. Bara detta är anmärkningsvärt - lokalbehovet, inte barnens behov, står i fokus. Efter en remissrunda, där ett stort antal remisslämnare är mycket kritiska till utredningen, fattar så nämden detta beslut. Ett beslut som onekeligen har splittrat kommunen. Det till och med en grupp på Facebook för att rädda skolorna. Det startades även en namninsamling.

I morgon, torsdag kl 18, kan du delta i en manifestation vid kommunhuset. Visa din mening. Öarna behöver sina skolor för barnens och vår framtidstros skull.

Entreprenör

Som företagare funderar jag ofta på nya projekt. Ser jag något intressant, en idé, en produkt, går funderingen till "hur skulle jag ha gjort, skulle det passat mig". TV-programmet Draknästet tycker jag är kul att titta på, både för att ta del av de enusiastiska idéskaparnas visioner och drakarnas funderingar kring dessa idéer.

En sådan lysande idé är Mackmyra. Vem hade kunnat tro att det skulle bli en sådan framgång! Företaget omsätter nu 100 MKR och det går framåt helat tiden. Undrar hur drakarna hade resonerat för 12 år sedan, då man började realisera visionen. När vi var på vår seglingstur i Öresund i somras var vi bland annat på Ven. Detta entreprenörernas Mecka, där nästan varenda ö-bo driver ett företag, har också en egen whisky på gång. Den beräknas finnas i drickbart skick om tre, fyra år. Undrar om vi, här i Öckerö, skulle kunna ha vårt eget "Islay"? Jag lovar att beställa, om någon fick den idén.

Nesofili

Två begrepp jag har tagit till mig under mina sex år på Hälsö är nesofili, vilket betyder ö-älskare, och homo insularis, vilket betyder ö-människa. Det senare är mer tveksamt, då det detta skulle innebära en egen art, men ändå är det intressant som beskrivning. Stefan Edman har skrivit en krönika om dessa ö-älskande ö-människor, varav jag är en. Krönikan bygger på en läsning av boken Öar, av läkaren, nesofilen och författaren Anders Källgård. Saxat ur Edmans krönika:

I sin hyllning till öarnas folk erkänner författaren att han stundom hemfaller åt en lätt romantisering. Ändå håller han fast vid att Homo insularis stressar mindre än fastlandsborna: ”På öarna går det lugnare till, det finns mer av samarbete, mer ’kvinnligt beteende’. Ö-människan har starkare integritet, låter sig inte styras av trender eller överhet”. Se bara på folk i Göteborgs södra skärgård, som åker flakmoppe utan lagstadgad hjälm!

Materiellt har öbor världen runt ibland sämre villkor än medborgarna på fastlandet. Däremot har de inte sällan högre livskvalitet, mätt som känslan av frihet, oberoende och välbefinnande.
I en alltmer uppskruvad, kommersialiserad tillvaro ser han Homo insularis som ”ett slags envis och stolt motståndsmänniska, utan uppgivenhet och cynism”.

Så nu vet ni bättre vem jag är.

Det krävs mod för ett alexanderhugg

Idag har kommunalrådet, Arne Lernhag, tagit ett ordförandebeslut att avbryta pågående reparationer och disponera samtliga resurser till att istället bygga en ny vattenförsörjning till de öar som nu saknar vattenförsörjning på grund av den trasiga ledningen. Naturligtvis har Arne en bättre informationstillgång än gemene man, men utifrån vad man kunnat läsa på Öckerö kommuns hemsida, rapportering i radio, TV och tidningar, så kan jag bara säga en sak: jag är mycket imponerad av det resoluta beslutet. Betänk den kritik och den anstormning som Arne kommer att utsättas för, från ö-bor och media. Dock är det min bestämda uppfattning att det var helt rätt beslut. Detta baserar jag bland annat på att jag själv arbetat med krisberedskap för kommuner och bolag och jag vet att en av de faktorer som leder till stort lidande för kommuninnevånare är avsaknad av beslut, eller allt för sent tagna baslut. Ett par dagar har gått sedan man konstaterade att den första reparationen inte resulterade i ett återställande av vattenförsörjningen. Sedan dess har olika bedömningar självklart gjorts, men jag vågar säga att de flesta i Arnes situation hade avvaktat även den andra och kanske ytterligare reparationer, innan ett kritiskt beslut hade tagits. Nu får vi inte bara en ny, hel ledning, utan också en redundans, en reservledning. Två veckors väntan är ett högt pris, men vi vet i varje fall nu vad vi har att vänta och vad vi får. Vi får hjälpas åt att hjälpa dem som har vattenbrist. Det kommer att gå bra.

Inslag från Västnytt 19 mars:

Inslag i Radio P4 Göteborg
Västnytt 22 mars kl 07.30
Artiklar i övrig press:
Artikel i Skånskan
Artikel i Expressen; GT
Artikel i DN
Artikel i GP 22 mars; 26 mars

Hälsö på duk

Konstnären Ariana Ramhage hade vernisage idag, på en utställning som anordnades på min arbetsplats genom konstföreningen där. Det var ett femtiotal tavlor och tre av dem med motiv ifrån Göteborgs norra skärgård, dvs Öckerö kommun, och en av dessa var ett motiv som verkade välbekant: Hälsö. Till höger på tavlan ser man den västligaste delen av Hälsö huvud, men tyvärr inte den delen där vårt hus ligger. Mitt i motivet ligger gamla fiskehamnen. Utställningen är öppen för allmänheten via Stadskansliets entré.
Den som vill titta mer på Arianas alster, men inte har möjlighet att komma till utställningen, kan kolla på hennes webb och man kan också följa henne på facebook.

Hôvvet från luften

I somras var det två olika företag som erbjöd flygfoton, som de hade tagit över omgivningarna. Det påminner lite om hur det var när jag växte upp, då varenda hemmansägare av stolthet över sina marker och hus hade ett colorerat flygfoto över gården. Nu verkar detta ha återkommit, med nya digitala distributionskanaler. Kär L beställde och med mailen kom så nedanstående flygfoto över vårt kära Hälsö Huvud. Jag la in pilarna till sådant som läsarna här säkert känner igen. För de besökare här, som eventuellt är intresserade att hyra en lägenhet i Anneborg, som vårt hus heter, kan ni kolla in lite fler bilder i sidmenyn till höger.

Visst ser det härligt ut med en somrig bild!

Livet på färjan

Färjeleden mellan Lilla Varholmen och Hönö Pinan är kommunens livsnerv. Den är en institution. Eftersom det stora flertalet yrkesverksamma utpendlar från kommunen är färjan en existentiell förutsättning för Öckerö kommun. Inpendlingen är bara en tiondel av utpendlingen. Dagligen forslas mellan tre och fyratusen fordon över sundet.

Under rusningstimmarna går färjan i skytteltrafik och färjar c:a 80 fordon på varje färja. Överfarten tar ungefär 15 minuter och med väntetid på i genomsnitt fem minuter så är denna dagliga överfärd en ansenlig del av restiden för det stora flertalet pendlare. Vad gör man då i bilarna under överfarten?

På morgonen kan man iakta damer som sminkar sig, en del mycket omfattande, men effektivt. Några äter sin frukost och en del nöjer sig med att läsa tidningen. Några har förmodligen vaknat för tidigt och passar på att få några minuters extra sömn. Vi nöjer oss i regel med att läsa tidningen och dricka klart vårt morgonthe, som vi har i thermosmuggar. Ibland, när vi vill sova extra länge, eller behöver gå upp extra tidigt, har vi smörgåsar med oss och äter dessa på färjan. Det kan faktiskt vara rätt trevligt med en picnic och på vintern när vi gosar in oss i plädarna till och med lite mysigt. Då går en kvart fort.

På eftermiddagarna är det vanligt att man hälsar på hos varandra, i bilarna. Något som vi som inflyttade öbor anammat. I ett ö-samhälle, där man vuxit upp tillsammans och väldigt stor andel bor kvar som vuxna, känner man "alla", vilket innebär att det finns alltid någon man känner i bilen intill och kan kila över till i några minuter. På eftermiddagarna är det också vanligt att romanerna kommer fram, eller att man passar på att ringa. Det gör kära L ofta. Personligen läser och skriver jag i regel även ett par mail. Hellre komma iväg några minuter tidigare från jobbet och utnyttja tiden i kön och på färjan för detta.

Vad anser öborna om sin färja?

Två gånger har vi gått till folkomröstning i kommunen om att ersätta färjorna med bro. Bägge gångerna har 2/3 ansett att färjan är att föredra. I grundskolans val, som genomfördes samtidigt med den senaste folkomröstningen var 3/4 för färja! Färjan är en viktig del av ö-livet och kulturen här. Så viktig att en av bromotståndarna i den debatt som föregick omröstningen hävdade att det finns en homo insularis, en ö-människa, med speciella egenskaper, vilka skulle gå förlorade med en bro. Det får vi kanske aldrig veta, men nog är det speciellt att färja.

Fakta om färjorna, tidtabeller och Färjerederiet hittar du på www.farjerederiet.se

Påven död igen

Vi hade inte ens hunnit få tillbaka vattnet förrän jag hörde på radio att det fanns en ny läcka. Synd att man inte upptäckte det vid den provtryckning jag antar måste skett. Nu skickades konsulterna hem, med en onödig ledtid som följd. Det är bara att hoppas att de snart kan vara på plats igen. Det blir till att fortsätta med dunkarna ett tag till.

Den som vill fortsätta att följa händelseutvecklingen gör det bäst i GP eller på Öckerös hemsida.

Uppdatering: idag var det ett reportage i Västnytt, där min brors granne blev intervjuad. Svepet över hamnplan är samma utsikt som man har från min bror och svägerskas hus. Även i GP har man uppföljning i dag igen. Är det inte lite väl mycket uppmärksamhet på oss? Nu har man i varje fall hittat den nya läckan och vi får hoppas att mediebevakningen avtar och allt kan återgå till det vanliga.

Idag, torsdag, har arbetet fortgått, men tydligen är det svårt att säga något om när det blir klart. I varje fall om man får tro tidningen. Att öborna skulle börja bli otåliga märker inte jag. Jag tror att det handlar om hur man ställer frågorna från media. Att man vänder sig till kommunen för att kunna duscha eller tvätta kläder handlar om problemlösning, inte nödvändigtvis gnäll och klagan.

Västnytts inslag

På väg

Varje morgon när jag ska till mitt arbete inne i Göteborg, startar min resa med att färja över till Hisingen. Hela vintern är det en resa i totalt mörker och man ser knappt var man är någonstans. Då har vi GP, the och plädar med oss i bilen, för det blir kallt. Nu, när våren kommer smygande, så har man soluppgången mitt i ansiktet. Vilken skillnad!

Presskonferens klockan 10 idag

Klockan 10 kommer en presskonferens att ges i kommunhuset på Öckerö. Det ska bli intressant att höra detaljerna om vattenläckan. När P4 Göteborg intervjuade kommunens informationsansvarige, Robert Lindberg, om var läckan var belägen svarade Lindberg undvikande. Var läckan alls i havet? Var var den i så fall och hur kunde man underlåta att felsöka även på land? Hoppas att kommunen är öppen med detaljerna.

Uppdatering:Kommunen skingrar frågetecknen och visar på en schematisk ritning exakt var läckan var. Läckan hittades på c:a 27 meters djup, 500 meter från L:a Varholmen.

Ni ikväll kan man läsa i GP att även Rörö är utan vatten. Hoppas att det inte är för mycket arbete som återstår.

Bra jobbat!

Enligt GP, nu i kväll, så är vattenläckan hittad och åtgärdad. När vattnet kan sättas på är dock oklart.

Vatten i kubik

Idag råkade vi passera de utplacerade vattencisternerna samtidigt som det var dags att fylla på dem. När jag tog fram kameran för att ta ett kort frågade mannen som fyllde på vatnet varför jag ville fota. Jag sa att jag ville dokumentera det hela och han sa då att det var en bra idé då en liknande situation, dvs så omfattande vattenläcka aldrig någonsin tidigare hade inträffat. Jag ställde några frågor om det vi kunnat läsa i GP under veckan och hur det förhöll sig. Inte mycket var riktigt, enligt honom, och även om det kanske hade varit det under första dagen hade inte fakta uppdaterats. Även idag finns en notis i GP.
I hela kommunen finns det vatten, men pumpstationerna som förser de högre belägna platserna med vatten har fått stängas av. Vi har varit lite undrande, för enligt GP skulle vi på Hälsö vara utan vatten, men som jag tidigare rapporterat så har vi vatten, även om det är betydligt sämre tryck än vanligt. Av solidariska skäl använder vi naturligtvis vattnet med stor återhållsamhet. Vi hämtar dricksvatten, liksom de som är helt utan, och vi har ställt en regnvattentunna under stupröret för att samla in takdroppet från den smältande snön. Det vattnet går naturligtvis inte att dricka, men att spola toa med funkar ju.

Efter att tittat på vettenpåfyllningen anslöt bror och svägerska till söndagspromenaden, som för omväxlings skull gick söderut och en stor lov runt Öckerö. För att komma till Öckerö passerar man Tjolmen och tar sig över Tjolmösund på vägbanken som byggdes runt 1962 - 1964. Denna vägbank är byggd av sprängsten från sprängningarna för vatten och avlopp, som man alltså fick då och hittills fungerat utan störning. Mitt på vägbanken kan man se västerhavet och det är värt att stanna upp en stund.
Kompisarna från Fotö anslöt på Öckerö och gjorde oss sällskap tillbaka till Hälsö, där det blev en trevlig fikastund hos bror och svägerska, i deras uterum. Termometern visade en bit över 20 grader och vi passade på att fika extra länge. En särskild tanke skickades till brorsans svärmor, som försåg oss med hembakt.

Vårkänslor

När vi vaknade var det spännande att se om vi hade fått vatten i kranarna igen, men det var fortfarande sin. På Öckerö hemsida fanns inget hopp om snar åtgärd heller så det är bara att snåla på vattnet, men till fika måste det alltid räcka. Efter att bror och svägerska hade fikat hos oss så stack vi ut på vårpromenad i det härliga vädret.

Jag har ju nämt "vår" fyr så många gånger att det kanske krävs en liten utvikning. Hälsö har två fyrar: Hälsö nedre, som ligger på hôvvet, där vi bor. Vi bor på Fyrvägen så det är inte så långsökt att det finns en fyr här. Den andra fyren heter följdakligen Hälsö övre och ligger på Stuvö. Av namnen kan man förstå att det är ensfyrar och enslinjen sträcker sig genom Kalvsund, ända ner i Rivö fjord.
Hälsö övre sedd från söder

Eftersom sundet mellan Hälsö och Stuvö sedan länge är igenlagt så är Stuvö i praktiken bara ett platsnamn. Det igenfyllda sundet härbärgerar bland annat Hälsös stolthet - fotbollsplanen och Hälsö Bollklubbs klubbstuga. På Stuvös nordsida ligger färjeläget för nordöarna. Konstigt nog heter färjeläget Burö, trots att det ligger på Stuvö. Burö är skilt från Stuvö med ett tjugo meter brett sund, men det ligger tveklöst på Stuvö. På bilden ser man färjan Linda på väg från Hôppeln till Burö.
När vi gick slingan runt Stuvö såg vi gott om edor, eller ejder som de heter på svenska. Ett vårtecken om något. Minns ni musselskalen jag såg på isen? Idag fick jag lära mig att ejdern slår med näbbet, väldigt snabbt, liksom vibrerande, och då öppnar sig musslan och middagen ligger serverad. På bilden med den vilande anden ser man en massa musselskal som troligtvis öppnats på det sättet, av ejdern.
Isen i sundet bildar på några ställen isrosor. Jag har sett bilder på väldigt vackra, skulpturala sådana. De man såg här var inte så jättesnygga, men beskriver ändå ett intressant naturfenomen.
Andra blommor var desto vackrare. Här sitter kära L och tittar ut över sundet. På uddarna utmed sundet finns flera tomtningar som användes som tillfälliga boställen under sillperioderna. Tomtningar gjordes genom att man byggde upp en fyrkant, eller rektangel, av sten man samlade samman. Stenmuren täcktes vanligtvis över med segel från skutorna och man övernattade i dessa enkla hus under sina fisketurer, medan sillgarnen låg i. Vi letade efter några, där vi vet att de ska finnas, men det är fortfarande för mycket snö. Det får bli ett senare projekt.

Utan vatten

I dag hände det. Efter en tid med ett tiotal vattenläckor i Göteborgs ledningsnät, varav en i matarledningen från Delsjön, gick ledningen som försörjer stora delar av kommunen sönder. Avbrottet är i sundet, under vatten, melan lilla Varholmen och Björkö. Att det är i vatten och under ytan försvårar självklart sökningen efter läckan. Under dagen har dykare letat, ännu utan framgång. En vattentank har körts ut till Hälsö och står på hamnplan. Det har ännu inte stått något i nättidningarna, men det har varit på nyheterna hela dagen. På Öckerö kommuns hemsida står det lite information.

Uppdatering: På kvällen kom GP med en artikel om vattnet. Det ser ut som det här kan ta ett antal dagar. På lördag skriver GP åter om vattenläckan, men har inget positivt att rapportera.

Från Västnytt:

Sommardags

Nu står vi snart inför en ny sommarsäsong och i likhet med förra året har vi tänkt att försöka hyra ut en lägenhet i vårt hus. Om ni vet någon som är intresserad så är ni välkommen att hänvisa dom till oss. Lägenheten är mycket välutrustad och innehåller tre sovrum, ett rymligt kök och rum i en öppen planlösning och det bästa - en stor balkong med sol nästan hela dagen samt en egen altan i markplan för grillning. Badsugen? Två minuters promenad till morgondoppet.

Jag lägger in några somriga bilder om någon dag. Surfa in igen och kolla.

Stella Arctica

Idag gick söndagsturen till Fotö och Stella. Jag har inte varit och tittat till henne på länge utan endast haft kontakt med Hamnkaptenen, Holger. Det såg dock bra ut, men det var en hel del snö i sittbrunnen och på den del av däcket som vätter mod NV. Jag öppnade två vädringsluckor så att kondensen som bildas när vårsolen står på kan vädras bort.

Stella är vinteruppställd i fiskehamnen på Fotö. Fisket är fortfarande viktigt där och fiskehamnen har en mycket aktiv och duglig ledning, som bland annat finansierat parkanläggningar på ön, för allas bästa.
Vi gjorde en liten rundtur på Fotö, när vi ändå var där. Jag anser att Fotö är norra skärgårdens pärla och tycker där är väldigt fint, trots att vi valt att bo på Hälsö. Där är mer genuint, tätare mellan husen. Många hus är riktigt fint renoverade och gamla hamnen med sitt café, med utsikt till Vinga, är svårslaget. Vi har Stella där på vintrarna och även vänner som bor där så vi har många skäl att besöka Fotö.
När vi var klara med med detta så passade kära L och jag på att gå rundan på Hea. Det var första gången och därför lite extra spännande. Naturstigen var skyltad och man kunde surfa in på en webbplats eller ringa ett nummer, för att få en målande beskrivning av flora och fauna. Rösten man fick höra tillhör med största sannolikhet vår egen botanist, Håkan (som fiskade vittling på isen), så Hälsö är en del av den slingan också.
Här kan du själv surfa in och lyssna på Håkan
Naturen skiljer sig från det kargare Hälsö

Hemma på Hälsö, efter en fika hos bror och svägerska, fick det bli en andra promenad och nu när jag skriver detta är kära L ute på sin tredje för dagen. D-vitaminerna kommer att spruta ur öronen, men vad gör väl det. Nere i Kwia kunde jag konstatera att fler båtägare skulle behöva gå lös med isborr och issåg. Visste jag bara vem båtarna tillhörde kunde jag kanske hyra ut den dyra sågen.

Bara en tanke

Kvällarna är mina. När kära L har lagt sig och det blir mörkt och tyst, då blir det gärna en stunds kontemplation. Ibland står teven på, jag brukar inte störas så mycket av det och ibland tittar jag en stund, för att sedan skriva eller läsa något. Ibland blir det bara funderingar. I går kväll så råkade jag se sista kvarten på en serie om en amerikansk småstad, där det bor vampyrer. Byns unga mö har förälskat sig i en vampyr och kärleken är besvarad. Serien är erotisk och minst sagt vågad för att vara SVT. I varje fall den scenen jag snubblade över. Jag blev verkligen tagen på sängen (nej, jag försöker inte vara rolig) och blev intresserad. Tankarna började snurra.

Analysen
Föreställningen om vampyren innehåller bland annat, ur såväl kristet, som etiskt perspektiv vampyren som en ond varelse. En levande död, utan själ, som för sin existens konsumerar levande människor genom att tömma dem på blod. Genom att vara, inte bara döda, utan "förtappade", finns det ingen som helst räddning. Inget paradis väntar.

I serien finns det genuint onda vampyrer, men också paradoxen den "goda" vampyren, som är död, saknar själ, men har samvete. Dessutom en romantisk gentleman och djupt förälskad i en högst levande kvinna. Hon förmår att se bortom livet och döden, till vampyrens paradoxala "goda" sidor. Trots att han dödat för hennes skull och hon tvivlar, så ser hon det goda hos honom, vampyren (dessutom är han 140 år och hon 20 - bara en sådan sak!).

I den erotiska scenen kokas det ihop till en modern soppa. Hon: dödligt förälskad i den farlige mannen, med människoliv på sitt samvete. Han: evigt dömd, utan hopp om ett normalt liv. Den existentiella grunden är dödligt våld, blodet är drogen, livet är priset. I sexakten, i slutscenen, rinner flickans eget blod över hennes ansikte. Ett crescendo av sex och våld. Jag asocierar till kvinnor som attraheras av farliga män, eller är fast i relationer där våld blivit en naturlig del av livet. Sex och våld säljer, men varför?

Ta chansen!

Förra veckan var vi och tittade på nästa års kollektion av The North Face och fick förmånen att fynda, vilket resulterade i fler plagg än jag själv kunde bära. Anledningen till detta är en ny bekantskap på Hälsö - Elsa och Andreas - som flyttade hit i december, med sin son Rio. Andreas arbetar med just det varumärket och nu annonserar han utförsäljning av nästa års kollektion. Jag infogar hans eget material här nedanför så att ni kan anteckan tid och plats.

Nu är det äntligen dags att göra plats för en ny kollektion i The North Face Showroom på Kyrkogatan 4 i Göteborg. Vi vill ge dig och er familj, vänner och arbetskamrater en unik möjlighet att den 26 mars inhandla hösten 2010 års varma dunprodukter och tekniska skalplagg till 50% rabatt. Vi öppnar dörrarna kl 08.00 och stänger 20.00. Vi erbjuder endast kontant betalning.

Äntligen flott

I går skrev jag om hur jag borrat med isborr runt aktern, men inte lyckats hacka mig igenom isväggen mellan hålen. Idag bar det iväg till Järnartiklar, som är en "järnaffär" för yrkesfolk. Uppgiften var att köpa en såg som kunde användas som issåg, då den som min granne, Göte, tillhandahöll nog tyvärr har sett sina bästa dagar. Ni ser den nya och den gamla sågen på bilden. Den nya sågens klinga var den längsta de hade på Järnartiklar, hela 70 cm. Men det var nödvändigt eftersom isen är så tjock. Ändå ser den rätt liten ut jämte den gamla issågen.
Den var trots längden i kortaste laget. För varje sågtag fick jag doppa ner näven en dm i det iskalla vattnet i vaken.

Väl hemma kunde jag konstatera att min oro i högsta grad varit befogad. Det var högre vatten idag och det hade bildats en isrygg i långa viga och på sina ställen var det ett par dm vatten på isen. Dessbättre inte vid aktern, där det mesta arbetet skulle göras, men på styrbordssidan var det säkert en dm vatten. Jag låg på alla fyra och sågade som besatt, för att få båten fri från isens grepp, så jag kunde dra båten föröver. Bosse, Göte, Morgan och Thomas anslöt och hjälpte till. Även Thomas Crona med sonen Simon var där en stund. Precis när det började mörkna, efter bara knappt två timmars arbete, kunde Göte, med hjälp av en talja, dra båten föröver och den var flott.
Det var en otrolig lättnad att se båten gunga till och flyta upp. Med hjälp av Götes talja kunde vi sedan dra upp båten på isen och det var dags för en närmare titt på skadorna som uppstått. Räddningsstegens undre fäste hade slitits loss, men det kan jag nog fixa rätt bra. Jag funderar dock på att flytta upp stegen, då det nedre fästet lätt hamnar under vattenlinjen med beväxtning som följd. På den andra bilden ser man något svart i isen. Det är ekolodet, som annars sitter i vattenlinjen på akterspegeln. Kabeln har gått av och det är osäkert om den är reparabel. Vi får se. Nöjd är jag i alla fall. Nu gäller det att få hem båten och så får det bli reparationer till sommaren.
Här ser man på bilden hur det nedre fästet är helt loss från aktern.
This ekolod is no more :(

Sammanfattningsvis: drygt 20 timmars arbete, plus ett antal mantimmar av hjälpsamma grannar (vilket kommer att återgäldas på lämpligt sätt); en såg för otroliga 1 400 kr och ett sotarlod för 250 kr. Till detta kommer kanske ytterligare fem timmars reparationsarbete och en okänd kostnad för reparation av stege och ekolod.

Alternativet höstupptagning: c:a 30 minuter för att dra upp båten på trailer, en timme med spolning av båten.